Gustav Klimt: Masterpieces of Art, av Susie Hodge, är en trevlig introduktion till Klimts konst, från hans tidiga tak- och väggmålningar till ”The Golden Phase”, landskapsmålningarna och porträtten.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art, av Susie Hodge, är en trevlig introduktion till Gustav Klimts konst. Det är ingen omfattande biografi eller koloss till coffeetable-bok, men en härlig bok på den som vill veta mer om Klimts konstnärskap och framför allt för den som vill bläddra bland några av hans viktigaste verk. Efter omkring 30 sidor med kort fakta följer avsnitt med ett urval av hans tidigaste verk, ”The Golden Phase”, landskap och porträtt. Här finns rikligt med bilder, tryckt på tjockt och härligt papper.
Jag är ingen konstkännare, men jag tycker om konst och jag har länge haft ett särskilt öga för Klimt. Första gången jag kom i kontakt med Klimts konst var genom en poster föreställande Kyssen (Der Kuss). Då visste jag ingenting om vare sig verket eller konstnären, men många med mig har nog fastnat för den fantastiska målningen av ett par i omfamning, där kropparna närmast smälter samman med den gyllene bakgrunden. Mitt intresse väcktes igen med filmen Kvinnan i guld, som handlar om målningen Porträtt av Adele Bloch-Bauer I och kampen för den rättmätiga ägaren att få tillbaka den målning som stals från familjen av nazisterna. Även detta porträtt hör till ”The Golden Phase” och är helt otroligt vacker. Klimt har dock fler sidor och den här tjusiga boken har gett mig en fin introduktion till dem. Kan rekommendera alla som är nyfikna på Klimt att bläddra i den här boken.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art
Förlag: Flame Tree Publishing (2014). ISBN: 978-1-78361-139-3.
Susie Hodge
Susie Hodge (född 1960) är en brittisk författare och konstnär.
Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe, är en fin roman om den sista tiden i livet för författarens mamma och en bok om böcker de läser. Böcker, som leder in dem på samtal om livet och döden.
Bokklubben vid livets slut är Will Schwalbes kärleksförklaring till sin bortgångna mamma, Mary Anne, och samtidigt en kärleksförklaring till litteraturen. När boken tar sin början har mamman fått reda på att hon har långt framskriden cancer med en mycket oviss prognos. Under tiden som följer kommer Mary Anne behöva spendera en hel del tid på sjukhus och hon har ofta sällskap av Will. Deras samtal under sjukhusvistelserna leder inte sällan in på böcker och snart har de en egen liten bokklubb, där de läser och diskuterar allt från nobelpristagaren Alice Munro till den svenska deckarförfattaren Stieg Larsson.
Som läsare är det alltid spännande att ta del av andras tankar kring böcker de läst. När två personer läser en och samma bok kan upplevelserna blir totalt olika. Är det någonsin möjligt att läsa utan att blanda in sig själv och sitt eget bagage? Kanske just därför är böcker en tacksam ingång för att tala om livet självt. Och om döden.
Utöver att vara en bok om böcker, är Bokklubben vid livets slut såklart en bok om ett liv som går mot sitt slut. Jag har, tack och lov, sluppit förlora en närstående i cancer, men jag förstår att det är en sjukdom som, mer än många andra sjukdomar, är en lång resa. Jag tycker att Schwalbe skildrar det så fint. Livet kan ta slut när som helst – en cancerdiagnos gör inte en person mindre levande här och nu. Wills mamma fortsätter att engagera sig i sin hjärtefråga: att öppna ett bibliotek i Kabul, hon fortsätter att tjata på barnen att resa, flytta, göra vad de vill i livet och hon fortsätter att göra allt för sina barnbarn. Livet fortsätter på sätt och vis som vanligt, men någonstans finns alltid vetskapen om att livet kan ta slut mycket snart. Att diskutera begravningen blir lika naturligt som att boka in att närvara på en stor middag med en förening hon är engagerad i. Framtiden och slutet existerar sida vid sida.
