En sak är säker, om jag bodde i Broken Wheel och blev ombedd att rekommendera en bok så skulle jag absolut inte rekommendera Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Det var länge sedan jag läste något så töntigt och förutsägbart. Lång är den också!
Det är lite inneboende i feel good-genren att böckerna är förutsägbara. Även om det finns något trassel i mitten så kan man liksom utgå från att det kommer att lösa sig mot slutet. Ibland är det precis det man vill se i en bok, men sedan finns det böcker som Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, där exakt allt känns kliché och exakt allt och alla är stereotyper. Som läsare blir man skriven på näsan hela tiden. Alla scener känns sökta, onaturliga, och konstruerade så att man får det tryckt upp i ansiktet vilken aktuell känsla som är tänkt att förmedlas; ”nu ska du tycka att det här är gulligt”, ”nu ska du skratta”, ” nu ska du bli rörd”. Själv blir jag bara trött. Jag avskyr när författare plattar till läsaren med sådant här.
Boken kretsar kring stockholmaren Sara, en stor bokälskare som väl är i 30-årsåldern någonting och precis har förlorat jobbet i den bokhandel där hon har jobbat i åratal. Nu åker hon iväg till USA för att träffa en äldre dam som hon har brevväxlat med i ett par år. Den här damen är, liksom Sara, en stor bokslukare och nu är Sara inbjuden att hälsa på i hennes lilla håla på den amerikanska landsbygden i Iowa. Väl där inser Sara att damen har gått bort (själv hade jag nog ringt innan jag stack iväg, men…).
Nu kommer ett inslag av fantasy. Eller nej, just det, det är ju inte fantasy, det är bara obegripligt i största allmänhet och, till skillnad mot fantasy, på ett sätt som är svårt att ha överseende med. Det som händer är att Sara flyttar in i den döde kvinnans hus och börjar sälja ut hela kvinnans boksamling i en bokaffär som hon smäller upp i den här hålan med < 1000 invånare (obs: Sara och den avlidne kvinnan har alltså aldrig träffats, någonsin, och Sara känner inte någon av den avlidne kvinnans vänner eller anhöriga). På något sätt har hon också ekonomi att fylla ut med inköpta böcker så att det blir som vilken vanlig bokhandel som helst. Fast driven av en arbetslös svenska utan arbetstillstånd då. Som ni kanske vet så köper varenda människa sina böcker på nätet nu för tiden och bokhandel efter bokhandel slår igen. Så det är ju lite oväntat egentligen att en bokhandel i en avfolkningsbygd skulle bli lukrativ... Hela ramen för berättelsen känns minst sagt haltande. I verkligheten hade man ju dessutom med fördel polisanmält en okänd, galen främling som olovandes tar över någons hus och säljer av grejer från det. Jag skulle bli rosenrasande om någon tog sig den friheten om någon av mina anhöriga gick bort. I den här boken ska dock hela spektaklet vara en gullig grej och man förväntas le och tycka om hur den naiva bokälskaren Sara försöker få byborna att läsa. Skriven på näsan som sagt. Synd bara att jag inte alls tycker att det är gulligt.
Sara beskrivs som en nidbild av bokläsaren: en socialt inkompetent tönt som har böcker istället för vänner och som är mycket otrygg med relationer till andra människor. Hon har sådan social fobi att hon har med sig pocketböcker som något slags lugnande medel att ta till när hon borde interagera med andra människor och tvångsmässigt drar sig hennes tankar mot böcker och läsning i alla situationer där välmående människor är här och nu. Hon verkar också helt manisk på ett osunt sätt när det gäller läsning. Bridget Jones har hon liksom läst ett tvåsiffrigt antal gånger. Vem gör sådant? I en scen läser hon konstant i över fem timmar utan att släppa boken med blicken och utan att ha en aning om vad som händer runt omkring. Då ska man som läsare alltså skratta och le lite, men allvarligt talat, om det här är gullig bild som folk gör sig över läsande människor så vill jag absolut inte förknippas med böcker något mer. Om någon någonsin tror att jag och andra som läser böcker liknar Sara... ja... jag vet inte. Jag känner mig typ hånad när jag läser om den här karaktären, just för att det är en sådan hopplös figur och författaren bygger hela berättelsen på någon slags igenkänningskomik som inte infinner sig. Sara är bara tragisk. Svår att tycka om. Visst, hade boken handlat om social fobi och pyskiska problem så hade det varit en annan bok, men nu ska man liksom le och tycka att situationen är söt och det gör jag inte. Längre in i boken kommer dock Sara, såklart, att blomma ut, som ni förstår, för hon träffar naturligtvis en man i stan. Och då blir det lite blygt och tafatt, som ni inser, men det löser sig såklart på slutet, precis som i vilken töntig romantisk komedi som helst. Det behöver jag inte ens spoilervarna för att skriva ut, för det har alla läsare fattat ändå från första kapitlet.
