• Gloria

    Gloria - Wille CrawfoordWille Crafoord är inte bara musiker, han kan också skriva noveller! Den här tog jag chansen att lyssna på i en bra inläst ljudboksversion på Spotify.

    Boken kretsar kring Gloria, en stor sångerska och kändis. Nu har populariteten svalnat och vad finns då egentligen kvar att göra? Ge upp helt? Gloria går en egen väg; möjligen oavsiktligt.

    Novellen är en rolig, förvånande och faktiskt ganska intressant kommentar kring kändisskap och hur nyckfullt folk ändrar åsikt om kändisars status.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus, Adlibris eller Spotify. Några andra som skrivit om den är Café de la nouvelle och Cum libris non solus.


  • Paradisoffer

    Paradisoffer

    Paradisoffer - Kristina OhlssonParadisoffer är Kristina Ohlssons fjärde deckare om Fredrika Bergman. Jag fick e-boken i en DN-kampanj i julas och enligt DN kan just Paradisoffer räknas som den bästa i serien och värd att hoppa rakt in i serien med. Så synd då att den faktiskt inte är särskilt bra skriven. Möjligen har det introducerats mellanslag av misstag (hoppas!) när e-boken konstruerades, men förmodligen innehåller boken verkligen en massa särskrivningar. Jag är allt annat än en språkpolis, men när jag läser en bok eller tidning är jag helt oresonlig när det gäller språkfel såvida det inte är uppenbara och enstaka slarvfel.

    Nåja! Boken handlar om ett bombhotat plan som är på väg mot USA. Kaparna har två krav: att en utvisningshotad man, Zakaria Khelifi, ska få uppehållstillstånd och att ett amerikanskt hemligt fängelse i Afghanistan ska stängas ner. SÄPO, USA:s motsvarighet, justitiedepartementet m.m. blir direkt inkopplade och nu börjar en svettig utredning. Innan planets tank hunnit tömmas så måste fallet lösas. Ganska snart visar det sig att spåren tycks leda mot planets pilot: Karim Sassi. Men vad har han för motiv? Ingenting verkar stämma och tiden bara går.

    Det är spännande, men också lite rörigt. Författaren har själv jobbat på SÄPO och kanske blir det lite väl mycket beskrivning av jobbet för att det ska bli riktigt flyt i berättelsen. Jag tycker också att boken lider lite av att den handlar om så många karaktärer. Tanken är väl att man som läsare ska läsa hela serien och lära känna karaktärerna på det sättet, men för mig som hoppat rätt in i berättelsen blir det ganska platt.

    Nja, den här boken får inte mer än ett medelbetyg av mig. Med ett frågetecken också för särskrivningarna som känns helt oacceptabla.

    Några andra som skrivit om Paradisoffer är Lottens bokblogg, Erikas bokprat och Kulturbloggen. Den kan köpas hos t.ex. Adlibris eller Bokus.


  • Den stulna romanen

    Den stulna romanen - Nawal El SaadawiDen stulna romanen är en roman som jag verkligen skulle vilja tycka om. Boken kretsar kring några kvinnor i Egypten, bl.a. den omåttligt populäre sångerskan Zina Bint Zinaat, som fötrollar med sin sång, men retar upp de strängt troende muslimerna som tycker att hennes framträdanden är syndiga och att hela hon är en skam eftersom hon är född utom äktenskapet. I boken får vi också träffa Magiida al-Khartiti, dotter till en känd kolumnist, som vänder kappan efter vinden och skriver precis avvägda texter för att inte reta upp någon. Dottern är egentligen talanglös på skrivandet och lejer en man att skriva i hennes ställe. Alla kvinnor i boken verkar ha sin beskärda del av olycka och leva under olika begränsningar som kommer sig av regimen och religionen. För att lätta sina hjärtan träffar flera av dem en psykiater, som egentligen utnyttjar dem sexuellt.

