Liebster award har cirkulerat på bokbloggar och nu har det nått mig :), tack vare Nobelprisprojektet (för övrigt en av mina favoritbloggar! Besök!). Med priset följer frågor:
Vad ville du bli när du var liten?
När jag var riktigt liten tror jag att jag sa att jag ville bli författare, jobba i kiosken eller bli brevbärare. När jag gick på gymnasiet så var jag väldigt bestämd över att bli apotekare och jobba med läkemedelsforskning.
Vad är du idag?
Jag är civilingenjör i teknisk kemi och jobbar som forskningsingenjör. En del av arbetstiden spenderar jag på forskarutbildningen.
Vart vill du helst resa?
Ärligt talat reser jag helst till nära och kära när jag är ledig och har möjlighet. Jag tycker det är lite slöseri med tid att resa iväg på semestern. 😮
Var ser du dig själv om fem år?
Då har jag disputerat! Jag jobbar förhoppningsvis med ungefär samma saker, men kanske mer som projektledare. Gissningsvis gör jag ungefär samma saker som nu, även på det privata planet. Jag vet inte hur jag skulle kunna hitta en ny lägenhet att trivas i, men det finns väl en viss chans att jag bor i något större om fem år.
Rött eller vitt?
Som färg i största allmänhet så säger jag rött (fast när det gäller kläder så säger jag vitt, för jag klär verkligen inte i rött).
Sommar eller vinter
Sedan jag kom ut i arbetslivet så har jag börjat gilla somrarna. Nu kan man ju faktiskt vara ledig några veckor. Skönt!
Skog eller hav?
Hav!! Jag är uppvuxen i en ”stad” vid havet och kan inte tänka mig att bo långt in i inlandet. Jag är rädd för det mesta i en skog, framför allt ormar och björnar, skalbaggar och larver. Hav är däremot riktigt nice. Särskilt nice är det att fara ut till någon ö och läsa en bok.
Vad gör dig ledsen?
Ledsen och ledsen. Inte ett öga är torrt när jag ser djurfilmer i stil med Hachiko… Men det är ju inte ledsen på riktigt, såklart. Något som gör mig upprörd, men som naturligtvis inte får mig att gråta av sorg, är främlingsfientlighet, egoism, klassamhället, konsumtionssamhället och att folk bryr sig så jävla mycket om pengar istället för om varandra och den lilla tid vi har på jorden. Folk som lever i traditionella könsroller, trivs med det och dessutom prackar på andra sina idéer gör mig också så frustrerad att jag nästan börjar gråta. Är jag på fest och alla tjejer står i köket och fnissar och frågar sig ”Undrar vad alla killarna pratar om i vardagsrummet nu. Hihi.”, då går jag fan hem. Hur kan man ens leva med en man om man tror att kvinnor och män är så olika? Ledsen på riktigt kan jag också bli, men det är privat.
Vad är det bästa du vet?
Min familj och vänner, såklart. Och katter.
Tackar och bockar för utmärkelsen! 🙂 Det är så roligt att bli uppmärksammad. Jag väljer dock att inte skicka vidare till några fler bloggar, för det är så många som redan har fått. Men naturligtvis besöker jag många bokbloggar och det finns massor av bloggar som jag besöker regelbundet och tycker är kanonbra. Kolla in min länksida!
Redan för två år sedan drogs planeringen igång för att filmatisera Engelsforstrilogin, men bara ett år senare drog sig författarna ur. Rättigheter för att filmatisera hela trilogin hade sålts till Filmlance och läser man mellan raderna i den information författarna själva har gått ut med, så höll inte produktionen tillräckligt hög kvalitet. Sedan dess har hela projektet legat på is. Nu, äntligen, rör det på sig igen! Benny Anderssons son, Ludvig, läste Cirkeln och fick pappan att få upp ögonen för böckerna. Nu har de tillsammans startat ett filmbolag och köpt upp rättigheterna. Författarna verkar vara entusiastiska.
Kul nyhet! Preliminärt kommer filmen att vara klar 2015. Den som väntar på något gott… 😉
Har ni sett filmen En oväntad vänskap? Jag såg den i höstas och tyckte att den var kanonbra. Filmen handlar om en förlamad och förmögen man som behöver anställa en personlig assistent. Helt oväntat anställer han en kille från förorten och de blir goda vänner. Det är en både rolig och lite sorglig film, baserad på en sann historia. I september kommer den som bok på svenska! Jag visste faktiskt inte att berättelsen finns som bok också. Hur som helst så rekommenderar jag gärna filmen. Den är en av förra årets bästa. 🙂
Den ljuva giftkokerskan av Arto Paasilinna kom upp som bokförslag i jobbets bokklubb och jag har faktiskt aldrig läst något av honom förut, så jag blev ju lite nyfiken! Jag har till övervägande delen hört positiva ord om Paasilinnas böcker och de lyfts oftast fram som hur roliga som helst. En del har i och för sig också sagt att han är lite ojämn. Kanske, och förhoppningsvis, är Den ljuva giftkokerskan en av hans mindre bra böcker. Jag fattade i alla fall inte grejen.
