• Tematrio: Höstrysligheter

    Tematrio - HalloweenDet har varit Alla helgons dag och Halloween och då passar det ju bra att tipsa om böcker med skräcktema. Jag ligger lite efter med Tematrio, men förra veckans Tematrio uppmanade alltså till att berätta om tre skrämmande bra texter!

    En av årets skräckisar är De fördömda av en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Jag gillar nog hennes vanliga romaner mer, men jag gillade De fördömda också. Boken utspelar sig i Princeton vid början av 1900-talet, när människor drabbas av en förbannelse…

    En bokcirkelbok som vi alla i cirkeln gillade och som många nog blev positivt överraskade av är Joe Hills Horn, som handlar om Ig, som en dag vaknar upp och upptäcker att horn växer ut ur pannan…

    Som tredje bok måste jag ta något av John Ajvide Lindqvist, för han är en av mina favoritförfattare. Han är extremt duktig på att skildra människor och vad som händer i deras inre, vad som skrämmer dem och vad de bär omkring på för funderingar. Jag önskar ofta att han skrev vanliga romaner… 😉 Men nu skriver han allt som oftast skräck och bland mina favoriter finns vampyrromanen Låt den rätte komma in.


  • Sisterhood of the World Bloggers Award

    Sisterhood of the World Bloggers Award

    Sisterhood of the World Bloggers AwardAnna med bloggen Med näsan i en bok har gett mig Sisterhood of the World Bloggers Award. Det innebär, förutom länk och uppskattning, att jag har fått 10 frågor att svara på. 🙂 Skojigt!

    1. Vilken är den bästa bok du har läst i år?

    Är lite frestad att svara Ru av Kim Thúy för jag blev helt tagen av språket och av berättelsen om att fly och hamna i ett nytt land. Det var verkligen en gripande bok! Samtidigt har jag läst Nyckeln i år och jag älskar Engelsforstrilogin, så jag vill gärna svara den avslutade delen i den här trilogin… Ja, och så tyckte jag ju hemskt mycket om Häxringarna, Kerstin Ekmans mästerliga bok om några kvinnor i ett stationssamhälle under förändring.

    2. Vilken är den sämsta bok du läst i år?

    Helt klart Den stulna romanen. Det var farligt nära att den förblev outläst… Det är en hopplöst tungläst bok om några kvinnor i Egypten. Det borde vara en intressant bok, men den gav mig noll och inget.

    3. Vilken/vilka böcker önskar du dig i julklapp?

    Jag vet inte riktigt! Men det vore lite kul att få något av årets Nobelpristagare, Patrick Mondiano, eller Liv Strömquists nya seriealbum, Kunskapens frukt .

    4. Favoritläsplats?

    Jag är inte så kräsen med läsplatser. Jag läser överallt, t.ex. i hissen eller medan jag lagar mat… Men jag säger nog sängen, för när jag läser innan jag ska sova så kan jag läsa som mest ostört.

    5. Vad tycker du om ljudböcker?

    Jag älskar ljudböcker! Jag lyssnar alltid på ljudböcker när jag är ute och springer och ofta när jag städar och fixar hemma. Jag tycker det är fantastiskt att få läsupplevelser samtidigt som jag pysslar med annat.

    6. Vilken bok läser du nu och vad tycker du om den?

    Just nu läser jag Véronique Olmis Vi var skapta för lycka. Det är en fluffig och lättläst historia om ett par som har en affär. Tycker om den, men har lite svårt att relatera till berättelsen. Jag läser också Donna Tartts tegelsten Steglitsan. Den handlar om Theo, som förlorar sin mamma i ett attentat. Jag har kommit ca 100 sidor in i berättelsen och tycker den är riktigt bra hittills. Jag önskar bara att den inte vore så lång… Jag lyssnar också på Låt vargarna komma, men jag har inte kommit in i den riktigt ännu. Den vann Stora ljudbokspriset i år, så jag har höga förväntningar i alla fall. 🙂

    7. Har du någon favoritförfattare?

    Jag har många favoritförfattare: Bodil Malmsten, Joyce Carol Oates, Jonas Hassen Khemiri och Hjalmar Söderberg är några av dem. Oates älskar jag för hennes berättelser om kvinnor i olika tuffa situationer. De övriga älskar jag främst för deras fantastiska förmåga att hitta de exakt rätta orden och att berätta berättelser mellan raderna. De skriver så lätt och luftigt att man bara forsar fram genom texten, samtidigt lyckas de få in mångbottnade och berörande berättelser.

    8. Läser du en bok i taget eller slalomläser du?

    Jag har alltid minst 3 böcker på gång samtidigt eftersom jag förutom en ”vanlig” bok (pappersbok eller bok på läsplatta) har en ljudbok och en e-bok i mobilen på gång samtidigt. Ofta har jag, utöver det, t.ex. ett seriealbum, en fackbok eller någon annan bok som man kanske inte vill plöja igenom på samma sätt som en vanlig roman. Ganska ofta dyker det upp 1-2 bokcirkelböcker som jag påbörjar lite parallellt för att försöka läsa ut dem i tid.. Det är inte ovanligt att det slutar med att jag har ca 8 böcker på gång.. Men jag försöker som sagt hålla nere antalet. 😛

    9. Har du egna författardrömmar?

    Absolut inte! Kan knappt tänka mig något hopplösare än att sitta ensam hemma hela dagarna och skriva och skriva. Det passar inte mig, särskilt inte eftersom jag har 0 tålamod.

    10. Vad står högst upp på din önskelista till tomten?

    Samma svar som alltid: jag vet inte! Jag har allt jag vill ha och behöver! 😮


  • Nordiska rådets litteraturpris till Kjell Westö

    I veckan tillkännagavs det att årets vinnare av Nordiska rådets litteraturpris är Kjell Westö för boken Hägring 38. Det här är en bok som det har regnat priser över. Jag blir mer och mer rädd för att läsa den, i rädsla för att bli besviken alltså, men tids nog kommer jag absolut att ta upp Westös bok om ett stycke Helsingforshistoria. Jag har den väntande här hemma faktiskt.

    Har du läst? Vad tyckte du om den? 🙂

    Hägring 38 - Kjell Westö


  • Gone girl, filmen

    Det finns böcker där man omedelbart tänker ”Det här var verkligen en fantastisk bok, den kommer jag att minnas länge!” och sedan gör man inte det… Omvänt finns det helt vanliga, mellanbra böcker som sedan finns i tankarna länge, länge efteråt. För mig är Gone girl ett exempel på en sådan bok. Det är en extremt knäpp deckare och just för att den är så otroligt knasig så visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om den, men det har faktiskt blivit så att jag fortfarande tänker på den, såhär flera månader efteråt! Det är ju ett bra betyg på sitt sätt.

    Nyligen såg jag filmatiseringen med Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna. Den är lika knäpp och konstig som boken (med några över gränsen konstiga scener, som innefattar blodbad och att välja bort att duscha…), men liksom boken är läsvärd så tycker jag att filmen är sevärd. Den är välgjord och både spännande och, på sitt sätt, rolig.

    Läs mer om vad jag tyckte om boken här.


  • Vargar

    Vargar

    Vargar - Nanna JohanssonAlmedalsveckan är igång och novellens huvudperson, Anja, är på plats.

    Anja är sugen på en debatt, att krossa någon. Och det kommer faktiskt en öppning. En politikerkollega har blivit magsjuk och Anja får hoppa in i en debatt. Ämnet är vargar. Anja tänker:

    ”Vargar? Jag önskar att han hade sagt något annat. Jag är nästan löjligt ointresserad av djur. Som stadsbarn var mitt enda möte med naturen några långtråkiga besök på Skansen. Jag har inte en enda åsikt i vargfrågan, förutom att den borde ta mindre plats i politiken.”

    Det blir inte så bra.

    Vargar är en sjukt rolig och vass novell. Jag gillar Johanssons humor och tycker att hon verkligen är på pricken när hon beskriver Anja och hennes attityd. Man ser henne verkligen framför sig och kan riktigt höra henne och föreställa sig de andra politikerna och det skådespel de kör på Almedalsveckan. Att ta båten istället för flyget har ingenting med verklig övertygelse att göra, utan är bara ett ytligt val som syftar till att ge en air av miljötänk. En debatt handlar inte om att föra fram en åsikt, utan om att förlöjliga en motståndare. Mycket känner man verkligen igen från hur valdebatterna har gått till nu under ”supervalåret”.

    Kan verkligen rekommendera Vargar! En del kanske enbart känner till Nanna Johanssons serier, men hon är minst lika bra som novellförfattare. Och det säger inte lite, för hon är en av de mest intressanta och ständigt aktuella serietecknarna i Sverige.

    Du kan hitta novellen hos t.ex. Adlibris eller Bokus.


  • Uppföljning om Vår gröna kokbok

    Jag såg att Vår gröna kokbok har vunnit Årets Svenska Måltidslitteratur i kategorin Vegetarisk måltidslitteratur. Det påminner mig om att jag nog har utlovat en uppföljning nu när jag har lagat lite rätter ut den.

    Vår gröna kokbok

    Jag har lagat lite av varje ur den här boken, både väldigt vardagliga recept (typ rotfruktsgratäng) och lite mer festlig mat, som fikontarte med chèvre. Recepten är enkla att följa och jag tycker att boken är riktigt snyggt formgiven och har generöst med inspirerande bilder. Ett stort plus får den också för att den tydligt märker ut huruvida rätterna är gluten- eller laktosfria och vilka recept som är veganska, lakto- eller ovovegetariska.