Det är alltid berörande att läsa personliga och kärleksfulla berättelser av det här slaget. Självklart kändes den här läsningen. Ändå blev den inte den gråtfest jag kanske hade väntat mig; Det är mer en rörande bok om kärleken till sin mamma än en sorglig bok om döden. Och så är det naturligtvis en bok om böcker och vad läsningen kan betyda.
Jag har mycket positivt att säga om Schwalbes fina självbiografiska roman. Jag måste dock också erkänna att den bjöd en del motstånd – det är någonting som får språket att kännas tungt och segt. Det flyter inte. Jag behövde gång på gång stanna upp och läsa om stycken. Sedan är det ju också så att när en person minns en förlorad närstående tenderar det att bli ganska platt. Det är inte direkt som att författaren skriver någonting kritiserande eller negativt om sin mor. Självklart hade jag inte väntat mig det eller velat det, för den delen, men det blir som sagt platt och för mig som inte kände Mary Anne blir hon märkligt nog aldrig särskilt levande i den här boken (oavsiktlig ordvits..!).
Bokklubben vid livets slut
Amerikansk titel: The end of your life book club. Översättare: Charlotte Hjukström. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992458.
Will Schwalbe
Will Schwalbe (född 1962) är en amerikansk författare, journalist och entreprenör.
Slutet på sommaren, av Anders de la Motte, är en fängslande deckare som kretsar kring en försvunnen pojke och hur detta ouppklarade brott, decennier senare, fortfarande är ett sår hos de närstående.
Slutet på sommaren är en deckare av Anders de la Motte. Jag är kräsen när det gäller spänningsromaner och tycker att det finns allt för många klyschor och uttjatade teman i genren. Därför blev jag positivt överraskad när jag omedelbart sögs in i den här berättelsen. Istället för ”polisen med personliga problem” är huvudpersonen ett brottsoffer. Istället för ultravåld, överdrivna actionscener och långsökta samband kretsar boken främst kring de sår ett brott skapar, de ärr som brottsoffer många gånger bär med sig genom livet. Det är inte totalt nyskapande, verkligen inte, men ändå uppfriskande i en genre som gått så många varv kring sig själv att författarna knappt vet vad de ska ta sig till för att fortsätta att överraska.
Boken utspelar sig dels under 80-talet, när en pojke plötsligt försvinner för att aldrig mer återfinnas, dels i nutid, när hans syster kastas tillbaka till den där sommaren och till hur livet har blivit. Hela hennes tillvaro är skakig, som läsare förstår man att hon själv gjort saker som gör att omgivningen håller ett särskilt vakande öga på henne. Men hon har åtminstone ett jobb, ett jobb som innebär att hon leder gruppterapisamtal. En dag dyker det upp en man som verkar veta väldigt mycket om fallet med huvudpersonens försvunna bror. En tanke och en förhoppning väcks: tänk om hennes bror fortfarande lever?
Slutet på sommaren är en verkligt fängslande bok om ett mysterium som engagerar. Att huvudpersonen har något opålitligt över sig gör det extra kittlande. Jag ville bara läsa och läsa och läsa och få reda på hur allt hänger ihop.
Sedan kom slutet och boken skiftade från allt det där jag gillade till den där överdrivna, osannolika, knäppa deckaren jag läst så många gånger förut. Så synd! Fram till dess var boken något av en favorit i genren. Som helhet? Ett medelbetyg, tyvärr. Om jag kommer att läsa mer av samma författare? Förmodligen!
Slutet på sommaren
Förlag: Forum (2016). Serie: Årstidskvartetten. ISBN: 9789137149059.
Anders de la Motte
Anders de la Motte (född 1971) är en svensk författare med bakgrund som polis.
Pestön av Marie Hermanson är en historisk roman och deckare av den sort jag gillar bäst. Det är också en roma där Hermansons stil verkligen kommer till sin rätt.
