Det flimrade förbi en bild på boken Det bästa barnet i mitt nyhetsflöde på Facebook. Det är ett kommande seriealbum av Sofia Olsson. Nice! Jag hade inte helt lätt att hitta mer info, varken hos förlag eller bokhandlare, men SR har intervjuat författaren, så jag hittade faktiskt en radiointervju till slut. Den handlar mycket om de självbiografiska inslagen. Intressant lyssning!
I den nya boken försöker bokens huvudpersoner skaffa barn. Det är säkert till lika delar en jobbig bok (kanske inget att läsa för den som försöker skaffa barn; ty det verkar inte vara ett lätt resa för bokens huvudpersoner…) och en rolig bok… Jag gillade Hetero i Hägersten i alla fall och kände igen mig mycket. Jag gillar verkligen dessa författare som skriver om min generation!
Henrietta Lacks var en fattig, färgad kvinna, som levde i USA. Vid 50-talets början drabbades hon av livmoderhalscancer och sökte sig till sjukhuset för färgade. Trots strålbehandling gick det inte att behandla cancern och Henrietta Lacks gick bort som ung och lämnade sina små barn efter sig. Under vistelsen på sjukhuset såg hennes läkare till att man tog cellprover för att ställa diagnos. Mot Henriettas medgivande och utan att ens informera henne försökte man få dessa celler att överleva. Experimentet lyckades och cellerna, de så kallade HeLa-cellerna, kom att bli en av de första odödliga, humana cellinjerna. Snart började cellerna skickas iväg till andra forskare, som odlade dem och satte upp diverse experiment, och genom åren har just HeLa kommit att bli en av de mest använda cellinjerna. De används fortfarande frekvent inom medicinsk forskning av olika slag (det publiceras tydligen omkring 300 vetenskapliga publikationer varje månad där de omnämns). Jag forskar själv kring frågeställningar som innefattar cellodlingar, så för mig är HeLa ett känt begrepp. Ändå har jag aldrig vetat något om personen bakom förrän nu.
I Den odödliga Henrietta Lacks går vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot till botten med händelsen och lyfter många frågor kring forskning och etik. I boken följer hon flera av Henrietta Lacks släktingar och hon har också en mängd andra källor som kan berätta om hur det gick till och vilka dilemman som långt efter HeLa-cellernas ”födelse” har uppstått. Vem kan egentligen göra anspråk på celler som lämnat kroppen, och kanske till och med förändrats av forskare? Vem ska ta del av pengarna (HeLa-celler kostar tusentals kronor att köpa och varken Henrietta Lacks själv eller hennes släktingar har fått ett öre)?
Den odödliga Henrietta Lacks ställer många frågor och väcker många tankar. Dessutom är det en gripande och intressant historia och ett viktigt reportage. Jag kan varmt rekommendera den till alla. Det här är en bok som borde vara intressant för många fler än bara den som själv jobbar med cellodlingar – berättelsen om hur Henrietta Lacks och många andra har utnyttjats i forskningens namn behöver berättas.
Jag såg hos Lena att att Fogelströms fantastiska stadserie finns en ursnygg nyutgåva (pocket). För att vara petig så är den i och för sig flera år gammal, men… Bonniers lyckas typ alltid med sina pocketklassiker … Tack för det! 🙂 Sådana här fina böcker behöver också ett snyggt yttre.
(och extra lycklig blir man när man ser att framsidorna också hänger ihop och blir snygga när man lägger dem bredvid varandra)
Jag såg några så söta böcker för den som är nyfiken på matematik, vetenskap och stora idéer. Undrar om mitt eget forskningsområde, Ramanspektroskopi, omnämns i vetenskapsboken? 😉 Troligen inte. 🙂 Själv borde jag kanske läsa matematikboken, så kanske jag återuppväcker någon insomnad kunskap kring matte. Man glömmer fort, det man inte använder….
Sekwa, som specialiserat sig på fransk litteratur, kommer att ge ut en massa e-böcker framöver. Bra initiativ! Det är överlag ett dåligt utbud av översatta e-böcker tycker jag. Det gäller alltså även böcker översatta från engelska. Hoppas att fler förlag gör samma satsning. Jag tror verkligen på e-boken, men det gäller ju att utbudet är bra för att folk ska vilja köpa/låna elektroniska böcker.
Tills den kommer ut kan jag tipsa om att läsa samhällssatiren Shamanens sång, som kom ut för några år sedan. Mycket tankeväckande bok om en patient med kronisk smärta som bollas runt i vården.
David Nicholls bestseller En dag blev en riktig snackis för några år sedan. Själv missade jag tåget och har inte läst den förrän nu. Ofta tappar bestsellers mycket (eller allt) när all hysteri lagt sig och min personliga åsikt är att de tyvärr sällan är särskilt läsvärda – det är helt enkelt inte lätt för en bok att leva upp till skyhöga förväntningar. Men, jag måste säga att jag verkligen gillade En dag, trots allt.
I En dag får vi följa Emma och Dexter en specifik dag, 15:e juli, genom åren. Det börjar med att de spenderar natten ihop efter festligheterna på deras examensdag. De är precis på väg in i vuxenlivet och fulla av drömmar och förväntningar. Som i så många andra tramsiga kärleksböcker suktar ”Em” efter kärlek och ”Dex” var bara ute efter ett ligg (så stereotypt och meninglöst att jag inte ens orkar kommentera). De kommer alltså inte att bli ihop och leva tillsammans de kommande åren. Dexter kommer att ge sig ut på resa, hamna i mediebranschen och så småningom skaffa familj. Em kommer att försöka med en hopplös skådespelarkarriär, ha skitjobb på en dålig snabbmatsrestaurang, utbilda sig till lärare och ha en relation med en man som hon uppenbarligen inte tycker om alls (Varför i helvete skiljer hon sig inte? Och hur kan stackars Ian, hennes sambo, stå ut med någon som är så gnällig och kärlekslös som Em?). Vänskapen mellan Dex och Em kommer dock att bestå och, det förstår man ju på sidan ett, kärleken spirar och blommar sedan ut så småningom.
