I september kommer det ut massor av böcker jag är intresserad av. Här kommer en del 1, med några av de jag är nyfiken på att läsa så småningom.
Jag känner mig fortfarande helt paff över att Patrik SvenssonsÅlevangeliet kunde göra en sådan succé. Så oväntat?! Nu kommer den till och med som opera här i stan. Patrik Svensson är nu aktuell med Den lodande människan, en bok om havets lockelse. Låter ju otroligt härligt! Boken kom i augusti, men gick mig förbi i somras, så den får komma med i den här listan.
Jag älskar Husdrömmar på SVT! Innan pandemin blev det inte mycket TV i vårt hushåll, men sedan började de plöjas Husdrömmar med mera. När vår dotter var nyfödd och jag ammade 40+ h i veckan sågs ett och annat avsnitt. Kommer alltid känna någon slags nostalgi över programmet på grund av det. Husdrömmar Sicilien har jag såklart också sett. Och vill man ha mer av detta speciella hus, som under programserien förvandlats från något av en ruin till ett hem med mycket karaktär, är Marie Olsson Nylander aktuell med en bok om sin husdröm på Sicilien: Det rosa huset. Ska man vara petig kom den ut redan i augusti, men…
Karin Bojs fortsätter att skriva populärvetenskapligt om människans ursprung. Ni kanske läste Min europeiska familj för några år sedan? Nu kommer Europas mödrar, där Bojs går på djupet kring folkvandringar och könsroller. Känns som att många fördomar kan kastas omkull med den här boken(?).
Bengt Ohlsson är en riktigt bra författare och varje gång jag läser något av honom tänker jag att jag vill läsa mer.. Nu kommer Föda åt min hämnd, som utspelar sig under Andra världskriget. Förlaget skriver: ”Bengt Ohlssons roman är en lågmäld och hudnära berättelse om en ung idealist som sjunker allt djupare ner i förnedringen, både som man och som medborgare.” Låter som en bok för mig.
Jag är precis som alla andra och älskar, älskar, älskar Lars Lerins akvareller. Dessutom är jag en tokig kattkvinna (med allergi 🙁 ). Med det sagt: Kattjakten av Lars Lerin?! Så ljuvligt!
Det här blir ett köptips för den som funderar kring present till en nybliven förälder: Bonnier Carlsen har precis gett ut en Mina första år-bok med illustrationer av Elsa Beskow. Älskar hennes illustrationer! Så fin!
Jag har många gånger frågat mig själv varför jag aldrig har läst något av Björn Ranelid. Han som belönats med Augustpriset, bara en sådan sak! Kanske är det nu jag läser Min skolfröken skall vara ett frimärke? Intresseväckande titel, om inte annat! I boken minns Ranelid sin första skolfröken. Så fint!
Nisse & Nora sover över vill jag läsa för mitt barn. Jag lånade en tidigare Nisse & Nora-bok (Nisse & Nora träffar djuren) och tyckte att den var så mitt-i-prick i att skildra hur man kan ha olika personligheter och att ingenting är mer rätt än något annat. Jag gissar att den nya boken, där Nisse & Nora sover över hos mormor, är lika bra. Emelie Andrén har skrivit och Lisa Moroni har illustrerat.
Det var fantastiskt länge sedan jag lyssnade på Kan du säga Schibbolet?, av Marjaneh Bakhtiari, men jag minns den fortfarande som en av mina favoritljudböcker och som en väldigt rolig och tänkvärd berättelse om rasism, främlingsfientlighet och mångkultur. Nu är Bakhtiari aktuell med Oändligt underbart, som på sätt och vis verkar ta sig an ett angränsande ämne. Minus humorn. Vill läsa! Förlaget börjar sin beskrivning med meningen: ”Shayan är snart femton år och under det kommande dygnet kommer han att dö.”. Känns intressant och brännande redan där.
Liiite tidigt kanske, jag har inte ens vant mig med tanken på höst, men Pixi adventskalender är redan ute. Man måste tänka på barnen. Förmodligen kommer mamman öppna flest luckor. Ja, ja.