Pestön, av Marie Hermanson, är en deckare som utspelar sig i 20-talets Göteborg (och dess skärgård). En kropp hittas i vattnet och märken på halsen visar att den döde mannen har bragts om livet på ett brutalt sätt. Överkonstapel Nils Gunnarsson börjar undersöka saken och spåren leder till Pestön, en ö som tidigare har fungerat som karantänstation, men som nu är något annat. Journalisten Ellen Grönblad blir inblandad i fallet och tar sig till ön, officiellt för att arbeta som piga, för att i hemlighet undersöka vad som sker där ute.
Har man läst några av Hermansons böcker vet man att hennes romaner har en alldeles egen stil där stämningen snabbt kan skifta och en vardaglig situation förbytas till surrealism. Hon har skrivit otaliga klaustrofobiska berättelser där huvudpersonernas verklighet visar sig vara något helt annat än de trodde. Pestön utspelar sig till stor del på en avskild ö som gömmer flera hemligheter. Det är en plats dit ingen reser utan särskilt ärende och där de få invånarna i någon mening har skapat sig sin egna lilla värld. Alla ingredienser finns för att skapa precis den täta stämning som Hermanson är så bra på.
Utan att säga för mycket kan jag dock konstatera att Pestön är mer en historisk roman och lättsam deckare än någonting annat. Den är helt enkelt inte lika skruvad som mycket annat hon har skrivit. Det är ingen nackdel. Jag tycker att Hermanson har plockat ut det allra bästa och vävt ihop det med den typ av deckare jag gillar mest. Dessutom är det väldigt fint fångat 20-tal. Jag kan naturligtvis inte veta hur väl hon fångar tiden, men det känns autentiskt och finns många roliga detaljer som fångar oväntade tidsmarkörer. Hur förhåller exempelvis polisen till trafikbrott i en tid då bilar börjar bli vanligt, men där poliserna själva saknar bilar?
Det här gillade jag! Vilken tur för mig att Pestön råkar vara en fristående fortsättning till Den stora utställningen. Det finns alltså mer att läsa!
Pestön
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). Läs även: Den stora utställningen. ISBN: 9789100181277.
I september kommer det ut massor av böcker jag är nyfiken på. Här om dagen postade jag del 1 och här kommer alltså en del 2 med mer.
Det var nog många med mig som läste och upprördes av adoptionsgranskningen i DN 2021. Trion bakom avslöjandet om stulna barn och andra missförhållanden, Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud, är nu aktuella med en bok med fördjupning: Adoptionerna.
Therese Bohman har skrivit två av mina favoritböcker: Den andra kvinnan och Aftonland. I augusti kom Andromeda, som kretsar kring ett förlagshus och relationen mellan förlagschefen och en ung kvinna som börjar som praktikant. Mina förväntningar är mycket höga!
Jag brukar lyssna på En varg söker sin podd med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Jag håller sällan med dem, men tycker att podden är uppfriskande och kul. Det är en av få kulturpoddar jag orkar med och ungefär den enda ”två personer sitter och snackar”-podden jag pallar att lyssna på. Ändå har jag faktiskt inte läst någon av Carolines romaner. I höst kanske det är dags att ändra på det, för nu är hon aktuell med D e kroniskt.
En mammas överlevnadskokbok kan eventuellt behövas nu när vår dotter börjat förskolan och hela familjen ska bli mätta och nöjda samtidigt som alla är ganska trötta… Vivi Wallin är författaren.
Kritikernas älskling (och det kan man ju förstå!), Johannes Anyuru, har skrivit en ny roman: Ixelles. Förlaget beskriver den som ”en polyfon och vindlande roman om vänskap och längtan, och ett kärleksbrev till fiktion, påhittade liv och bibliotek.” Låter fint!
Än är det långt till jul, men redan nu smyger en del förlag igång med utgivningen av böcker som anknyter till julen. Modernista ger exempelvis ut Julsagor av H.C. Andersen. Den väcker läslust! Han har faktiskt skrivit många av de finaste och vemodigaste julberättelser jag vet (Granen <3).
