Serge är en framgångsrik fastighetsmäklare i Paris. Han har en hustru som är hälften så gammal som han själv och som njuter av att vara hans ”smycke”. Bakom fasaden spökar sådant som han aldrig har kunnat prata med vare sig hustrun eller någon annan om. Det handlar om hans mamma, en kärleksaffär hon hade när han var liten och en hemlighet som Serge sedan har gått och burit på genom hela livet. När han träffar Suzanne börjar alla de här sakerna komma upp till ytan.
Suzanne är pianostämmare med oförlösta pianistdrömmar. Hon har en man som är omtänksamheten själv, men Suzanne känner inte längre någon verklig passion. När hon möter Serge blossar dock känslorna upp och de inleder en affär. Den kommer att skaka om dem båda två och få dem att ta tag i sina liv.
Jag hade förväntat mig lite mer av en kärlekshistoria av den här boken, men det viktigaste är egentligen inte Suzannes och Serges affär, utan deras respektive inre resor, vilket jag i och för sig tycker är intressant på sitt sätt. Särskilt kretsar boken kring Serges livshistoria, medan Suzanne faktiskt är förvånansvärt mycket av en bifigur i berättelsen.
För mig känns boken väldigt ”fransk”. Med det jag menar mer än något annat att den där jämställdheten inte riktigt finns. Jag får en känsla av att läsaren ska bli tagen av att Serge är en 60-årig man som går omkring och har känslor, som vilken kvinna som helst. För mig är det självklart att män har ett känsloliv – och ett intresse för sina barn, för den delen, för det känns också som något vardagligt man som läsare förmodligen förväntas bli lite berörd av. För mig är det bara märkligt att det 2014 finns människor som lever i såhär snäva könsroller.
Serge går omkring och håller uppe en fasad, men när han träffar Suzanne så brister det och han kräver att hon ska lyssna och ta del av hans berättelse. Det viktiga är inte henne, utan att hon finns tillgänglig för att han ska kunna prata ut. Jag blir illa till mods av att läsa det. Möjligen är det Olmis avsikt, men jag är inte så säker på att det är en roman som faktiskt är tänkt att ta upp frågan om kön och könsroller.
Det jag tycker bäst om i boken är miljöerna och det lätta språket. Jag älskar den här lilla utflykten i Paris och i kvarteren kring Montmartre. Språket är avskalat och uttrycksfullt och det är lätt att fastna i boken och bara försvinna in i det flödande språket. Olmi kan verkligen skriva har ett gott öga för att skildra miljöerna och relationerna mellan bokens huvudpersoner. Mitt problem med boken är främst det problematiska kring att bygga en berättelse kring könsroller och att jag kanske inte riktigt kan relatera till det att vara i 60-årsåldern och göra upp med sin bakgrund. Jag kunde inte riktigt känna med karaktärerna. Kanske kommer jag inte bära med mig den här berättelsen i minnet någon längre stund, men jag har faktiskt blivit nyfiken på Olmi. Språket är verkligen fint! Jag är nyfiken på att läsa mer.
I Umeå är såväl våren som hösten väldigt korta årstider. De tenderar att virvla förbi så snabbt att man inte riktigt hinner notera att det har skett en årstidsväxling. För mig var det nyss sommar och nu går jag omkring med vinterjacka och har bytt till vinterdäck på cykeln. Att det snart skulle vara vår känns helt obegripligt. För förlagen är det dock redan på gång med kataloger över vårens nyheter och jag har tagit mig en liten titt hos de större förlagen. Vad finns det för vårnyheter att se fram emot då?
En av de största höjdpunkterna är en uppföljning till AlakoskisOktober i fattigsverige. I april kommer April i anhörigsverige. Alakoskis böcker är ständigt angelägna och gripande berättelser om utanförskapet i dagens Sverige.
Agneta Pleijel kommer med nytt. Det var ett tag sedan jag läste något av henne, men mycket av det jag har läst av henne tidigare har verkligen varit höjdare. Hennes nya heter Spådomen och är en uppväxtskildring som utspelar sig i 40-talet och 20 år framåt.
Det har varit Alla helgons dag och Halloween och då passar det ju bra att tipsa om böcker med skräcktema. Jag ligger lite efter med Tematrio, men förra veckans Tematrio uppmanade alltså till att berätta om tre skrämmande bra texter!
En av årets skräckisar är De fördömda av en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Jag gillar nog hennes vanliga romaner mer, men jag gillade De fördömda också. Boken utspelar sig i Princeton vid början av 1900-talet, när människor drabbas av en förbannelse…
En bokcirkelbok som vi alla i cirkeln gillade och som många nog blev positivt överraskade av är Joe HillsHorn, som handlar om Ig, som en dag vaknar upp och upptäcker att horn växer ut ur pannan…
Som tredje bok måste jag ta något av John Ajvide Lindqvist, för han är en av mina favoritförfattare. Han är extremt duktig på att skildra människor och vad som händer i deras inre, vad som skrämmer dem och vad de bär omkring på för funderingar. Jag önskar ofta att han skrev vanliga romaner… 😉 Men nu skriver han allt som oftast skräck och bland mina favoriter finns vampyrromanen Låt den rätte komma in.