    Jag skulle vilja gilla den här boken, som sagt, men det gör jag inte. Jag hade så gärna velat läsa en ögonöppnare; en intressant bok från och om Egypten och där man berättar om livet och tillvaron i detta land som ju de senaste åren har genomgått stora förändringar. Tyvärr är det här en bok som är segare än segast och som är så tillkrånglad, omständlig och rörig att den förmodligen kräver en examen i litteraturvetenskap för att man ska ha någon större behållning av den. Jag läser sida efter sida utan att ens orka reflektera över vad som står där. Det flimrar förbi en del tragikomiska scener där författaren gör sig lustig över samhället genom att t.ex. skildra absurda förhör eller samtal, men det blir inte tillräckligt roligt eller gripande för att väga upp att boken som helhelt är superjobbig att ta sig igenom.

    Jag älskar lätta och fluffliga texter där författaren har lyckats skala av allt tills bara de absolut mest nödvändiga och brännande orden finns kvar. Nawal El-Saadawi gör väl ungefär motsatsen. Här ska allting lindas in och formuleras i form av liknelser och symbolik, som jag ärligt talat inte orkar tolka. Jag kan inte med sådana här böcker. Varför förstöra en viktig och bra berättelse genom att berätta den så att den bara blir tillgänglig för en liten elit?

    Var och varannan sida innehåller för övrigt diverse liknelser och anspelningar på sex och/eller det manliga könsorganet. Jag är inte pryd, men det är något i det där som det är lite skämskudde-varning över.

    Nej.

    Det här gillade jag tyvärr inte. Och, ja, det handlar om mig och min smak och min brist på intresse att läsa en bok som kräver bredvidläsning för att uttolka texten. Jag förstår att boken handlar om maktens män, som i boken gärna symboliseras av diverse mer eller mindre töntiga omskrivningar för penisen, och hur dessa personer hindrar kvinnorna att blomma ut, så att det skenbart bara är den faderslösa Zina som verkar kunna gå sin egen väg. Men herreguuuuuud så denna berättelse hade kunnat berättas på ett mer intresseväckande sätt.

    Boken finns bland annat att köpa hos Bokus och Adlibris. Några andra som skrivit om den är Bokhora och GP.


  • Tematrio: Vinterväder

    Tematrio: Vinterväder

    Temperaturen har ganska stadigt hållit sig under -10 här i Umeå i år, men plötsligt händer det! Nu har det plötsligt blivit vårvinter och jag cyklar till jobbet och upptäcker att de där dubbla vantarna, den där halsduken och trippla ullstrumporna som jag rutinmässigt har dragit på mig de senaste veckorna för att palla att cykla i -20 och blåst, inte alls behövs. Det blir alldeles för varmt. Snön smälter bort och är tung, så tung, så tung. Det droppar och rasar snöflak överallt. Fåglar kvittrar.

    Vinter

    Ja, jag är ju umebo sedan åtta år tillbaka, så jag vet att vintern kommer tillbaka och att det är mycket möjligt att det snöar på valborg.. Men just nu är det lite förvirrat rent vädermässigt.

    Veckans Tematrio har i alla fall tema Vinterväder: Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.

    En uppenbar är en ungdomsbok som jag gillade när jag var yngre: Vinter i vildmarken, som handlar om en ung kille som är ensam i Kanadas vildmark sedan han kraschat med ett flygplan. Nu börjar vintern dra in…

    En annan vintrig bok är Martina Haags roliga Glada hälsningar från Missångerträsk. Bokens huvudperson längtar efter att få adoptera, men då hon är ensamstående hamnar hon i en situation där hon riskerar att åka ur kön. Via sin syster, bosatt i Missångerträsk, får hon tag på en man som kan tänka sig ett skenäktenskap för att hon ska kunna adoptera. Det blir en resa norrut som kommer att vända upp och ner på mycket.

    I Orhan Pamuks roman, Snö, blir en by helt avstängd p.g.a. ett snöoväder. Journalisten Ka hamnar mitt i ett kuppförsök, men drabbas plötligt av en längtan att skriva dikter. Väldigt politisk och bra bok!


  • Vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris utsedd! Och en kommentar som gör mig trött.

    Vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris utsedd! Och en kommentar som gör mig trött.

    Nu är vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris utsedd! Vinnare är John Greens omåttligt populära ungdomsbok Förr eller senare exploderar jag, som handlar om två cancersjuka ungdomar. Jag föreslog denna som bokcirkelbok senast, men det var mest jag som ville läsa den. 😉 Jag kommer nog läsa den längre fram, men med en viss oro över att bli besviken eftersom den hypats så hårt överallt.. :/

    Nåja. Jag måste också kommentera det faktum att jag fick denna kommentar efter att jag skrivit att jag lagt min röst på Vägen mot Bålberget (som för övrigt kom tvåa!):

    Kommentar

    Bokbloggar är små, nischade bloggar och inte ens de välbesökta i kategorin har således särskilt många besökare.. Det gör också att man faktiskt blir skonad från det mesta i form av konstant kritik, eller rent av näthat, som storbloggare råkar ut för. Jag har hört om bokbloggare som fått direkt elaka mejl och kommentarer från läsare som inte håller med i kritiken av någon viss bok, men så mycket värre än så är det knappast för någon. Själv har jag klarat mig helt från otrevliga kommentarer, kanske för att min blogg är så liten.. Ninnis kommentar är absolut inte inom kategorin påhopp eller liknande, men väcker ändå en del trötthet hos mig och jag har ingen lust att låta det passera.

    Att blogga på min och de flestas nivå är en hobby som vilken som helst och liksom andra hobbies kostar den både tid och pengar. När jag bloggar vet jag att andra läser, men jag bloggar i huvudsak för att jag tycker om att skriva. Min blogg är gratis att besöka och jag har inte ens lusat ned den med reklam. Därför är det för mig helt självklart att jag fyller den med det innehåll jag gillar och att jag designar den så att den tilltalar mig. Jag har ingen skyldighet att tilltala besökare, även om jag såklart tycker det är extra roligt att skriva om någon faktiskt läser det jag skriver… Jag blir glad att folk besöker min blogg och tycker det är trevligt när folk kommenterar, men när kraven kommer, då vill jag fan spy! Min blogg, min hobby = jag skriver vad jag vill, när jag vill. Ninni kritiserar inte mina inlägg, utan min ”slapphet” när det gäller att rösta fram pristagare till ett pris, som jag i egenskap av bokbloggare kan vara med och utse vinnaren av. Vem som helst med en bokblogg kan vara med och såvitt jag kan förstå finns det inga som helst krav att man måste läsa all svensk utgivning innan man slänger iväg en nominering. Inte heller har någon bett mig att läsa alla nominerade innan röstning.

    Jag har ett riktigt jobb och fler fritidsintressen än bloggen. Ingen och inget ska komma och kräva att jag börjar se bloggandet som ett jobb – något sådant vore respektlöst mot de som faktiskt tjänar pengar på sina bloggar. Jag kan inte läsa allt som ges ut i Sverige för att ge en så tillförlitlig röst som möjligt till ett bokbloggspris. Jag kan heller inte ta emot alla böcker som författare och förlag varje vecka frågar om jag vill läsa. Jag kan heller inte ta emot massor av böcker på regelbunden basis för att skriva om dem, vilket en bokklubb frågade mig om en gång utan att nämna ett ord om ersättning. Jag kan helt enkelt inte det. Och jag måste helt enkelt inte det. Jag tar inte längre emot böcker, annat än i undantagsfall, för jag varken vill läsa under tvång eller har tid att göra så. Så är det bara.