Liv Strömquist är Sveriges kanske vassaste och roligaste folkbildare och satiriker. Jag har läst alla hennes serier. Nu kommer Liv Strömquists astrologi: ett ”satiriskt seriealbum, som med stjärntecken som ram roastar mänskligheten”. Jag står redan i kö på biblioteket.
Såhär i valtider är det många som presenterar enkla lösningar på sjukvårdskrisen. Och visst önskar man att det fanns en enkel lösning. Hör man någonsin någonting annat än att vårdpersonalen går på knäna och att vårdköerna är för långa? För den som vill fördjupa sig kom Dan AnderssonsSjuk vård ut i augusti. Dan Andersson har varit LO:s chefsekonom och har suttit i styrelsen för Karolinska, så han har nog ett och annat att dela med sig av.
Vi läser främst nyare barnböcker för vår dotter, men ibland slår nostalgin till och jag vill läsa böcker om figurer jag minns från min egen barndom. Som Lilla Anna av Inger och Lasse Sandberg! Böckerna om Lilla Anna och Långa farbrorn är härligt illustrerade, tycker jag. Kul collage! Nu i september kommer en samlingsvolym med tre Lilla-Anna-berättelser. Den innehåller Var är Långa farbrorns hatt?, Var är Lilla Annas hund? och Lilla Anna och de mystiska fröna.
Det spelas en hel del vaggvisor här hemma och några av de finaste är i mitt tycke de som Astrid Lindgren textförfattat. Vargsången är en av de allra bästa (från Ronja Rövardotter). Nu kommer den som bilderbok med illustrationer av Lena Sjöberg.
Jag läser inte poesi speciellt ofta, men jag har en del guldkorn i bokhyllan och den som glittrar mest (både bildligt och bokstavligt…) är Vitsvit av Athena Farrokzhad. Den är så bra och vass! Nu är jag mycket nyfiken på Åsnans år, en diktsamling som rör sig kring åsnan, ”djurvärldens proletär som dumförklaras för att exploateras”, en ”migrant som aldrig får lägga ner sin last”.
I september kommer det ut massor av böcker jag är intresserad av. Här kommer en del 1, med några av de jag är nyfiken på att läsa så småningom.
Jag känner mig fortfarande helt paff över att Patrik SvenssonsÅlevangeliet kunde göra en sådan succé. Så oväntat?! Nu kommer den till och med som opera här i stan. Patrik Svensson är nu aktuell med Den lodande människan, en bok om havets lockelse. Låter ju otroligt härligt! Boken kom i augusti, men gick mig förbi i somras, så den får komma med i den här listan.
Jag älskar Husdrömmar på SVT! Innan pandemin blev det inte mycket TV i vårt hushåll, men sedan började de plöjas Husdrömmar med mera. När vår dotter var nyfödd och jag ammade 40+ h i veckan sågs ett och annat avsnitt. Kommer alltid känna någon slags nostalgi över programmet på grund av det. Husdrömmar Sicilien har jag såklart också sett. Och vill man ha mer av detta speciella hus, som under programserien förvandlats från något av en ruin till ett hem med mycket karaktär, är Marie Olsson Nylander aktuell med en bok om sin husdröm på Sicilien: Det rosa huset. Ska man vara petig kom den ut redan i augusti, men…
Karin Bojs fortsätter att skriva populärvetenskapligt om människans ursprung. Ni kanske läste Min europeiska familj för några år sedan? Nu kommer Europas mödrar, där Bojs går på djupet kring folkvandringar och könsroller. Känns som att många fördomar kan kastas omkull med den här boken(?).
Bengt Ohlsson är en riktigt bra författare och varje gång jag läser något av honom tänker jag att jag vill läsa mer.. Nu kommer Föda åt min hämnd, som utspelar sig under Andra världskriget. Förlaget skriver: ”Bengt Ohlssons roman är en lågmäld och hudnära berättelse om en ung idealist som sjunker allt djupare ner i förnedringen, både som man och som medborgare.” Låter som en bok för mig.
Jag är precis som alla andra och älskar, älskar, älskar Lars Lerins akvareller. Dessutom är jag en tokig kattkvinna (med allergi 🙁 ). Med det sagt: Kattjakten av Lars Lerin?! Så ljuvligt!
Det här blir ett köptips för den som funderar kring present till en nybliven förälder: Bonnier Carlsen har precis gett ut en Mina första år-bok med illustrationer av Elsa Beskow. Älskar hennes illustrationer! Så fin!
Jag har många gånger frågat mig själv varför jag aldrig har läst något av Björn Ranelid. Han som belönats med Augustpriset, bara en sådan sak! Kanske är det nu jag läser Min skolfröken skall vara ett frimärke? Intresseväckande titel, om inte annat! I boken minns Ranelid sin första skolfröken. Så fint!
Nisse & Nora sover över vill jag läsa för mitt barn. Jag lånade en tidigare Nisse & Nora-bok (Nisse & Nora träffar djuren) och tyckte att den var så mitt-i-prick i att skildra hur man kan ha olika personligheter och att ingenting är mer rätt än något annat. Jag gissar att den nya boken, där Nisse & Nora sover över hos mormor, är lika bra. Emelie Andrén har skrivit och Lisa Moroni har illustrerat.
Det var fantastiskt länge sedan jag lyssnade på Kan du säga Schibbolet?, av Marjaneh Bakhtiari, men jag minns den fortfarande som en av mina favoritljudböcker och som en väldigt rolig och tänkvärd berättelse om rasism, främlingsfientlighet och mångkultur. Nu är Bakhtiari aktuell med Oändligt underbart, som på sätt och vis verkar ta sig an ett angränsande ämne. Minus humorn. Vill läsa! Förlaget börjar sin beskrivning med meningen: ”Shayan är snart femton år och under det kommande dygnet kommer han att dö.”. Känns intressant och brännande redan där.
Liiite tidigt kanske, jag har inte ens vant mig med tanken på höst, men Pixi adventskalender är redan ute. Man måste tänka på barnen. Förmodligen kommer mamman öppna flest luckor. Ja, ja.
Jag försöker introducera Mumin för min 1-åring, men det mesta riktar sig för lite större barn (eller vuxna?!). Men Sov mina ungar kan nog gå hem! Pekbok i kartong! Text av Tove Jansson och illustrationer av Tove Jansson och Mia Nilsson.
Det märks att Klas Östergren har lämnat Svenska akademien bakom sig. 😉 Han är i alla fall otroligt produktiv just nu(?!). Jag har varken hunnit läsa Renegater (kommer läsa den när som helst!!) från 2021 eller någon av hans två böcker (!) från 2022, men Östergren är Östergren och jag är såklart nyfiken på hans alldeles nya roman ändå. Den heter Större trygghet aldrig fanns. Om jag förstår det rätt är det en roman baserad på en fiktiv person och värld skapad av konstnären Björn Levin (aktuell på Moderna museet btw). Intressant!
Kjell Westö! Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag har tipsat om hans fantastiska roman Hägring 38. Nu kommer Åren, som Kjell har skrivit tillsammans med sin bror, Mårten Westö. Två uppväxtskildringar och livsberättelser. Känns som ett superintressant grepp att teama ihop sig med ett syskon och skriva en sådan här bok!
Varsågod för alldeles för många boktips. 🙂 Och mer kommer det… Medan jag har suttit och glott på Husdrömmar (och fött barn) verkar det som att andra har ägnat pandemin åt att skriva. 😉 Eller hur man nu ska tolka det. Det kommer i vart fall massor av intressanta böcker i höst..! Har du någon bok du ser fram emot lite extra?