Jag försöker introducera Mumin för min 1-åring, men det mesta riktar sig för lite större barn (eller vuxna?!). Men Sov mina ungar kan nog gå hem! Pekbok i kartong! Text av Tove Jansson och illustrationer av Tove Jansson och Mia Nilsson.
Det märks att Klas Östergren har lämnat Svenska akademien bakom sig. 😉 Han är i alla fall otroligt produktiv just nu(?!). Jag har varken hunnit läsa Renegater (kommer läsa den när som helst!!) från 2021 eller någon av hans två böcker (!) från 2022, men Östergren är Östergren och jag är såklart nyfiken på hans alldeles nya roman ändå. Den heter Större trygghet aldrig fanns. Om jag förstår det rätt är det en roman baserad på en fiktiv person och värld skapad av konstnären Björn Levin (aktuell på Moderna museet btw). Intressant!
Kjell Westö! Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag har tipsat om hans fantastiska roman Hägring 38. Nu kommer Åren, som Kjell har skrivit tillsammans med sin bror, Mårten Westö. Två uppväxtskildringar och livsberättelser. Känns som ett superintressant grepp att teama ihop sig med ett syskon och skriva en sådan här bok!
Varsågod för alldeles för många boktips. 🙂 Och mer kommer det… Medan jag har suttit och glott på Husdrömmar (och fött barn) verkar det som att andra har ägnat pandemin åt att skriva. 😉 Eller hur man nu ska tolka det. Det kommer i vart fall massor av intressanta böcker i höst..! Har du någon bok du ser fram emot lite extra?
Oj, oj, september är redan här. Det här blir slutet av en era – om bara några dagar ska vi börja skola in vårt barn på förskolan och börja jobba båda två. Jag kan inte förstå att vårt lilla barn har blivit så stor. Hon är en liten person som springer omkring, babblar för fullt och har sina intressen och favoriter. Under lång tid har allt snurrat runt vår dotter – någon av oss har alltid varit tillsammans med henne och vi har följt varenda litet framsteg och varje ny nyans, fascinerat uppdaterat varandra när nya ord har dykt upp eller när hon gjort något oväntat/nytt/roligt. Nu kommer hon plötsligt uppleva och göra saker utan oss. Det är såklart någonting helt naturligt, men ändå någonting helt orimligt, eller hur?
Jag har redan jobbat heltid sedan januari, men tycker ändå att det känns helt sjukt svårt att få ihop det. Vi vill inte att det blir onödigt långa dagar på förskolan, så nu kommer det bli ett pussel för att få schemat att gå ihop. En del dagar kommer jag släpa mig upp vid 06-tiden, vilket naturligtvis är en ganska normal tid att gå upp för somliga, men något som känns närapå orimligt för mig. Andra dagar kommer jag att vara på jobbet vid 09 och i gengäld jobba till 19. Oj, oj, får se hur det går. Jag är tacksam över att vi båda har möjlighet att justera dagarna med flextid, men jag vill ju helst vara med min lilla flicka jämt. Jag börjar förstå varför så många jobbar deltid under småbarnsåren.
Nåväl. I teorin borde jag kunna umgås lika mycket med min lilla Rut som jag har gjort under hela våren, men vi får se hur det känns. Jag räknar inte med att ha supermycket tid till annat: springa, dansa, läsa. I den mån jag har tid att läsa ska jag försöka plöja nästa månads bokcirkelbok (jag vet inte vilken det blir ännu) och läsa ut den bok jag har på gång för stunden: Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe.
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
Jag är egentligen otroligt peppad på att läsa. Jag har bläddrat i förlagens höstkataloger och hittat många spännande titlar. Kanske är det nu jag köar en hel drös med nyutkomna titlar på biblioteket och plöjer senare i år. För det kommer ju ett sedan, ett sedan när vardagen säkert har fallit på plats.
Jag tänkte lägga upp ett separat inlägg med det jag känner mig särskilt nyfiken på ur septemberutgivningen. Det kanske bli två till och med. Vilken bokhöst!
Analfabeten av Agota Kristof är en kort och koncentrerad berättelse om ett liv format av skrivande och berättande.
