• En dators poesi

    Jag läste i lördagens DN om poesiprojektet Evolution. Poeten Johannes Haldén har tillsammans med Håkan Jonson konstruerat en algoritm som sätter ihop ny poesi av Haldéns texter. Det ultimata målet är att så småningom kunna klara Turingtestet, d.v.s. en människa ska inte kunna avgöra om det är en maskin eller en människa som ligger bakom.

    Jag läser väldigt lite poesi och känner inte till Haldén sedan tidigare, men jag måste säga att jag gillar den här idén. Kanske för att jag är ingenjör…

    När jag besökte sidan genererades följande:

    ”runt vintergata

    går  bender   reflekterar en sekund

    fortfarande
    nära

    skog löv
    grodyngel      var

    det

    ett   icke-konstruerad

    de sanering”

    Med mina kunskaper om poesi är det omöjligt att avgöra om dator eller människa ligger bakom detta… 😉

    Eller kanske inte.


  • De obotliga optimisternas klubb

    De obotliga optimisternas klubb

    De obotliga optimisternas klubb - Jean-Michel GuenassiaJag visste mycket lite om den här boken när jag började läsa, men ibland är det faktiskt skönt att inte ha några speciella förväntningar på en bok. Just den här boken kom upp som bokförslag i jobbets bokklubb och jag bestämde mig för att låna den på biblioteket. Exemplaret på bibblan saknade omslagspapper och därmed baksidestext, så det var bara att kasta sig rakt in i berättelsen.

    Handlingen kretsar kring Michel, som går i Frankrikes motsvarighet till gymnasiet. Skolan är kämpig, särskilt matten, och runt omkring sker stora förändringar, både i det stora och lilla perspektivet. Det är 50- och 60-tal och ett inbördeskrig pågår i Algeriet (då: en fransk koloni), kommunismen förtrycker människor, det kalla kriget pågår. I familjen finns det stora slitningar. Storebrodern vill gå med i armén, vilket han också gör, med allvarliga konsekvenser. Föräldrarnas relation är komplicerad. Det finns ett framgångsrikt familjeföretag, men allt, såväl företag som familj, kan rasera när som helst.

    Om dagarna tillbringar Michel tid med en tjejkompis, som det stormar kring. Eller också går han till schackklubben, där han träffar en samling excentriska män, många på flykt från kommunismen, som ibland låter glimtar av sina liv sippra fram; familjer som övergetts, relationer som gått sönder.

    Till synes obetydliga händelser och tillfälligheter kan få stora konsekvenser. Många gånger har man inte ens något val här i livet: från den ena dagen till den andra kan förutsättningarna ha förändrats. Det gäller schackspelarna, som har en hel del i bagaget, men också Michel, i sitt kärlekstrassel och i sin sköra familj. Jag tycker Guenassia ringar in det väldigt fint i den här boken.

    Det är en väldigt innehållsrik bok, måste jag säga, men man hinner också avverka rätt många ämnen på dryga 600 sidor. Jag tycker det är besvärligt med tjocka böcker, mest för att de är så otroligt otympliga att bära omkring på (den här finns inte som e-bok), men man får i bästa fall igen det genom att man verkligen ges tid att komma in i berättelsen och lära känna karaktärerna. Guenassia  är verkligen duktig på att måla upp miljöer och personer, dessutom, och man kan verkligen se dem framför sig. Jag älskar de här Parismiljöerna och känner med personerna som boken kretsar kring. Faktiskt så gillade jag den här boken riktigt, riktigt mycket. Men med det sagt så kan jag också säga att boken känns rätt tydligt indelad i delar och det lämnar mig med känslan att det här inte hade behövt varit en bok, utan lika gärna hade kunnat vara typ tre, separata och var för sig intressanta, böcker.

    Nåja. Den här boken är, trots detta, välskriven och därtill både lättläst och engagerande. Kan rekommenderas!

    Boken finns utgiven av Norstedts. Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD, Bokhora och Breakfastbookclub.


  • Har utökat samlingen med en rysk fantasy

    Har utökat samlingen med en rysk fantasy

    Jag läser inte så mycket fantasy, men nu har jag faktiskt shoppat en finfin pocket, som jag har rätt höga förväntningar på. Boken är första delen i trilogin Mörkrets ring och på baksidan kan man läsa:

    ”Trilogin »Mörkrets ring« är den ryske fantasyförfattaren Nick Perumovs genombrottsverk och skrevs redan på sovjettiden. Med fantasyeposet »Svärdens väktare« har Perumov gjort sig känd för sitt säregna författarskap, där det goda inte alltid går att skilja från det onda.”

    Det är för övrigt inte var dag jag läser en ryss, så det här har ju verkligen chansen att bli en bok som ger mig lite nya vyer.

