Jag såg en notis i DN att Goodreads har blivit uppköpta av Amazon. DN skriver att det amerikanska författarförbundet bekymrar sig över att Amazon närmast bygger sig ett monopol. Nu är jag inte själv medlem i Goodreads, så jag vet inte vad det innebär i praktiken att en nätbokhandel är ägare (länkar man alla böcker till webbutiken, eller?), men däremot är jag medlem i den svenska motsvarigheten, Boktipset, som såklart är ägt av Bonnier på något vänster. Känner du till någon bokhandelkedja eller nätbokhandel som inte har koppling till Bonnier? 😉 Man påminns ju ibland om vilket inflytande enstaka aktörer kan ha till en hel bransch… En del lyckade uppstickare finns ju dock på förlagsfronten och det är ju positivt. Jag skrev ett inlägg om det för ett tag sedan.
-
Nu läser jag Paradisträdgården
I veckan har vi haft Picket & pocket-träff. Mycket trevligt! Vi diskuterade Horn, som jag skrev om igår (det var på håret att jag hann läsa ut den, för övrigt… :). Till nästa gång ska vi läsa Paradisträdgården, som är en bok jag egentligen inte vet så mycket om. Handlingen kretsar kring främlingsfientlighet och en del av den utspelar sig när man ska utse bästa förslag till ett minnesmärke över World Trade Center. Det var tillfredsställande att se att boken finns som e-bok, för jag har lagt plattan på hyllan ett tag eftersom jag har fokuserat på att läsa grejer ur hyllan och bokcirkelböcker som inte finns elektroniskt, men nu kan jag alltså plocka fram den igen. Som e-bokläsare förlorar man framsidan, kan man väl säga, men jag noterade att boken har en extremt intetsägande, murrig och supertråkig framsida i den inbundna varianten. Tur att pocket ger en andra chans att få till framsidan. I det här fallet tycker jag att pocketframsidan är riktigt tjusig, särskilt eftersom den är så otroligt enkel och det ändå inte är självklart vid ett snabbt ögonkast att se att tvillingtornen finns avbildade på framsidan. Älska detaljer!
-
Horn
Det har gått ett år sedan Ig Perrish förlorade sin flickvän i ett obehagligt sexmord. Han har själv varit anklagad för dådet, men i brist på bevis har han släppts fri. Det har dock inte hindrat samhället från att döma honom hårt. Nu vaknar Ig upp med en rejäl baksmälla och när han tittar sig i spegeln gör han en fasansfull upptäckt: det har växt ut horn i pannan. När andra möter honom reagerar de inte nämnvärt på att han börjar ta skepnad av en djävul. Däremot kan ingen längre avhålla sig från att anförtro honom sina mörkaste och smutsigaste hemligheter. Plötsligt får han veta att inte ens den närmsta familjen älskar honom längre och han får också veta saker som leder honom mot den verkliga mördaren.Jag har ingenting emot skräck, men huvudfokus får gärna vara människorna, relationerna och psykologin. John Ajvide Lindqvist är någon som verkligen bemästrar att bygga upp en skräckberättelse genom att börja med karaktärerna (och deras ensamhet och ångest) och sedan bygga upp spänningen och låta det övernaturliga introduceras allt eftersom. Här byggs inte berättelsen upp, utan man kastas rätt in i handlingen. Jag hade väl inte helt lätt att komma in i det, för det blir ju så lätt ointressant om en berättelse bara består av staplade skräckelement och saknar en engagerande handling. Som tur är så växer Horn och berättelsen om Ig som djävul varvas med tillbakablickar till vad som hände vid tiden innan mordet och tiden när Ig och hans tjej träffades i tonåren. Det blir faktiskt riktigt spännande och författaren bjuder på några oväntade vändningar. Mot slutet kändes det lockande att sträckläsa.
Joe Hill är förresten pseudonym för Joseph Hillstrom King, och, ja, han är faktiskt Stephen Kings son. Det är lite lustigt hur vanligt det är att gå i sina föräldrars fotspår, även om man inte så ofta stöter på fenomenet när det gäller författare, särskilt inte författare som rör sig i samma genre. Det är nog inte helt rättvist att jämföra far och son King, och själv har jag inte ens läst någon av Stephen Kings böcker, så den jämförelsen kan jag inte ens göra, men man kan väl konstatera att Hill kan skriva skräck. Bra bok!
Några andra som skrivit om Joe Hills Horn är Bokhora, Kulturbloggen och Kajsas bokblogg. Du hittar den hos bl.a. Adlibris och Bokus.
-
Hjälp!
Hjälp! är det första jag läser av Sara Olausson, men inte det första jag läser av Nina Hemmingsson. Hemmingsson har en speciell stil, som säkert många känner igen. Hennes ögonlösa karaktärer, som gärna är tjejer som säger oväntat snuskiga, rättframma eller oväntade repliker, brukar synas i enrutare i Aftonbladet. Sara Olausson har en annan tecknarstil och flera av hennes serier framstår som självbiografiska. Olausson delar med sig av ångest över döden, skräck för skelett, ilska över sin pappa, 30-årskris och serier som är ganska rakt på sak i sin samhällskritik. Jag gillar de verkligen! De går rakt in och är inte tillkrånglade.Hemmingsson är bra som vanligt och hon bjuder bl.a. på bokens bästa serie: ”Jag var en riktig häst-tjej”. Den som tror att det går att vara liten och mesig om man är en hästtjej borde läsa den serien!
Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som läst Hjälp! och skrivit om den är Jenneis boklista, Viktoria Jäderling och Feministbiblioteket.
