Den här veckan handlar Tematrio om Sverige! Det har ju faktiskt varit nationaldag. 🙂 Jag läser ju väldigt mycket svenskt, sisådär 3 böcker av 4 eller så… För att begränsa mig något så tänkte jag ta fyra favoriter från året!
En riktigt bra bok, som jag läste i påskas, är Häxringarna av Kerstin Ekman. Det är en oväntat rolig bok om livet runt förra sekelskiftet. I boken får vi följa några kvinnor och deras livsöden. Tyckte boken var helt fantastisk och gläds mycket åt att det finns en fortsättning!
En lättsam och fin bok som jag läste tidigare i år är Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman, mer känd som författare av dundersuccén En man som heter Ove. Jag tycker Mormor hälsar…-boken är snäppet bättre, faktiskt! I den får vi följa Elsa, som har förlorat sin mormor och nu på egen hand är på en slags skattjakt som mormodern arrangerade innan hon gick bort. Den kommer att leda till många riktiga original i huset.
Som tredje bok tar jag Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Det är den avslutande delen i den fantastiskt fina Engelsforstrilogin. Fantasy, livet i en bruksort och på pricken fångat tonårsliv… Otroligt bra böcker!
Jag kan nästan inte bestämma för mig för om jag gillar framsidan till Anna-Karin Palms novellsamling Jaktlycka eller om jag bara tycker att den är konstig! Fast jo, jag gillar den nog! Ovanlig, rolig och väcker min nyfikenhet. Dessutom gillar jag ”allt med djur på” enligt min pojkvän och det kanske ligger något i det. Här får man ju dock fylla i med sin fantasi eftersom bara ryttarna i jaktmundering syns.
Novellsamlingen har fått väldigt fin kritik, har jag sett, så det är faktiskt en bok som jag tror att jag kommer att läsa framöver. Det lär vara en samling med berättelser om kvinnoliv. Sådant är ju jag svag för!
Några av er känner kanske till Jackie Ferm från dokusåpan Paradise hotel, där hon medverkade 2009. Andra känner kanske till hennes pappa, ”Sveriges farligaste man”, Lars Ferm, eller Lars-Inge Svartenbrandt, som han hette tidigare. Lars Ferm har åkt ut och in på fängelser och anstalter i princip hela sitt liv. Det finns en P3 dokumentär om honom som jag kan rekommendera för den intresserade. Den dokumentären är också ungefär det enda jag har hört om familjen Ferm sedan tidigare, men i den här boken berättar alltså dottern, Jackie, med hjälp av sin sambo, Ola Brising, sitt livs historia.
Jackie Ferm är ungefär i min ålder, men trots att hon inte ens har fyllt 30 så har hon verkligen hunnit genomleva en hel del omskakande upplevelser. Det där med den unga åldern gör för övrigt också att en hel del av de referenser hon gör till populärkultur verkligen är sådant jag själv känner igen. Det är också det enda jag känner igen mig i dårå, men det är inte oviktigt, för det är så sällan biografier och uppväxtskildringar faktiskt utspelar sig på 90-talet och tidigt 00-tal att jag alltid blir lite glad när jag kommer över dem.
Men nu är det alltså inte i första hand en nostalgibok det här är, utan egentligen en bitvis mycket sorglig berättelse om en ung tjej som tar för mycket ansvar för sina småbröder och som knappt har någon fast punkt i tillvaron. Pappan sitter mestadels inne och beskrivs som en charmerande psykopat. Han kan bli kompis med vem som helst, men är aldrig att lita på. Mamman blir misshandlad och när hon till slut bryter med Jackie Ferms pappa så drabbas hon av en hjärnblödning och därefter börjar hon sällskapa med en man som liksom hon hamnar i missbruksproblem. Då splittras hela familjen. Jackie Ferms bröder hamnar i olika fosterhem och själv blir hon placerad på behandlingshem. I lite yngre ålder bor hon på ett hem som beskrivs som ett fängelse med en liten finare fasad och där de boende tjejerna utsätts för psykisk misshandel. Senare kommer hon att bo på ett annat behandlingshem, där de andra boende lider av ätstörningar, självskadebeteende och/eller missbruksproblem. Det är ingen bra miljö, egentligen, för den som är vilsen i tillvaron och egentligen skulle behöva lite normalitet… Under hela tiden brevväxlar hon med sin pappa och hon är beredd att försvara honom och stå upp för honom, trots att han ständigt beter sig illa. När hennes bror går bort i en bilolycka får hon t.ex. ensam, 16 år gammal, arrangera allt runt begravningen, och när stunden är kommen och hon vill att de nära ska ta ett värdigt avsked av hennes bror så kommer pappan med en kvällstidning i släptåg. När det är dags att sprida askan kommer varken mamman eller pappan. Det är verkligen en stor ensamhet och rotlöshet som Jackie Ferm berättar om.
