Tidigare i år lyssnade jag på den över 20 h långa ljudboksversionen av Peter EnglundsStridens skönhet och sorg, där han ger liv åt människor som på olika sätt upplevde Första världskriget.
I en lång intervju i gårdagens DN berättar Englund att boken har gått bra utomlands och att han har utökat boken lite nu och då, bland annat för att bredda persongalleriet i nya länder där boken släppts.
Nu ska hela den utökade versionen, med 40, istället för 19, huvudpersoner, komma ut. Jag förmodar att sidantalet svällt till en bra bit över 1000 med den omarbetningen, så det känns lite som en lättnad att den kommer släppas i fem band, som kommer ut de närmsta åren. 😉
Hur som helst, Första världskriget är ett högaktuellt ämne i dagarna, då det i år är 100 år sedan det bröt ut. I ett Europa där konflikter och främlingsfientlighet brer ut sig kanske det är extra viktigt att påminnas om vår historia.
Imorgon stänger Stadsbiblioteket här i Umeå igen för att kunna slå upp portarna i det nya kulturhuset (Väven) i november. De har uppmanat besökare att hjälpa till med flytten genom att låna så mycket som möjligt och lämna tillbaka i november. Härligt med långlån! Här sitter ju en som har några böcker som lånats om sedan 2010, men de har jag i och för sig lånat på universitetsbiblioteket som har öppna omlån.
Jag var på Stadsbiblioteket här om veckan och letade efter några guideböcker om New York (ja, jag ska dit i höst), men de hade någon redan lånat, så nu får jag gå till universitetsbiblioteket i alla fall. Det är där jag oftast lånar mina böcker, faktiskt. Dels för att jag bor några hundra meter därifrån och dels för det där med omlånen… Just nu väntar jag bara på att alla studenter ska komma tillbaka, så att universitetsbiblioteket återgår till sina normala öppettider. De här veckorna har de bara öppet på dagtid på vardagarna och då är jag på jobbet.
Vad gäller det nya biblioteket i Väven så har jag inte några förutfattade meningar. Många har rasat över flytten eftersom lokalerna kommer att bli mindre (?) och eftersom hyrorna lär bli avsevärt mycket högre. Det har heller inte varit något fel med de gamla lokalerna, vad jag har upplevt, så många har väl inte sett nödvändigheten i att flytta ut ur de äldre lokalerna, som ligger prick mitt i stan vid busstationen för stadsbussarna, för att istället öppna upp i lokaler nere vid älven. Nåja. Jag tror det kan bli riktigt fint och fräscht. Om det kommer leda till fler lån för min del? Nja. Jag håller mig till universitetet. Boknördar, som är så långt nere i träsket som jag, kräver inte mer inspirerande lokaler än gamla magasin.
För ett tag sedan skrev jag om Brombergs fina, guldiga utgåva av Pär Lagerkvists samlade dikter. Tydligen var det en del i en serie nyutgåvor. Senast på tur är Dvärgen. Alla är verkligen kanonfina! Jag har helt missat Pär Lagerkvist, men de här gör mig helt klart mer sugen på dessa klassiker!
Tänkte bara tipsa om att Modernista just nu är så generösa att de skänker bort e-boken Matrosen & stjärnan. Kampanjen tar nog slut när som helst, men just nu kostar alltså e-boken 0 kr i deras webbutik. Igår bjöd de på Miss Jean Brodies bästa år. Jag ser fram emot att läsa båda! 🙂
Här om dagen skrev Techradar om e-bokläsarens framtid. En bokförlag-VD menar att konsumenter inte pratar om e-bläck och ansträngda ögon längre, utan vill ha multifunktionella prylar (d.v.s. surfplattor och sådant, får man förmoda). E-bokläsaren beskrivs som en pryl som utvecklats för att ge en mjuk övergång från pappersböcker till surfplattor och som nu inte behövs, då alla nu har vant sig vid surfplattan och dess fördelar.
Jag tycker det där lite dumförklarande och knäppt. I min värld är det troligare att en pryltokig tekniknörd skaffar en läsplatta än att en tekniskt inkompetent litteraturintresserad gör det. Plattor är nämligen bökigare och knökigare att använda än vilken surfplatta som helst och så har det alltid varit. Vem som helst som har försökt köpa ett gäng e-böcker från de stora nätbokhandlarna i Sverige bör veta vad jag talar om. Jag har kritiserat webbutiker för e-böcker i flera tidigare inlägg (1, 2).