    Jag måste också säga att jag verkligen är förtjust över framsidan som går i mörka toner och guld. Jag brukar inte fastna för mörka och murriga omslag, men i det här fallet känns det elegant och snyggt! Det är dock inte helt enkelt att lyckas återge elegansen på bild, men ändå.

    Någon som läst?

    Alvklingan


  • Isprinsessan

    Isprinsessan

    Isprinsessan - Camilla LäckbergIsprinsessan är det första jag läser av den omåttligt framgångsrika författaren Camilla Läckberg. När jag läser den undrar jag om grejen med boken är att den var nyskapande när den kom, för det känns verkligen inte som att boken har hållit över tid. Jag har åtminstone mycket svårt att förstå varför just det här är en debutbok som kommit att bana väg för en av Sveriges absolut största succéer.

    Handlingen kretsar kring Erica, författare, som tillfälligtvis befinner sig i kustidyllen Fjällbacka när en barndomskamrat, som hon inte har haft kontakt med på ca 20 år, hittas död i något som inledningsvis ser ut som självmord, men som snart visar sig vara ett mord. När Erica, tätt inpå händelsen, går över till den avlidnes föräldrar för att beklaga får hon till uppgift att skriva en dödsruna och snart är hon i full gång med privatspaning. I den vevan träffar hon också Patrik, en polis på orten. En häftig förälskelse blossar upp och läsaren får följa hur Patrik och Erica, från sina olika håll, pusslar ihop en lösning på mordgåtan.

    Det är spännande och underhållande, men boken lider i mitt tycke av att den inte är speciellt skickligt skriven. Dialoger känns som långa transportsträckor där Läckberg matar på med information hon vill ge läsaren. Inga karaktärer känns levande, utan känns bara som platta pappfigurer som är till för att mata på med ännu mer information. Det känns nästan som att läsa en synopsis till en TV-serie. Texten känns inte på något sätt genomarbetad, utan mer som en grov skiss över handlingen.

    Jag tyckte faktiskt att den här deckaren var riktigt dålig. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är, men i det här fallet skaver hela berättelsen på något sätt. Språkmässigt och berättartekniskt håller den en låg nivå och berättelsen saknar trovärdighet. Underhållande, ja, men långt från det bästa i genren.

    Några andra som läst boken är Ett hem utan böcker, SvD och En boktoks tankar. Du kan köpa den hos t.ex. Adlibris eller Bokus.


  • Nytt, efterlängtat album från Strömquist

    Såhär i den hetaste sommaren känns hösten minst sagt avlägsen, men den 15/9 känns trots allt som ett datum att se fram emot, för då kommer ett nytt seriealbum av Liv Strömquist. Albumet kommer bland annat att innehålla mens-serien som hennes sommarprat baserades på. Det är för övrigt ett av de bättre program jag hört!

    Förlaget skriver också:

    ”Liv Strömquists nya seriealbum Kunskapens frukt handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, bordelineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?

    I en brokig mosaik bestående av gamla greker, stenålderskvinnor, Sigmund Freud, Magnus Uggla, prinsessan Törnrosa, hinduistiska gudinnor, Dogge Doggelito, biologiböcker och Stig Larsson försöker Liv Strömquist knåpa ihop en bild av det organ som Gustave Coubert kallade Världens ursprung.”

    Jag tror nog att det kommer bli både tänkvärt, underhållande och provocerande… Precis som man kan vänta sig av Strömquist. 🙂

    Boken har knappt gått till tryck ännu, så jag har faktiskt inte hittat någon bild på framsidan eller så. Istället postar jag en bild på en av mina favoriter från Strömquist, Prins Charles känsla. Riktigt bra (och provocerande) bok om kärlek. Jag håller inte med om allt, men tycker ändå att den är briljant!

    Prins Charles känsla - Liv Strömquist


  • Capote, filmen

    I lördags såg jag filmen Capote, som kretsar kring tiden när den amerikanske författaren Truman Capote skriver på sin sista bok, Med kallt blod. Med kallt blod är baserad på en verklig händelse: ett fruktansvärt fyrdubbelt mord, utfört av två mördare utan något direkt motiv. De kom sedan att dömas till döden. Boken är verkligen detaljrik och intressant, men när jag läste den först visste jag faktiskt inte att den har dokumentära drag. Jag trodde det var en deckare!

    I filmen görs det väldigt tydligt vilken möda Capote la ned när han skrev boken. Dokumentära romaner var då något helt nytt. Författaren följde fallet väldigt nära och lärde också känna en av mördarna.

    Jag gillade filmen! Den kanske var lite långsam, men den var ändå bra och intressant. Philip Seymour Hoffman gör en väldigt fin skådespelarprestation som den excentriske Capote. Capote slits mellan det oetiska i att tjäna pengar på andras olycka, det känslomässigt svåra i att lära känna en dödsdömd människa och skuldkänslor över att egentligen inte orka med.

