Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är en roman om när Agatha Christie inför sin 80-årsdag motvilligt låter sig avporträtteras av expressionisten Oskar Kokoschka. Det hinner bli ett antal samtal om livet och konsten.
l Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är deckarförfattaren Agatha Christie på väg att fylla 80 och hennes släktingar har tjatat sig till att hon ska sitta modell för ett porträtt. Agatha vill inte. Inte heller konstnären, Oskar Kokoschka, är speciellt entusiastisk, men sex sittningar ska det bli.
Under sittningarna växer det fram en förtrolighet och Christie och Kokoschka börjar samtala om sina liv och om konsten. Här möter expressionisten deckarförfattaren: konst vs. nöjesläsning. Ingången till deras respektive skapande är totalt olika, men det kanske intressantaste är de långa liv de båda har levt och återberättar.
Dubbelporträtt är ingen lång roman och jag tror tyvärr inte att den kommer att leva kvar länge i mitt minne. Eller nej förresten: två saker kommer definitivt leva kvar: 1) det mystiska när Christie är försvunnen under en dryg vecka och det efter stort pådrag och seriösa eftersökningar visar sig att hon har tagit lite semester och 2) Kokoschkas helt otroligt olyckliga kärlek till Alma Mahler, som leker med hans känslor och utnyttjar honom, och hur han försöker att bota det hela genom att göra en avbild av henne i form av en docka. Två helt otroligt märkliga bitar ur två långa liv, som det var mysigt att få följa i den här lilla romanen. Mysigt, som sagt, men kanske inte något som berörde mig på djupet.
Är du nyfiken på boken kan jag tipsa om att den finns inläst av författaren själv och går att lyssna på som Radioföljetong.
Dubbelporträtt
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Jag har ett helt gäng antologier som riktar sig till barn och idag tänkte jag skriva några rader om dem. Några är nya. Andra har jag själv haft som barn och har nu plockat fram på nytt för att läsa för min dotter.
Barnens första bok
Barnens första bok är en antologi som har getts ut sedan 1986. De senaste utgåvorna är utökade, men jag har en 90-talsutgåva med det klassiska innehållet: drygt 100 sidor verser, ramsor, sagor, sånger och bilder i en mysig blandning och rikligt med illustrationer. En bok att ta fram om och om igen. Här finns riktiga klassiker, som Elsa Beskow, odödliga barnboksfavoriter, som Pippi, och en hel del nyare texter och bilder. Bra blandning! Urvalet är gjort av Siv Widerberg och Malin Wedsberg.
Barnens ramsbok
Barnens ramsbok är en antologi från En bok för alla, utgiven första gången 1994. Det är kort och gott en rejäl samling med ramsor, sammanställd av Gertrud Widerberg och med svartvita illustrationer av Tord Nygren. Man hade önskat färgbilder, känner jag, men med den här utgåvan är fokus helt klart på ramsorna i sig. Och de är många! Här finns faktiskt över 200 ramsor, samlade under (ganska obegripliga) rubriker. Favoriterna för min (och dotterns) del är de ramsor som också innebär att man får nypa lite i tårna eller kittla lite i magen, men här finns alla möjliga sorters ramsor. Det känns som en fin kulturgärning att ha samlat allt detta i en och samma volym.
Barnens versbok
Barnens versbok är den mest sönderlästa boken jag har. Den är faktiskt så trasig att jag unnade mig ett nygammalt exemplar från ett antikvariat. Nu vill jag ju läsa samma verser för min dotter. <3 Det här är en underbar bok med verser och dikter på alla möjliga teman. Det är roligt, sorgligt, lekfullt och knasigt i en fin blandning. Gertrud och Siv Widerberg står för urvalet: närmare 250 sidor poesi och svartvita illustrationer. Povel Ramel, Barbro Lindgren, Suzanne Osten, Lennart Hellsing och många andra trängs mellan dessa pärmar. Synd att den är slutsåld!
