Jag har sagt det förr och jag säger det igen: varför skriver inte John Ajvide Lindqvist något som inte är… skräck? Visst är det lite knasigt att jag säger detta om Sveriges kanske mest populära skräckförfattare, men jag tycker att han skriver så makalöst bra och har sådan intressant insikt i hur människor fungerar att det är lite synd att han håller sig till en genre som jag i någon mening faktiskt inte är så förtjust i.
I Hanteringen av odöda vaknar döda till liv igen en natt. Det börjar med Eva, avliden hustru till David, som plötsligt kan röra sig igen och till viss del tala. David inser dock att det här inte är hans saknade fru; blicken är helt tom. Ändå vaknar såklart förhoppningen om att hon ska bli sig själv igen. Stockholm fylls snart av vandrande o-döda från bårhus och begravningsplatser. Elvy och hennes barnbarn Flora märker till deras förvåning att den forne maken, respektive morfadern, knackar på dörren igen. För Elvy, som är djupt kristen, vaknar idén om att det här är ett tecken på att Jesus återvändande är nära förestående. Journalisten Mahler kastar sig omedelbart till kyrkogården och gräver upp kistan där hans barnbarn har lagts för sista vila. Liket är äcklande, men innehåller ändå något slags liv, vilket barnets mamma snart också blir varse. De tar med sig det uppsvällda barnliket för att vårda honom i Mahlers sommarstuga.
Samhället vet inte hur de ska hantera den nya situationen. Odöda förvandlas till forskningsobjekt och spärras in tills vidare. Anhöriga reagerar på olika sätt, men många vill inte skiljas från deras återvändande anhöriga.
Boken är på spännande och intressant. Som vanligt drar Ajvide Lindqvist saker till sin spets när han skriver om människor i sorg. Kan man älska ett barn så mycket att man kan hantera att kroppen är ett liks? Ajvide Lindqvist skriver fantastiskt bra, som vanligt, men naturligtvis blir man också äcklad. Jag vet inte om jag vill läsa om lik och förruttnelse egentligen.
August är född med ett missformat ansikte och i barndomen har han opererats otaliga gånger. Trots operationerna liknar han fortfarande inte andra barn, utan har ett ansikte som folk har svårt att ställas inför. För att skydda honom mot omgivningen har föräldrarna valt att undervisa honom i hemmet, men nu ska August snart börja femman och man bestämmer att det är dags för Auggie att gå i skolan med andra barn.
Det blir inte alls en lätt resa. En del elever på skolan blir skrämda och en del blir direkt elaka. Å andra sidan finns det andra som upptäcker att August är en fantastiskt rolig kille som är lätt att umgås med. Det blir ett speciellt år för August. Han har ingen aning om vilka svårigheter som kommer att komma, men inte heller om hur mycket han kommer att växa som person och vilka fina vänner att han kommer att träffa.
Det här är verkligen en varm och hjärtknipande bok, utan att för den sakens skull vara sentimental eller sakna problematiseringar. I boken får man främst följa August under hans år i femman, men också andra personer runt omkring honom, som t.ex. storasyster Via. Hur gör man när man älskar sin bror, men ibland känner att föräldrarna inte har tid och energi över till något annat än brorsan? Och hur gör man egentligen när man börjat en ny skola, och för första gången kan vara något annat än ”Auggies syster”, när det är dags för skolteater och det är tänkt att familjen ska komma och titta?
Jag tyckte jättemycket om den här boken. Det är en lättläst och fin bok för unga, men som vuxen har jag också haft stor behållning av att läsa den.
För evigheters evigheter sedan så skrev jag om filmatiseringen av Extremt högt och otroligt nära. Nu har jag äntligen sett filmen… 😉 Vid det här laget hade jag uppenbarligen glömt mycket av boken… Jag tyckte hur som helst att filmen var bra, men kanske lite väl långsam. Det är alltid en svår avvägning att bestämma hur troget boken ska följas i en filmatisering och här har man kanske inte fått till ett bra tempo i filmen.
Det är en fin berättelse i alla fall och mycket bra skådespeleri av pojken som spelar i Oscar i hans sorgearbete sedan han förlorade sin far i 11:e september-attacken.