    I första hand är det dock en grundkokbok och den har stort fokus på fakta och basrätter. Det finns förslag på buffémenyer, men boken är indelad efter råvaror och inte efter exempelvis högtider eller säsong, som många andra kokböcker.

    För mig är det här en av mina favoritkokböcker. Det kanske inte är boken jag bläddrar igenom för inspiration, men vill jag laga mat och har ett hum om vad jag vill göra så finns det ganska säkert ett bra recept att hitta i den!

    Jag har även skrivit ett långt inlägg om vegetariska kokböcker och om böckerna Grönt och Bonniers vegetariska kokbok.


  • Teckningar och skisser

    Teckningar och skisser är ett särtryck ur tidskriften Bild & bubbla. Det är inget tjockt verk, utan består av ett litet förord och runt 20 sidor med teckningar och skisser av Nina Hemmingsson. För oss som verkligen gillar Hemmingssons fulsnygga enrutare, där allt som oftast ögonlösa kvinnor hasplar ur sig galna/roliga/tänkvärda/provocerande grejer, så är det en riktigt rolig ”bok” att bläddra igenom.

    I förordet förklarar Hemmingsson att hon inte brukar skissa i egentlig mening. Istället börjar hon direkt. Det känns också när man tittar igenom det här albumet. Visst är inte allting genomarbetat, men det skissartade märks inte nödvändigtvis i teckningarnas kvalitet utan i att de känns lite mer impulsiva. Sedan finns det rent telefonklotteraktiga skisser också i och för sig.

    Gillade den här! En hel del saker är riktigt knäppt och mycket är mörkt, men det är bra!


  • Doktor Glas i Thorsten Flincks tappning

    I helgen såg jag Thorsten Flincks enmansföreställning Doktor Glas. Boken hör till en av mina stora favoriter och därför var det såklart kul att också se den som teater. Det är lite speciellt med enmansföreställningar, tycker jag. Det blir lätt lite tråkigt och enformigt. Det är inte många som kan hålla igång en monolog i en timme eller mer… Flinck gjorde det bra, tycker jag! Han höll sig trogen till berättelsen om doktor Glas och hans dilemma när han får en patient som ber honom att få hennes man att hålla sig ifrån henne. Doktor Glas är en socialt ängslig person och han är väldigt ensam (det utvecklas väldigt mycket i Kerstin Ekmans finfina Mordets praktik). Jag tycker Flinck fick fram det på ett bra sätt. Han gjorde också en rolig tolkning av den Gregorius: kvinnans avskydde man.


  • Narr på nocken av Stieg Trenter

    Narr på nocken av Stieg Trenter

    Narr på nocken, av Stieg Trenter, är en klassisk och pusslig deckare där läsaren får besöka 50-talets Stockholm och följa fotografen Harry Friberg på jakt efter en mördare.

    Betyg: 3 av 5.

    Narr på nocken är den andra deckare jag läser av Stieg Trenter: tidigare i år läste jag Sturemordet och kunde konstatera att jag tyckte att den kändes rätt ”gammal”. Samma sak gäller faktiskt Narr på nocken, men den känns ändå snäppet bättre än min förra Trenterdeckare, för den här gången är det lite mer pussligt och spännande.

    I Narr på nocken kastas fotografen Harry Friberg återigen in i en mordgåta: en reklamman har mördats och mördaren tycks ha försvunnit över taken, iklädd en narrdräkt. På något sätt verkar det hela också ha en koppling till travet. En svensk topphäst med överlägsna träningstider förlorar oväntat en tävling och det framkommer att han haft en söm inslagen i hoven.

    Liksom i Sturemordet tycker jag att miljöskildringen är en av de största behållningarna: det är kul att få ta del av livet i Stockholm under 50-talet. I den tidigare boken var det Sturebadet som stod i fokus och den här gången är det bl.a. Solvalla som dyker upp.

    Det är en spännande och lättsam berättelse, tycker jag. Den liknar inte moderna deckare, som tenderar att skildra mycket av huvudpersonernas liv utanför utredningen, alternativt innehålla en massa råa scener och biljakter, men den puttrar på och känns intressant, just för att den faktiskt är en ”klassisk” deckare och inte en modern dussindito.

    Narr på nocken

    Narr på nocken gavs ut av Bonnier 1956. Jag lyssnade på boken i uppläsning av Torsten Wahlund i en ljudboksversion utgiven av Bonnier Audio 2009. ISBN: 9789173484060. Det finns 24 Harry Friberg-deckare, den första, Farlig fåfänga, utgiven 1944, och den sista, Rosenkavaljeren slutförd av hustrun Ulla Trenter 1967,

    Stieg Trenter

    Stieg Trenter (1914–1967), född Stig Johansson, var en svensk journalist och författare. Han räknas som en av de största svenska deckarförfattarna under 1940–1960-talet.