I huvudrollen finns den gamla änkan Linnea Ravaska (kanske den andra gången jag har läst en bok där huvudpersonen har samma förnamn som jag själv!), som plågas hårt av en kriminell brorson, som dyker upp varje månad och rånar henne på pensionen, hotar henne, plågar (eller dödar) djur och beter sig allmänt risigt tillsammans med ett gäng likasinnade kompisar. Till slut lyckas hon fly till stan och där börjar hon experimentera med giftkok för att lösa problemet… I persongalleriet flimrar diverse socialt utslagna människor förbi och man förväntas t.ex. tycka att det är lustigt med en ung tjej som inte har så mycket fint här i livet och som blir slagen av sin karl, men ändå tyr sig till honom. Egentligen tycker jag inte att särskilt mycket i boken är lustigt. Kanske vill Paasilinna skämta om kriminella och fattiga för att belysa problemen och säga något i samhällsdebatten, men ärligt talat tror jag inte det. Boken är alldeles för lättviktig och enkel för att vara en bra satir (om det är en satir?).
Hörrni! Jag börjar verkligen gilla Babel. Nu har jag sett alla säsongens avsnitt (av de som har sänts hittills, såklart). Jonas Hassen Khemiri är den stora behållningen. Jag undrar dock hur det gick till när hans inslag planerades.
Blev alla stackars politiker, reklamare och tidningsmakare tillsagda att inslagen är seriösa reportage om hur det är att jobba med text inom politik/reklam/lokaltidningar? Det verkar nästan så, för alla ger generöst av sin tid och tar hela tiden Khemiri på allvar. De säger aldrig ifrån när han rakryggad säger sin åsikt om saker, även om han kan uppfattas som provocerande. Fick Khemiri tillåtelse att förvränga alla texter och alla besök till att bli ett forum för att att uttrycka sin politiska ståndpunkt? Var det en (o)lycklig slump att Khemiri fick till uppdrag att skriva politisk insändare till just Moderaterna (”Vi lever i ett klassamhälle…”) och skriva en slogan för att marknadsföra Soda Stream (som tillverkas i Israel!!)? Vem vet? Jag tycker det är fantastiska små inslag i alla fall… 🙂 I senaste avsnittet ”råkar” han, apropå en kommentar om att reklambyrån har en ”ljus och fräsch” inredning, anmärka att byrån inte har några mörkhyade anställda. Han är beundransvärd, Jonas Hassen Khemiri.
Jag såg på Facebook att Telegram förlag har börjat sälja posters av framsidorna från deras klassikerutgivning. Jag känner inte till förlaget, egentligen, men nu när jag läser om dem så gillar jag deras idé om att slänga med e-boken när man köper deras böcker (det går att köpa e-boken utan pappersbok också, såklart). Älska e-böcker!
Motiven på postrarna är inte riktigt min stil, så de hamnar inte på mina väggar, men visst är det kul med tanken på att låta rama in snygga framsidor. Om man vill kan man ju faktiskt trycka vilken framsida som helst, så länge man bara tänker ha den hemma. Högupplösta bilder på framsidorna brukar finnas på förlagens hemsidor. Då får man i och för sig med texten på framsidan också, men beroende på motiv så kanske det inte spelar någon roll.
Jag såg hos Litteraturkvalster & småtankar att Sofi Oksanen har fått Svenska Akademiens nordiska pris i år. Jag känner inte till priset så väl, men rent spontant känns det som att Sofi Oksanen är värd ungefär alla priser i världen. Utrensning är för min del en av de bästa böckerna från årets bokskörd. Med nästan osannolik tajming så är Oksanen för övrigt just nu Sverigeaktuell med När duvorna försvann. Den ska jag läsa!
På DNs kultursida debatterades här om dagen faktumet att pojkar inte har samma läsförståelse som flickor. Jag tyckte det var en väldigt intressant artikel. Jag har själv märkt att det är väldigt få av mina killkompisar som läser böcker och att det är nära 0 av alla hundratals bokbloggar som drivs av män. I de två bokcirklar som jag är medlem i så är 0-1 av deltagarna män. Det kan vara en slump… 😉 Men nej, det är nog som det står i artikeln. Att läsa betraktas inte som en maskulin aktivitet, lika lite som att dansa balett (jag blev ytterst förvånad vid terminsstarten när det visade sig att min nya balettgrupp till hälften består av män; det har aldrig hänt tidigare!) eller gå i kjol. Det går inte helt att lasta skolan för att pojkar halkar efter. Problemet måste lösas med ändrade attityder. Det är dags att uppdatera skönlitteraturens status, så att den börjar betraktas som viktig!
Den här veckan följer Tematrio upp ett tidigare avhandlat tema om olästa författare. ”Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!”
Förra gången frågan var på tapeten så lyfte jag fram Kerstin Ekman, Karl Ove Knausgård och Doris Lessing. Sedan dess har jag läst Guds barmhärtighet och läser gärna mer av Ekman. Hypen kring Knausgård har väl lagt sig vid det här laget och jag har inget direkt sug efter att läsa någon av hans böcker längre. Återstår alltså Doris Lessing, som fortfarande finns på min olästa-lista.
Ny på listan är Margaret Atwood. Jag har på känn att jag kommer att gilla hennes böcker. Hon skriver väl mycket om kvinnoöden och feminism? Jag brukar alltid falla för den typen av böcker.
Jag börjar också bli lite sugen på att läsa någon av de där kända ryssarna.. Fjodor Dostojevskij kanske? Jag har hört mycket bra om Brott och straff, men sidantalet är såklart avskräckande. Finns den som e-bok?!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Liebster award har cirkulerat på bokbloggar och nu har det nått mig :), tack vare Nobelprisprojektet (för övrigt en av mina favoritbloggar! Besök!). Med priset följer frågor:
