Nu i oktober är det dags för Svenska Akademien att tillkännage vem som får årets Nobelpris i litteratur. Jag gissar att det närmar sig, för man har värmt upp genom att gå ut med att allmänheten i år inte kommer att få vara på plats utanför Börssalen, där tillkännagivandet traditionellt sker genom att akademiens ständige sekreterare kommer ut genom dörren och berättar vem som får priset. Det verkar rimligt att försöka stoppa all trängsel. Intresset för tillkännagivandet har tydligen exploderat på senare år, trots att det nu för tiden finns livesändningar på nätet, så att man kan ”vara på plats” hemma framför datorn.
Själv hoppas jag alltid lite grann att Joyce Carol Oates ska få priset, för hon har skrivit så hemskt många berörande och läsvärda böcker om kvinnor i olika beroendesituationer och utanförskap. Jag tycker att hon skriver mästerligt! Dessvärre lär det aldrig ske, t.ex. för att Oates är för produktiv och därmed också lite ojämn. Jag tycker inte att det är ett argument, men det är som det är. Förra årets belönades Alice Munro, den kanadensiska novellförfattaren, så jag gissar att akademien i år sneglar mot en annan världsdel än just Nordamerika. Att amerikanska Oates skulle få priset känns alltså inte så troligt. Tyvärr.
Jag har en annan gissning, däremot, och det är Nawal El Saadawi, den egyptiske feministen och aktivisten som fortfarande vid typ 80 års ålder strider för demokrati och frihet. Jag tycker hon är beundransvärd, men baserat på att jag i våras kämpade mig igenom, verkligen plågade mig igenom, den hopplöst icke läsvärda Den stulna romanen, så jag kan jag inte precis påstå att jag intresserar mig för hennes författarskap… Efter några år av populistiska val (Munro har varit önskad och tippad i åratal), så kanske det är dags för en sådan här riktigt smal och svår författare igen… Jag tror absolut att El Saadawi kan belönas i år.
Ett annat år, ett år långt fram i tiden, kan det bli dags för Chimamanda Ngozi Adichie, tror jag. Och kanske Sofi Oksanen. Det är två fantastiskt läsvärda författare som skriver viktiga böcker: Adichie om kolonialismen i t.ex. Nigeria och Biafrakriget och Oksanen om det Sovjetockuperade Estland.
Vem tror du blir belönad i år? Och vem står på din önskelista?
Joyce Carol Oates måste ha haft roligt när hon skrev den här boken, som utspelar sig i hennes egen hemstad, Princeton, år 1905-1906. En fiktiv historiker ger sig i kast med att återberätta berättelsen om hur Princetons societet drabbades av en förbannelse under de här åren. Mest av alla drabbas barnbarnen till Woodrow Wilson; här en påhittad karaktär, men såklart också byggd på verklighetens Woodrow Wilson, som var USA:s president mellan åren 1913 och 1921. Flera karaktärer baserade på verkliga personer flimrar förbi, inte minst den amerikanske författaren och politikern Upton Sinclair, som sympatiserade med socialismen.
För mig, som inte direkt känner till de här historiska personer sedan innan går mycket förbi och jag läser boken som en bok om helt påhittade människor. Det blir helt enkelt inte så meta som det väl blir för amerikaner som läser boken. Jag ser det dock inte som en förutsättning att man faktiskt känner till mycket om Wilson, Sinclair och andra karaktärer i boken. Man kan underhållas ändå.
De fördömda är en fantasifull skräckbok med kryddor av politik och historia. Det känns som en udda blandning, men Oates lyckas faktiskt få in kvinnorörelsen, klassfrågan och rasism i den här boken, som i övrigt skulle kunna vara ren underhållning. Som alltid lyckas hon måla upp komplexa och intressanta karaktärer och i den här boken får hon också till väldigt fina skildringar av miljöerna där bokens överklassiga huvudpersoner rör sig.
