SVT har fler litteraturprogram än Babel. Nu har jag precis upptäckt Kristina Lugns Bokcirkeln i Hökarängen. I första avsnittet pratar de om Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet. Och livet! Fin blandning med intressanta deltagare. De verkar ha en hel del i bagaget allihop… Och Kristina Lugn är ju alltid klockren: både klok och rolig.
-
Bokcirkel i TV
-
Hur det gick med ljudböckerna
Jamen hur gick det egentligen med ljudböckerna som jag skulle lyssna på medan jag sprang? Bra! Nio blev det, varav flera varit runt 21 h… Men oroa er inte, jag har inte bara lyssnat medan jag sprungit. Så långt springer jag faktiskt inte… 🙂
Nu är alla mina inplanerade lopp klara för det här året. Får se hur många ljudböcker det blir resten av året… Jag har faktiskt lite svårt att hitta balansen mellan podcasts och ljudböcker. Jag är hemskt förtjust i båda… När lyssnar du på podcasts? När lyssnar du på ljudböcker?
Nu lyssnar jag förresten på Sturemorden. Kanske extra passande då det i år är 100 år sedan Stieg Trenter (1914-1967) föddes.
-
Frågade och fick ett svar
Jag frågade och fick ett svar.. Nästa bok blir alltså Berättelsen om Pi!
Förresten. Visst kan det inte vara en slump att en bild, mycket snarlik framsidesbilden (det finns en bild i det här blogginlägget t.ex. ), flimrar förbi i en sekvens i filmatiseringen? Jag tänkte verkligen på det när jag såg filmen och jag gillar tanken på att ett bokomslag får färga av sig på filmatiseringen.
Motsatsen gäller också: jag tycker verkligen, verkligen inte om framsidor med motiv från filmatiseringar! Det är SÅ trist och känns som ett billigt knep för att försöka sälja något som tydligen inte är läsvärt i sig självt, utan behöver en film för att bli något… Urr.
-
Nu tappar jag respekten
Att Hjalmar Söderberg hör till mina favoritförfattare är ingen hemlighet, men jag har faktiskt läst hans böcker utan att bekymra mig särskilt mycket om vem han var som person.
I höst utkommer en bok om hans första fru, Märta Söderberg, och relationen med Hjalmar. Den har undertiteln En äktenskapskatastrof.
Ja, herregud. Jag tycker att Söderberg är helt bländande. Han skriver lätt, koncentrerat och gripande. Hans noveller är särskilt fantastiska. Men som person var han uppenbarligen allt annat än beundransvärd. Bokens baksidestext berättar:
”Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohet. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans förläggares och läkarvänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon.”
Helt sjukt!! Jag vet inte om jag pallar att läsa det här. Jag vill verkligen kunna fortsätta njuta av Söderbergs böcker; om man nu kan frikoppla person och konstnärliga gärning..? Sådant där är alltid svårt! Ibland kan man ha överseende med att människor har betett sig skumt, men kanske mest varit ett barn av sin tid (som Selma Lagerlöf och hennes åsikter om rasbiologi…). Vad som ursäktar Hjalmar Söderberg vet jag inte… Blä. Känner mig så besviken nu..! Hur kan man skriva en bok som Den allvarsamma leken eller Doktor Glas och samtidigt vara en idiot? Förklara för mig!!
-
Noveller jag verkligen vill läsa och inte bara skriva om
Det är förvånansvärt att jag läser så få noveller från förlaget Novellix, för varje gång de släpper någonting nytt så blir jag väldigt peppad på att läsa. De lyckas allt som oftast hitta intressanta och lockande författare. Den här gången är inget undantag. Jag menar: John Ajvide Lindqvist! Helena von Zweigbergk! Två av mina favoriter när det kommer till att tränga in i människans psyke och gripande skriva om deras känslor och relationer. Och framsidorna! Jag gillar sällan framsidor med fotografier, av någon anledning, men de här riktigt lyckade och stämningsfulla.
Nu har Novellix dessutom släppt en extra kvartett med facknoveller. Det är ett koncept som känns helt nytt och som jag verkligen är peppad på att kolla in. Jag läser en och annan populärvetenskaplig artikel och tycker att det är kul läsning, men de här facknovellerna känns som något nytt. Jag antar att de är lite att betrakta som essäer? Inte minst känns De är vi högaktuell. Baksidestext:
”Hur kan jag, som tolerant medmänniska, hasta förbi tiggaren i tunnelbaneuppgången utan att möta hennes blick? Under vilka omständigheter är vi mer eller mindre toleranta? Hur formas de individer som öppnar dörren för medmänniskor i nöd, när de flesta andra vill stänga den eller helt enkelt tittar åt ett annat håll? Att se närmare på vad som gör oss till toleranta eller intoleranta medborgare är viktigt i skapandet av ett öppet och inkluderande samhälle. Men det ställer oss också inför frågor om oss själva, frågor som inte alltid är lätta att besvara.”