    Att blogga kan vem som helst göra. Det är inte glammigt och man tjänar normalt sett inga pengar som ens täcker kostnaden för webbhotell och domännamn. Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen skyldighet för mig att göra allt som folk vill att jag ska göra gratis. Så roligt är det inte att blogga! Att ta på sig extremt tidskrävande uppdrag eller att mer eller mindre skriva om böcker på beställning, det är något för den som faktiskt får betalt för den tjänsten. Om alla bokbloggare ska göra det jobbet gratis så har vi nog alla skjutit oss i fötterna. Varför ska allt vara gratis för att det är på nätet? Och varför ska en besökare som Ninni bestämma att jag ska jobba gratis ännu mer än vad jag redan gör?

    Missförstå mig inte nu. Jag kräver absolut inte betalt för mitt bloggande och jag förväntar mig inte att Bokbloggarnas litteraturpris eller någon annan ska ge någon ersättning till mig eller någon annan. Däremot tycker jag att Ninni är ett typexempel på en person som jag inte ens vill ha som besökare på min blogg. Jag behöver inte krävande besökare som kommer med ”krav” på att jag ska lägga mer tid eller engagemang i något som jag helt och fullt gör på min fritid och dessutom betalar pengar för att få göra. Jag behöver inte besökare som gömmer sig bakom sin skärm och skriver  sig strunt som den inte skulle våga göra om man sågs i verkliga livet. Jag tycker nätet kryllar av alldeles för många gnälliga personer som ställer krav och tror att man kan skriva vad som helst. Det tycker jag är trist faktiskt!


  • Dålig planering med ljudböckerna!

    Jag har tidigare främst lånat ljudböcker på biblioteket och det har ju fungerat bra, men också varit lite meckigt eftersom det tar en stund att lägga in alla CD-skivor i datorn (särskilt om det inte är mp3-format, för då kan det i värsta fall röra sig om typ 14 CD-skivor). När jag förra året testade Storytel så tyckte jag att det var väldigt smidigt. Det är alltså som ett Spotify för ljudböcker. När så min sista biblioteksbok var utlyssnad så tänkte jag att jag skulle skaffa Storytel. Bra idé! I teorin. 😉 Jag tyckte det kändes lite dyrt att lägga 169 kr/mån för att få lyssna obegränsat, så jag nöjde mig med 89 kr/mån för att få lyssna på en bok per månad. Ja, och sedan lyssnade jag slut på månadens bok redan efter ca 1 vecka… Typiskt, typiskt.

    Ljudböcker

    Jag lyssnar nu på det rätt magra (och svårfunna) ljudboksutbudet på Spotify. Önskar att det fanns en Spotify-app så att man kan hitta åt böckerna lite lättare. Här är i alla fall några jag har hittat (främst noveller från Novellix, som jag har skrivit om tidigare). Jag förstår att det inte är hållbart att lägga upp ljudböcker på Spotify, för ersättningen till ”artisterna” är så rackarns låg, så jag får väl helt enkelt vara glad för det som finns. Återstår att se om jag orkar fortsätta med att lyssna på en Storytel-ljudbok i månaden, om jag kommer omvärdera idén om att 169 kr/mån är en rätt onödig utgift eller om jag helt enkelt återvänder till bibblan inom en snar framtid… Man vill ju alltid ha en ljudbok på gång!


  • Liv Strömquist serier på Dramaten

    Liv Strömquist är en av mina stora favoriter när det kommer till serier. Hon har en fenomenal träffsäkerhet i sin samhällssatir och tecknar himla snyggt. Inte sällan är serierna feministiska och gärna med svidande kritik. Som när hon starkt kritiserar flicka-projektet, som syftade till att bota problemet ”unga tjejer” (tjejer har ju som ni vet ätstörningar och självskadebeteende), och frågar varför man inte har något projekt som syftar till att förändra pojkarnas beteende. Eller som när hon klargör att hon tycker mer synd om prostituerade än tjejer som kallas för ”hora”. Gärna gör hon interessanta serier av kändisar, som när hon berättar om Priscilla Presleys liv eller skriver om Whitney Houston.

