Jag har hittat fler bokpoddar! Bland annat har jag lyssnat intresserat på arkiverade avsnitt av Horunge de senaste dagarna. Det är en podd av ett gäng förlagsmänniskor och hittills har de till exempel avverkat teman som e-böcker och egenutgivning. Kul att få lite ”insider”-information! 🙂
Det är väl inte allt för lätt att ge ut sin egen bok och nå ut med den, i och med att det är svårt att lyckas distribuera den utan ett förlag i ryggen. Själv tycker jag att det ibland föder kul, alternativa idéer. Här om veckan fick jag till exempel information om att författaren Robert Kviby släpper sin kommande spänningsroman Listan som e-bok med fri nedladdning de första 10 dagarna och möjlighet att stödja författaren med valfritt belopp. Du hittar den på www.robertkviby.se från och med 19:e augusti.
Nu är semestern slut och jag är tillbaka på jobbet sedan i måndags. Det kändes faktiskt ganska motigt att avsluta semestern, inte minst för att det blev sommarvarmt just då… Efter en arbetsdag som varade i ungefär 8,5 h och och som mest fylldes av en massa administrativt jobb, som man kan behöva komma ikapp med efter några veckors frånvaro, så packade jag ihop och kände att jag ville köpa mig en bok som belöning. Valet föll på UnderbaraClaras garderob, som jag verkligen är peppad på att bläddra i eftersom jag gillar Claras (och hennes systers) stil och inställning till konsumtion (inte köpa en massa nytt; nog för att jag själv är för rädd för ohyra för att köpa second hand, men…).
Som alltid fick jag för mig att slänga med en pocket i beställningen. Jag var extremt nära att ta med Brott och straff, men i sista stund bestämde jag mig för att inte låta en så tjock bok få komma hem till mig. Jag har ju redan så många tegelstenar och innerst inne fattar jag inte varför riktiga författare inte kan banta ner sina böcker till < 300 sidor. Det ska väl dessutom krävas en lång semester för att jag ska palla med att läsa en 600 sidors-bok nu för tiden. Och vilken handväska rymmer en sådan fet bok? Inte mina i alla fall!
Så NEJ. Det blev ingen Brott och straff denna gång. Istället bläddrade jag runt på min att läsa-lista som jag har på Boktipset och valde en av de böcker som sidan förhandstippar ett riktigt högt betyg för min del (5 av 5 minsann!). Det blev Den osynliga bron. Någonstans när jag såg en balettdansare på framsidan (Vet ni att jag dansar balett? Nu gör ni det! :P) så var det klippt. Klick, klick.
Nu är den hemma. Och jag har en tår i ögonvrån (lätt överdrift). Den är ju för i helvete tjockare än Brott och straff! Det hade man ju kunnat kolla i förväg, men det glömde jag som vanligt bort…
Jag blir mer och mer avig till att flytta till en större lägenhet (oklart varför), men det här med att spontantinköpa de fetaste böckerna i världen på löpande band.. Ja, det går helt enkelt inte ihop med att ha en enda rad i en Expedithylla avsatt för böcker. Snart måste jag börja förvara olästa böcker på andra platser. Kanske kan ha några på jobbet? Eller gömma dem hos min kille, som för övrigt inte ens har någon bokhylla. Hm.
Jag gillar Cornelis Vreeswijk (i och för sig lite mindre än tidigare sedan jag läst Liv Strömquist…)! En av mina första CD var faktiskt en dubbel-CD med hans musik. Jag såg att det kommer ut en presentbok om Vreeswijks musik nu i höst. Verkar riktigt fin!
Ni vet säkert att jag är kemist (eller ingenjör egentligen, men det är ju trots allt kemiinriktningen jag har gått). Märkligt nog har jag i yrkeslivet knappt berört något av det jag lärde mig under kemistudierna och nu när jag doktorerar så har jag inte ens kemi som ämne (jag doktorerar i teknisk fysik). Ändå är jag alltid i själ och hjärta kemist. 🙂 Och som kemist är man närmast unik i det här landet, där det bara finns några få studieorter kvar där det erbjuds grundutbildningar i kemi och där det utbildas bara en handfull kemilärare per år. Arbetsmarknaden är väl inte sådär jättestrålande för en nyutexad kemist, vad jag kan förstå, och den var absolut stendöd när jag själv tog examen 2010, men ja.. Nog borde Sverige vinna på att kemi fick lite högre status och att fler lockades att utbilda sig inom detta? Jag tror i alla fall att det på sikt kommer att bli väldigt tufft för många industrier att rekrytera duktiga kemister! Det gäller ju inte minst här i Norrland, där det finns så mycket pappers- och massaindustri och annan kemisk industri. För att inte tala om all forskning!
