Liv Strömquist, alltså! Finns det någon vassare och mer träffande? Jag håller inte alltid med henne, men hennes satir är verkligen fantastisk ändå. Einstens fru är delvis på samma tema som Prins Charles känsla, som jag läste tidigare i år, men den är kanske lite spretigare. Centralt tema är feminism. I klockrena serier förkastar hon ”Flicka-projektet”, som uppstod på 00-talet för att bota problemet med ”Unga tjejer” (ni vet: ätstörningar, självskadebeteende, stringtrosor…) och synliggör historiska kvinnor som Einstens fru, Priscilla Presley och Yoko Ono.
Det jag gillar med Liv Strömquist är bland annat att hon så totalt saknar spärrar för vem hon trycker till. Folkkära snubbar som Cornelis Vreeswijk går absolut inte säkra bara för att de är folkkära. Samtidigt försvarar hon mer än gärna de har för låg status för att försvaras i andra forum och de som inte själva snackar för sig (t.ex. tycker hon mer synd om prostituerade än de som kallas ”hora” utan anledning..). Hon tar liksom inte de lätta bollarna. Vem applåderar inte ett projekt för att göra ”unga tjejer” mer självsäkra? Liv Strömquist ger hela projektet en fet spark och menar att pojkar kanske borde lära sig att ta mindre plats istället. Vem tycker inte att homosexuella djur är lite av ett gulligt bevis för att homosexualitet är naturligt? Strömquist problematiserar genom att fråga sig varför just homosexualitet, och inte alla mänskliga beteenden, måste jämföras mot djur för att anses vara normalt. Vad jag också gillar med Strömquist är att hon tecknar prydligt och snyggt och att varje formulering är pricksäker. Allt stämmer. Det är roligt, tänkvärt, snyggt och ibland provocerande. Som det ska vara. Strömquist behöver ingen flicka-kurs. Det är ett som är säkert.
När man talar om trollen. 😉 Just nu skänker Bokon iväg Da Vinci-koden och några kapitel ur Dan Browns nya. Mycket generöst, faktiskt. Jag kunde inte hejda mig, utan laddade ner. Det blir min första Dan Brown (fast filmatiseringen har jag sett!). Jag ska läsa med öppet sinne.
En annan bra kod är ju annars Martina-koden. När kommer nästa Martina Haag?! Behöver läsa i sommar. Det finns ingen bättre feel good.
För ett tag sedan snappade jag upp att Isabella Lövins och andra engagerades arbete lett till resultat vad gäller EU:s fiskepolitik. Tyvärr inser jag nu att man inte ska ta ut någon seger i förskott, för nu har hela skiten havererat och fiskare får även i fortsättningen slänga fisk och ägna sig åter överfiske. Det var ju lite sorgligt!!
Vad som har hänt med de andra grejerna jag frågade mig i mitt tidigare inlägg vet jag icket. Jag önskar mig till exempel en fortsättning på Matens pris. Gärna som podcast till sommaren. 😉
Jag har sett att Dan Browns nya har skeppats ut till ”min” Konsumbutik och säkert till alla andra mataffärer, bokhandlar och bensinmackar också. Jag har inte läst någonting av Dan Brown, men tyckte att Da Vinci-koden (filmen) var rätt spännande.
Det som fascinerar mig med Dan Brown är att ungefär alla som läst honom hävdar att han är tjatig och att böckerna inte går att hålla isär eftersom de är så till förvillelse lika. Och ungefär alla, vare sig de läst honom eller inte, anser inte hans böcker vara några som man stolt ska snacka om att man läst.
Och ändå. I princip inga andra böcker, förutom, möjligen, böcker av Paulo Coelho samt EL James porrtrilogi, har samma spridning! Och andra böcker översätts knappast under samma press. Som jag har förstått det är det så bråttom, bråttom, bråttom att man delar upp boken i olika delar och slänger iväg till ett gäng olika översättare som ska dra igenom sin del så fort som möjligt. Bara en sådan sak känns ju inte helt.. kvalitetssäkrat.
Jag fattar att man inte kan tjäna en massa pengar ifall man istället travar upp högvis med Mo Yan i varenda kiosk, för jag, som ju trots allt läser mer än snittet, har då inte lätt att ta mig igenom hans böcker. Men finns det ingenting mittemellan? Kan man inte sälja en massa fantastisk och ändå lättläst litteratur i stil med Människor helt utan betydelse (åh, vad den är bra!) eller Doktor Glas?