Barnens versbok – det sönderlästa exemplaret
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken har jag bloggat om förut, men den är också en av de barnböcker vi bläddrat i mest tillsammans med vårt barn. Här finns sånger – välbekanta och nya favoriter. Nästan alla finns på Barnkammarbokens Spotify om man är osäker på melodin. En fantastiskt fin bok med illustrationer av några stora barnboksfavoriter. Varje uppslag är härligt och färgglatt. Vårt barn har tyvärr bläddrat själv och rivit sönder sidan med Lilla hästen Plopp. Det är väl ett slags betyg det med.
Den silvriga barnkammarboken
De små barnens bok
De små barnens bok har vi i två exemplar. Jag köpte den på antikvariat och sedan fick vi också ett exemplar från biblioteket genom BVC. Som så många andra böcker i det här inlägget är den sammanställd av Siv Widerberg. Här finns sånger, pekvänliga uppslag, ramsor och berättelser för de minsta. Härligt med en samling som riktar sig till riktigt små barn, tycker jag! Det känns att den verkligen är anpassad för de minsta med uppslag som är enkla att prata om för sitt barn och peka i tillsammans. Fina illustrationer har den också!
Barnens versbok och De små barnens bok
Dinkeli dunkeli doja
Jag älskar Lennart Hellsings finurliga rim och knasroliga sånger. Självklart kände jag att vår dotter behövde en antologi med Hellsings texter! I Dinkeli dunkeli doja finns massor av Hellsings rim, ramsor, sånger och berättelser samlade tillsammans med superfina illustrationer av Charlotte Ramel. Krakel Spektakel kusin Vitamin och Här dansar herr gurka är klassiker som de flesta säkert redan har hört/läst. Den här boken har också orsakat att exempel Ticke tack har fastnat på hjärnan… och att jag önskar att jag också var bjuden till Moster Ester (Moster Ester älskar fester, hon har nästan alltid gäster…”).
Dinkeli dunkeli doja
Ramsa med Bebbe
Vill man ramsa med sitt barn och tycker att t.ex. Barnens ramsbok är lite väl mastig är Ramsa med Bebbe ett fint alternativ. Här finns inte hundratals ramsor, men i gengäld finns här några riktiga godbitar. Illustrationer och urval är gjorda av Mervi Lindman, som också gjort andra Bebbe-böcker jag kan rekommendera!
Gun love av Jennifer Clement är en roman om de fattiga som drabbas hårdast av vapenvåldet i USA. Det är en roman med ett poetisk språk och en huvudperson som levt hela sitt liv i en bil.
Gun love av Jennifer Clement är en roman om människor i marginalen i vapenvåldets USA. Huvudpersonen, Pearl, är fjorton år och har varit hemlös hela livet – hon och mamman lever i en bil, permanent parkerad i en trailerpark vid en förorenad flod, full med alligatorer. På sitt skeva och trasiga sätt har Pearl och hennes mamma det fint tillsammans tills alls slås sönder av Eli, en vapensmugglare som mamman blir handlöst förälskad i. Att någonting är fel med Eli och att allt kommer att gå åt helvete förstår man redan när Eli ger mamman en pistol, en omtänksam gest, så som de ser det, men något som naturligtvis kommer att få fruktansvärda konsekvenser.
När jag läser böcker som Gun love påminns jag om vilken skyddad och trygg värld jag har vuxit upp i. Jag har haft det så bra och har det så bra att jag faktiskt har lite svårt att köpa premisserna i den här boken. Kan barn, ens i länder med så stora klassklyftor som i USA, leva som hemlösa långt in i tonåren? Varför reagerar aldrig skolan eller socialen eller någon annan? Varför finner sig Pearl i livet i bilen? I hennes ålder borde hon för länge sedan ha insett att någonting är väldigt fel med livet på parkeringen. Mammans egen story om hur de hamnade på parkeringen involverar en föga övertygande historia om en hemlig tonårsgraviditet och en rymning som hon aldrig hittades ifrån. Så småningom dyker socialen faktiskt upp i den här boken, naturligtvis med alla de klyschor vi sett så många gånger på film och läst i andra böcker: avtrubbade socialarbetare som inte bryr sig om ifall barn far illa eller ej.