Någon som länge har gjort kemi mer intressant och tillgängligt är professor Ulf Ellervik, som tidigare gett ut boken Ond kemi och som också har varit värd i Sommar i P1 m.m. Nu är han åter aktuell med en kemibok: Njutning. Förlaget skriver bl.a:
”Njutning är all den kemi som gör oss lyckliga. De sköna konsterna, kärlek och känslor, matlagning och goda viner har alla sin självskrivna plats här. Det är en pedagogisk och vindlande resa genom köket, parfymindustrin, smyckeskrinet och sovrummet. Många oväntade frågor får svar:
Hur länge varar egentligen en förälskelse?
Varför smakar champagne inte så gott på toppen av Mount Everest?
Hur kan Viagra göra dig mer blåögd?
Varför är sushi så attans gott?
Vad är likheten mellan en babianrumpa en klädsam rodnad? ”
Låter onekligen roligare än min avhandling, om jag ska vara ärlig. :p
I höst kommer Mats-Eric Nilssonstredje femte (de var fler än jag trodde :o) bok om matfusk. Jag läste Den hemlige kocken för ett antal år sedan och tyckte att den var intressant och bra. Nu tycker jag att det närmast är tröttsamt med den här e-nummerskräcken och villfarelsen att allt som är ”naturligt” är nyttigt. Det är inte riktigt så enkelt… Personligen vill jag t.ex. hellre ha fräsch mat med konserveringsmedel än mat ”helt utan tillsatser” som har typ noll hållbarhet. Och jag ser inte precis något farligt i e-nummer i stil med C-vitamin eller bränt socker… Jag tycker också att det är hemskt onyanserat att vara rädd för allt som man svepande kallar ”kemikalier” och att hylla allt ”naturligt”. Allt kan vara dålig i fel mängd och det finns ingenting som säger att ”naturliga” produkter är bättre än något annat. Visste du t.ex. att något så naturligt som linfrö innehåller ämnen som bildar vätecyanid i kroppen?
I och för sig är Nilsson säkerligen påläst och har inte nödvändigtvis de här åsikterna som jag räknade upp som tröttsamma här ovan. Säkert har han mycket bra att säga och kan ge tankeställare, men jag känner mig ändå inte så peppad på att läsa. Det var länge sedan jag förstod att om något låter för bra för att vara sant så är det inte sant. Är mat extremt billig så är det troligen något som inte står rätt till… Jag föraktar ingen som äter halvfabrikat, men jag och säkert alla andra har väl redan insett att det inte är gourmetmiddag precis.
Nåja. Den nya boken heter Saltad nota. Har du inte läst någon av Nilssons tidigare böcker så kanske den kan vara intressant läsning. Jag misstänker att jag personligen inte skulle lära mig så mycket nytt av den, dock.
En väldigt lång resa ger sig utvandrarna iväg på i Vilhelm Mobergs bok med samma namn. Böckerna hör till mina favoriter och är klassiker som verkligen måste läsas om du mot förmodan inte har gjort det redan!
Som tredje bok nämner jag Shantaram, där huvudpersonen rymmer från ett fängelse i Australien och hamnar i Bombay. Lång resa! Boken är väl i sanningens namn inte särskilt bra, men den passade bra på temat, tycker jag.. 😉
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles är en kärleksroman och en bok om de tankar och idéer som bredde ut sig under den viktorianska eran. Betyg: 3 skogspromenader av 5.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Den franske löjtnantens kvinna är en riktig tegelsten som utkom första gången 1969. Att läsa den är dock inte bara som att resa 40 år tillbaka i tiden, utan främst en resa till den viktorianska tiden. Den franske löjtnantens kvinna utspelar sig nämligen i kuststaden Lyme i England och året är 1867. Gentlemannen Charles är på väg att gifta sig med Ernestina, en modern, ung kvinna som har en stor hemgift med sig till äktenskapet. Darwins idéer börjar bli populära och vid den här tiden är det också populärt att leta fossiler. När Charles är ute på egen hand och letar efter fossiler så råkar han träffa på Sarah, en kvinna som kallas ”den franske löjtnantens kvinna” bakom hennes rygg. Hon har fått dåligt rykte efter en affär hon haft med en fransk sjöman, som sedan lämnade henne och inte har setts i Lyme igen. Nu är hon en sorglig figur som ofta ses stå och stirra ut mot havet. För Charles är Sarah en kvinna helt olik alla andra kvinnor och han dras till henne.