Oates är mästerlig i allt hon gör, men med det sagt kan jag erkänna att det här inte är den av hennes böcker som berört mig mest. Jag tycker det blir för långt och lite för rörigt. Det är många olika element och berättelser som vävs in i varandra. Jag tycker också att hon är som bäst när hon skriver mer renodlade böcker som kretsar kring feminism eller andra viktiga samhällsfrågor. Här är det inlindat i historia och övernaturliga händelser. Hon har en hög lägstanivå, Oates, så se det inte som att jag ogillade den här boken. Jag tycker bara att hon skrivit en hel del som varit vassare och mer tillgängligt än De fördömda.
Tematrio fortsätter med grammatiktema: Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!
Min mormor hälsar och säger förlåt. Fin feel good-bok om en liten tjej som förlorar sin mormor och som ger sig ut på ett skattjakt, som mormodern hittade på innan hon gick bort. Jakten leder henne till hennes grannar; en samling original.
Jag ringer mina bröder. Fantastisk liten bok om rasism och misstänkliggörande. Skriven av en av Sveriges skickligaste författare, Jonas Hassen Khemiri. Väldigt spännande använt språk!
Bokmässan är nu över för i år. Jag har inte varit på plats, men har lyssnat ganska flitigt på Lundströms bokradios rapporteringar… Och så är det ju svårt att undvika alla bokbloggares Bokmässerapporteringar på bloggar, Twitter och Facebook… 😉
Jag är inte så säker på att jag kommer iväg på mässan nästa år heller.. Men om jag gör det så kan jag se fram emot att Ungern är temaland. Det kanske är ett tema jag behöver, så att säga, för jag har bara läst en enda ungersk författare och det är Imre Kertész.
Det är säkert fler än jag som läst denna viktiga Nobelpristagare.
Efter ganska många år med en prestandamässigt urusel mini-PC har jag nu spottat upp mig och köpt en ultrabook. Känns bra! Mini-PC:n har fyllt sin funktion under de här åren då jag har rest mycket med jobbet. Då har det varit skönt att ha en liten, dålig dator som inte är så stöldbegärlig… Jag har dessutom en tendens att tappa datorn i marken titt som tätt och då vill man ju helst ha en dator som kan gå sönder utan att man börjar gråta (min mini-PC har nog åkt i backen 10 gånger i samband med säkerhetskontrollen på flyget och den föregicks av en annan mini-PC som min pappa har fått löda ihop för att den gick sönder jättemycket vid ett fall från köksbordet…). Om någon undrar så har jag naturligtvis en jobbdator som jag tar med mig på tjänsteresor vid behov, men jag använder den enbart till jobb, så allt som oftast tar jag med en privat dator också. Min jobbdator har förresten inget nätverkskort, så den är inte direkt användbar utanför kontoret…
Får se om det blir fler blogginlägg framöver, nu när jag har en dator som startar i samma sekund som man trycker på startknappen, istället för att behöva typ 10 minuter för att komma igång, som min mini-PC. 😉 Gissningsvis är svaret NEJ. Den här nya prylen kommer knappast att ge mig mer lästid. Snarare tvärtom. 😮 Så många förströelser, så lite tid!!
Innan jag såg Lars Lerins akvareller förstod jag inte ens att jag älskar akvareller. Som ni kan förstå har den här drygt 400 sidor tjocka konstboken varit ett rent ögongodis för mig. Naturlära är titeln och den innehåller bilder och texter som Lerin har samlat ihop under ett antal år. En hel del av texterna är citat hämtade från allt från naturvårdsinventeringar till Carl von Linné och en del har redan tryckts i tidigare verk från Lerins stora produktion. Det är inte i första hand för texterna som man läser den här boken, men de skänker lite extra känsla till bilderna.
Bilderna! De är magiska. Lerin skriver:
”Jag har målat mer än vanligt den senaste tiden, utan andra ambitioner än att få det så likt som möjligt. Bläddrar varsamt i mammas gamla herbarium, placerar ut växter bland landskapsutsnitten från Räggårdsviken, broderar med tunnaste penseln, prickar och mejslar fram skrevor, mossdottar och lavar, himmelblänket i hällkar och vasspyttar.
