Dessa dagar vill jag inget hellre än att läsa typ Nyckeln och äta chokladkola. Ändå spenderar jag framför allt tid med denna bok:
Och jag som är kemist!
-
Oksanen på Littfest
Som ni säkert vet så bor jag i Umeå och nästa år kan vi umebor se fram emot att vår stad är en av EU:s två kulturhuvudstäder (den andra är Riga). Jag, som älskar kultur i allmänhet, ser såklart fram emot detta och tänker inleda kulturåret med att i slutet av januari se balettkompaniet Les Baletts Trockadero de Monte Carlo. Det ska bli sjukt nice för en balettdansare, som mig. 🙂
Något som kanske har lite bättre anknytning till temat på min blogg är Littfest, som är Umeås årliga litteraturfestival och som i år går av stapeln 13-15 mars. Jag har aldrig besökt denna, faktiskt, men det verkar som att det blir ett besök med bokcirkeln i år. De första besökande författarna avslöjades här om dagen och en av dem är Sofi Oksanen, som ju skrivit bl.a. Utrensning. Låter lovande!
-
En fjärde del av Millenniumtrilogin
Som ni kanske har läst/hört/sett så är det på gång med en fjärde del i Millenniumtrilogin… Författaren, Stieg Larsson, hade planerat fler böcker om jag har förstått det rätt, men han gick ju tyvärr bort i förtid. Det stoppar inte andra från att mjölka ut ytterligare lite mer pengar. David Lagercrantz, som bl.a. skrivit Zlatans biografi, har fått i uppdrag av sin agent att skriva en uppföljare som ska komma ut i augusti 2015.
Jag tycker det här känns extremt meningslöst… Att be en författare, som gjort sig känd för att ha skrivit en bok som även läsovana gärna läser, att skriva en uppföljare till en kioskvältartrilogi… Ja, det skulle ju kunna bli en superduperdundersuccé. Eller också blir det inte det… Jag tror på det sistnämnda. Millenniumtrilogin och karaktärerna i den känns rimligen bäst av den ursprungliga författaren och det känns närmast oförskämt att skriva fan fiction och ge ut det som en direkt fortsättning i serien. Jag tror inte alls på den här idén, faktiskt.
Tror man att Lagercrantz automatiskt ska locka en ung, läsovan målgrupp så tror man nog fel. Det är i första hand Zlatan som har gjort Zlatanboken så framgångsrik. Tror man att de som älskade Millenniumtrilogin kommer att älska en uppföljare, skriven av en helt annan författare, så tror man nog också fel… Det är liksom upplagt för besvikelser när en helt utomstående ska försöka gå i Stieg Larssons fotspår.
-
Tematrio: Julklappstips
Förra veckan handlade Tematrio om önskeklappar och den här veckan, när julen rycker närmare, följer Lyran upp med julklappstips! Berätta om tre bra julklappsböcker! Det där är knepigt tycker jag, för bokslukare riskerar ju att redan har läst det man ger bort och den som inte läser så mycket kanske faktiskt inte… vill ha en bok i julklapp? 😮En bok som jag tror att även den lite läsovane kan uppskatta är dock Fredrik Lindströms När börjar det riktiga livet? som innehåller lättsamma noveller med betraktelser över vår tid.
Annars tipsar jag nog mest om böcker som inte kommer med något läskrav. Som kokböcker till exempel! En av de finaste kokböckerna jag skaffat mig i år är Bonniers vegetariska kokbok, som är himla snygg och känns väldigt modern och fräsch. Istället för att sortera recepten efter råvaror så är det praktiskt indelade efter tillfällen, t.ex. Fredag, för recept som gärna får vara lite extra goda, men samtidigt inte måste ta halva kvällen att fixa i ordning.
Mitt tredje tips är fotoböcker. I den genren så är jag mest nyfiken på den sista delen i Nick Brandts trilogi med foto från Östafrikas djurliv. Across the Ravaged Land är titeln.
-
Tematrio: Önskeklappar
Julen är snart här och Tematrio har därför julklappstema denna vecka: Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla! Uppriktigt sagt har min bokhylla knappt plats för fler böcker (vilket i och för sig säger mer om storleken på min bokhylla, och min lägenhet, än om antalet böcker jag äger). Men självklart är det alltid skojigt att få böcker. Om nu någon vågar ge en storläsare böcker i present…Några böcker som jag är lite extra sugen på att läsa, även om jag i och för sig gärna kan nöja mig med att låna, är Augustprisbelönade Expeditionen av Bea Uusma och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.
Som tredje bok säger jag nog Tove Janssons moderna klassiker Pappan och havet. Den gick som bokcirkelbok i Lundströms bokradio nu senast och det gjorde mig lite extra nyfiken.
-
Får se om Vägen mot Bålberget belönas med pris!