Ja, nu måste jag verkligen börja läsa de här novellerna som jag så ofta skriver om…
-
Tematrio: Titelverb
Den här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre bra böcker med verb i titlarna! Här finns det nästan ett oändligt antal titlar som passar in, men jag tar tre som jag läst nyligt.Jag heter inte Miriam är en av årets bästa böcker. Boken handlar om Miriam, som på sin 85-årsdag råkar berätta det hon har hållit hemligt i alla år: att hon är rom. En mycket gripande bok om romers situation och förintelsen.
En annan bok som jag blivit gripen av i år är Anna och Mats bor inte här längre, som handlar om ett par som separerar. Helena von Zweigbergk kan verkligen skriva om människor och relationer på ett fint sätt!
Som tredje bok tar jag Min mormor hälsar och säger förlåt. Roligt, träffsäkert och fint om en tjej som förlorat sin mormor och som nu är på den skattjakt som mormodern anordnade innan hon gick bort.
-
Har lämnat bokförslag
Så blev det äntligen min tur att föreslå böcker till bokcirkeln. Jag säger äntligen, för i och med att vi är 6 bokcirklare och vi turas om att föreslå böcker, så går det ju rätt många månader mellan gångerna. Det är ju alltid roligt att läsa något man är extra sugen på och alltså har föreslagit själv.
Som vanligt tog jag några titlar jag redan har hemma. De är rätt slumpvis plockade, men jag försökte ta något som kändes lagom långt (ca 250-500 sidor) och så tog jag bara skönlitteratur som inte är del i någon serie. Ett krav är också att böckerna ska finnas tillgängliga som pocket. Till slut blev det dessa:
Projekt Rosie
Fallvatten
I kroppen minFår se vad de andra röstar på!
-
Zack
Zack jobbar på en speciell utredningsenhet för grova brott, men på kvällarna lever han ett annat liv. Då hänger han med vänner som inte lever enligt lagboken och droger är ingen ovanlighet.Det här är Kallentofts och Luttemans första bok om Zack; en serie de kallar Herkulesserien, vilket syftar på att boken och de planerade kommande delarna är inspirerade av Herkules stordåd (det här läste jag i baksidestexten och hade faktiskt ingen aning om medan jag lyssnade!). Det är dessutom deras första boksamarbete och det första jag läser av författarna. Jag har faktiskt ingen vidare koll på deras övriga böcker, men Kallentoft är ju en populär deckarförfattare och Lutteman har bl.a. skrivit Patrik Sjöbergs biografi.
I den här boken utreder Zack och hans kollegor en serie mycket grova brott: fyra asiatiska kvinnor har hittats döda i en lägenhet och spåren efter deras mördare leder till en salong för thaimassage. De tar in salongens ägare till förhör, men hon är mycket fåordig. Kort därefter dumpas salongsägaren av utanför akuten. Hon är stympad och allvarligt skadad – tecken tyder på att hennes ben har blivit avslitna av vargar. Så fortsätter jakten på mördarna och den som utsatt salongsägaren för en sådan grov hämnd. För Zack blir det svårt att hålla ihop. Han har svårt att sova, drogerna håller honom vaken, och han blir mer och mer sliten medan jakten pågår och fallet blir mer och mer krävande.
Det är rått och med bitvis lite väl grova våldsscener, faktiskt. Men visst är det spännande och som spänningsroman är det också underhållande. Jag vet inte om jag kommer orka med ytterligare nio böcker i samma serie, men i genren tycker jag faktiskt att det här var en riktigt bra bok. En och annan deckarklyscha finns här (verkligen!), men jag har överseende! När jag läste om Herkuleskopplingen kunde jag till och med köpa det bisarra med att bussa vargar på människor.
Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är NT och Deckarhuset.
-
Tematrio: Långbetitlad
Den här veckan handlar Tematrio om långa titlar. Berätta om tre böcker med lång titel.En riktigt lång titel är titeln till Joyce Carol Oates ungdomsroman Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg. Oates hör till mina favoritförfattare, men jag gillar henne mer i hennes tegelstenar riktade till vuxna, för där hinner hon gå på djupet. Hon skriver väldigt bra och berörande; ofta om kvinnor i knepiga situationer. Efter kraschen… är också bra, men den är inte speciellt lång. Handlingen kretsar kring Jenna, som precis har förlorat sin mamma i en bilolycka.
En annan lång titel är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Fast vid det här laget kan man ju säga ”Hundraåringen” och lita på att folk vet vilken bok man syftar på. Det är ju verkligen en läst och spridd och igenkänd bestseller.
Som tredje bok tar jag Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Boken har en autistisk pojke i huvudrollen och boken känns väldigt övertygande i sin skildring av hans tillvaro. Läsvärd!
Jag hade kunnat räkna upp tio titlar till, men jag lär väl hålla mig till tre! Författare verkar ha en förkärlek för långa titlar. Jag kan föredra det framför korta rackare, faktiskt, men det gäller ju att de går att komma ihåg. Vilket man väl gör ändå, på sitt sätt.
Som Bodil Malmsten skriver om din debutroman i sin bok Så gör jag:
”Ingen kommer ihåg att boken med kastanjetiteln heter Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, vilket bevisar att en titel kan fungera utan att någon vet hur det går till.”