    Nästan så att man vill läsa om boken!
    Med kallt blod - Truman Capote


  • Tematrio: Vänskap

    Tematrio - VänskapDen här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre böcker om vänskap.

    Jag läste en riktig höjdare i genren här om dagen: Grand final i skojarbranschen är en riktigt rolig bok, med många blinkningar till författarens, Kerstin Ekmans, författarskap, men framför allt är den en riktigt fin bok om vänskapen mellan en känd författare och hennes spökskrivare….

    Vänskapsskildringen i fantasyserien Engelsforstrilogin tycker jag också är en riktig höjdare. Boken kretsar kring tonåringar med helt olika bakgrunder och status i klassrummet. När de inser att de är häxor inser de att de också måste samarbeta med varandra, trots att de i en normal situation knappast hade sett åt varandra. Spännande vinkling!

    Som tredje bok väljer jag Drömhjärta. Boken kretsar kring två barndomsvänner på Kuba. Den ena flyttar med sin familj till USA och den andra blir kvar. Deras vägar kommer dock att korsas igen. Fin och intressant bok om Kuba. Faktiskt så bra skriven att man kan ha lite överseende med allt kärlekstrams och all överdriven beskrivning av USA som de ultimata och mest framstående landet i världen, på alla fronter…


  • Fick en liten novell att ha på resan

    Fick en liten novell att ha på resan

    Jag var och hälsade på en kompis i helgen och då fick jag en liten novell, som han redan hade läst. Kul! Jag tycker att Novellix noveller är så himla fina, allihop. Det här är min fjärde i samlingen, tror jag, men jag har inte läst en enda. Knasigt! Jag har åtminstone lyssnat på några i ljudboksformat och de har jag gillat allihop, särskilt Stamtavla och Heder. Jag hade tänkt läsa min nya på hemresan, men den hamnade i en resväska som sedan blev lite bökig att ta fram igen. Hm. Men det kommer nog fler tillfällen att läsa. 🙂

    Författarnas himmel
    Författarnas himmel

  • Grand final i skojarbranschen

    Grand final i skojarbranschen

    Grand final i skojarbranschen - Kerstin EkmanÅh, vad hon är rolig, Kerstin Ekman! Jag blev väldigt förtjust i den oväntat humoristiska tonen i Häxringarna, men här går hon verkligen in för att skriva underhållning. På sitt sätt.

    I huvudrollerna finns Lillemor Troj, respekterad författare och akademiledamot, och den utlevande och bullriga Babba, som är den som egentligen har skrivit alla Lillemors romaner. Medan Babba har skrivit har Lillemors bidrag bestått i korrekturläsning och att vara ansiktet utåt. Till skillnad från Babba, som inte bryr sig mycket om kläder och det yttre, passar hon i de finare salongerna och kan åka runt på signeringar och uppläsningar.

    Nu börjar dock deras hemlighet hotas och hela fasaden rämna. Babba har, bakom Lillemors rygg, skickat ett manus i eget namn till konkurrerande förlaget Rabben och Sjabben (fniss) och där berättas hela upplägget. Boken är i princip en biografi över Lillemor och indirekt Babba och deras vänskap. Nu får Lillemor manuskriptet (”paperassen”) i sina händer och hon läser i förskräckelse.

    Jag inser att man måste vara ganska mycket kulturtant för att gilla den här humorn, men jag skrattar mig verkligen igenom boken, kulturtant som jag är. Formuleringarna är på sätt och vis invecklade; kryddade med omständliga och gammaldags ord, men de sitter bra och det finns ett imponerande flyt i texten. Det är himla rolig läsning, faktiskt. Utöver att vara en lekfull och humoristisk bok med blinkningar till Ekmans egna författarskap så är det också en verkligt fin bok om vänskapen mellan de här två omaka kvinnorna och hur vänskapen följer genom deras liv med sina toppar och dalar.

    Jag börjar verkligen fastna för Ekmans böcker. Hon skriver så otroligt bra och har en förmåga att kunna baka in både allvar, humor och historia i sina böcker. För att inte tala om naturbeskrivningar, träffsäkert skildrade relationer och levande karaktärer. Hon har ett skarpt öga för omvärlden och en sällsynt förmåga att få ihop tighta texter där hon beskriver den. Grand final i skojarbranschen är lite extra kul att läsa om man, som jag, har läst några av hennes andra böcker. Nog finns det väl lite Lillemor och lite Babba i Ekman själv. Roligt att hon bjuder på sig själv som hon gör i den här boken!

    Du kan hitta den hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är DN, Bokföring enligt Monika och Marcusbiblioteket.