Anna med bloggen Med näsan i en bok har gett mig Sisterhood of the World Bloggers Award. Det innebär, förutom länk och uppskattning, att jag har fått 10 frågor att svara på. 🙂 Skojigt!
1. Vilken är den bästa bok du har läst i år?
Är lite frestad att svara Ru av Kim Thúy för jag blev helt tagen av språket och av berättelsen om att fly och hamna i ett nytt land. Det var verkligen en gripande bok! Samtidigt har jag läst Nyckeln i år och jag älskar Engelsforstrilogin, så jag vill gärna svara den avslutade delen i den här trilogin… Ja, och så tyckte jag ju hemskt mycket om Häxringarna, Kerstin Ekmans mästerliga bok om några kvinnor i ett stationssamhälle under förändring.
2. Vilken är den sämsta bok du läst i år?
Helt klart Den stulna romanen. Det var farligt nära att den förblev outläst… Det är en hopplöst tungläst bok om några kvinnor i Egypten. Det borde vara en intressant bok, men den gav mig noll och inget.
3. Vilken/vilka böcker önskar du dig i julklapp?
Jag vet inte riktigt! Men det vore lite kul att få något av årets Nobelpristagare, Patrick Mondiano, eller Liv Strömquists nya seriealbum, Kunskapens frukt .
4. Favoritläsplats?
Jag är inte så kräsen med läsplatser. Jag läser överallt, t.ex. i hissen eller medan jag lagar mat… Men jag säger nog sängen, för när jag läser innan jag ska sova så kan jag läsa som mest ostört.
5. Vad tycker du om ljudböcker?
Jag älskar ljudböcker! Jag lyssnar alltid på ljudböcker när jag är ute och springer och ofta när jag städar och fixar hemma. Jag tycker det är fantastiskt att få läsupplevelser samtidigt som jag pysslar med annat.
6. Vilken bok läser du nu och vad tycker du om den?
Just nu läser jag Véronique Olmis Vi var skapta för lycka. Det är en fluffig och lättläst historia om ett par som har en affär. Tycker om den, men har lite svårt att relatera till berättelsen. Jag läser också Donna Tartts tegelsten Steglitsan. Den handlar om Theo, som förlorar sin mamma i ett attentat. Jag har kommit ca 100 sidor in i berättelsen och tycker den är riktigt bra hittills. Jag önskar bara att den inte vore så lång… Jag lyssnar också på Låt vargarna komma, men jag har inte kommit in i den riktigt ännu. Den vann Stora ljudbokspriset i år, så jag har höga förväntningar i alla fall. 🙂
7. Har du någon favoritförfattare?
Jag har många favoritförfattare: Bodil Malmsten, Joyce Carol Oates, Jonas Hassen Khemiri och Hjalmar Söderberg är några av dem. Oates älskar jag för hennes berättelser om kvinnor i olika tuffa situationer. De övriga älskar jag främst för deras fantastiska förmåga att hitta de exakt rätta orden och att berätta berättelser mellan raderna. De skriver så lätt och luftigt att man bara forsar fram genom texten, samtidigt lyckas de få in mångbottnade och berörande berättelser.
8. Läser du en bok i taget eller slalomläser du?
Jag har alltid minst 3 böcker på gång samtidigt eftersom jag förutom en ”vanlig” bok (pappersbok eller bok på läsplatta) har en ljudbok och en e-bok i mobilen på gång samtidigt. Ofta har jag, utöver det, t.ex. ett seriealbum, en fackbok eller någon annan bok som man kanske inte vill plöja igenom på samma sätt som en vanlig roman. Ganska ofta dyker det upp 1-2 bokcirkelböcker som jag påbörjar lite parallellt för att försöka läsa ut dem i tid.. Det är inte ovanligt att det slutar med att jag har ca 8 böcker på gång.. Men jag försöker som sagt hålla nere antalet. 😛
9. Har du egna författardrömmar?
Absolut inte! Kan knappt tänka mig något hopplösare än att sitta ensam hemma hela dagarna och skriva och skriva. Det passar inte mig, särskilt inte eftersom jag har 0 tålamod.
10. Vad står högst upp på din önskelista till tomten?
Samma svar som alltid: jag vet inte! Jag har allt jag vill ha och behöver! 😮
I veckan tillkännagavs det att årets vinnare av Nordiska rådets litteraturpris är Kjell Westö för boken Hägring 38. Det här är en bok som det har regnat priser över. Jag blir mer och mer rädd för att läsa den, i rädsla för att bli besviken alltså, men tids nog kommer jag absolut att ta upp Westös bok om ett stycke Helsingforshistoria. Jag har den väntande här hemma faktiskt.