Jag antar att man inte ska läsa den här boken som en realistisk roman utan snarare som en berättelse med konstnärliga och poetiska anspråk om vapenvåld och utanförskap i dagens USA. Som sådan är den otroligt stark. I princip alla kapitel innehåller vackert formulerade rader som rymmer hela berättelser. ”Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville.”, ”Från Mercuryn hörde vi ljudet av skott som avlossades mot vattnet. Nu är de igång igen, sa mamma. De dödar floden”. Varje ord betyder något mer. Här finns också en hel del scener och symboler som ärligt talat flög över huvudet på mig. Det är missbildade alligatorer, nedgrävda Barbiedockor och ett ständigt återkommande påpekande att Pearl är så ljus, ”är du albino?”. Jag vet inte alltid vad författaren är ute efter, men egentligen gör det ingenting.
Gun love är en stark och tragisk berättelse med ett säreget språk (även om jag tror att mycket är förlorat i översättningen). Det är också ett berörande inlägg i vapendebatten, om man ska se det så. Vad gör närheten till vapen med folk? Och vilka är det som drabbas hårdast?
Gun love
Amerikansk titel: Gun Love. Översättare: Niclas Hval. Förlag: Albert Bonniers förlag (2019). ISBN: 9789100175115.
Jennifer Clement
Jennifer Clement är en mexikansk-amerikansk författare, som fick sitt stora genombrott som författare med romanen Bön för de stulna. Hon är även ordförande för PEN international.
Babetta av Nina Wähä är en roman om en djup vänskap som inte tar slut ens när vännerna både sviker varandra och ljuger för varandra. Det är också en roman om filmbranschen – en bransch där en kvinna kan nå toppen av sin karriär som 19-åring och sedan se den dala i takt med att…
Babetta av Nina Wähä handlar om vännerna Katja och Lou, som känt varandra sedan tonårens teaterskola. Nu är de 30+ och Katja, som en gång i tiden var den som betraktades som talangfull, har ströjobb och börjar närma sig den punkt då hon inser att det är dags att ge upp idén om att komma in på någon av scenskolorna. För Lou behövdes aldrig någon scenskola eller utbildning. Hon slog igenom stort som nittonåring i storfilmen Babetta och har sedan dess spelat i otaliga filmer, om än aldrig i någon film som kommit i närheten av Babetta. Pengar och lyx finns oavsett, inte minst tack vare den stenrike och 30 år äldre pojkvännen som har en enorm lyxvilla på franska Rivieran.
Nu är det sommar och Lou hör plötsligt av sig till Katja. Sedan de blivit vuxna har de hörts sporadiskt och träffats på Lous villkor, när det har passat i hennes hektiska schema. Katja har alltid varit redo, alltid beredd att finnas där för Lou, men kanske framför allt har hon alltid behövt Lou och hennes sällsamma dragningskraft och karisma som öppnat så många dörrar som aldrig varit tillgängliga för Katja själv. Nu vill Lou att Katja kommer och hälsar på i Frankrike och Katja flyger ner.
Det blir en sommar där Katja dras in i den speciella värld som Lou skapat för sig, en värld med ett tufft schema, fyllt med träning, skönhetsbehandlingar och möten, men också ett liv där hon aldrig riktigt behöver ta något ansvar. Hushållerskan Ermelinda och trädgårdsmästaren Romeo håller sig alltid i bakgrunden, servar med smoothies och håller huset perfekt och smyckat med ständigt förnyade blomsterarrangemang. Det finns en spännande klyfta mellan Lou och de runt omkring, mellan den med pengar och de som passar upp. Klyftan gäller även Katja, Katja som aldrig blivit en skådespelare som Lou. Och ändå: elefanten i rummet är att Lous karriär sedan Babetta främst utgjorts av B-rullar som inte gått upp på bio i Sverige. Kanske är det främst utseendet och utstrålningen som varit Lous största framgångsfaktor, skönheten som obarmhärtigt falnar och förpassar Lou till ”mammaroller”.