Analfabeten av Agota Kristof är en självbiografisk kortroman där Kristof berättar om uppväxten i Ungern, flykten till Schweiz och om läsandet & skrivandet. Att läsa och att skriva är ibland omöjligt, men alltid livsviktigt. Agota börjar läsa som 4-åring och har med sig berättandet som en kraft genom livet. När hon lämnar Ungern lämnar hon dock modersmålet bakom sig. Hon blir en ”analfabet” och måste återerövra språket genom att lära sig franska.
Det här är det första jag läser av Kristof, även om jag har läst åtskilliga texter om hennes böcker. Jag har länge tänkt att jag ska läsa hennes omtalade trilogi som inleds med Den stora skrivboken. Den här sparsmakade boken väcker helt klart lusten att läsa mer. Snart är det jag som lånar något mer av Kristof!
Jag hann läsa ca en fjärdedel av Sharon Boltons Nu ser du mig innan jag plötsligt kände mig färdig. Jag tycker det brukar bli bäst när författare utelämnar de råaste detaljerna och låter det grymmaste utspela sig mellan raderna. Det kanske finns undantag, men den här gången kände jag verkligen inte för att läsa en bok med explicita tortyr- och mordscener. Dessutom: jag tror jag har förläst mig på deckare där huvudpersonen är en polis med trassligt privatliv.
Det här är säkert en spännande deckare för andra, men tyvärr inte min kopp te idag. Jag ger upp! Och plockar upp något lättsammare.
Nu ser du mig
Brittisk titel: Now you see me. Serie: Lacey Flint. Översättare: Lilian Fredriksson och Karl G. Fredriksson. Förlag: Modernista (2013).
Sharon Bolton
Sharon Bolton, eller S.J. Bolton, som står på böckerna nu för tiden, är en brittisk författare.
Det var ett tag sedan jag uppdaterade något om vad jag och vår dotter läser tillsammans. När jag var föräldraledig var jag en frekvent biblioteksbesökare, men sedan jag började jobba igen i januari har jag inte kommit iväg. Vårt närmsta bibliotek har haft helgstängt sedan en tid, så det har inte varit så lätt att hinna dit, helt enkelt. Dessutom har vår flicka haft en lång period där hon inte haft speciellt stor ro eller intresse av att läsa. Nu har läsning dock seglat upp som en av favorit-aktiviteterna: hon kommer med böcker, kryper upp i knät och vill att vi ska läsa. Om och om igen. <3 Vilket mys! Här är några av hennes favoriter just nu.
Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten
Är mitt barn ett geni som redan övar sig på matte? Nä. Men hon väljer medvetet Lillefantens räknebok ur hyllan och vill att vi läser. Vi får prata fritt kring bilderna, då räkneövningarna är långt över hennes nivå. Däremot älskar hon de färgglada och kontrastrika illustrationerna. Jag förstår henne! En jättefin bok, faktiskt. När hon är ca 3–6 år kan vi plocka upp boken igen och räkna tillsammans.
Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten
Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Åh, vad Max blöja är tråkig. Förlåt, men det är alltså en bok om att Max tar av sig blöjan, pinkar på golvet och sedan får en ny blöja. Som vuxen har man inte mycket intressant eller kul att hämta. Av någon anledning vill dock vår dotter gärna att vi läser den om och om och om igen. Hon blir arg när den är slut. Det är bara att börja om. Jag kan den utantill, tror jag.
Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi har ett helt gäng Bäbis-böcker hemma, däribland Bäbis tittut. Jag har bloggat om flera av dem tidigare. Vår dotter älskar dem. Det är enkla böcker med tydliga och fina illustrationer. Jag tycker faktiskt att de är ganska roliga – de slutar oftast med en kul knorr. Rolig bok även för mig alltså!
På dagis av Eli A. Cantillon och Solveig Serigstad Nielsen
I den sönderlästa boken På dagis får läsaren följa med en flicka till förskolan. Det som är grejen för vår dotter är flikarna (som mirakulöst nog sitter kvar!). Där under finns motsatser: klä av sig – klä på sig, vara hungrig – vara mätt och så vidare, och så vidare. Luckorna är kul. Kanske är det pedagogiskt också. Jag vet faktiskt inte hur mycket vår dotter snappar upp av själva berättelsen.
