• Sturemordet

    Sturemordet

    Sturemordet - Stieg TrenterI år är det 100 år sedan journlasiten och deckarförfattaren Stieg Trenter föddes och då är det kanske extra passande att läsa en av hans klassiska detektivböcker. Det här är min första bekantskap med Trenters böcker.

    Boken handlar om fotografen Harry Friberg, som hamnar mitt i en mordgåta när han är på Sturebadet. En död man faller genom taket och det visar sig vara Erik Karman, delägare till ett stort bokförlag.

    Det är pussligt och småspännande, men jag slås av att berättelsen känns väldigt.. gammal. Det är ju en bok med över 50 år på nacken, så det är kanske inte så konstigt i och för sig, men såhär är inte dagens deckare. Jag har lite problem redan med faktumet att Friberg inte ens är polis, utan helt enkelt är en vanlig privatspanare, som ändå får alla möjliga människor att ställa upp på förhör. Även om jag bortser från detta, som redan det är lite orimligt i min värld, så känns storyn ganska orealistisk.

    Det jag tycker bäst om är egentligen miljöbeskrivningarna. Det är fina skildringar av Stockholm och ingående beskrivningar av middagar och besök på Sturebadet. Det känns faktiskt exotiskt. Handdukspojkar och badhusmästare… jag gissar att det är yrkestitlar som försvunnit med åren.

    Jag tyckte helt klart att det var kul att läsa en Harry Friberg-deckare, men jag inser också att tiden många gånger far ovarsamt fram och att behållningen i det här fallet kanske inte är själva spänningen och deckarintrigen i sig.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Boken går för övrigt just nu som serie, tecknad av Jakob Nilsson, i DN och kan även läsas på deras webbsida.


  • Odödlig: En Lacey Flint-deckare

    Odödlig: En Lacey Flint-deckare

    Odödlig - S.J. BoltonDet är sällan särskilt viktigt att läsa alla böcker i en deckarserie i ordning, har jag märkt, men i fallet med Odödlig, som är den tredje boken om polisen Lacey Flint, så känner jag verkligen att jag saknar backstory. Inte ens när boken var utläst så kände jag att jag hade full koll på alla människor och deras relationer sinsemellan. Med den lilla varningen kan jag säga att den här boken, trots allt, är en av årets bästa deckare. Det här är verkligen spännande!

    Lacey Flint är egentligen sjukskriven och ska inte jobba med utredningar, men hon kommer ändå att bli involverad när pojkar börjar försvinna i London; pojkar som sedan hittas tömda på blod. Händelserna skakar hela London och det startas en Facebookgrupp där det spekuleras hej vilt kring fallet. Många unga, bland annat Laceys granne, elvaåriga Barney, är inne där och läser och skrämmer upp sig. Särskilt skrämmande blir det för Barney när han börjar koppla ihop händelserna med sin pappa. De här försvinnandena inträffar bara på tisdagar och torsdagar; de dagar då pappan ”jobbar över” och aldrig är hemma. Fler och fler tecken visar sig och Barney börjar mer och mer inse hur det hänger ihop.

    Det är inte helt förutsägbart hur det ska gå och författaren lyckas hålla ihop berättelsen och hålla spänningen uppe fram till slutet. Jag tycker också att den är ovanligt välskriven för att vara en deckare (förlåt, men det finns faktiskt många kassa böcker i genren!). Det är blodigt, utan att vara alltför äckligt, och originellt. Bra bok! Jag är sugen på att läsa fler av Boltons Lacey Flint-deckare.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är Hyllan, Litteraturmagazinet och Lingonhjärta.


  • Bokcirkel i TV

    SVT har fler litteraturprogram än Babel. Nu har jag precis upptäckt Kristina Lugns Bokcirkeln i Hökarängen. I första avsnittet pratar de om Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet. Och livet! Fin blandning med intressanta deltagare. De verkar ha en hel del i bagaget allihop… Och Kristina Lugn är ju alltid klockren: både klok och rolig.