Jag såg i någon recension att Babetta beskrivs som en kärleksförklaring till filmen, men för mig är det tvärtom. Wähä skriver intressant om en ytlig värld där kvinnors viktigaste valuta är utseendet och där många blir (sexuellt) utnyttjade. Det flimrar förbi en del metoo-händelser. Det är ingen smickrande beskrivning av filmbranschen. Faktiskt är det ingen smickrande beskrivning av vänskap heller. Lou och Katja utnyttjar varandra och sviker varandra båda två och båda framstår som såväl falska som egotrippade. Ändå har de en djup vänskap och ett djupt beroende av varandra. Det är intressant att följa.
Babetta är en annorlunda roman med många lager. Det är ingen thriller, men det finns en skickligt uppbyggd spänning – som läsare vet man aldrig riktigt vem som går att lita på och vad huvudpersonerna egentligen är ute efter. Någonting med den slutna världen på lyxegendomen ger också känslan av att vad som helst kan hända. Ett kul grepp är att läsaren inte bara servera ett filmiskt slut utan också får nöjet att läsa ”director’s cut”. Det blir med andra ord ovisst även när boken är slut.
Nina Wähä är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare med S som i syster (2007). Sitt stora genombrott fick hon med Testamente, som nominerades till Augustpriset 2019.
Mina biblioteksbesök har blivit något glesare sedan min föräldraledighet tog slut, men visst bär jag hem en massa biblioteksböcker fortfarande: till mig och till min dotter. Här är de tre senaste jag har lånat och läst för min bebis!
Regn av Anders Holmer
Jag kunde inte låta bli att låna Regn av Anders Holmer. Framsidan, med sina renar, var så fin! Och ja, den är verkligen vacker, även invändigt. Om den är för avancerad för min 9-månaders bebis? Jo. Här pryds varje uppslag av en haiku-dikt och vacker illustration. Haiku är en rolig diktform med en liten knorr på slutet, men just det är det väl mest mamman som uppskattar (och det gör hon – mycket).
Vem sover inte? av Stina Wirsén
Stina Wirséns småbarnsböcker är så mysiga. Hennes barnboksfigurer är fantasifullt ritade och de handlar allt som oftast om sådant som är lätt att känna igen sig i. I Vem sover inte? kommer kanin till nalle. De leker och äter och borstar tänderna. Sedan är det dags att sova. Men vem sover inte?
Vänta, Sickan av Sofia Rådström
Jag älskar Sickan-böckerna! Illustrationerna är underbara, rimmen finurliga och humorn går hem hos mig. Att barn, även de allra minsta, också älskar Sickan är uppenbart. Vänta, Sickan-boken var faktiskt helt sönderläst redan när den fick följa med hem från bibblan. Och jag tror tyvärr inte att min tjej har gjort saken bättre efter sitt ivriga bläddrande… I den här boken har Sickan bråttom ut. ”På med stövlarna och hatten. Det är dags att plaska vatten”.
Tritonus av Kjell Westö är en vemodig roman om ensamhet och vänskap i ett litet skärgårdssamhälle. Det är också en fin bok om att inte längre vara ”ung och lovande”.
Tritonus av Kjell Westö handlar om dirigenten Thomas Brander, som har en lång, framgångsrik karriär bakom sig. Musiken har tagit honom ut i världen, men resorna har också tagit på krafterna. Nu satsar han allt på en överdådigt lyxig sommarstuga i skärgården. Ett ställe att finna ro? Allt är dock inte så idylliskt som man kan förledas att tro. Sommarstugan må vara stor, men Brander har ingen stor familj att fylla ut den med. Faktum är att han sedan en tid tillbaka är frånskild och hans före detta har helt klart gått vidare. De där resorna verkar också på väg att upphöra. Han är inte längre den efterfrågade och populäre dirigent han varit. Det anas att han varit föremål för metoo-diskussioner, men kanske lider han mest av att inte längre vara en ungdom. Nu blir han omsprungen av andra, nya stjärnor. Det finns någonting sorgligt och vemodigt i Branders ensamma liv i lyxkåken, som gör det så tydligt att lycka inte kan köpas för pengar och att ingen kan göra något åt tiden som går och obönhörligt förpassar ”ung och lovande” till ”gammal och passé”.