Exotiska fåglar av Marion Billet (översättning: Susanna Hellsing)
Exotiska fåglar är en pekbok i Nyfikna öron-serien. Boken har ytor att trycka på för att spela upp ljud – i det här fallet fågelläten. Vet inte hur korrekta ljuden är, men det spelar ingen roll. Beo-staren sjunger fint och min dotter är nöjd så länge det kommer att ljud (tror jag). Hennes lilla finger rör sig blixtsnabbt mot knapparna och dröjer sig kvar länge. Hon älskar det. Skönt också att knapparna inte kräver hårda tryckningar utan faktiskt funkar även för ganska små barn. Illustrationerna är för övrigt supersöta och kontrastrika.
Mysteriet Henri Pick, av David Foenkinos, är en underhållande roman om ett refuserat manuskript som hittas långt senare och visar sig vara skriven av en pizzabagare i staden. Eller?
Mysteriet Henri Pick, av David Foeninos, är en roman om en roman. Den utspelar sig i Bretagne, där en förläggare och hennes skrivande pojkvän hittar ett fantastiskt manuskript i ett bibliotek för refuserade böcker. Manuskriptet visar sig vara skrivet av Henri Pick, en pizzeriaägare, som numera är avliden. Änkan och dottern blir häpna när förläggaren och författarpojkvännen hör av sig. Ingen av dem har sett Henri läsa eller skriva. Kan han verkligen ha skrivit något så fantastiskt i hemlighet? Manuskriptet blir till bok och blir till stor bästsäljare. Boken och berättelsen runt omkring får folk att vallfärda till det lilla bretonska samhället och livet förändras för alla runt omkring – förläggaren, författarpojkvännen, änkan, dottern, bibliotekarien, de nya ägarna till pizzerian (numera ett crêperi) och många andra. Någonstans lurar ändå tvivlet. Kan Henri Pick verkligen ha skrivit detta?
Det saknas inte böcker om böcker, bokhandlare, bokförlag och/eller författare. Greppet är genialt. Berättelser bli oftast bäst om man gräver där man står (eller?) och att droppa referenser till böcker och litteratur är en smart väg att gå för att roa en läsare. Det är kul och det känns lite internt och personligt. Jag gillar det! Och jag tycker att Foenkinos lyckas väldigt väl med den här romanen. Det är underfundigt och underhållande, karaktärerna är udda och roliga att följa. Dessutom: har vi inte alla någon gång suckat över allt ståhej kring någon bästsäljare som inte hållit måttet? I Mysteriet Henri Pick ställs frågan till sin spets; Vad är viktigast: berättelsen eller berättelsen om berättelsen?
Mysteriet Henri Pick
Fransk titel: Le mystère Henri Pick. Översättare: Sara Gordan. Förlag: Sekwa (2021). IBSN: 9789189157293.
David Foenkinos
David Foenkinos (född 1974) är en fransk författare.
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman som föga överraskande bjuder på lyckliga slut (och lite sorg längs vägen).
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman om en brokig grupp kvinnor som träffas på en kurs i skrivterapi. Ivy har ett tungt bagage och lider av psykisk ohälsa med mycket oro, bland annat över sonen, men också över den bil som hon föreställer sig att hon är förföljd av. Lisbeth närmar sig pensionsåldern och längtar efter egentid, att få skriva, men känner sig kvävd av jobb och ännu mera jobb på hemmaplan, där hon förväntas vara barnvakt i stort sett varje helg. Hemma sitter mannen, redan pensionär, och är helt oförstående till hans hustrus situation. För att komma loss har hon ljugit om att hon ska gå en stickkurs. Cecilia, framgångsrik åklagare med stort kontrollbehov och ett pedantiskt städat hem, har halkat in på kursen av en slump. Hon är änka sedan en tid tillbaka och sedan sönerna flyttat hemifrån bor hon ensam i ett stort hus, men det är inte för egen del hon har sökt sig till kursen – hon har anmält sin syster, Michelle, som hon motvilligt har öppnat sitt hem för eftersom hon är mitt uppe i en skilsmässa. Kursens ledare heter Sam och verkar medvetet ha sökt upp kursdeltagarna – det är just de som har fått lappar med inbjudan till kursen. Hans bakgrund är höljd i dunkel. Vem är han? Varför leder han skrivterapikurser?
