Jag köpte en bokpresent här om dagen och lät Kristian Gidlunds I kroppen min få följa med som en present till mig själv. Jag tror det är ett stycke stark läsning. Verkligen. Jag lyssnade för övrigt på Värvetintervjun med Gustav Norén här om dagen. Han kände ju Kristian Gidlund privat och kanske var det intervjun som omedvetet gjorde att det blev just Gidlunds bok som jag klickade hem.. Det finns även en intervju med Kristian Gidlund, för den som missat.
Jag såg att Per Olov Enquists Liknelseboken, som ju var en sådan snackis förra året, har kommit ut i pocket. Jag fascineras över hur ofta pocketframsidorna är mycket, mycket, mycket, mycket snyggare än framsidorna till de inbundna utgåvorna. Jag har knappt varit med om att det motsatta har inträffat, det vill säga att den inbundna boken har snyggare formgivning… I och för sig brukar Penguin återutge diverse klassiker i vrålsnygga, inbundna utgåvor, men om man ska jämföra förstautgåvor och pocket så är pocket, generellt, en vinnare, om ni frågar mig.
Det gäller särskilt Gargoylen, som är riktigt urtrist i den svenska, inbundna utgåvan, men som i pocket är en riktig lyxvariant med ”brända” sidor. Det gäller också den urtråkiga Paradisträdgården, som är mycket piggare och fräschare i pocket. Det finns många fler exempel… Och det senaste tycker jag är just Liknelseboken, som ju är så allmänt ofräsch i den inbundna varianten att jag inte skulle vilja läsa den utan omslag. Pocketen är däremot rolig och snygg och lockar till läsning.
Pocketutgåvan av Gargoylen saknar jag bild på.. Men den finns förevigad hos Nobelprisprojektet.
Här om veckan bokcirklade vi Lycka!. Inte så lätt att diskutera en bok som inte är skönlitterär, om ni frågar mig… Men ändå kul, såklart!
Till nästa gång läser vi Alice Munros Kärlek, vänskap, hat. Jag läste ju För mycket lycka i julas och håller på med Brinnande livet just nu. Jag tycker fantastiskt mycket om Alice Munros noveller, men det kändes faktiskt som lite för mycket av det goda att slänga in en till novellsamling att läsa parallellt… Så jag röstade faktiskt på en annan bok, men blev alltså nedröstad.. 😉 Nåja. Munro är ju fantastisk, som sagt, så särskilt missnöjd är jag inte ändå.
Det största missnöjet när boken väl var framröstad var kanske att den inte existerar som e-bok och att universitetsbiblioteket inte har den i sin samling (?!). Det är första gången jag är med om något dylikt… Här är alltså ett ex jag fick köa på stadsbiblioteket.
Novellix har gett ut fyra nya noveller. Bl.a. en av Håkan Nesser, som ju är så bra! Inte för att jag har läst novellen alltså, men han skriver ju så bra annars. Framsidorna är riktiga fullträffar, alla fyra, om ni frågar mig. Kanske särskilt gillar jag framsidan till Daniel Sjölins novell… Så stiliserad, snygg och rolig! Den ser ut att passa titeln riktigt bra…
Jag har lyssnat på några novellixer på Spotify (det finns fyra uppe) och har några i pappersformat i bokhyllan. Gillar konceptet! Måste bara ta mig tid att läsa fler..! Någon som läser många Novellixer är annars SaraOtto, som bland annat tipsat mig om Maria Svelands Doggy Monday. Den får nog bli här härnäst.. Kanske som e-bok?
Den här veckan handlar Tematrio om krigets fasor.
Jag läser faktiskt en krigsskildring just nu: Stridens skönhet och sorg av Peter Englund. I denna skriver Englund om hur Första världskriget drabbade ett antal människor som faktiskt funnits på riktigt. En oerhört ambitiös skildring av kriget! Jag har dock inte läst ut den än, så jag får återkomma med mer om boken. Ljudboken är på 21 h och jag har ca 5 kvar.. 😉
En riktigt bra bok som utspelar sig under Andra världskriget är Den osynliga bron, som jag läste ut nyligt. Även denna är en tegelsten. En väldigt gripande sådan. I huvudrollen finns en ungersk jude, som drömmer om att bli arkitekt, men när kriget bryter ut skickas han till arbetsläger.