Ja, vilket liv! Det är fascinerande att få höra Jackie Ferms berättelse. Det kanske inte är ett bländande litterärt mästerverk, men en intressant livshistoria. Boken är inte skriven av Jackie Ferm ensam, men det känns ändå ganska ”opolerat” eller vad man ska säga, lite som jag gissar att Jackie Ferm uttrycker sig med egna ord. Det finns heller inget filter för lite mer privata grejer, utan Jackie Ferm berättar väldigt mycket om sitt sexliv, vilket ju kanske känns lite sådär att läsa om, ärligt talat. Hon skriver också rakt ut om andra saker, t.ex. vänner som snyltar och flyttar in i hennes lägenhet och hur hon då själv tycker sig ha rätt att sno grejer från dem. Eller en vän som hon blir sur på och därför tycker sig ha rätt att sno hennes löshår. Eller bara de där skorna som stod på hennes praktikplats och som hon tyckte att hon kunde ”låna” eftersom ingen annan använde dem. Det är som att det finns en egen logik i den här världen där alla är lite småtrasiga och nästan ingen vet hur man ska bete sig utanför en institution… Läsaren får också följa med bakom kulisserna på Paradise hotel och tiden efter, då Jackie flänger runt på krogar och umgås med kändisar. Ett liv som inte direkt leder till något konstruktivt i längden.
Det är svårt att recensera en biografi egentligen, för man kan ju inte uttala sig om någon annans livsberättelse och det här är som sagt ingen avancerad litteratur. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag läste den här boken, för jag kände ju just inte till något om Jackie Ferm sedan tidigare och har aldrig sett ett enda avsnitt av Paradise Hotel heller. Men faktum är att jag gillade Jackie Ferms biografi, förmodligen för att den berättar om ett liv som är så himla långt från mitt eget. Tänk hur det kan vara, livet! Så himla märkligt det är att vi alla är så olika och har olika grejer i bagaget. Det finns mycket elände i världen: fattigdom och utanförskap, och även i Sverige finns det helt klart människor som får väldigt otrygga uppväxter. Kanske är det lockande att se ner på dokusåpakändisar. Själv ser jag ner på produktionsbolag som tänker att det är en kul grej att tjäna pengar på att hänga ut trasiga människor i TV… Eller kvällstidningar som profiterar på en familj i sorg.
Det är mycket sommar på bloggen nu… Men jag såg att det har kommit en bok om sommarplågor. Den verkar rolig! Framsidan är gissningsvis medvetet ful, för ful är den…. :p
Måste dock säga att jag de senaste åren har blivit så dålig på att ”hänga med” (nej, jag är inte 80 år!) att jag inte har den blekaste vilka låtar som varit sommarplågor de senaste åren. Någon har sagt mig att man skaffar sig sin musiksmak i tonåren och sedan kan man inte ta till sig något nytt. Det verkar stämma för mig… När jag var tonåring så älskade jag musik och hade en rejäl CD-samling. Jag var alltid ute efter något nytt. Nu orkar jag aldrig lyssna på annat än ”det vanliga”. Jag lyssnar heller aldrig på radio annat än P2 (och podcasts), så jag blir inte påtvingad några nya hits heller.
Sommarplågor jag kan dra mig till minnes är t.ex. Ketchupsången, Hej hej Monika!, Markoolios Sommar och sol-låt och Ingen vill veta var du köpt din tröja. Allt därefter är bortglömt! Vilka låtar blir årets plågor egentligen?
