Det kanske inte är så många som vet det, men jag har pysslat med hemsidor i typ 15 års tid. Min första hemsida var en personlig hemsida, med animerade bilder och glada färger, gjord i Publisher, av alla program. På den tiden var jag ju bara ett barn och bloggar existerade inte, så det var ju inte riktigt det min blogg är nu för tiden. I början av 00-talet var hemsidor kreativa uttryck snarare än någonting fyllt med innehåll. Det enda sättet för besökare att interagera med hemsideägaren eller att kommentera texten var möjligen att skriva i en gästbok. Det här var länge sedan, som sagt, och tiderna förändras. Någon gång började jag skriva om böcker jag läste. Det fanns inga lättillgängliga publiceringsverktyg på den tiden, så det handlade om att hårdkoda, vilket jag alltså gjorde. Jag lärde mig faktiskt HTML och CSS (programmeringsspråken som används för att skapa webbsidor och styra deras utseende) av mig själv, genom att prova mig fram. Jag kanske var typ 13 år. Det var nog programmeringen som lockade lika mycket som att skriva.
Sedan har det bara fortsatt. Jag har en del sparat från den tiden, men mina första bokrecensioner är borta. Det tidigaste jag har sparat är bokrecensioner från 2000 och de finns faktiskt upplagda på min nuvarande blogg om man letar. Det dröjde dock många år innan bloggen också började innehålla rena blogginlägg, som inte var recensioner. Där förlorade jag dessutom hela det äldre arkivet vid en serveruppdatering, men har sparade inlägg från år 2008 och framåt.
Jag älskar att pyssla med bloggar och hemsidor. Jag lägger inte längre någon större tid på att pyssla med utseendet, för det har jag inte tillräckligt med kunskaper om, längre (HTML och CSS är något annat idag än var det var då…), men desto mer tid lägger jag på att skriva inlägg. Jag undrar ibland varför jag gör det, men jag inser att det enda svaret är att jag tycker att det är kul. En del kollar på TV-serier, andra virkar dukar och jag postar blogginlägg. Inte så konstigt!
Det slog mig här om dagen att bloggen har blivit rätt stor, i inlägg räknat, och texterna bara ligger där i ett arkiv. Jag tänkte att några av de kanske kan vara roliga att läsa idag igen, av olika orsaker. Jag har därför tänkt haka på det som på Instagram och bloggar kallas för ”Throwback Thursday” (har inte hittat någon klockren svensk översättning, men kanske nostalgitorsdag?). Ofta menar man då att posta bilder från när man var liten och sådant, men jag tänkte djupdyka i mitt arkiv med början nästa vecka.
Här är några gamla designer jag har haft på bloggen. Någon som minns?
Mofibo kontaktade mig här om veckan och frågade om jag ville dela med mig av en kod som ger mina läsare möjlighet att prova Mofibo kostnadsfritt i 30 dagar. Mofibo erbjuder alltså e-böcker som kan läsas i smarta telefoner och surfplattor via deras app. Det kostar 99/kr i månaden, men för dig som vill testa gratis i 30 dagar är koden bokblomma. Den kan användas när man registreras sig hos Mofibo och är giltig till och med 15/12. Observera att det fria abonnemanget automatiskt går över till en tillsvidareprenumeration efter 30 dagar, så se till att säga upp abonnemanget innan dess om du inte vill fortsätta abonnemanget. Det är ingen uppsägningstid.
Det här inlägget är att betrakta som en annons dårå, men jag kan också säga att jag inte har tagit betalt för att skriva det. Tyckte bara att jag ville dela med mig ifall någon är sugen på att testa!
Jag har inte hunnit utforska tjänsten så himla mycket själv, men jag har i alla fall hunnit ladda ned appen till min telefon och börjat läsa bokcirkelboken Grenar av gift. Den finns inte hos mitt bibliotek, så det var kul att den finns i Mofiboappen! Jag kommer också skaffa appen till min padda, så kan jag läsa på den också. Appen ska synka så att man hamnar på rätt sida när man byter enhet.