Bland de bofasta i det lilla samhället i skärgården bor Reidar Lindell, en änkeman och hobbymusiker, vars vägar korsar Branders. Trots att de är ett mycket omaka par blir de vänner och berättelsen följer de båda männen, deras vänskap och livet i byn. En av förra årets litterära höjdpunkter för min del var Hägring 38, av samma författare, en underbar roman där jag för kanske första gången(?!) kom på mig själv med att läsa om en sårbar man. Han kan skriva om män, Westö: människor med alla sina förtjänster och brister. I hans romaner blir huvudpersonerna verkliga och levande.
Jag håller nog Hägring 38 för snäppet vassare – det är en roman med fler lager. Men Tritonus är en oerhört läsvärd och fin skildring av vänskap och livets toppar och dalar. Författaren lyckades också få den att kännas helt aktuell och här och nu. I boken pågår en pandemi, bara en sådan sak. Det kommer säkerligen komma en uppsjö av pandemiböcker vad det lider, men här är det första jag läser som utspelar sig mitt i den speciella tid som vi fortfarande befinner oss i. Ett intressant grepp!
Tritonus
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2020), Radioföljetongen i Sveriges radio (2021). ISBN: 9789100182182.
Kjell Westö
Kjell Westö är en finlandssvensk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Mars är en månad då förlagen uppenbarligen ger ut extra mycket böcker. Jag hittade i alla fall många nyheter jag blev nyfiken på. Här kommer en lista!
1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria av Helena von Zweigbergk känns lockande. Jag vet inte många andra än von Zweigbergk som skriver så träffande och fint om människor och relationer. Redan titeln lovar en klassiskt bra relationsroman.
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist känner jag mig nyfiken på! Den beskrivs som ”en ensam flickas uppväxt fylld av doft, färg och smak”. Smak verkar vara viktigt. Besatthet vid mat. Jag har lite blandade åsikter om Ramqvists romaner, men More fire var fantastisk!
En gång om året av Peppe Öhman är jag mycket nyfiken på! Jag har följt Peppes och Karin Jihdes podd, Mellan raderna, i många år och det vore roligt att också läsa något som någon av dem har skrivit.
En vänskap av Silvia Avallone är en roman ”om vår tid, om unga kvinnor och klass och Italien”. Kanske har ni läst Stål av samma författaren? Jag blev inte så imponerad av den… Men nog vill jag gärna ge författaren en ny chans!
Hallå! En brokig samling av Stina Wirsén känns som en pekboksantologi vi vill ha i hyllan (eller åtminstone låna hem från bibblan). Vi har plöjt otaliga Wirsén de senaste månaderna här hemma. Gillar Wirséns brokiga och brytiga böcker.
Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger är en serie och en dokumentärroman om sökandet efter de som ”försvann” under Andra världskriget. Känns som en viktig och stark berättelse.
Kommer tigrar av Barbro Lindgren och Sara Olausson vill jag läsa för min dotter. Barbro Lindgren är ju fantastisk (tänk att vi har en svensk ALMA-pristagare, bara en sådan sak!). Sara Olausson har ritat otaliga seriealbum riktade till vuxna och jag har läst flera av dem. I den här barnboken har hon förmodligen valt bort det skeva och läskiga som ofta återfinns i hennes vuxen-illustrationer…
Magnificat av Linnea Axelsson tror jag många har längtat efter. Hennes augustprisbelönade poesisamling Ædnan fick ett otroligt fint mottagande. Nu är hon aktuell med en ny roman, enligt förlaget en berättelse om ”förälskelse och sorg”.