Det finns böcker där man omedelbart tänker ”Det här var verkligen en fantastisk bok, den kommer jag att minnas länge!” och sedan gör man inte det… Omvänt finns det helt vanliga, mellanbra böcker som sedan finns i tankarna länge, länge efteråt. För mig är Gone girl ett exempel på en sådan bok. Det är en extremt knäpp deckare och just för att den är så otroligt knasig så visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om den, men det har faktiskt blivit så att jag fortfarande tänker på den, såhär flera månader efteråt! Det är ju ett bra betyg på sitt sätt.
Nyligen såg jag filmatiseringen med Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna. Den är lika knäpp och konstig som boken (med några över gränsen konstiga scener, som innefattar blodbad och att välja bort att duscha…), men liksom boken är läsvärd så tycker jag att filmen är sevärd. Den är välgjord och både spännande och, på sitt sätt, rolig.
Almedalsveckan är igång och novellens huvudperson, Anja, är på plats.
Anja är sugen på en debatt, att krossa någon. Och det kommer faktiskt en öppning. En politikerkollega har blivit magsjuk och Anja får hoppa in i en debatt. Ämnet är vargar. Anja tänker:
”Vargar? Jag önskar att han hade sagt något annat. Jag är nästan löjligt ointresserad av djur. Som stadsbarn var mitt enda möte med naturen några långtråkiga besök på Skansen. Jag har inte en enda åsikt i vargfrågan, förutom att den borde ta mindre plats i politiken.”
Det blir inte så bra.
Vargar är en sjukt rolig och vass novell. Jag gillar Johanssons humor och tycker att hon verkligen är på pricken när hon beskriver Anja och hennes attityd. Man ser henne verkligen framför sig och kan riktigt höra henne och föreställa sig de andra politikerna och det skådespel de kör på Almedalsveckan. Att ta båten istället för flyget har ingenting med verklig övertygelse att göra, utan är bara ett ytligt val som syftar till att ge en air av miljötänk. En debatt handlar inte om att föra fram en åsikt, utan om att förlöjliga en motståndare. Mycket känner man verkligen igen från hur valdebatterna har gått till nu under ”supervalåret”.
Kan verkligen rekommendera Vargar! En del kanske enbart känner till Nanna Johanssons serier, men hon är minst lika bra som novellförfattare. Och det säger inte lite, för hon är en av de mest intressanta och ständigt aktuella serietecknarna i Sverige.
Du kan hitta novellen hos t.ex. Adlibris eller Bokus.
Jag såg att Vår gröna kokbok har vunnit Årets Svenska Måltidslitteratur i kategorin Vegetarisk måltidslitteratur. Det påminner mig om att jag nog har utlovat en uppföljning nu när jag har lagat lite rätter ut den.
Jag har lagat lite av varje ur den här boken, både väldigt vardagliga recept (typ rotfruktsgratäng) och lite mer festlig mat, som fikontarte med chèvre. Recepten är enkla att följa och jag tycker att boken är riktigt snyggt formgiven och har generöst med inspirerande bilder. Ett stort plus får den också för att den tydligt märker ut huruvida rätterna är gluten- eller laktosfria och vilka recept som är veganska, lakto- eller ovovegetariska.
I första hand är det dock en grundkokbok och den har stort fokus på fakta och basrätter. Det finns förslag på buffémenyer, men boken är indelad efter råvaror och inte efter exempelvis högtider eller säsong, som många andra kokböcker.
För mig är det här en av mina favoritkokböcker. Det kanske inte är boken jag bläddrar igenom för inspiration, men vill jag laga mat och har ett hum om vad jag vill göra så finns det ganska säkert ett bra recept att hitta i den!
Teckningar och skisser är ett särtryck ur tidskriften Bild & bubbla. Det är inget tjockt verk, utan består av ett litet förord och runt 20 sidor med teckningar och skisser av Nina Hemmingsson. För oss som verkligen gillar Hemmingssons fulsnygga enrutare, där allt som oftast ögonlösa kvinnor hasplar ur sig galna/roliga/tänkvärda/provocerande grejer, så är det en riktigt rolig ”bok” att bläddra igenom.
I förordet förklarar Hemmingsson att hon inte brukar skissa i egentlig mening. Istället börjar hon direkt. Det känns också när man tittar igenom det här albumet. Visst är inte allting genomarbetat, men det skissartade märks inte nödvändigtvis i teckningarnas kvalitet utan i att de känns lite mer impulsiva. Sedan finns det rent telefonklotteraktiga skisser också i och för sig.
Gillade den här! En hel del saker är riktigt knäppt och mycket är mörkt, men det är bra!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Serge är en framgångsrik fastighetsmäklare i Paris. Han har en hustru som är hälften så gammal som han själv och som njuter av att vara hans ”smycke”. Bakom fasaden spökar sådant som han aldrig har kunnat prata med vare sig hustrun eller någon annan om. Det handlar om hans mamma, en kärleksaffär hon hade när han var liten och en hemlighet som Serge sedan har gått och burit på genom hela livet. När han träffar Suzanne börjar alla de här sakerna komma upp till ytan.