Förlaget beskriver det som att författaren skriver feelgoodromaner med sorgkant. En bra beskrivning, tycker jag! Här finns många ingredienser som brukar återfinnas i feelgoodromaner: förälskelse, relationer, mysig småstad, tedrickande, systerskap, ett lyckligt slut. Det bjuds inte på speciellt många överraskningar och det är heller inte alltid det man vill ha. Vill man läsa något snällt och avkopplande är det här rätt bok.
Med det sagt kan jag erkänna att jag har läst åtskilliga feelgood-berättelser skrivna med större finess. Jag tycker att karaktärerna känns stereotypa och platta. Det gäller inte minst Cecilia. Har vi inte alla träffat på allt för många fyrkantiga perfektionister i kulturen? Vi vet redan att de tydligen döljer något bakom sin prydliga fasad och att de kommer att må mycket bättre om de bara ”släpper loss lite”. Trist. Jag tycker också att boken innehåller alldeles för många berättelser och sidospår som vävs ihop på ett nästan tillkämpat sätt. Slutligen lämnas absolut ingenting åt läsaren. Allt skrivs ut och redogörs för. Jag tycker att man som läsare blir skriven på näsan.
Nu blev det många negativa punkter, känner jag. Ändå har jag ju läst boken och det är ett gott betyg ändå, eller hur? Ibland behöver man inte komplicerade och förbluffande böcker, ibland behöver man bara just precis sådant här.
Klubben för lyckliga slut
Förlag: Forum (2021). Läs även övriga delar i sviten Vid livets vägskäl: Vingården för vilda drömmar och Sanninen om ostrondykerskan. ISBN: 9789137156033.
Caroline Säfstrand
Caroline Säfstrand (född 1972) är en svensk författare. Hon medverkar också i podden Feelgood med Jenny & Caroline.
Spionen som kom in från kylan av John le Carré är en mörk spionroman som utspelar sig under kalla kriget.
Spionen som kom in från kylan av John le Carré är något av en klassiker inom spionromangenren. Här finns ingredienser som Kalla kriget, Berlinmuren, hemliga operationer och dubbelspel. Boken kretsar kring Alec Leamas, en erfaren agent, placerad som chef i Berlin. Hans verksamhet är på väg att upplösas och Leamas är beredd att lämna spionlivet och ”komma in i värmen”. Hans chef har andra planer: han ber Leamas att utföra ett sista uppdrag för att sedan gå i pension – han ska återvända till Berlin och lämna desinformation om Hans-Dieter Mundt, en östtysk spion.
Min enda tidigare erfarenhet av John le Carrés spionthrillers är Tomas Alfredsons filmatisering av Mullvaden: Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Jag såg den på bio när det begav sig och fattade ingenting, även om jag i och för sig tyckte att det var en riktigt snygg film. Inte ens när jag såg om den vid ett senare tillfälle trillade polletten ned. Nu har jag lyssnat på Spionen som kom in från kylan som Radioföljetong och jag ska villigt erkänna att jag har börjat om lyssningen flera gånger utan att känna att jag till fullo greppade vad boken egentligen handlar om. Jag vet inte vad det här säger om mig. Den där världen är svårgreppbar, antar jag, för oss som inte direkt jobbar med underrättelser. Det hör till situationen att folk agerar med en dold agenda och att det finns gott om hemligheter. Det blir således ett komplicerat pussel för läsaren att lägga ihop och det görs kanske inte med enkelhet när man är en heltidsarbetande småbarnsförälder. Det jag tar med mig är i alla fall en hel del tankar om Kalla kriget och om att jobba med underrättelser. Det är en rå och kall värld le Carré målar upp. Man blir berörd.