En av förra årets bästa böcker är Det eviga folket är inte rädda, som handlar om några tonårstjejer i Israel och hur de gör sin obligatoriska militärtjänstgöring. De har så tråkigt att de inte vet vart de ska ta vägen. Men plötsligt kan konflikten göra sig påmind och de får se saker som sedan aldrig går att radera. Sjukt fint skriven om att vara på väg att bli vuxen! Samtidigt som det också är en mycket intressant bok om att leva i Israel.
En av de finaste böcker jag vet är Människor helt utan betydelse av Johan Kling. Den är skriven med lätta och klara ord, som sitter perfekt som poesi. Handlingen kretsar kring en man i mediebranschen, som haft sin storhetstid och nu är på väg att tappa allt. En gång kunde han vara kräsen och tacka nej till lekprogram på TV. Nu är han frilans och har förlorat sitt enda riktiga uppdrag. Karriärmässigt pekar det rakt nedåt. Och hemma vet han inte om flickvännen fortfarande vill vara tillsammans med honom.
Boken utspelar sig under en enda dag, där läsaren får följa huvudpersonens dystra steg i Stockholm. Det är så storslaget att man blir helt tagen. Ändå finns det en förbluffande enkelhet i berättelsen och inte är den speciellt lång heller. Kanske är det det kärnfulla språket, som gör det. Eller att den på ett sätt är så enkel att känna igen sig i och att se vårt samhälle genom. Det att gå omkring och inte veta vart livet är på väg och att, framför allt, inte har ett blomstrande arbetsliv att ta för sig av.
Boken är fem år gammal, men känns som en klassiker. Det är också Klings debut, fascinerande nog. Först nu kommer bok nummer två: Glasmannen.
”En man lever ensam i sin lägenhet. En dag beslutar han sig plötsligt för att inte längre gå till jobbet. Kraven har blivit för höga och han måste samla sina tankar, drabbad av ett gnagande självtvivel. I takt med att han blir allt mer isolerad börjar snart också pengarna tryta. Så en dag får han besked om att en avlägsen släkting dött och att ett stort arv väntar. Äntligen ska han få veta hur det känns att vara rik.”
Åh, vad jag vill läsa! Åh, vad jag är glad att Kling har fortsatt skriva!
Jag älskar podradio och tycker att alltid att det är lika kul att upptäcka en ny kanal som handlar om böcker. Tyvärr verkar det vara ett relativt smalt ämne bland svenska podradiokanaler och jag tycker att iTunes store är ganska svår att navigera i om man inte vet exakt vad man letar efter (försöker man leta ämnesvis så ska man liksom klicka sig fram till Litteratur från kategorin Konst, vilket inte känns så logiskt, då det också finns en kategori som heter Samhälle och kultur). Därav missar jag ofta när det kommer något nytt. Jag har dock upptäckt några nya (d.v.s. nya för mig; det är inte en garanti för att de ens sänder längre!) och tänkte tipsa om dem. Har även tipsat i tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4. Jag vet såklart att man kan lyssna på fler sätt än genom iTunes Store och Podcastappen i iOS, men det är ju det sätt jag själv använder mig av, så jag vet inte så mycket om poddar som man hittar på andra sätt..
Bibliotekspodden Solen. Podd där bibliotekarier från Stadsbiblioteket i Stockholm pratar om böcker kring olika teman. Bra och informativ! Avsnitten är ca 30-60 min långa och utkommer var tredje vecka.
Books & Dreams podcast. Tidningen Books & dreams podcast, där chefredaktören Carina Nunstedt träffar författare. Jag har inte hunnit lyssna på något av avsnitten ännu, faktiskt. Tyvärr finns det bara några få avsnitt upplagda på iTunes, men det lär finnas ca 11 avsnitt, med t.ex. Cecilia Samartin och Helena von Zweigbergk att lyssna på från hemsidan.