Jag har ju haft lite sommar de senaste dagarna, så nu börjar det faktiskt kännas att sommaren är här på riktigt. Prat om sommarläsning och frågan ”vad ska du läsa i sommar?” poppar också upp lite här och där på bloggar nu för tiden. Ja, det där är ju en bra fråga. Det är så lustigt det där, för trots att man kanske har lite mer tid för läsning på sommaren, så känns det som allt annat än en bra tid att pressa in ambitiösa listor. På sommaren tar man väl dagen som den kommer? Jag tänker i alla fall inte planera så himla mycket.
Det är paus från bokcirkeln över sommaren, så nu finns det verkligen ingen ”måste”-läsning här borta. Just nu läser jag den extremt töntiga boken Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Skönt att den är slut snart… Funderar på att hugga tänderna i en Oates härnäst…
I övrigt tror jag att jag ska låna något från min mammas bokhylla i sommar (i påskas lånade jag den sjukt bra Häxringarna! Hoppas det finns en fortsättning… Dessutom har mamma Jag heter inte Miriam, som jag vill läsa).
Nationaldagen är ingenting jag vet hur man ska fira, så för mig passerar den som en extra ledig dag bara. Och det är ju kul, för nu har jag lekt sommarlov i tre dagar. Känns bra! Eller ja. Nu är ju lovet slut dårå, så nu är det lite mindre roligt.
Lovet har spenderats med ihopsydd katt som är ledsen och vill gå ut och klättra i träd och sådant. Dräkten är alltså en modern ”tratt” eftersom katter kryper ur trattar. Stackarn. 🙁
Jag tog enbart med läsplattan den här gången, för tro det eller ej, men jag har betat av min hög med påbörjade böcker och har faktiskt bara en bok i plattan på gång (förutom bok i mobilen och ljudbok). Det känns ovant och lite skönt, för jag har annars haft en hel hög med påbörjade böcker och i perioder har det känts som att jag inte läser ut någonting. Jag kan dock tänka mig att den dag jag upptäcker att jag läser något segt och trist så kommer fler böcker att åka fram… Och när bokcirkeln drar igång igen så brakar det väl loss igen med högar med påbörjade böcker…
Nu längtar jag efter semester del II. Hoppas på att vädret håller i sig, för det har varit helt otroligt hittills alltså!
När jag läser Delhis vackraste händer är det framför allt en sak som slår mig: varför har jag inte hört talas om den här boken förut? Ibland kommer det ju ut sådana här lättsamma, hyfsat lättlästa böcker som verkligen slår igenom. Hundraåringen… är en sådan. En man som heter Ove en annan. Plötsligt läser var och varannan person, även de som inte brukar läsa särskilt ofta, och alla hyllar och älskar och tycker att boken är det roligaste de läst. Själv brukar jag tänka ”Eh..?” om sådana böcker. 😉 Jag är lite svårflörtad när böcker har hyllats sönder… Men den här boken är alltså i precis samma anda, utan att för den sakens skull ha gjort något som helst väsen av sig? Märkligt! Formuleringarna är roliga och sitter bra. Humorn finns där. Berättelsen är inte sytrådstunn, samtidigt som den inte ger sig in på djupet i några svårare ämnen. Jag finner det märkligt att boken inte har nått ut bättre.
Boken kretsar kring Göran: medelsålders, frånskild och nu precis nybliven arbetslös eftersom han förlorat jobbet på den kommunikationsbyrå där han har jobbat i evigheter, dock mest med att surfa på fotbollssidor. På något sätt går han med på att följa med vännen och reseledaren Erik på en gruppresa till Indien. Helt oväntat kommer han också att stanna kvar i landet mycket längre än vad han kanske hade tänkt från början.
Jag tyckte att den här boken var både rolig och avkopplande. Den är inte speciellt utmanande, men det är ju inte alltid det är just det man söker i en bok heller. Som sagt, för mig är det här absolut en bok som är minst lika bra som Hundraåringen… Faktiskt ganska mycket bättre..! Här finns en tempo som den mer populära feel good-boken saknar och en spännande miljö som är kul att läsa om. Dock med en viss varning över att det kanske är klyschigt i överkant i skildringen av den indiska kulturen. Jag har aldrig varit i Indien, men gissar att det är lite onyanserat att beskriva indier som människor som är så många att de har hittepåjobb (t.ex. en dörrvakt som absolut inte behövs till en butik som säljer underkläder och där det också jobbar ett antal personer med att knappa in saker i kassan, slå in varorna, hjälpa kunderna etc… Eller som den som jobbar med att smutsa ner skor, så att kompanjonen kan ta betalt för att putsa dem… o.s.v.). Nåväl. Det här är ändå en varm och fin bok, tycker jag. Göran får verkligen möjlighet att blomma ut i Indien och komma ur sitt bittra skal och gubbighet. Gillar att läsa om sådant!