Så nej, läsplattan är inte en ”mjuk övergång” i min värld. Det är en specialiserad pryl för den som är teknikintresserad och som också är en rejält nördig boknörd. Det kanske är argument i sig själv för att läsplattan inte har en framtid. Men i någon mening vill jag hellre se det som att läsplattan har en framtid. Plattorna har bara inte blivit upptäckta ännu.
Jag har även en iPad mini (och min kille har en iPad 2, för all del) samt 2 iPhones. Jag skulle inte komma på tanken att seriöst sitta och läsa en bok på någon av dessa enheter någon längre stund. Telefonen kan jag läsa på några få minuter när det uppstår en lucka (t.ex. kö på Konsum). Paddan är en superfin pryl som jag petar på varje dag, men jag orkar inte ligga och läsa på den. Den är mini, men väger minst 3 ggr mer än min läsplatta. Och ja, jag är väl som en gammal kärring, men mina ögon gillar faktiskt läsplatta eller papper mer än en ljusstark skärm… (obs, jag är 27 år).
För min egen skull 😉 önskar jag att fler upptäcker läsplattan och dess fördelar snart. Jag tror man kan behöva öva på en surfplatta först 😉 men när man väl har vant sig vid tekniken så kommer den som testar en läsplatta upptäcka att det är både bekvämt och praktiskt att läsa på dem.
Om fler läste på läsplatta kanske webbutikerna skulle bli bättre… Och då kanske det skulle bli ännu smidigare och roligare att läsa på läsplatta. Hoppas!
Jag har flera gånger varit på väg att läsa John Greens omåttligt populära ungdomsroman Förr eller senare exploderar jag, som handlar om två ungdomar som träffas i en stödgrupp för unga med cancer. De blir förälskade, men samtidigt som de bubblar av den första kärleken måste de också hantera smärta och ångest över den oundvikliga döden. Jag har varit på väg att läsa, som sagt, men jag har inte kommit till skott. Nu har jag i alla fall sett den bioaktuella filmatiseringen. I sällskap av två bokcirkelkamrater, faktiskt.
Jag tycker filmen var bra! Och då ska ni veta att romantiska filmer i allmänhet får det att krypa i hela kroppen på mig… Och ni ska också veta att klichéer och sökta scener känns ganska avskyvärt det med. Den här filmen är inte befriad från vare sig det ena eller det andra, men, jo, jag tyckte ändå att det funkade. Den lyfter från en dussinfilm om kärlek, tack vare att det finns en intressant vinkling när cancersjuka ungdomar är med i bilden. På något sätt är det också befriande att cancersjuka har huvudroller och inte är förpassade till biroller, som i så många andra filmer. Kanske var det därför jag fick tårar i ögonvrån några gånger. Det är ju något så outsägligt fruktansvärt med unga, livfulla personer som drabbas av allvarliga sjukdomar. Från ingenstans. Så orättvist! Och sjukt!
Filmen är inte det bästa jag sett och den hade gärna fått vara mindre tjatigt pratig och vara typ 30 min kortare, men ändå. Jag rekommenderar den! Vad min bokcirkelkompis Anna tyckte kan du läsa på hennes blogg.
Boken pallar jag nog inte läsa nu, tror jag. Nu vet jag ju hur den slutar.
Med Björndansen har Anders Roslund tillfälligtvis (?) författat tillsammans med en ny kollega: Stefan Thunberg. Thunberg har tidigare skrivit en del filmmanus, men för den här boken bidrar han kanske främst med sina personliga erfarenheter som bror till tre av medlemmarna till Militärligan. När Militärligan opererade var jag bara några år gammal, så jag minns naturligtvis ingen nyhetsrapportering om detta och har aldrig hört talas om den senare heller. Hur som helst var det gäng kriminella som begick grova rån och gjorde sig kända för att använda tung beväpning: stöldgods från vapenkassuner. Då ingen ligamedlem begått brott tidigare fanns de inte i några register och genom att vara extremt välplanerade och öva noga innan varje rån, lyckades de lämna minimalt med spår. Men naturligtvis sprack allt till sist, mycket p.g.a. den broder som inte kunde få nog av kicken och hela tiden ville begå fler rån, mer spektakulära rån.