Först hade jag velat läsa Steglitsan, som jag har lånat om på biblioteket två gånger utan att ha hunnit läsa ut, men den fanns faktiskt inte i Mofibos utbud. De verkar ha en hel del böcker och jag är sugen på att läsa massor av dem, men helt heltäckande är väl inte deras katalog ändå, men det kanske man inte kan förvänta sig heller. Det lär väl dessutom tillkomma en hel del titlar framöver. De har precis lanserat sin tjänst i Sverige, så det är väl lite nytt allting…
Just nu har jag ett gratis provabonnemang och jag kan redan nu säga att jag inte kommer att förlänga det och betala för det. Det har inte att göra med att tjänsten skulle vara dålig eller att utbudet är skralt, utan det handlar om att jag helt enkelt inte läser speciellt många e-böcker på mobilen och då blir det lite dyrt att betala 99 kr/mån. Jag läser helst e-böcker på läsplatta, dessutom, så jag föredrar att ladda ned böcker från biblioteken och att köpa e-böcker som jag inte måste läsa via någon speciell app.
Jag älskar julen. Fruktansvärt mycket. Jag har inte tid att vänta ända till december på julstök, för då blir det mer stress än roligt. Jag vill ju ha tid att äta pepparkakor & dricka glögg i lugn och ro, att slå in julklappar utan stress och att gå på julkalas. Jag har redan druckit glögg X antal gånger denna höst och börjat lyssna så smått på min jul-playlist… Men vissa saker får man vänta ytterligare några veckor på, särskilt julkalendrar… Nu är ju inte jag ett barn och jag har inget barn heller, men jag såg att det i år finns en adventskalender med Pixiböcker och det tycker jag är så roligt och bra att jag postar ett inlägg om det i alla fall (det kanske har funnits i många år förresten?). Jag älskade Pixiböcker när jag var liten! Och visst känns det hemskt mycket sundare och roligare med ett litet Pixibibliotek istället för smaklös mjölkchoklad eller plastleksaker?
Nu är det klart vem som ska spela Ove i filmatiseringen av feel good-boken En man som heter Ove. Det är en superfin berättelse som både är rolig, varm och sorglig. Jag är ju inte ensam om att ha läst den, men för den som missat så kan jag verkligen rekommendera att läsa om surgubben Ove och hur han tinar upp.
Nu är det alltså på gång med en filmatisering. Jag hade en aning om att det kunde bli Robert Gustavsson som skulle få axla huvudrollen i filmen, men jag hade fel, för nu är det klart att det blir Rolf Lassgård. Det blir nog kanonbra! Premiären väntas bli på juldagen 2015.
För den som redan innan dess vill se Ove så går den som teater på på Rival. Där är det Johan Rheborg som gestaltar Ove.
Idag är det 25 år sedan Berlinmullen föll och människor från DDR fritt kunde besöka sina grannar i väst. Jag tänkte att det kunde passa med några boktips som berör livet i Berlin under tiden en mur skar genom hela staden.
Först tipsar jag gärna om Folke Schimanskis historiebok Berlin: en stads historia. Den innehåller mer än de 28 åren med Berlinmuren och tar faktiskt sin början när Berlin som stad börjar växa fram. Jag läste den när jag precis hade varit i Berlin och tyckte att det var en riktigt intressant bok.
Kanske mer lättillgängligt är dock skönlitterära böcker som utspelar sig i Berlin. En riktigt fin sådan är Ögonblicket av Douglas Kennedy. Jag är inget stort fan av romantiska berättelser, men i det här fallet har jag överseende med att en sådan tar stor plats i boken, för det är en riktigt fin bok om förtrycket i DDR.
Jag skulle gärna läsa fler böcker som utspelar sig i Berlin, men jag har inte ramlat över så många. Har du några tips?