Minibarnkammarboken. Promenad är en bok med ”ramsor och sånger, pek och lek för de allra yngsta”. Förmodligen lika bra som allt annat i barnkammarserien. Vi har Den silvriga barnkammarboken här hemma och den börjar gå sönder…
Precis som du av Nick Hornby lockar mig verkligen. Hornby har en rad roliga, sorgliga och härliga feelgoodromaner bakom sig (Om en pojke!). I Precis som du möts två personer som är varandras motsats. Det känns som ett tema som redan är gjort, men jag tror ändå att boken kan vara den perfekta läsningen om man är ute efter något avkopplande.
Sagan om den lilla gråsparven är Jonas Gardells barnboksdebut. Bara en sådan sak! För illustrationerna står Martin Jacobson. Och de är ju helt otroliga! Framsidan vill jag ha och rama in!!
Spionen Bergling av Jonas Bonnier är nästa reportagebok i det som verkar vara Bonniers stora bokprojekt med starka berättelser (tidigare: Helikopterrånet och Knutby). Och visst känns det som kittlande läsning, på något sätt. Vem var Bergling och hur är livet som spion?
Stora naturboken av Lars Klinting känns som ett måste. Jag hade Första djurboken när jag var liten och älskade den. När min dotter blir lite äldre blir det hennes tur att ta del av Klintings underbara böcker om djur och natur.
Svindlande stunder i Blackeberg av Petra Mede vill jag gärna läsa! Jag har hört Petras resa i hennes Sommarprat. Balett, långtidssjukskrivning, kometkarriär i humorbranschen. Svindlande är förmodligen rätt ord! Svindlande stunder i Blackeberg är en självbiografisk berättelse som tar avstamp i Medes tonår.
Violeta av Isabel Allende. Det börjar bli länge sedan jag läste den, men Andarnas hus var verkligen en fantastiskt läsupplevelse. Nu kommer en till roman av samma författare. Beskrivs som ”en läsupplevelse i världsklass”. Den verkar utlova pandemiskildring och kärlek.
Jag vet inte riktigt vad man ska skriva i dessa dagar. Det känns som att jag ofta börjar den här typen av inlägg på ungefär det viset. Pandemin kastade ju omkull vardagen och nu har vi alltså gått från en pandemi, som är på väg att bli endemi(?), till något värre. Nu är det alltså krig i vårt närområde? Jag känner starkt för att bara vara hemma och pussa på min bebis. Orkar inte hålla på och följa en massa nyheter och rapporteringar, även om man kanske borde. Jag skänker pengar till Röda korset varje månad (sedan säkert ett decennium tillbaka) och vet inte vad mer just jag kan göra, ärligt talat. Det är hemskt tider i vart fall. Vet som sagt inte vad mer man kan skriva om det.
Eller en sak kan jag kanske addera. Jag har inte så mycket egentid, men jag tycker det är kul att pyssla med bloggen när jag har möjlighet. Just nu pillar jag med utseendet, fram och tillbaka, som ni kanske ser. Här om veckan bytte jag exempelvis ut standardillustrationen i sidhuvudet mot en alldeles egen linnea-illustration, som jag är så glad över. Jag har bloggat i vansinnigt många år, men aldrig kommit mig för att skaffa någon egen illustration av något slag. Plötsligt hände det! Jag beställde den av en frilansare som jag hittade via Fiverr. Jag valde utifrån portfolio – hittade en grafisk designer som såg ut att kunna göra det jag var ute efter. När jag gick in här om dagen för att ge dricks noterade jag att illustratören är ”unavailable” just nu. Och att hon bor i Ukraina. Och så blev jag påmind igen om att det pågår ett krig alldeles nära och att det är människor som lever mitt uppe i det. Och dör. Det är så hemskt.
Nog om krig. För nu.
Mars är annars en månad som jag hoppas innebär att jag kan gå på Umeås litteraturfestival, Littfest. Jag är tillräckligt rutinerad för att veta att evenemanget brukar sälja slut i ett nafs. Jag har således haft biljett sedan långt innan det fanns ett program och sedan långt innan jag visste om jag kunde gå eller inte. När jag tänker efter har jag nog inte direkt undersökt ens idag om jag kan gå. Oops… Ja, herregud vad planering har blivit något helt annorlunda sedan jag fick barn! Programmet har jag inte ens tittat i… Men jag hoppas såklart att jag kommer iväg. Och jag litar på att programmet är lika intressant som vanligt! Det här blir (eventuellt) den första Littfest fysiskt på plats på flera ÅR, så suget är såklart stort, som ni kan förstå.