Det är ju lite infekterat det där med ”bra” och ”dåliga” böcker, men att marknadsföringen är intensiv och spridningen enorm innebär sannerligen inte nödvändigtvis att böckerna är bra. För en del (tydligen ganska många…) verkar det vara enklast att rycka den där boken som man tänker att ”alla snackar om” och som syns överallt. Som svårt boknördig blir jag förstås lite ledsen å deras vägnar eftersom de garanterat missar guldkorn som man kanske måste leta efter aktivt på ett bibliotek för att få tag på. Och nej, jag har fortfarande inte hämtat mig från insikten att pallvis med porr finns i varenda affär (jag har hört dem benämnas ”erotika” i några poddar jag lyssnat på den senaste tiden! Lägg av, kalla de för vad de är!). Jag kan tycka att det vore nice om det inte bara vore direkt förutsägbara böcker som får denna uppmärksamhet. Vem bestämmer egentligen vilken bok som ska hypas och tryckas upp i upplagor så att de finns tillgängliga i exakt alla affärer i hela landet?
Vad gäller Inferno så kommer jag nog inte läsa den och jag tänker inte döma ut den när jag inte har läst den. Tycker bara att fenomenet är fascinerande. Kommer du läsa?
Den här veckan har Tematrio bröllopstema! ”Berätta om tre romaner/noveller/dikter/texter som innehåller ett bröllop.”
I Glada hälsningar från Missångerträsk måste Nadja gifta sig för att kunna adoptera. Längtan efter ett barn är så stark att hon till och med offrar sig och åker till avlägsna Missångerträsk för att hjälpa sin syster. Där ska också hennes blivande man vänta på henne; mannen som enbart gifter sig med henne för att hjälpa henne med adoptionen. Men i Missångerträsk blir ingenting som det var tänkt. Det finns en bröllopsscen, men jag tänker inte spoila och skriva mer än så.
Ett tragikomiskt bröllop utspelar sig i Tjuven av Göran Tunström. Oromantiskt, futtigt och sorgligt! Resten av boken handlar t.ex. om Silverbibeln, men det är de inledande kapitlen som har etsat sig fast i minnet.
Kerstin Thorvall skriver i en av mina favoritböcker, När man skjuter arbetare…, om Hilma, som gifter sig med en man som är psykiskt sjuk. Sjukdomen kommer dock som en överraskning på självaste bröllopsnatten. Djupt berörande berättelse om klassfrågan!
Ledsen att jag inte kan bjuda på någon trio om tre klockrena, lyckliga bröllop. Jag tror ärligt talat inte att de är så vanliga i litteraturen?
* Hitta de fem tjockaste böcker i din bokhylla som du läst.
* Hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (Böcker som skall läsas)
Jag vet inte hur poppis det är, egentligen, men jag brukar lämna mina utlästa böcker hos mina föräldrar. 😛 Själv bor jag på 27 kvadrat och har inte så mycket till bibliotek, om jag säger så… Med andra ord så har jag en del tegelstenar som faktiskt inte står i min hylla (däribland Shantaram, som hade mått bra av en redaktör som krävt att 2/3 skurits bort, En halv gul sol och Blonde, som är så tjock att den knappt går att hålla i).
Några tjocka böcker som jag inte läst ännu:
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (741 sidor)
Middlesex av Jeffrey Eugenides (636 sidor)
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles (633 sidor)
Strändernas svall av Eyvind Johnson (599 sidor); lånades faktiskt från bibblan 2010, så den har varit oläst ett tag…
Den felande länken av Stefan Tegenfalk (455 sidor)
(hoppsan, jag råkade lista fler än två :p)
Kul att sammanställa listan! 🙂 Men vilken tur att ingen utmanande mig i att läsa de olästa tegelstenarna… Herregud. Så mycket böcker, så lite tid!!