Nomineringarna är klara till Sveriges radios romanpris. Kul att se att Therese Söderlind hör till de nominerade! Jag läser hennes Vägen mot Bålberget just nu och har gjort det rätt länge, faktiskt. Jag har den på mobilen, så det blir mest några spridda lässtunder här och där. Måste säga att jag tycker oerhört mycket om den hittills i alla fall! De övriga nominerade är:
Den mörka sporten av Viktor Johansson
Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård
Andningskonstnären av Per Odensten
Vårt gemensamma liv av Anna Schulze
Hägring 38 av Kjell Westö
-
Vintern är här
Vintervärdarna är avslöjade! Jag älskar att lyssna på podcasts och Sommar & Vinter är ju verkligen högkvalitativa program att njuta av. Bland årets vintervärdar finns t.ex. Martina Haag, som jag ju tycker är hemskt rolig! Har ni lyssnat på hennes sommarprat? Jag tycker det var helt klockrent. 🙂 Hon höll det på en lagom personlig nivå när hon berättade om sin resa till Estland för att följa upp ifall det hus hon drömt om i en återkommande dröm kanske faktiskt återfinns i hennes släktingars gamla hemstad. Haag fick verkligen ihop ett program med en röd tråd och mycket humor i sitt sommarprat. Jag tycker faktiskt bättre om den typen av program än de betydligt vanligare ”nu ska jag berätta mitt livs historia/om en omskakande upplevelse/om död och elände. Hoppas vinterpratet är lika bra.
-
Jag erkänner: jag gillar tegelstenar (också)
Jag har köpt en ”liten” bok. Den råkade följa med en beställning av en present, kan man säga. 😉 Jag kollade faktiskt sidantalet och upplystes om att boken har 600+ sidor. Jag tänkte slå till på något annat, alternativt avhålla mig från att shoppa över huvud taget, men sedan… Fick den åka med ändå! Boktipset tror att jag kommer att ge den (Ypsilon i alla fall) 5 av 5 i betyg, vilket den för övrigt tror om flera rejäla tegelstenar (nästan ingen tunnis på min att läsa-lista återfinns bland böckerna som har ett uppskattat betyg över 4,5…). Har du läst? Vad tyckte du?
Jag tror ofta att jag direkt ogillar tegelstenar, men i praktiken så är det ju böcker man tvingas leva med ganska länge. Det gör också, generellt, att de ger ett starkare intryck än tunnare böcker, tycker jag. Det är svårt att erkänna, för det bästa som finns är ju trots allt författare i stil med Bodil Malmsten som skriver tight och kan koka ner flera sidor till en mening, men tegelstenar har alltså en viss plats i mitt hjärta. 😉 De också.
Det enda som krävs är tiden.Tiden är ju för övrigt ett bra argument för att faktiskt köpa just dessa böcker. Det är inte en chans att jag hinner läsa ut en tegelsten under ordinarie lånetid. På riktigt.
-
Da Vinci-koden
Jag är inte precis först med att läsa Da Vinci-koden, Dan Browns bestseller från 2004, men jag såg faktiskt filmatiseringen när den var bioaktuell, så berättelsen har inte gått mig förbi (dock minns jag inte mycket från filmen, kan jag erkänna). För den som kanske var för ung för att läsa boken när den var aktuell och verkligen blev en kioskvältare, så handlar den alltså om Robert Langdon, som är expert på symboler. När han är i Paris för ett föredrag dras han hastigt och lustigt in i ett mordfall. En av de anställda på Louvren, själv symbolkunnig, har hittats död och omgiven av symboler som Langdon tror att han har tillkallats för att tolka. Egentligen är han dock själv misstänkt för dådet. Mordet på mannen på Louvren leder vidare till spår som pekar mot ett hemligt sällskap, väl dolda hemligheter och kristen symbolik.Det är en riktigt spännande och lättläst bok och det är en fascinerande symboljakt som författare leder in läsaren på. Ibland blir det lite väl sökt. Författaren är så ivrig att få berätta om symboler, koder och hur tecken kan tolkas att det blir som små föreläsningar. När boken tar oväntade vändningar så lider boken av samma sak: ställs något på ända tröskar författaren igenom hela händelseförloppet igen och skriver ut i klartext vad som egentligen hände. Absolut ingenting lämnas åt läsaren. Det gör dock inte så mycket. Jag gillade verkligen Da Vinci-koden. Efter en ganska seg höst med för mycket jobb och därtill böcker som med få undantag har känts inspirerande att läsa, så har jag känt mig mycket nöjd över att läsa något som inte bjuder något motstånd alls. Man bara läser och läser. Varje kapitel är lite sådär lagom kort och avslutas med en cliffhanger, så många att det nästan blir parodiskt och som ganska ofta kommer att spinna vidare till något väldigt förutsägbart, men ibland faktiskt är enbart spännande.
Jag har förstått att det finns ett antal böcker om Robert Langdon och att böckerna är till förväxling lika. Med det sagt så kan jag väl säga att jag inte är omedelbart såld på idén att läsa fler av Browns böcker för tillfället, men det känns kul att till slut ha läst den här boken som verkligen alla har läst!