Den franske löjtnantens kvinna är en berättelse om ytlighet och dubbelmoral hos de välbeställda som levde i England vid den här tiden och det märks verkligen att författaren har gjort gedigen research för att förstå hur folk tänkte vid den här tiden och vilka nya idéer och kunskaper som spreds. Det är intressant, men också ganska mastigt. Jag tycker inte att boken är särskilt lättläst precis, men man dras ändå snabbt med i berättelsen och vill veta vad som händer. Författaren gör också ett roligt grepp och stoppar in sig själv som en berättarröst ibland.
Den franske löjtnantens kvinna är en läsvärd, men inte helt lättläst bok. Den kan i någon mening läsas som en kärleksberättelse, men det känns hela tiden att författaren i huvudsak vill skriva om den viktorianska eran och ibland känns det som att berättelsen och karaktärerna kommer lite i andra hand.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Om John Fowles och om Den franske löjtnantens kvinna
John Fowles (1926 – 2005) var en brittisk författare och fransklärare. Han debuterade 1963 med spänningsromanen The Collector (Samlaren). Fler av hans böcker, däribland Den franske löjtnantens kvinna, har filmatiserats. Mer om John Fowles kan du t.ex. läsa på webbsidan www.fowlesbooks.com.
Originalets titel: The French lieutenant’s woman (engelska).
Översättare: Claës Gripenberg och Åke Ohlmarks (tolkning av dikter).
Utgivningsår: 1969 (första brittiska utgåvan), 1971 (första svenska utgåvan, Geber), 2011 (den här pocketutgåvan, BonnierPocket).
Antal sidor: 633.
ISBN: 978-91-7429-196-4.
Andras röster: Camillas boklåda, Eli läser och skriver och Påhittade nöjen.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”En aprildag 1867 promenerar ett ungt par på en pir i en engelsk kuststad. Längst ut mot havet står en orörlig kvinnogestalt. En unge adelsmannen Charles Smithson vet att hon av ryktet utpekas som den franske löjtnantens kvinna. Sarah är olik alla andra kvinnor han mött, självständig både intellektuellt och känslomässigt, och han dras oemotståndligt till henne. Deras stormiga kärleksförhållanden utspelas i det viktorianska England och John Fowles kastar ett skarpt ljus över tidens dubbelmoral och ställer epokens sociala attityder mot vår tids.”
Trots att jag vet att Bonnier är enorma, så blir jag lite förvånad varje gång jag påminns om hur många varumärken som i grunden ägs av dem. I höst kommer det en bok om Bonniersläkten. Säkert intressant läsning. Boken utkommer på ett av de förlag som faktiskt inte är Bonnierägt: Leopard förlag. 😉 Visste du att inte bara de uppenbara Albert Bonniers förlag, Bonnier Audio, Bonnier Carlsen, Bonnier Fakta och Bonnier pocket är Bonnierägt, utan även 2244, Forum, Max Ström, Mix, Månpocket, Rebus, Reseförlaget, Semic och Wahlström & Widström är en del av Bonnierkoncernen?
Det har säkert inte undgått någon att det har avslöjats att J.K. Rowling har skrivit en deckare under pseudonymen Robert Galbraith. Man kan ju förstå att pseudonym är enda sättet för en författare som Rowling att bli läst utan en massa förutfattade meningar.
I söndagens DN läste jag om just pseudonymer och att förlagen hellre ser författare som kan åka på boksigneringar och dylikt, än författare som gömmer sig bakom pseudonymer. Pseudonymer kan bli lite av en snackis, men det är ännu mer tacksamt med författare som kan synas i offentligheten. Jag har inte tänkt på den aspekten, utan mer sett pseudonymer som en PR-grej eller som något kända författare använder som en kul grej eller för att testa något nytt inom sitt författarskap.
Den roligaste pseudonymhistoria jag har hört var i Jo Nesbøssommarprat för något år sedan, där han berättade att han skrev sin första bok och skickade in under pseudonym eftersom han redan då var känd, men känd som musiker i ett band. När han kom till förlaget och avslöjade sin riktiga identitet var det ingen som visste vem han var. Storhetsvansinne? 😉
Jag gillar också Doris Lessing, som skrev under pseudonym för ett antal år sedan för att visa hur svårt det är för opublicerade att nå ut. Illustrativt!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