Karaktärerna är överlag stereotyper på ett sätt som inte ens framstår som ironiskt. Det är närmast stötande! Den manhaftiga kvinnan. Bögen. Den tillknäppta kvinnan som engagerar sig i kyrkan. Inte en enda person känns det minsta "levande" eller intressant, just eftersom absolut ingenting överraskar. Allt är bara klichéer staplade på varandra på ett sätt som gör mig trött. Det här var verkligen en riktigt dålig bok. Den räddas inte ens av alla referenser till böcker och litteratur. Den är inte rolig, inte gullig och den är ingenting att känna igen sig i (hoppas jag för din skull!).
Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Beas bokhylla, Kattugglan och Bokhyllan.
Nomineringarna till Stora ljudbokspriset har avslöjats! I år har min ljudbokskonsumtion verkligen exploderat, men jag har ändå inte lyckats lyssna på något av de nominerade. Jag brukar inte vara så snabb med att läsa/lyssna på nya böcker…
De nominerade är i alla fall:
438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson, uppläsare: Martin Schibbye och Martin Wallström.
Låt vargarna komma av Carola Rifka Brunt, uppläsare Hanna Schmitz.
Stoner av John Williams, uppläsare Björn Granath.
De länkade titlarna har jag läst, men en ljudboks kvalitet avgörs också mycket av uppläsaren, tycker jag, så jag vet inte alls hur någon av böckerna är som ljudbok. Anna Maria Käll är en av uppläsarna som talat in en nominerad ljudbok. Jag upptäckte henne tidigare i år när jag lyssnade på Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag tyckte hon var riktigt, riktigt bra!
Stoner har jag för övrigt velat lyssna på flera gånger, men har bara hittat den på engelska.. Hm. Får göra ett nytt försök nästa gång det blir dags att välja ny ljudbok…!
Jag har sett att Dito har dragit igång en sommarrea. För en kort stund blev jag sugen på att handla lite e-böcker, men sedan återupptäckte jag att deras webbutik:
1) inte är anpassad för små skärmar.
2) saknar kundkorg, d.v.s. det går enbart att köpa en bok i taget.
3) har alla reatitlarna i bokstavsordning och det tar hur lång tid som helst att kolla igenom alla för att göra sig en överblick eftersom det saknas möjlighet att filtrera eller sortera böckerna.
Jag har ju redan tidigare skrivit om mitt missnöje med e-bokhandlare i allmänhet. Den enda webbutik jag har hittat som uppfyller de basala kraven kundkorg och möjlighet att sortera är lustigt nog CDON, en webbutik som egentligen har en lång tradition av att sälja CD-skivor och DVD:er, inte böcker. Övriga webbutiker, som till på köpet kan ha en lång tradition av att sälja pappersböcker, erbjuder i bästa fall en vettig kategoriindelning och möjlighet att välja sortering själv, men kundkorgen är konsekvent borttagen. Tanken är naturligtvis att närma sig butiker som alltid har hållit sig till det digitala formatet, som iTunes Store och liknande. Men för mig framstår det som att människorna bakom de här butikerna inte förstår vad de säljer och till vem.
De här nya webbutikerna är konstruerade som om det såldes appar eller presenterade filmklipp. Men böcker ÄR inte appar eller filmklipp. De är inte ens som filmer. Ska man köpa en app, t.ex. ett spel, är det kanske bara några minuters avkoppling man vill åt och då är det en fördel att man snabbt kan klicka hem något på vinst eller förlust. Är det ett trist spel avinstallerar man och tar ett nytt.
Att läsa en normallång (e-)bok tar däremot timmar, dagar, veckor. Som läsare är man knappast ute efter att klicka hem en bok på vinst och förlust och se vad det råkar bli för något. Faktumet att man måste köpa en bok i taget, gör att det enda som är enkelt att köpa är de titlar som finns på display på framsidan, för man orkar helt enkelt inte göra sig en bild av butikens utbud och sedan gå tillbaka och klicka hem böckerna en och en.