Utöver Littfest finns det just inget annat i kalendern än dans. Jag skulle tippa på att månaden bjuder på en hel del dans och i övrigt mest kommer att handla om jobb. Jobb tar mycket tid, kan man tycka. Jag har förmånen att ha ett roligt jobb och härliga kollegor, så det är inte så dumt, men jag känner verkligen inte att jag kan planera in så mycket om kvällar och helger. Jag vill ju hinna med bebisen också. <3
Böcker ska jag dock hinna med, i vanlig ordning. Jag har en hel liten trave med påbörjade böcker. Under månaden tror jag bestämt att jag kommer att hinna läsa ut en del. Babetta av Nina Wähä är det inte mycket kvar i. Gun love av Jennifer Clement kommer jag också att läsa ut (och bokcirkla) i närtid. Sedan får vi se vad jag hinner med!
Babetta av Nina Wähä
Månaden bjuder också på en mängd nya, spännande böcker för den som letar efter något rykande färskt att läsa. Det kommer faktiskt så mycket nytt att jag tänkte förära dem ett eget inlägg.
Sedan jag fick barn har jag hamnat helt ur synk med tiden. Jag vet knappt vad det är för årstid. Det händer ingenting och jättemycket på en och samma gång och det är svårt att vara någon annanstans än i nuet. Vilket säkert är bra! Det där med bokrean är i alla fall en av många grejer som gått mig förbi – tills vi hade bokcirkel och en bokcirkelkompis frågade om våra bokreaplaner. När bokcirkeln var över (och min dotter fått lunch och somnat under en promenad…) satte jag mig och bläddrade i kataloger och hittade en del titlar jag är nyfiken på. Här kommer dem tillsammans med några tips på reaböcker som jag redan har läst och varmt kan rekommendera. Årets bokrea startar 22/2 (det hade varit fint om den startade 22-02-22 kl 22.02, men den startar redan på morgonen om någon undrar… ;)).
En del (alla?) butiker har paketerbjudanden under bokrean. Jag är mest sugen på Astrid Lindgren-paket med Alla ska sova, Barnens dag i Bullerbyn och Pelle hittar en önskesten. Astrid Lindgren-böcker finns det alltid plats för i hyllan, eller hur?
Bakvatten av Maria Broberg är en roman som jag för ovanlighetens skull har läst två gånger, vilket den faktiskt förtjänar! Det är en fantastiskt fin bok om ensamma själar i Västerbottens inland och hur de av olika orsaker aldrig blir riktigt fria att leva sina liv fullt ut.
Jag tror inte att det finns något magiskt med just Bullet journal-metoden, men det har faktiskt kommit att bli den planerings- och anteckningsmetod som jag använder mig av sedan några år tillbaka (eller åtminstone inspireras av). I år finnas Ryder Carrolls bok om BuJo på rean. Tips för den som är nyfiken på ett flexibelt och enkelt sätt att anteckna och planera.
Bäbis-böckerna av Ann Forslind är roliga och populära att läsa för vår bebis här hemma. På rean finns Bäbis tränar, där Bäbis tränar, precis som mamma… Där finns också Bäbis kär, som vi faktiskt inte har läst ännu.
Den enda bok jag vet att jag kommer att köpa (förutsatt att den inte säljer slut!) är samlingsvolymen Dinkeli dunkeli doja med Lennart Hellsings rim och ramsor. Jag älskar hans rim!! Min dotter kommer utsättas för så mycket Hellsing framöver!! Kan knappt bärga mig tills jag får den här volymen i min hand.