  • Hur det gick med ljudböckerna

    Hur det gick med ljudböckerna

    Jamen hur gick det egentligen med ljudböckerna som jag skulle lyssna på medan jag sprang? Bra! Nio blev det, varav flera varit runt 21 h… Men oroa er inte, jag har inte bara lyssnat medan jag sprungit. Så långt springer jag faktiskt inte… 🙂

    Nu är alla mina inplanerade lopp klara för det här året. Får se hur många ljudböcker det blir resten av året… Jag har faktiskt lite svårt att hitta balansen mellan podcasts och ljudböcker. Jag är hemskt förtjust i båda… När lyssnar du på podcasts? När lyssnar du på ljudböcker?

    Nu lyssnar jag förresten på Sturemorden. Kanske extra passande då det i år är 100 år sedan Stieg Trenter (1914-1967) föddes.

    Sturemorden


  • Frågade och fick ett svar

    Frågade och fick ett svar

    Jag frågade och fick ett svar.. Nästa bok blir alltså Berättelsen om Pi!

    Förresten. Visst kan det inte vara en slump att en bild, mycket snarlik framsidesbilden (det finns en bild i det här blogginlägget t.ex. ), flimrar förbi i en sekvens i filmatiseringen?  Jag tänkte verkligen på det när jag såg filmen och jag gillar tanken på att ett bokomslag får färga av sig på filmatiseringen.

    Berättelsen om Pi

    Motsatsen gäller också: jag tycker verkligen, verkligen inte om framsidor med motiv från filmatiseringar! Det är SÅ trist och känns som ett billigt knep för att försöka sälja något som tydligen inte är läsvärt i sig självt, utan behöver en film för att bli något… Urr.


  • Nu tappar jag respekten

    Nu tappar jag respekten

    Att Hjalmar Söderberg hör till mina favoritförfattare är ingen hemlighet, men jag har faktiskt läst hans böcker utan att bekymra mig särskilt mycket om vem han var som person.

    I höst utkommer en bok om hans första fru, Märta Söderberg, och relationen med Hjalmar. Den har undertiteln En äktenskapskatastrof.

    Ja, herregud. Jag tycker att Söderberg är helt bländande. Han skriver lätt, koncentrerat och gripande. Hans noveller är särskilt fantastiska. Men som person var han uppenbarligen allt annat än beundransvärd. Bokens baksidestext berättar:

    ”Märta led av en svår reumatisk sjukdom som tidvis hindrade henne att ta hand om sina barn. Hennes reaktion var häftig då maken ville avsluta äktenskapet i samband med en långvarig otrohet. Men några klara tecken på sinnessjukdom finner man varken i journaler eller i andra dokument. Märtas maktlöshet inför Hjalmar och hans förläggares och läkarvänners samarbete var total. Ingen tog till vara hennes rättigheter och hon dog som fattighjon.”

    Helt sjukt!! Jag vet inte om jag pallar att läsa det här. Jag vill verkligen kunna fortsätta njuta av Söderbergs böcker; om man nu kan frikoppla person och konstnärliga gärning..? Sådant där är alltid svårt! Ibland kan man ha överseende med att människor har betett sig skumt, men kanske mest varit ett barn av sin tid (som Selma Lagerlöf och hennes åsikter om rasbiologi…). Vad som ursäktar Hjalmar Söderberg vet jag inte… Blä. Känner mig så besviken nu..! Hur kan man skriva en bok som Den allvarsamma leken eller Doktor Glas och samtidigt vara en idiot? Förklara för mig!!