De utvalda titlarna är för övrigt, naturligtvis, ett urval av extremt förutsägbara titlar, typ VIP-rummet av Jens Lapidus. Självklart kan man kan vilja läsa VIP-rummet, i och för sig, men grejen är att läsare, som är som jag, redan vet att Lapidus har skrivit en ny bok. Vill vi köpa den så letar vi upp den, men lika troligt kan vi sukta efter en femton år gammal bok av Kerstin Ekman. Och hur ska man orka leta upp den, när sidan inte är gjord för det?
De flesta webbutiker som säljer e-böcker är gjorda för att de som är ovana, och inte kan så mycket om (e-)böcker, snabbt och enkelt ska kunna hitta några aktuella titlar. Men jag är inte ovan. Jag är en boknörd. Jag läser kulturdelen, följer bokbloggar, lyssnar på bokpoddar och har jävligt bra koll på vad som händer i litteratur-Sverige. Jag vill välja själv vad jag läser. Och jag vill läsa mycket!
E-böcker kan vara otroligt mycket annat än Zlatans biografi, läst på en iPad. De flesta stora webbtutikerna fattar liksom inte att det finns bokslukare, som jag själv, som läser på läsplatta. Jag har mycket gott att säga om min läsplatta, men surfar på den gör jag inte (min modell är så gammal att det inte går att koppla upp sig på nätet över huvud taget). Alltså surfar jag heller inte in på Dito eller motsvarande från min läsplatta och laddar ned en bok i taget. Jag är den typen som snarare har 50 olästa böcker i läsplattan, som ett bärbart litet bibliotek. Men hur ska jag orka köpa 50 e-böcker en och en? Hur ska jag ens orka leta upp dem?
Webbutikerna försöker tjusa de som aldrig har läst e-bok förut, de som aldrig kommer att bli några bokslukare och de som aldrig kommer att höra talas om eller se en läsplatta. De försöker locka med gränssnitt som liknar AppStore och liknande. Men jag känner mig naturligtvis helt bortglömd och sur. Visst, det är ju kul om en sjuttonårig kille skulle få för sig att köpa en deckare av Lapidus, som om den vore ett nytt mobilspel. Roligt, roligt. Men i längden vore det kanske bra för webbutikerna om också vi bokslukare, som kanske skulle vilja köpa, säg, 20 e-böcker per år kände oss lockade att handla. Men icket. Det är bara att fortsätta att låna på biblioteket. Eller på CDON, tydligen.
Den här veckan har Tematrio tema recycling: ”Berätta om tre böcker där författaren på något sätt recyclat någon annans material! ”.
Det här är klurigt! Men det finns faktiskt minst två böcker som råkar knyta an till min favoritbok Doktor Glas. Doktor Glas handlar om doktor Glas, som hamnar i ett moraliskt dilemma när en kvinna anförtror honom att hon inte står ut med sin (mycket äldre) man, Gregorius. I boken som heter just Gregorius berättar Bengt Ohlsson hela berättelsen från Gregorius vinkel, vilket verkligen adderar något. Boken är också skriven i samma anda som ”originalet” och hör även den till mina favoritböcker. I Mordets praktik berättar Kerstin Ekman om Pontus Revinge, en man som i Ekmans berättelse är den som, och det är ju inte så smickrande såklart, har inspirerat till karaktären doktor Glas. Revinge är lite som en blandning av både Gregorius och doktor Glas. Det känns som att den verkligen fördjupar Söderbergs klassiker, trots att den bygger på en helt ny karaktär och berättar en annan berättelse.
Den tredje boken i min trio får bli Timmarna, som handlar om fyra livsöden; fyra kvinnor vars enda gemensamma nämnare är att de råkar läsa (eller skriva på!) samma bok: mrs Dalloway av Virgina Woolf. Jag har inte läst någonting av Woolf, ärligt talat, men Timmarna är bra! Den är även himla fin som film!
Jag erkände ju här om veckan att jag har blivit dålig på att ”hänga med” när det kommer till ny musik… Men det hindrar mig ju inte att älska ”gammal” musik! En av mina favoriter är såklart Håkan Hellström, vars musik jag har älskat ända sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg-skivan (eller rättare sagt: det är i princip bara de första skivorna jag har lyssnat ordentligt på, men de har jag å andra sidan lyssnat på miljarder gånger; sedan började jag tappa det där med att hänga med…).
Visst hade jag gärna velat vara med på Ullevi med de nästan 70 000 andra som kom på hans spelning 7/6, men nu bor jag ju långt ifrån Göteborg, helt klart.