Boken är ingen dokumentär roman, antar jag, men nog måste den innehålla många element från verkligheten också. Kanske är det det som är min enda stora invändning mot boken: den har sådan dokumentär karaktär att den i mitt tycke skildrar lite för många detaljer och händelser. Det hinner bli lite tjatigt mellan varven.
Men såklart är det en fascinerande berättelse. Inte minst är det intressant att läsa om relationerna mellan ligamedlemmarna, där tre alltså var bröder, och deras otrygga barndom, som boken är uppblandad med.
Jag läste i lördagens DN om poesiprojektet Evolution. Poeten Johannes Haldén har tillsammans med Håkan Jonson konstruerat en algoritm som sätter ihop ny poesi av Haldéns texter. Det ultimata målet är att så småningom kunna klara Turingtestet, d.v.s. en människa ska inte kunna avgöra om det är en maskin eller en människa som ligger bakom.
Jag läser väldigt lite poesi och känner inte till Haldén sedan tidigare, men jag måste säga att jag gillar den här idén. Kanske för att jag är ingenjör…
När jag besökte sidan genererades följande:
”runt vintergata
går bender reflekterar en sekund
fortfarande
nära
skog löv
grodyngel var
det
ett icke-konstruerad
de sanering”
Med mina kunskaper om poesi är det omöjligt att avgöra om dator eller människa ligger bakom detta… 😉
Jag visste mycket lite om den här boken när jag började läsa, men ibland är det faktiskt skönt att inte ha några speciella förväntningar på en bok. Just den här boken kom upp som bokförslag i jobbets bokklubb och jag bestämde mig för att låna den på biblioteket. Exemplaret på bibblan saknade omslagspapper och därmed baksidestext, så det var bara att kasta sig rakt in i berättelsen.
Handlingen kretsar kring Michel, som går i Frankrikes motsvarighet till gymnasiet. Skolan är kämpig, särskilt matten, och runt omkring sker stora förändringar, både i det stora och lilla perspektivet. Det är 50- och 60-tal och ett inbördeskrig pågår i Algeriet (då: en fransk koloni), kommunismen förtrycker människor, det kalla kriget pågår. I familjen finns det stora slitningar. Storebrodern vill gå med i armén, vilket han också gör, med allvarliga konsekvenser. Föräldrarnas relation är komplicerad. Det finns ett framgångsrikt familjeföretag, men allt, såväl företag som familj, kan rasera när som helst.
Om dagarna tillbringar Michel tid med en tjejkompis, som det stormar kring. Eller också går han till schackklubben, där han träffar en samling excentriska män, många på flykt från kommunismen, som ibland låter glimtar av sina liv sippra fram; familjer som övergetts, relationer som gått sönder.
Till synes obetydliga händelser och tillfälligheter kan få stora konsekvenser. Många gånger har man inte ens något val här i livet: från den ena dagen till den andra kan förutsättningarna ha förändrats. Det gäller schackspelarna, som har en hel del i bagaget, men också Michel, i sitt kärlekstrassel och i sin sköra familj. Jag tycker Guenassia ringar in det väldigt fint i den här boken.
Det är en väldigt innehållsrik bok, måste jag säga, men man hinner också avverka rätt många ämnen på dryga 600 sidor. Jag tycker det är besvärligt med tjocka böcker, mest för att de är så otroligt otympliga att bära omkring på (den här finns inte som e-bok), men man får i bästa fall igen det genom att man verkligen ges tid att komma in i berättelsen och lära känna karaktärerna. Guenassia är verkligen duktig på att måla upp miljöer och personer, dessutom, och man kan verkligen se dem framför sig. Jag älskar de här Parismiljöerna och känner med personerna som boken kretsar kring. Faktiskt så gillade jag den här boken riktigt, riktigt mycket. Men med det sagt så kan jag också säga att boken känns rätt tydligt indelad i delar och det lämnar mig med känslan att det här inte hade behövt varit en bok, utan lika gärna hade kunnat vara typ tre, separata och var för sig intressanta, böcker.
Nåja. Den här boken är, trots detta, välskriven och därtill både lättläst och engagerande. Kan rekommenderas!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