Kataloger över höstens böcker börjar trilla in. Nu har ju sommaren inte ens dragit igång ännu… Men ändå!
Det finns särskilt ett släpp som verkligen får mig att toklängta och det är den novellsamling, av Richard Yates, som släpps i november. Yates skriver ju så otroligt bländande! Jag är verkligen glad att hans böcker återutges den ena efter den andra. En annan bok jag vill läsa så snart som möjligt är en ny av Joyce Carol Oates (otroligt produktiv, otroligt bra…). Den nya beskrivs som ett fängslande familjedrama och kretsar kring en ung kvinnas försvinnande.
Norstedts släpper också en uppföljare till Arkan AsaadsStjärnlösa nätter, en bok som jag blev helt tagen av för att det verkligen var en aha-upplevelse att inse hur hårt hela familjer drabbas av hederskulturer. Något att se fram emot att läsa i september.
Det finns såklart fler böcker som känns lite lockande och som jag nog kommer att läsa, tids nog.
Modernista ger t.ex. ut flera deckare att längta efter. Nytt från både Belinda Bauer (gillade Mörk jord!) och Gillian Flynn (som skrivit Mörka platser, som ju är så himla bra)! De släpper också en hel del klassiker i fina utgåvor. En klassiker jag länge velat läsa är Eget rum av Virginia Woolf. Kanske är det här året då jag faktiskt tar och läser denna bok!
Hos Piratförlaget har jag sett att en och annan lite lättsammare bok (gissar jag) är på gång. Bland annat en ny av Morgan Larsson (tyckte faktiskt att hans uppväxtskildring, Radhusdisco, var ganska kul!) och nytt av Sara Kadefors.
I höst kommer också en ny av Marie Hermanson. Jag tycker hon är lite ojämn… Men jag hoppas på hennes nya, Skymningslandet, som Albert Bonniers förlag ger ut i september. Samma förlag ger också ut en barndomsskildring av Tove Jansson. Vill läsa mer Jansson! Sommarboken var ju så bra… Vad de också ger ut är en bok av Klunganmedlemmarna Olof Wretling (missa inte hans Sommar– och Vinterprat, för de hör till mina favoriter!) och Sven Björklund. Jag såg min första Klunganföreställning tidigare i år och tyckte den var mycket bra. Deras bok handlar om en resa genom mitt eget landskap, Västerbotten.
På Ordfront kommer John Ajvide Lindqvists nya, som ju är väldigt efterlängtad, såklart. Han skriver väldigt vasst (fast lite för läskigt för mig, egentligen).
Bromberg ger ut nytt av Linda Olsson, som ju skrivit Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Det goda inom dig tidigare. Den nya heter I skymningen sjunger koltrasten. Det kommer också nytt av Richard Ford, Kan jag vara Frank med dig?, om jag nu vill ge honom en till chans efter Kanada, som jag bara gillade bitvis… Ison Glasgow, som verkligen berörde mig i sitt sommarprat där han bl.a. berättade om när han och hans mamma levde som hemlösa, kommer med en biografi, När jag inte hade något, som jag är sugen på att läsa.
Jag är mycket förtjust i Sommar i P1, så jag hör till de som helst hade velat följa presskonferensen igår för att så snabbt som möjligt få reda på vilka som är årets värdar (jag kunde dock inte detta p.g.a. jobb). Här är årets värdar, hur som helst. En av de som jag ser fram emot mest att lyssna på är Fredrik Wikingsson, mest för att Fredrik & Filip gjorde en sådan stor grej i sin podcast över att Filip ensam fick sommarprata förra sommaren… 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Den här veckan handlar Tematrio om Sverige! Det har ju faktiskt varit nationaldag. 🙂 Jag läser ju väldigt mycket svenskt, sisådär 3 böcker av 4 eller så… För att begränsa mig något så tänkte jag ta fyra favoriter från året!