Jag tror inte ett ögonblick att en fotobok kan ersätta en konsert, men det vore faktiskt lite roligt att bläddra i den bok som kommer ut i slutet av sommaren och som handlar om just Håkan och hans spelning på Ullevi. Eller är det kul att bläddra i? Jag vet inte! Det kanske är roligast för de som var där..? Över tio fotografer följde Håkan Hellström under den speciella kvällen, så fotot måste ju rimligen vara riktigt bra i alla fall!
Miljöfrågor ligger mig varmt om hjärtat och jag har läst ett antal böcker som tar upp klimatfrågan och frågan om hållbar utveckling. Bland annat har jag läst f.d. språkröret Maria Wetterstrands bok om goda, gröna exempel. Jag tyckte egentligen inte att den var så bra, mest för att den var så kortfattad. Hur som helst har jag sett att Maria Wetterstrand och Gabriel Liljenström nu är aktuella med en ny miljöbok, som kort och gott heter Vad är miljö?. Förlaget skriver:
”De miljöval vi gjorde för 70 år sedan påverkar oss än idag, och trots att problemet med ozon minskat uppstår det då och då hål i atmosfären. Samtidigt är har människan blivit van vid att äta alldeles för mycket kött, åka alldeles för mycket bil och skylla miljöproblemen på någon annan.
Många verkar fråga sig: Ska vi offra våra bekväma liv för att rädda någon jädra hackspett?
Andra exempel på frågor som tas upp i boken är: Vilken är den värsta miljöförstöraren? Varför gillar vi att se katastroffilmer? Om jorden var ett företag, vem skulle köpa aktier i det då?
Vad är Miljö är en del av 100-frågor-serien, som är uppbyggd efter principen fråga-svar och syftar till att på ett humoristiskt och intelligent sätt ge nya perspektiv på viktiga ämnen.”
Den här vill jag läsa, faktiskt! Miljöfrågan är så komplex och det är så svårt att förstå vad man kan göra för att göra skillnad… Jag tror att det här kan vara en lättsam och lagom bok att läsa för att läsa sig mer om det här.
Jag tog med mig en hög böcker till min mamma och pappa när jag hälsade på senast, så nu har det blivit en liten lucka i hyllan här hemma igen. Jag vet inte riktigt om det är en bidragande orsak till att jag beställde hem lite nytt, men det är i alla fall precis vad jag har gjort. Det blev någon slags feel good-bok som kanske är bra, samt Lars Lerins Naturlära. Jag tycker att hans akvarellmålningar är helt otroliga! Alltså. Helt otroliga! Och inte för att det har en direkt koppling till hans konstnärskap, men dokumentärfilmen För dig naken, som handlar om när Lars Lerin söker kärleken, är bland de finaste dokumentärer jag sett! Alltså. Bland de finaste jag sett!
Därav upplevde jag det här behovet av att ha den här nya boken i min ägo. Nu kommer jag ha Naturlära framme och bläddra i den hela tiden, tror jag. Så fin!
Det är dock ett ganska… rejält verk. Med andra ord är luckan fylld igen. 😉
Jag har inte hunnit med att läsa förra omgångens bokklubbsböcker i jobbets bokklubb, men nu har vi redan haft en till träff. Förra gången röstade vi bland annat fram en drös Indienböcker (ren slump, men vi röstade fram både New Delhi – Borås, Delhis vackraste händer och många ville också läsa Shantaram, som också utspelar sig i Indien). Det är inte precis krav på att läsa alla böcker vi röstar fram, utan det är mest en klubb där alla delar med sig av boktips. Jag brukar ändå försöka läsa det vi röstar fram, för jag har en tendens att slaviskt följa diverse listor jag har och tycker då att det är rätt bra att pushas att ta sig utanför sin comfort zone och testa lite annat ibland!
Till nästa gång är folk mest peppade på att läsa Min mormor och hälsar och säger förlåt, som jag ju redan har läst och varmt kan rekommendera, Egenmäktigt förfarande, som jag ju också redan har läst, samt De obotliga optimisternas klubb. Jag har redan lånat hem den sistnämnda, men då jag har bestämt mig för att hålla nere antalet påbörjade böcker tänker jag avvakta att läsa den nya bokklubbsboken tills Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är klar. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar var för övrigt en av förra omgångens bokklubbsböcker. Jag tycker den suger, ärligt talat, och de flesta som läst den i klubben höll med mig om att den inte är någon höjdare… En bokklubbskompis tyckte dock att den är fantastisk, så det var väl i och för sig lite delade meningar. 😉
Den nya bokklubbsboken är onödigt tjock, om ni frågar mig, men jag hoppas att den är bra…
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.