-
Berättelser från Engelsfors
Det är nog fler än jag som spänt väntar på sista delen i Engelsforstrilogin: Nyckeln, som utkommer i höst. När jag läste första delen, Cirkeln, hade jag inga särskilda förväntningar åt något håll. Jag fick boken innan den ens var tryckt, så det rörde sig om ett lösbladssystem som jag bläddrade lite i vid matbordet. Jag hade inte läst några omdömen om boken eller hört något särskilt om den. Ändå blev jag fast direkt. Upplägget är genialt. Engelsforstrilogin är spännande fantasy förlagd vid en svensk bruksort. Ett gäng gymnasieungdomar med helt olika bakgrunder och helt olika verkligheter tvingas att närma sig varandra eftersom det är utvalda att bekämpa något stort och mörkt. Böckerna är på samma gång bra fantasy och insiktsfulla berättelser av hur det kan vara att vara tonåring idag. Uppföljaren, Eld, vågade jag knappt läsa för att jag var rädd för att bli besviken. Den visade sig toppa alla förväntningar. Nu tätnar verkligen spänningen inför upplösningen i den avslutande delen!Engelsforstrilogin har en stor fanskara och fansidan på Facebook är välbesökt och uppdateras också ofta. Var och varannan dag postas t.ex. fanart, d.v.s. läsarnas bilder med tolkningar av berättelsen. Att författarna nu tillsammans med serietecknarna Kim W Andersson (som har tecknat framsidorna till Cirkeln och Eld), Karl Johnsson (som har tecknat kartan som finns i Eld) och Lina Neidestam har gjort det här seriealbumet känns otroligt kul och nästan som en present till alla fans.
Här finns 8 serier som utspelar sig före Cirkeln eller efter Eld (men innan Nyckeln, såklart). De första utspelar sig under niornas vårbal, när Rebecka och Gustav träffades. Där får läsaren också chans att lära känna Elias lite bättre, vilket säkert många har önskat eftersom han försvann ur handlingen så snabbt i böckerna. Mot slutet blir det också några hintar om vad som kommer att komma…
Berättelser från Engelsfors är en riktigt trevlig liten bok för den som är fast i trilogin. Jag skulle vilja påstå att den förutsätter att man har läst böckerna, faktiskt, men för oss som har gjort det så är boken verkligen godis. Den är fantastiskt snyggt tecknad och på något sätt har tecknarna lyckats pricka in precis hur jag föreställt mig karaktärerna. Färgerna i bilderna är fantastiska och kompositionerna perfekta. Uppslag efter uppslag är en explosion i dramatiska färger och bilderna är fulla av snygga detaljer. Såhär snyggt kan det vara:
(bild: Karl Johnsson)Nu längtar jag ännu mer efter Nyckeln!
Engelsforstrilogin, Fantasy, Favoriter, Kärlek, Seriealbum, Sverige, Tonår, Ungdomsböcker, Utläst, Vänskap
-
En framsida jag vill rama in
Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är med en design som känns tilltalande eller inte tilltalande. Ibland är det väldigt enkelt… Jag dras till allt med söta djur på (obs: absolut inte arga djur eller ormar). Det gäller tavlor. kuddar, kläder och, nu för tiden: böcker. Den här framsidan sammanfattar verkligen ALLT som tilltalar mig:
Den har inte bara en skönt stiliserad inramning och snygga färger, den har ju framför allt en talgoxe på en gren. Underbart fint! (Jag har sett några inlagor också och de är minst lika fina).Själva boken är alltså en fågelskådarbok som kommer ut i maj. Den riktar sig till barn 9-12 år och vuxna som har fler kläder med söta katter/kaniner/pudlar/ponnys på än jeans. Eller något sådant! 🙂
-
Tre nya
Jag planerar att börja springa igen inom kort, så nu har jag laddat upp med ett gäng nya ljudböcker. Jag lyssnar ju mest när jag springer (och när jag hänger tvätt, men det inträffar inte särskilt ofta, hehe). Jag ser särskilt fram emot att lyssna på Marguerite Duras Älskaren. De andra böckerna känner jag inte till särskilt väl, men jag tänkte att det var dags att läsa något mer av Marianne Fredriksson nu, så jag lånade Evas bok. Mordets praktik, av Kerstin Ekman, handlar, om jag har förstått det rätt, om Doktor Glas (en av världens bästa böcker!). Otroligt vad många böcker det har kommit ut som kretsar kring Doktor Glas.. Men det är väl fler än jag som fascineras av Hjalmar Söderberg. Helt enkelt.
-
Glad påsk!
Glad påsk! =)
Hoppas ni får en trevlig påskhelg (och helst ett påsklov med mycket lästid också!).
(bild från Lotus Head/stock.xchng)
-
Tematrio: Påskdeckare
Påsken är här! Tematrio handlar i veckan om ”påskkrim”: Berätta om tre favoritdeckare! Det är lite av en kluring för min del, för jag läser inte deckare så ofta, och det är inte så ofta jag fastnar för dem heller..!Den senaste deckaren jag läste var Mankells Mördare utan ansikte. Jag tyckte att den kändes lite långsam, men jag gillade det faktiskt. Det kändes som att följa en riktig utredning.
En annan deckare från årets bokskörd är Jadeögat. Det är också den första kinesiska bok jag läst(!). Den kanske inte är så intressant som deckare betraktad, men jag gillade att läsa en bok som utspelar sig i Kina.
Förra året lyssnade jag på min första Agatha Christie, Mordet på Orientexpressen. Inte heller denna är en deckare med mycket action, men jag gillade pusslandet och blev sugen på att läsa fler Christiedeckare.