I lördagens DN finns en artikel om ElibU, som är e-boksdistributören Elibs satsning för att nå ut med e-böcker i skolorna. Med ElibU kan elever få tillgång till tusentals titlar som går att läsa på enheter som är uppkopplade till skolans nätverk. Det är alltså en strömmad tjänst, så det går inte att ladda ned böcker och t.ex. läsa hemma. Priset är lågt med tanke på vad en enstaka e-bok kan kosta (150 kr eller så) och vad ett utlån kostar för bibblan (20 kr), för ElibU kostar bara 60 kr per elev och läsår. Bra satsning! Självklart hoppas Elib på att unga ska vänja sig vid att läsa elektroniska böcker och ta med sig vanan, så att de kommer att köpa e-böcker i framtiden.
Lite påmind blir man ju dock om hur dyrt det är med e-böcker för alla oss andra. I Artikeln i DN finns också en kort intervju med Sveriges författarförbunds ordförande, som bl.a. säger: ”Men när de tekniska lösningarna förändras är det viktigt att inkomsterna för författarna och avtalen är rimliga, att det blir en bra modell. Jämför man med tidnings- och musikbranschen så har ju betalningsviljan sjunkit när man gått från fysiska till digitala produkter.” Det kan hända att förfsttarförbundet helt enkelt vill ha mer ersättning. Men att likna e-boksbranschen med musikbranschen gör att man blir lite… avskräckt. Innan Spotify lyckades musikbranschen verkligen gräva sin egen grav genom att börja sälja skitdyra, svåranvända och begränsade musikfiler – som, surprise, ingen ville ha!
Ja, det är klart att folk är ovilliga att betala flera hundra spänn för en e-bok! Det är ju precis sådant som gör att folk gärna går omvägar för att få tillgång till böckerna. Själv lånar jag t.ex. från biblioteken istället. På sikt kanske andra lockas att ladda ned illegalt (i dagsläget har jag svårt att se att några större mängder e-böcker fildelas, men…). Priset måste verkligen bli rimligt, för annars kommer e-boksförsäljningen aldrig komma igång och då missar författarna hela den inkomsten som hade kunnat rullat in…
Jag hoppas också att det kommer att vara enkelt och smidigt att ladda ned e-böcker även i framtiden. Mardrömmen vore om det blev sådan hets kring fildelning att filerna börjar skyddas så att de inte kan användas, typ som musikfiler är spärrade om man handlar från iTunes Store. Jag hatar verkligen iTunes Store. Hehe. Okej att man kan köpa appar och att det går att lyssna på (gratis) podcasts, men att köpa film eller musik är som att köpa… inget. Köper man en musikfil får man ha den på typ 3 diskar, vilket innebär att jag, som gärna byter musik på min mp3-spelare lite nu och då, skulle kunna byta låtar 3 gånger och sedan måste jag köpa om samma låt igen. Vad har man då köpt egentligen? Just det: inget. Här om dagen skulle jag se film på Apple-TV, men råkade hyra filmen på min iPad. Man kan skärmdubblera allt till Apple-TV (och t.ex. se vad som helst på SVT Play och liknande), men med den här filmen, hyrd från iTunes Store så gick det åt skogen. Hyr man på paddan får man bara titta på paddan. Den här typen av idiotiska begränsningar är det som på sikt får folk att överge de legala alternativen. Så jag hoppas att e-böckerna inte går den vägen att det blir krångligt, svåranvänt och begränsat när man köper en bok.
Vad som är billigt, upptäckte jag när jag började lyssna på Bokmärkt, podden som jag fick tips om i mitt podcastinlägg som jag postade nyligt, är den aktuella bokcirkelboken som diskuteras i programmet. Just nu är det Väldigt sällan fin av Sami Said, som kostar 29 kr. Kul idé med podcasten, för övrigt. I det första avsnittet, som är det enda som utkommit hittills, diskuterades en bok som jag inte själv har läst, men jag tror att det kan vara fördjupande och kul att lyssna på Bokmärkt om man också har läst boken. Personligen är jag dock lite skeptisk till Väldigt sällan fin, för den har inte fått så bra kritik. Får se vad som kommer upp i kommande program!