Sist, men inte minst, måste jag tipsa om en av mina alla tiders favoritfilm: De andras liv. Det är en fullständigt bländande bra film om en Stasi-agent som övervakar en författare. Mer och mer börjar han känna för dem han är satt att ange och vill skydda dem. Filmen belönades med en Oscar för bästa utländska film 2007. Väl förtjänt. Jag rekommenderar alla att se den.
Nu är Augustpodden tillbaka. Det är alltså en podd där de nominerade till årets Augustpris får chansen att berätta om sina böcker och sitt författarskap. Riktigt intressant!
Här är första avsnittet:
Jag älskar poddradio och blir alltid lika glad när någon ny(gammal) med boktema kommer ut. För mig passar det ofta bra att lyssna på podcasts när jag jobbar (med vissa arbetsuppgifter i alla fall) och de gör det alltid lite roligare att diska och städa..
Den här veckan handlar Tematrio om pappor, vilket ju är passande eftersom det är fars dag imorgon! Berätta om tre böcker som handlar om pappor.
En typisk litterär pappa är Alfons Åbergs pappa. I dagens genusmedvetna samhälle finns det garanterat böcker med alla möjliga familjekonstellationer, men i någon mening måste det ha varit annorlunda när Alfons-böckerna började komma ut och alltså handlar om en pojke som helt okommenterat bor med sin ensamstående pappa. Böckerna är odödliga barnboksklassiker som fortfarande blir lästa av nya generationer. Det är härligt!
En annan litterär pappa är Åsa Linderborgs pappa, som inte riktigt räcker till i självbiografin Mig äger ingen, som handlar om Linderborgs uppväxt hos en alkoholiserad arbetare till pappa. Mycket fin och insiktsfull bok!
Den tredje pappan i min trio får bli en pappa som jag verkligen minns, men inte på något sätt har något positivt att säga om. I Chimamanda Ngozi AdichiesLila hibiskus är pappan en strängt religiös man som torterar sina barn i religionens namn. Fruktansvärd bok.
Jag och säkert ganska många andra bokbloggare fick erbjudande om att vara ambassadörer för Augustpriset i år. Det hade verkligen varit roligt att läsa nominerade böcker och att vara på prisutdelningsgalan, men tyvärr har jag inte tid och möjlighet i år. Bor man i Umeå, som jag, så är ju inte prisutdelningen nästgårds precis och den här hösten har jag redan varit bortrest så det räcker. Nu måste jag lägga i en extra växel och bli klar med mina sista manus så att jag kan slutföra min avhandling i tid.
Nåväl. Generöst nog fick jag ändå en av de nominerade böckerna! Jag är mycket glad över att numera ha Sara Stridsbergs Beckomberga: ode till min familj. Jag har varit nyfiken på Stridsberg sedan DN utnämnde Drömfakulteten till bästa svenska roman från 2000-talet. Jag har också träffat en och annan seriös bokälskare som verkligen hyllat Stridsberg. Nu är jag alltså riktigt peppad på att läsa den här boken, om en kvinna vars pappa bor på mentalsjukhuset Beckomberga. Jag tror det är en väldigt stark läsning, faktiskt, och en enad kritikerkår har för övrigt rosat den.
Jag har lånat hem några biblioteksböcker också. Vi umebor går fortfarande och väntar på att Stadsbiblioteket ska slå upp portarna. Sedan i somras har nämligen biblioteket flyttat till nya lokaler i Umeås nya kulturhus, Väven, och under den tiden har biblioteket hållit stängt. Nu är det bara en knapp vecka kvar innan biblioteket smygöppnar igen, för den 12:e börjar de ha begränsat öppet som ett ”genrep” inför den riktiga invigningen. Men nu när jag ville låna så fick jag söka mig till ett helt nytt bibliotek.