Nu kanske ni undrar varför jag trots allt gillar den här boken och det är ju en bra fråga. Kärleksberättelsen är helt banal, karaktärerna platta och det mesta de gör och tar sig för i livet har man läst i en ziljon böcker tidigare. Men! Det finns element i boken som gör att jag blundar hårt och glömmer bort allt jag samtidigt ogillar med den. Jag blir faktiskt glad och gripen av berättelsen. Livet blir nästan aldrig som man tänkt sig, men på ett trösterikt sätt, i någon mening, berättar Nicholls att det blir bra ändå. Det är inte mycket av det Em och Dex drömmer om som 20-åringar slår in eller blir som de tänkt sig – och lite så är det väl med livet för de flesta. Jag tycker att Nicholls har lyckats fånga hur det är att vara ung och ha livet framför sig och hur det sedan egentligen är att bli vuxen på riktigt. Det här är en bok som vem som helst skulle kunna känna igen sig på ett eller annat sätt. Jag gjorde det i alla fall och det fick mig att gilla den massor.
Josefin med Nobelprisprojektet berättade att det kommer en ny bok på svenska av Sofi Oksanen i vår. Jag var tvungen att kolla upp det; Utrensning var ju så bra! I mitten av april kommer När duvorna försvann, som liksom Utrensning och Stalins kossor /delvis/ utspelar sig i Sovjetockuperade Estland. Norrländska socialdemokraten skriver om böckerna att de utgör en trilogi. Stämmer det? Jag har då inte hört att Utrensning är del två i en trilogi. De flesta har väl, liksom jag, enbart läst Utrensning, som är Oksanens mest kända bok… I samma artikel tas det för övrigt också upp vilka priser Oksanen belönats med och hur populär hon är som författare. Man skriver till och med om Nobelpriset. Det är lite kul, för det var också något som kom upp när vi bokcirklade boken. Josefin, som ju har läst ungefär 100 fler Nobelpristagare än jag själv och alla andra jag känner, och som därför borde veta, konstaterade att Oksanen nog är för ung för något Nobelpris. 😉
Hur som. Förlaget bjuder på denna baksidestext till När duvorna försvann:
””Jag hade letat ett bra tag efter en lämplig huvudperson till min roman, när jag av en ren slump hittade en förebild som passade. Jag hade tema och motiv ganska klara för mig, men jag saknade ett ansikte. 2009 läste jag en artikel om flera olika historiska personer som alla skulle ha kunnat spela roller i min berättelse eftersom de på olika sätt hade påverkat historien, och fortfarande i dag påverkar hur vi ser på och förstår det förflutna.
Men en av dessa personer stack ut. Det var en man som hyste en obegränsad beundran för sin tids stora celebriteter – flygare – och som själv ville bli det. Han spelade flygare, berättade historier om farliga situationer han hade upplevt under flygningar och talade om alla berömda passagerare han haft. Han lät fotografera sig som pilot.
Men han flög aldrig. Han hade inte ens licens.
Jag började arbeta på min roman genom att se filmer med flyguppvisningar, lärde mig skjuta med en finsk k-pist, och tänkte på mannens fru, och deras äktenskap, som byggde på en lögn.”
Sofi Oksanen, maj 2012″
Jag har en hel del böcker på tur framöver, men jag vill verkligen läsa mer av Oksanen. Jag kanske börjar med Stalins kossor, Oksanens debutbok, och läser den nyare boken när den finns som e-bok på biblioteken. Skönt att ha några böcker att längta till framöver. Jag har sällan bråttom att läsa nya böcker. De finns ju kvar tills man vill läsa dem… 🙂
Jag har äntligen börjat läsa Cold spring harbor. Jag säger äntligen, för jag har haft den länge. Jag har faktiskt ingen aning om varför så många andra böcker har kommit emellan. Han skriver ju så fantastiskt, Richard Yates! Jag har älskat både Revolutionary road och Easter parade. Hans språk är enkelt, avskalat och helt underbart, och så skriver han så tight. Hela boken är på några hundra sidor bara.
Det enda jag frågar mig är varför titlarna är som de är i svensk översättning. Revolutionary road är en gata i boken och Cold spring harbor är också en plats, men det går inte att komma ifrån att det känns som att man har struntat i översättningen av titlarna… Easter parade har jag ingen aning om varför den heter som den heter. Påskparaden vore väl inte heller någon höjdare, men…
Det är tråkigt när titlar inte funkar. Många ogillar att The Help heter Niceville i den svenska översättningen. Jag tycker det är fint. Hellre det än ”Hemhjälpen”, för där har man ju hur som helst tappat den dubbla betydelsen som finns i originalet.
Jag hoppas att man börjar lägga ner lite mer eftertanke i titlar framöver. Jag ogillar att böcker i svensk översättning kan heta t.ex. Beautiful creatures (kom ut nyligt på svenska) eller Girlfriend in a coma (och ja, det är tydligen titeln på en låt, men det är ingen ursäkt). Eller ännu värre! Bonjour tristesse eller Kiffe kiffe imorgon (herregud!!), som är två helt havererade översättningar från franska. Bonjour tristesse har hetat Ett moln på min himmel (bra titel!) i tidigare utgåvor, men inte nu längre, såvitt jag kan förstå. Hur tänkte man?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