Det är kul att följa skapandet av sista delen i Engelsforstrilogin, Nyckeln. Författarna (och förlaget, antar jag) delar t.ex. flitigt med sig av bilder och info på Facebooksidan. Den senaste tiden har det t.ex. avslöjats att författarna är i full gång med redigeringen och att boken kommer att bli längre än del 2, Eld…
En rolig nyhet som poppade upp här om dagen är också framsidan till Nyckeln. Härligt!! Den ser ganska mörk ut… 😉
Det är mitten av 80-talet och den nyligt debuterade amerikanske författaren Thomas Nesbitt reser till Berlin för att samla material och inspiration till sin nästa bok. Som extraknäck får han in en fot hos Radio Liberty, där han träffar översättaren Petra Dussman och blir blixtförälskad. Petra kommer från DDR och har mycket i bagaget. När hon och Thomas träffas så flyttar de ihop omgående och Petra anförtror sitt tragiska livsöde. Hon har suttit fängslad i DDR, utsatts för tortyrliknande psykisk misshandel och fråntagits sin son. Hennes ”brott” har bestått i att vara gift med en psykisk sjuk man, som skrivit regimkritiska texter. Nu glittrar det dock av lycka hos både Petra och Thomas. Efter ett halvår bestämmer de sig för att gifta sig och att flytta till USA. Men just då rämnar hela Thomas värld och från ett ögonblick till ett annat förändras allt.
Jag ska vara helt ärlig med att jag hatar den här typen av kärleksberättelser. Visst kan man bli blixtförälskad, men det är ganska irrationellt att snacka barn på andra dejten (i alla fall i min värld). Thomas och Petra känner inte varandra över huvud taget när de flyttar ihop och när de kommer till den punkten att de vill gifta sig och flytta till USA så är de fortfarande bara i början av att förstå vem den andre är. Jag tycker det är trams från början till slut med den här typen av berättelser där man som läsare ska tycka att det är gulligt och rart att huvudpersonerna blir så förälskade att de släpper allt annat (och sedan ägnar resten av livet(!!) åt att vara bittra över en förälskelse som inte blev något). I praktiken är det sorgligt att lägga så mycket energi och tappa allt för något så flyktigt som en hastigt uppblossad förälskelse och det är direkt sjukligt att inte kunna gå vidare. Ingen kan för övrigt veta hur en förälskelse utvecklas; det är något tiden får tala om.
Med det sagt så kan jag ju också säga att det finns mycket annat att fascineras av i boken än den ointressanta och fåniga kärleksberättelsen. Och tur är väl det! Douglas Kennedy har ärligt talat skrivit en fantastisk bok om DDR, Stasi och ett samhälle där ingen kan lita på någon. Väldigt insiktsfullt (tror jag; vad kan jag veta om Stasi?) berättar han om människor som trillar dit och spionerar, inte för att de är onda och vill sina medmänniskor illa, utan för att omständigheterna tvingar dem. Jag vet inte vad Kennedy har för koppling till Tyskland; han är ju själv amerikan, men att läsa den här boken är som att vandra omkring i Berlin och jag tror att hans skildring av förhållandena i DDR speglar hur det kunde vara.
Jag tycker också hemskt mycket om Douglas Kennedys språk. Språket bara flyter fram över sidorna och varenda formulering sitter rätt, trots att han skriver allt annat än avskalat, utan snarare i detalj beskriver varje miljö och karaktär. Jag har den senaste tiden läst böcker som varit oerhört fattiga på intressanta karaktärer och miljöer (läs: Paradisträdgården), så kanske har jag haft en extra stor törst efter detta. Jag gillade det massor, hur som helst. Man känner med bokens huvudpersoner, ser dem framför sig och tror att man känner dem. Ja, oj, vad han kan skriva. Men oj, vad han också borde ha redigerat mer och kapat bort 200 sidor. Hela de sista delarna är en tjatig upprepning som med fördel hade kunnat strykas. Sista halvan av boken känns ärligt talat oredigerad.
Ändå gillade jag det! Jättemycket! Och det säger ju ett och annat om hur bra de bra delarna är.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Liv Strömquist, alltså! Finns det någon vassare och mer träffande? Jag håller inte alltid med henne, men hennes satir är verkligen fantastisk ändå. Einstens fru är delvis på samma tema som Prins Charles känsla, som jag läste tidigare i år, men den är kanske lite spretigare. Centralt tema är feminism. I klockrena serier förkastar hon ”Flicka-projektet”, som uppstod på 00-talet för att bota problemet med ”Unga tjejer” (ni vet: ätstörningar, självskadebeteende, stringtrosor…) och synliggör historiska kvinnor som Einstens fru, Priscilla Presley och Yoko Ono.