Oj, oj, september är redan här. Det här blir slutet av en era – om bara några dagar ska vi börja skola in vårt barn på förskolan och börja jobba båda två. Jag kan inte förstå att vårt lilla barn har blivit så stor. Hon är en liten person som springer omkring, babblar för fullt och har sina intressen och favoriter. Under lång tid har allt snurrat runt vår dotter – någon av oss har alltid varit tillsammans med henne och vi har följt varenda litet framsteg och varje ny nyans, fascinerat uppdaterat varandra när nya ord har dykt upp eller när hon gjort något oväntat/nytt/roligt. Nu kommer hon plötsligt uppleva och göra saker utan oss. Det är såklart någonting helt naturligt, men ändå någonting helt orimligt, eller hur?
Jag har redan jobbat heltid sedan januari, men tycker ändå att det känns helt sjukt svårt att få ihop det. Vi vill inte att det blir onödigt långa dagar på förskolan, så nu kommer det bli ett pussel för att få schemat att gå ihop. En del dagar kommer jag släpa mig upp vid 06-tiden, vilket naturligtvis är en ganska normal tid att gå upp för somliga, men något som känns närapå orimligt för mig. Andra dagar kommer jag att vara på jobbet vid 09 och i gengäld jobba till 19. Oj, oj, får se hur det går. Jag är tacksam över att vi båda har möjlighet att justera dagarna med flextid, men jag vill ju helst vara med min lilla flicka jämt. Jag börjar förstå varför så många jobbar deltid under småbarnsåren.
Nåväl. I teorin borde jag kunna umgås lika mycket med min lilla Rut som jag har gjort under hela våren, men vi får se hur det känns. Jag räknar inte med att ha supermycket tid till annat: springa, dansa, läsa. I den mån jag har tid att läsa ska jag försöka plöja nästa månads bokcirkelbok (jag vet inte vilken det blir ännu) och läsa ut den bok jag har på gång för stunden: Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe.
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
Jag är egentligen otroligt peppad på att läsa. Jag har bläddrat i förlagens höstkataloger och hittat många spännande titlar. Kanske är det nu jag köar en hel drös med nyutkomna titlar på biblioteket och plöjer senare i år. För det kommer ju ett sedan, ett sedan när vardagen säkert har fallit på plats.
Jag tänkte lägga upp ett separat inlägg med det jag känner mig särskilt nyfiken på ur septemberutgivningen. Det kanske bli två till och med. Vilken bokhöst!
Analfabeten av Agota Kristof är en kort och koncentrerad berättelse om ett liv format av skrivande och berättande.
Analfabeten av Agota Kristof är en självbiografisk kortroman där Kristof berättar om uppväxten i Ungern, flykten till Schweiz och om läsandet & skrivandet. Att läsa och att skriva är ibland omöjligt, men alltid livsviktigt. Agota börjar läsa som 4-åring och har med sig berättandet som en kraft genom livet. När hon lämnar Ungern lämnar hon dock modersmålet bakom sig. Hon blir en ”analfabet” och måste återerövra språket genom att lära sig franska.
Det här är det första jag läser av Kristof, även om jag har läst åtskilliga texter om hennes böcker. Jag har länge tänkt att jag ska läsa hennes omtalade trilogi som inleds med Den stora skrivboken. Den här sparsmakade boken väcker helt klart lusten att läsa mer. Snart är det jag som lånar något mer av Kristof!
Jag hann läsa ca en fjärdedel av Sharon Boltons Nu ser du mig innan jag plötsligt kände mig färdig. Jag tycker det brukar bli bäst när författare utelämnar de råaste detaljerna och låter det grymmaste utspela sig mellan raderna. Det kanske finns undantag, men den här gången kände jag verkligen inte för att läsa en bok med explicita tortyr- och mordscener. Dessutom: jag tror jag har förläst mig på deckare där huvudpersonen är en polis med trassligt privatliv.
Det här är säkert en spännande deckare för andra, men tyvärr inte min kopp te idag. Jag ger upp! Och plockar upp något lättsammare.
Nu ser du mig
Brittisk titel: Now you see me. Serie: Lacey Flint. Översättare: Lilian Fredriksson och Karl G. Fredriksson. Förlag: Modernista (2013).
Sharon Bolton
Sharon Bolton, eller S.J. Bolton, som står på böckerna nu för tiden, är en brittisk författare.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