Ett universum att inventera.”
Och ja, här har han verkligen gott till botten med vad man kan se i naturen. Jag har aldrig kunnat teckna eller måla, men jag har förstått att det till stor del handlar om att ”se”. Den här boken ger mig en insikt i det. Här är det inte nödvändigtvis bedårande landskap det handlar om. Ett helt uppslag kan ägnas åt stenar, vass i isen, döda fiskar i en hink. Och det är som sagt akvareller. Det måste krävas ett visst öga för att översätta mossa på en sten eller trädens bark till de färgsjok en akvarell består av. Bilderna kan också vara en husvagn i snön, en vy från ett tågfönster (med speglingar i fönstret som får mig att rysa för att det är så snyggt gjort), eller bilder på uppstoppade djur på museum. Natur, detaljer, döda näbbmöss, landskap och mänskliga avtryck i form av sneda stugor och Värmländska gårdar.
Tekniskt är det förbluffande. Jag vet ingen som kan måla som Lerin; som kan göra sådant här med akvarellteknik. Och känslan! Det är magiskt.
I slutet av oktober kommer en ny bilderbok av Ilon Wikland, som kanske mest är känd för alla sina illustrationer till Astrid Lindgrens verk. Hon är illustratören som har illustrerat t.ex. Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Men nu är hon alltså aktuell med något helt annat: illustrationer till berättelsen om Peter och vargen, Sergej Prokofjevs musiksaga. Med boken medföljer en CD med en inspelning av Kungliga filharmoniska orkestern samt berättelsen berättad av Mark Levengood. Jag tycker det låter helt underbart! Inte för att jag har något barn, men om jag hade ett så skulle jag börja i tid med att försöka väcka ett intresse för klassisk musik. Hehe. Det här låter onekligen som en bra inkörsport.
Ingen som brukar läsa bokbloggar kan ha missat att Bokmässan pågår just nu!
Bokmässan innebär också att Stora ljudbokspriset delas ut. I år gick priset till Carol Rifka Brunts Låt vargarna komma, inläst av Hanna Schmitz. Den kommer jag absolut att lyssna på framöver! Jag brukar ju lyssna på ljudböcker via Storytel, så den är bara ett klick bort. Apropå Storytel så är det Storytel som kommer att hålla i trådarna för priset från och med nästa år och då kommer det bli en hel ljudboksgala med prisutdelning i kategorierna skönlitteratur, spänning och barn/ungdom. Kul att priset utvecklas!
Bokmässan då..? Ja, jag är ju inte på Bokmässan i år heller. Och helt ärligt så är jag inte ledsen över det! När man bor i Umeå så är Göteborg så långt bort att man lika gärna kan åka utomlands som att åka dit… :p Visst vore det skoj att gå på Bokmässan någon gång, men jag är hemskt hemmakär och försöker att använda så många semesterdagar som möjligt till att träffa nära och kära (jag bor långt bort från min släkt och barndomsvänner). Något år vill jag nog åka till Bokmässan, men de senaste åren har jag spenderat höstarna med att typ veckopendla p.g.a. jobb på annan ort och i år så sticker jag iväg till New York en vecka. Det är mer resa än vad jag är bekväm med, egentligen… Så inget Göteborg för mig!
Lång utläggning. Men i alla fall. Hoppas att alla andra bokbloggare m.fl. har det skoj! 🙂
Tematrio fortsätter med teman som anknyter till grammatik. Den här veckan är temat räkneord: Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord.
Siffran sju finns också i titeln till Mo Yans tegelsten Ximen Nao och hans sju liv. Det är kanske den mest tunglästa bok jag tagit mig igenom, men någonstans var det värt det ändå. 😉 Boken är en fantasifull och svårtolkad berättelse om Kinas moderna historia, berättad genom Ximen Nao och de djur han återföds till efter det att han mördats under det kommunistiska partiets maktövertagande.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