Jag kommer säkert ge le Carrés spionromaner en till chans. Tredje gången gillt! Nästa gång vill jag varken se en filmatisering eller lyssna på ljudbok. Jag vill läsa själv, se texten och ana vad som rör sig mellan raderna. Jag tror hans böcker är som bäst på det sättet.
Spionen som kom in från kylan
Brittisk titel: The Spy Who Came in from the Cold. Översättare: Hans-Jacob Nilsson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). ISBN: 9789100581459.
John le Carré
John le Carré är pseudonym för David Cornwell (1930–2020), en brittisk författare. Han har även arbetat åt den brittiska underrättelsetjänsten.
Imorgon är augusti här och jag börjar jobba igen efter fem veckors föräldraledighet och semester. Jag har aldrig haft en så lång sommarledighet sedan jag gick ut i arbetslivet. Någonstans måste jag erkänna att det känns lite skönt att börja jobba igen. Det är i vart fall tid då jag kan tänka en tanke i taget, till skillnad från hemma, där det mesta präglas av livet med vår ettåring. Det har såklart varit otroligt och ett privilegium att få vara hemma med henne – all tid med henne känns som en fantastisk lyx, men det är rätt krävande också. Många som är eller har varit småbarnsförälder kan nog relatera….
Under sommaren har vi hunnit med att träffa nära och kära, vi har varit i Öregrund och i stugan, vi har haft en minisemester i Vasa och vi har gjort en hel del utflykter i närområdet. Vi har badat! Vi har påtat i trädgården (inte så mycket och ofta – har knappt varit hemma)! Allt som allt har det varit en riktigt fin sommar och jo – det känns otroligt vemodigt att semestern går mot sitt slut. Det finns vänner jag inte har hunnit träffa och en del utflykter som inte blivit av, men hinner man någonsin allt man tänkt sig?
Jag har hunnit med några böcker i alla fall: fyra stycken närmare bestämt. Får se hur många som hinns med i augusti. Om inte annat hoppas jag på att hinna klart med Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos, för den ska vi bokcirkla nästa gång. Under sommaren har vi uppehåll med bokcirkeln, så nu längtar jag efter nästa träff! Vad läser du under sensommaren? 🙂
Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos
Vill du ha tips på böcker som kommer ut i augusti så kommer det här:
Den underjordiska solen av Andrea Lundgren kommer jag läsa förr eller senare! Jag har läst hennes novellsamling Nordisk fauna och är nu mycket nyfiken på hennes nya roman. Romanen verkar, liksom Nordisk fauna, utspela sig nära naturen. Förlaget beskriver den som ”en roman om att vilja gräva djupt i smuts och lera, om underjordens kaos och skönheten i det lysande mörkret.”
Flyktdjur av Inger Frimansson väckte mitt intresse med Shirehästen på framsidan. Boken beskrivs som en uppväxtskildring och ett familjedrama. Den utspelar sig till delar på en gård med just Shirehästar. Jag har inte läst så mycket av Frimansson, så den här är jag riktigt nyfiken på.
Hej, hej vardagsmat! av Sara Ask, Lisa Bjärbo och Louise Winblad kommer jag absolut att unna mig. Tvärtom mot vad man kanske kan tro är jag ingen stor boksamlare, men kokböcker vill jag gärna kunna ha och använda utan att fundera över lånetider och spill. Ask och Bjärbo ligger bakom några av mina mest sönderlästa kokböcker: Mera vego och Ännu mera vego, och nu har de teamat ihop sig med fantastiska serietecknaren Louise Winblad (HejHejVardag) och gjort den här boken som förutom recept innehåller fakta och råd kring barn och mat.
Förlaget Modernista har de senaste åren gett ut ett gäng samlingar med noveller och romaner av olika välkända författare. Jag har skaffat mig samlingsvolymer med Bodil Malmsten och Tove Jansson. Nu i augusti kommer Romaner av Karin Boye. Jag har läst Kallocain (två gånger till och med!), men har mer att upptäcka. Fin bok att ha i hyllan också!
Varför har jag aldrig läst Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs? I år fyller den 25 år och kommer i nyutgåva. Nu har jag därmed chansen. Det vore kul att läsa den här moderna klassikern, som anses vara ett sådant fint tidsdokument över 90-talet.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