Dito har infört något de kallas e-pocket. Det rör sig alltså om e-böcker med ett pris som ligger ungefär i nivå med pocketböcker. Jag har ingen aning om hur de fixar den här prisdumpningen (inte kan de väl tjäna några pengar i alla fall, eller..?). Helt klart är det välkommet för oss konsumenter i alla fall. Om momsen sänks till samma nivå som pappersböcker så kanske det här med billiga, äldre e-böcker blir något som är här för att stanna. Undrar hur länge det dröjer…
Jag älskar snygga framsidor och bland de som ständigt levererar på den fronten finns Penguin. Deras framsidor, särskilt de som är formgivna av Coralie Bickford-Smith, är nästan alltid fullträffar: Sällan matchar de på ett uppenbart sätt, men när man ser dem tillsammans så faller det liksom alltid på plats ändå. Med anledning av 70-årsdagen för F. Scott Fitzgeralds bortgång (och kanske för att Den store Gatsby är bioaktuell… ;)) så har de nyligt släppt ett gäng av hans titlar i underbart fina utgåvor med guldiga art deco-inspirerade framsidor. Så fint!
Såg en så snygg bok hos Med näsan i en bok: Sömngångerskan av Essie Fox. Jag vet ungefär ingenting om boken, men framsidan är ju helt otrolig! Sådant gillar jag. 🙂
Årets Sommarpratare har presenterats! Jag kommer att följa Sommar i P1 slaviskt. 😉 Intresset för Sommar väcktes förra året, när jag kom på att det går fint att ha på medan jag jobbar (vissa arbetsuppgifter). Jag lyssnade på alla och har kommit en bit i arkivet också… Som vanligt finns det flera författare representerade bland sommarpratarna, som t.ex. veteranen i sammanhanget, Jonas Gardell (22/6), och min stora serietecknarfavorit, Liv Strömquist (24/6). Av årets författare så är det nog de två jag är mest peppad på att lyssna på faktiskt.
Kolla vilken bok som hittat hem till mig! Jag skrev ju om Khaled Hosseinis nya redan på den tiden när det inte ens fanns en framsida på pressidorna. Nu är boken här och jag hoppas på att få tid att läsa den så snabbt som möjligt. Tack och bock till förlaget, som eventuellt har läst mitt inlägg om boken, och hörde av sig och frågade om jag ville läsa. Det gjorde mig glad att bli erbjuden boken! Men man kan ju nästan tro att jag skriver inlägg med baktankar om att få en massa böcker skickade till mig. 😉 Så är det inte!
Ibland kanske det också verkar som att inlägg är lite som reklam, men jag sysslar inte med sådant, utan jag skriver bara om sådant som råkar intressera mig. Det har varit perioder när det kommit ganska många förfrågningar om länkar och tävlingar och köpta inlägg hit och dit, men jag avböjer, så nu har de väl slutat höra av sig, tror jag. Jag har bara efterfrågat recensionsexemplar vid några få tillfällen och då har det handlat om Bodil Malmstens böcker. 😉 En del kommer helt obeställt och då kan det hända att jag blir helt exalterad, som typ när Eld kom hem, bara sådär. Andra gånger kanske det dröjer ofattbart länge innan jag läser boken. En del böcker har jag fått efter en direkt fråga ifall jag vill ha en specifik bok. De senaste året har jag dock tackat nej till de flesta sådana erbjudanden, för jag har inte tid att läsa.
Den här veckan kör Tematrio novelltema: Berätta om tre bra noveller/novellsamlingar! Kul tema! Noveller har verkligen fått ett uppsving den senaste tiden (åtminstone på bloggar och så); kanske för att det är ett så tacksamt format att läsa elektroniskt och det är väl ungefär nu som e-boken börjar bli populär.
Mina favoritnoveller är absolut Hjalmar Söderbergs vackra små berättelser, som t.ex. finns samlade i samlingen Historietter. Han skriver så enormt vackert och avskalat och fulländar verkligen novellformatet. Få kan få ihop en gripande berättelse på några få sidor på samma sätt som Hjalmar Söderberg.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: varför skriver inte John Ajvide Lindqvist något som inte är… skräck? Visst är det lite knasigt att jag säger detta om Sveriges kanske mest populära skräckförfattare, men jag tycker att han skriver så makalöst bra och har sådan intressant insikt i hur människor fungerar att det är lite synd att han håller sig till en genre som jag i någon mening faktiskt inte är så förtjust i.
Den här veckan kör