Ett eget rum. Marcusbibliotekets podcast. Underhållande bokcirkel där Marcusbiblioteket, oftast i sällskap med Tuva Holmlander, pratar om olika böcker. Det finns också avsnitt med författarintervjuer. Utkommer med ca 2 veckors mellanrum, om jag har förstått det rätt.
Läs för livet. Johanna Lindbäck, läsambassadör, samtalar om läsning med olika gäster. Det finns hittills ett avsnitt ute, där hon diskuterar läsning i skolan med forskaren Gunilla Malloy. Ett mycket klokt avsnitt där det sägs mycket intressant om genusperspektivet på varför läsförståelsen är så låg hos dagens elever. Ambitionen är att det ska komma ut ett nytt avsnitt ca en gång i månaden.
Några andra poddar jag gillar, och som dessutom utkommer med nya avsnitt regelbundet är:
Allt vi säger är sant. Smart podcast där författarna Per Bengtsson och Lisa Bjärbo på ett seriöst sätt diskuterar ungdomsböcker. De brukar ta upp olika teman och många böcker i varje avsnitt.
Bokpalt. Rasmus och Tobias podcast där de varje vecka bokcirklar böcker från olika genrens (vitt skilda titlar som t.ex. Dansa på deadline och Bonjour Tristesse). Rolig och bra!
Bokslukarsällskapet. Riktar sig inte till min målgrupp, men ändå. I podcasten pratar, och beskyddar, unga läsare böcker som riktar sig till tweenies.
Lundströms bokradio. P1:s bokprogram med programledaren Marie Lundström. Intervjuer, reportage och bokcirkel i en bra och aktuell blandning.
Piratförlagets podcast. Här bjuds författare in för samtal om sina böcker. Riktigt bra och väcker nyfikenhet! Jag blev t.ex. otroligt sugen på att läsa Danny Wattins Herr Isakowitz skatt efter att ha hört honom berätta om den. Den handlar alltså om hans släkts berättelse om att överleva förintelsen och om en resa han gör med sin son och far för att leta upp familjens skatt, d.v.s. sådant hans släktingar grävde ned under Andra världskriget.
Den här veckan handlar Tematrio om arbetarlitteratur. Ett passande tema i 1:a maj-tider! Berätta om tre bra texter med arbetarfokus!
Det är en genre som jag inte har utforskat speciellt mycket. Kanske kan Mig äger ingen sägas räknas in här. Boken, som egentligen är en självbiografisk bok av Åsa Linderborg handlar till stor del om Linderborgs pappa, som är en hårt arbetande man som inte riktigt räcker till när han blir ensamstående med Åsa.
Kanske kan även Susanna Alakoski räknas som en modern arbetarförfattare. I hennes böcker skildras oftast tillvaron för människor i fattigdom och utanförskap. I Håpas du trifs bra i fengelset sker det genom socialarbetaren Annis ögon. Mycket bra bok!
En arbetarbok jag inte har läst ännu är Yarden. Den har stått i min bokhylla i evigheter… Och jag vill verkligen läsa den! Det råkar bara vara så att annat har kommit emellan… Det är hur som helst en mycket hyllad bok, där Kristian Lundberg skriver om arbete i Malmö hamn.
Visste ni att Joyce Carol Oates mästerverk Blonde börjar filmatiseras i höst? Jag läste en liten notis om det i DN i fredags. Undrar hur den blir som film! Jag är inte helt hundra på att jag är entusiastisk över en sådan här filmatisering. En bok av Oates är ju liksom så mycket mer än en berättelse. Jag menar, hon skriver ju så bra och hur skulle man någonsin kunna fånga det på film? Risken är att den som inte läst boken bara ser filmen och tokstör sig på att det inte är en biografi. Trots att boken handlar om Marilyn Monroe, så är den ju på inget sätt en biografi, utan handlar om en helt fiktiv person. Det känns som att sådana grejer, bland annat, är svåra att nå ut med i en sådan här film.
Det är hur som helst en bok jag varmt rekommenderar att alla människor med imponerande armmuskler (eller en läsplatta) läser. Den är ca 900 sidor lång eller så. Och det är 900 sidor gripande njutning.