     Märta och Hjalmar Söderberg - Johan Cullberg, Björn Sahlin


  • Noveller jag verkligen vill läsa och inte bara skriva om

    Noveller jag verkligen vill läsa och inte bara skriva om

    Det är förvånansvärt att jag läser så få noveller från förlaget Novellix, för varje gång de släpper någonting nytt så blir jag väldigt peppad på att läsa. De lyckas allt som oftast hitta intressanta och lockande författare. Den här gången är inget undantag. Jag menar: John Ajvide Lindqvist! Helena von Zweigbergk! Två av mina favoriter när det kommer till att tränga in i människans psyke och gripande skriva om deras känslor och relationer. Och framsidorna! Jag gillar sällan framsidor med fotografier, av någon anledning, men de här riktigt lyckade och stämningsfulla.

    Vad det såg ut som - Helena von ZweigbergkTill havet - Stefan Lindberg En utflykt - Ida Jessen Speciella omständigheter - John Ajvide Lindqvist

    Nu har Novellix dessutom släppt en extra kvartett med facknoveller. Det är ett koncept som känns helt nytt och som jag verkligen är peppad på att kolla in. Jag läser en och annan populärvetenskaplig artikel och tycker att det är kul läsning, men de här facknovellerna känns som något nytt. Jag antar att de är lite att betrakta som essäer? Inte minst känns De är vi högaktuell. Baksidestext:

    ”Hur kan jag, som tolerant medmänniska, hasta förbi tiggaren i tunnelbaneuppgången utan att möta hennes blick? Under vilka omständigheter är vi mer eller mindre toleranta? Hur formas de individer som öppnar dörren för medmänniskor i nöd, när de flesta andra vill stänga den eller helt enkelt tittar åt ett annat håll? Att se närmare på vad som gör oss till toleranta eller intoleranta medborgare är viktigt i skapandet av ett öppet och inkluderande samhälle. Men det ställer oss också inför frågor om oss själva, frågor som inte alltid är lätta att besvara.”

    Jiroekonomi - Nina Åkestam Om maskiner kunde tänka - Nicklas Lundblad De är vi - Björn Hedensjö Gourmetsyndrom - Pontus Wasling

    Ja, nu måste jag verkligen börja läsa de här novellerna som jag så ofta skriver om…


  • Tematrio: Titelverb

    TematrioDen här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre bra böcker med verb i titlarna! Här finns det nästan ett oändligt antal titlar som passar in, men jag tar tre som jag läst nyligt.

    Jag heter inte Miriam är en av årets bästa böcker. Boken handlar om Miriam, som på sin 85-årsdag råkar berätta det hon har hållit hemligt i alla år: att hon är rom. En mycket gripande bok om romers situation och förintelsen.

    En annan bok som jag blivit gripen av i år är Anna och Mats bor inte här längre, som handlar om ett par som separerar. Helena von Zweigbergk kan verkligen skriva om människor och relationer på ett fint sätt!

    Som tredje bok tar jag Min mormor hälsar och säger förlåt. Roligt, träffsäkert och fint om en tjej som förlorat sin mormor och som nu är på den skattjakt som mormodern anordnade innan hon gick bort.


  • Har lämnat bokförslag

    Har lämnat bokförslag

    Så blev det äntligen min tur att föreslå böcker till bokcirkeln. Jag säger äntligen, för i och med att vi är 6 bokcirklare och vi turas om att föreslå böcker, så går det ju rätt många månader mellan gångerna. Det är ju alltid roligt att läsa något man är extra sugen på och alltså har föreslagit själv.

    Som vanligt tog jag några titlar jag redan har hemma. De är rätt slumpvis plockade, men jag försökte ta något som kändes lagom långt (ca 250-500 sidor) och så tog jag bara skönlitteratur som inte är del i någon serie. Ett krav är också att böckerna ska finnas tillgängliga som pocket. Till slut blev det dessa:

    Projekt Rosie
    Fallvatten
    I kroppen min

    Får se vad de andra röstar på!

    Projekt Rosie - Graeme Simsion I kroppen min - Kristian Gidlund Fallvatten - Mikael Niemi