    Just nu går Liv Strömquist tänker på dig! på Dramaten och där har man gjort teater av material från de fantastiska seriealbumen Prins Charles känsla, Einstens fru och Ja till Liv!. Bodde jag i Stockholm skulle jag ha skyndat mig dit! Det verkar för övrigt vara ganska slutsålt (de har till och med klämt in några fler platser per föreställning) och det kan man ju förstå. Få författare är så intressanta som Strömquist. Hon sneglar inte på andra och drar sig inte för att skoja om någonting. Hon vågar hänga ut folkkära kändisar som Cornelis Vreeswijk och Arne Weise och hon vågar sig på att ifrågasätta alla möjliga, slappt välmenade, åsikter som florerar, t.ex. som omfamnadet av ”nörden” – nörden som alltid får revansch som vuxen, medan de som var coola på högstadiet tenderar att istället hamna långt ner på den sociala stegen.

    Prins Charles känsla - Liv StrömquistEinstens fru - Liv StrömquistJa till Liv - Liv Strömquist


  • Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden

    Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden

    Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden - Jonas GardellJag har nu nått fram till den tredje och avslutande delen av Gardells trilogi om HIV i Sverige. Där tidigare böcker har kretsat mer kring huvudpersonernas bakgrund, relationer och deras komma ut-historier med komplikationer, så kommer handlingen i Döden i en ny fas. Nu finns bara döden. En efter en rycks bort och vännerna bär kista på kista på begravningarna. In i det sista försöker de hålla humöret uppe och hålla döden stången. Som när en av dem är för döden och firar sin födelsedag. Är det någon mening att sjunga ”Ja, må du leva?”? Ja! Varför ge bort böcker och filmer som aldrig kommer hinna ses? Därför! De gör sitt bästa, men döden är obeveklig. Och Benjamins älskade, Rasmus, är en av dem som inte kommer att få leva sitt liv.

    Det är naturligtvis en gripande bok, precis som övriga delar. Kanske är den extra gripande. Nu har man ju lärt känna karaktärerna, kommit att gilla dem, och sedan bara försvinner de. Ett helt kompisgäng! Hur fruktansvärt kan det inte ha varit när det hände i verkligheten? Det är jag ju för mycket heterotjej och för ung för att veta, men absolut har Gardell gett mig en välbehövlig historielektion.

    Gardell har ofta sagt att ”allt det här har hänt” och det har det nog också. Jag får påminna mig om det ibland, för visst känns det helt orimligt hur folk beter sig, hur rädda folk är. Det är så mycket lögner på begravningarna; ingen får ju veta att den som dött har dött i AIDS och har en pojkvän som sörjer. Helst ska pojkvännen inte ens vara med; en begravning får ju inte bli ett bögspektakel! Herregud. Det känns så avlägset, så sjukt, och det var inte så himla länge sedan klimatet tydligen var sådant.

    Bra och viktig bok! Den finns i en superbra författaruppläsning för den som gärna lyssnar på ljudboksversionen.

    Boken finns utgiven av Norstedts och kan köpas hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är SvD, Dark Places och Marias bokliv.


  • Fin liten debut som väntar på att läsas

    Fin liten debut som väntar på att läsas

    Igår fick jag ett obeställt recensionsexemplar av Modernista. 🙂 Jag vågar nästan aldrig beställa rec-ex längre, för jag vet ju att jag är sååå dålig på att läsa ut dem i rimlig tid. Det kommer alltid så mycket bokcirkelböcker och annat emellan och jag är verkligen ingen snabbläsare. Jag blev nyfiken på Hon, av debutanten Viktor Andersson, när jag läste om den i nyhetsbrevet/pressutskicket, men jag beställde den alltså inte. Kul överraskning att de ändå skickade den till mig! 🙂

    Hon är en roman om förlusten av en kärlek och en framtid. Om sårbarheten i att bygga sitt liv på en enda sak. En bok som fruktar sitt eget slut.”

    Jag är extremt lättrörd och lättpåverkad när det gäller böcker om olycklig kärlek och sådant. Kommer nog få en klump i halsen av denna. 😮

    Hon