Jag har egentligen aldrig varit en flitig besökare på Stadsbiblioteket, mest för att jag bor typ 500 meter från universitetsbiblioteket som har extremt generösa öppettider (öppet alla dagar i veckan och mån-tors har de till och med öppet till 22) samt erbjuder öppna omlån, vilket passar en seg läsare, som jag.
Nu ville jag få tag på bokcirkelboken Grenar av gift, som är utlånad på universitetsbiblioteket och efter vad jag kan förstå är på villovägar (?), för det finns ingen information om när den förväntas komma in igen. Mest ville jag också låna Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten, som handlar om hennes syn på meningen med (arbets)livet. Jag har länge velat läsa den, mest för att jag själv är extremt kritisk till idén om att folk ska jobba ihjäl sig. Åkestam skrev boken när hon kommit tillbaka från utmattningsdepression efter att ha jobbat sönder sig som copywriter på en prestigefull byrå. Nu har hon bytt bana och forskar kring reklam på Handelshögskolan. Meningen med hela skiten finns inte ens i UB:s magasin, så jag blev helt enkelt tvungen att söka mig till ett för mig helt nytt bibliotek. Det fick bli Ålidhemsbiblioteket, som ligger typ 500 meter från min bostad, fast åt andra hållet. Helt sjukt att jag aldrig har varit där! Men nu har jag varit där och jag tycker det var himla fint och fräscht.
De reserverade böckerna sorteras i bokstavsordning på författare så jag fick röra mig mot Å för att hämta upp min Meningen med hela skiten-bok. Döm om min förvåning när det stod en hel liten rad med sådana böcker på Å. Jag trodde för ett ögonblick att jag gjort något dumt fel och reserverat 3 böcker istället för 1, men det verkar som att det just denna vecka är stor rusning efter den här boken på kvarterets lilla bibbla. Jag hade aldrig gissat att den här boken skulle vara en sådan kioskvältare, men där ser man!
Fast det är klart. Visst undrar man vad som är meningen med hela skiten? Meningen med att jobba och att aldrig tänka på vad man vill göra och vad som är meningen med allt.
Just nu lyssnar jag på ljudboken Låt vargarna komma. Det är en ungdomsbok, tror jag, men som vanligt finns det ingenting som hindrar en vuxen från att läsa. Boken kretsar kring 14-åriga June, som precis har förlorat sin morbror. Morbrodern, Finn, har gått bort i aids och det börjar uppdagas att han hade hemligheter för June. En sådan hemlighet är pojkvännen, Toby, som nu söker upp June för att prata med henne om Finn. Boken utspelar sig 1987, vilket, förutom att vara mitt födelseår ;), också var ett år då kunskapen om aids knappast var lika hög som idag och då aids-skräcken följaktligen var stor. Boken tar upp detta på ett intressant sätt. Vad som är en skön bonus med boken är att den utspelar sig i New York med omnejd. Det är alltid kul, tycker jag, när man känner igen sig i miljöerna. Det är inte allt för ofta böcker utspelar sig i min hemstad, Umeå, så jag får glädjas åt att kunna känna igen mig när turistiga orter dyker upp i litteraturen. New York besökte jag ju för inte allt för länge sedan.
När jag var på PocketShop för ett tag sedan noterade jag att Låt vargarna har fått en ny framsida i pocketversionen och att den nu har ett klassiskt New York-motiv (nämligen Empire State Building). Otroligt tjusig framsida med mjuka, ljusa färger.
Såhär såg Empire State Building ut när jag var där och spanade in:
Låt vargarna komma är förresten inte den enda boken jag läser som utspelar sig i just New York. Jag läser även Donna Tartts hyllade roman, Steglitsan, som tar sin början när Theo är på Metropolitan museum of art med sin mamma och de hamnar mitt i en terroristattack… I Steglitsan strösslas det hej vilt med gatunamn och New York-platser. Lite kul! Fast småskumt att läsa om en terroristattack i New York när man är i just New York. 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