Eufori av Elin Cullhed kommer jag förmodligen låna på bibblan snarare än att köpa på bokrean, men läsa den vill jag åtminstone! Den här augustprisbelönade romanen är författarens berättelse om Sylvia Plath och Plath råkar ju vara en favorit hos mig.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en bok som berört mig djupt och som på många sätt talade till mig på ett sätt som böcker sällan gör. En underbart sorglig och insiktsfull berättelse om klass och om författarens såriga förhållande till sin mamma, som gick bort i förtid, utsliten efter ett tufft liv som ensamstående mamma med låga inkomster.
Handbok i inredning och styling av Frida Ramstedt är en inredningsbok jag själv har haft stor praktiskt nytta av och hittat mycket inspiration i! Detta trots att det verkligen inte är någon bok med glättiga hemma hos-reportage eller liknande. Nej, det här är en kunnig och rejäl bok om principer och tankar som kan vara nyttigt att ha med sig när man fixar där hemma. Mycket bra!
Hjalmar Söderberg är en stor favorit hos mig. Han skriver precist och perfekt. Jag älskar inte minst hans noveller. På rean hittas både hans romaner och noveller i samlingsutgåvor. De känns inte helt som motiverade köp för min del, med tanke på att jag redan har flertalet av hans romaner i min ägo, men… Nog villhöver jag dem!
Jag orkar knappt med deckare nu för tiden. Jag tycker att de upprepar sig hela tiden. Men någon jag alltid har plats för i min läsning är Håkan Nesser! Han skriver som ingen annan. Det är spännande, överraskande, mysigt och finurligt på ett sätt som bara Nesser kan få till. På rean finns både Den sorgsne busschauffören från Alster och Schack under vulkanen.
Har du missat Karin Smirnoffs omtalade janakippo-böcker? I sådant fall kan du sikta in dig på samlingsutgåvan, som kommer på rean. Väldigt annorlunda böcker om kärlek och sorg i norrländska småorter.
Kom nu Sickan av Sofia Rådström är så rolig! Jag älskar Rådströms finurligt rimmade böcker om Sickan. Underbara böcker att läsa för småbarn.
Liv StrömquistsInne i spegelsalen känns så pass ny att det är lite svårt att förstå varför den reas ut redan nu, men varför klaga? Det är ett riktigt bra seriealbum där Liv Strömquist tar sig an ämnet skönhet. Vasst och roligt!
Ramsa med Bebbe av Mervi Lindman har vi läst på Öppna förskolan och dessutom lånat från bibblan, så den kanske vi avstår från att köpa. Men den är ett hett tips för den som har ett litet barn att ramsa med! Bebbe-böckerna är ett allmänt tips. De är bra!
Samlade verk av Lydia Sandgren belönades med Augustpriset 2020 och var en av mina favoriter från det årets läsning. Jag säger som jag gjorde med Vänligheten: orkar du en tegelsten… Samlade verk är verkligen en otroligt fin bok om vänskap, familjeliv och kultur.
Shuggie Bain av Douglas Stuart kan vara en av de senaste årens mest omtalade och hyllade böcker. Man är ju nyfiken! Det lär vara en riktigt vass uppväxtskildring.
Förra året köpte jag Tove Janssons romaner i en samlingsutgåva (som blivit hyllvärmare). Jag ville egentligen köpa hennes noveller. Jag är ju svag för noveller. Samlingsvolymen med noveller hann dock sälja slut innan jag tog mig iväg på rean. I år får jag en ny chans!
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist föll mystiskt nog bort från min årsbästalista för 2021. Blev varse detta när Torbjörn omnämnde den som en av sina favoriter i en kommentar under mitt inlägg. Herregud. Vad hände? Det är ju den bok jag väntat i alla år på att John Ajvide Lindqvist, Sveriges skräckmästare, ska skriva – en bok om vänlighet och värme snarare än skräck och äckel. Orkar du läsa en tegelsten, läs gärna Vänligheten.
Det blev en lång lista och faktum är att den lätt hade kunnat bli betydligt längre. Jag hittar faktiskt riktigt många gamla favoriter på årets rea! Kul! Har du spanat in något särskilt som du tänker reafynda?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
