I dagens nostalgitorsdag tittar jag tillbaka till en bok som jag recenserade för typ 15 år sedan, nämligen Drömmen om en ponny. Det var dock inte första gången jag läste boken, för liksom som så ofta i den åldern så lästes varje bok om och om igen. Det fina med just Drömmen om en ponny är och var att den inte handlar om någon direkt drömponny, utan en ganska besvärlig och envis rackare. Boken är en skön motvikt till mycket annat i genren, som handlar om diverse topphästar och hittehästar och annat som förmodligen står långt ifrån verklighetens upplevelser för medelhästtjejen…
När jag läste Majgull AxelssonsJag heter inte Miriam kändes den så läsvärd, viktig och gripande att jag nästan förutsatte att den skulle nomineras till, och kanske till och med belönas med, Augustpriset. Jag hade fel! Det måste ha varit stor konkurrens i år, helt enkelt. För visst är Axelssons bok om Miriam bra! Och viktig. Den handlar alltså om en kvinna som överlevt förintelsen och som sedan i resten av sitt liv har dolt sitt romska ursprung. Tills hon en dag börjar berätta.
Nu har Majgull Axelsson belönats med ett annat fint pris, nämligen Ivar Lo-priset, som årligen delas ut till en betydande arbetarförfattare. Välförtjänt!
Det har varit en del jubileum i år och främst har kanske Tove Janssons 100 årsdag uppmärksammats. En jubilar som har hamnat lite i skymundan, tycker jag, är Pelle Svanslös 75 år. Hade jag inte läst om det hos Barnboksprat så hade jag missat det! Jag älskade dessa böcker när jag var liten och lånade hem alla de hade på bibblan. Jag hade också flera faksimilutgåvor med de underbara illustrationerna av Lucie Lundberg. För mig, som haft Uppsala som närmsta stad under uppväxten, så var det extra kul att läsa böcker med anknytning till platser jag kände till.
I samband med jubileet har det kommit ut en samlingsutgåva med Pelleböcker. Jag är inte riktigt kompis med den ”nya” Pelle, men det är väl en smaksak vilka illustrationer man föredrar. De nya har ju också sin charm. Jag har förstått att man över huvud taget har ryckt upp och moderniserat berättelserna om Pelle och även introducerat nya karaktärer. Jag har ingenting speciellt att säga om det. Jag kan inte minnas att jag tyckte att originalen var svårlästa när jag var liten och jag kan inte minnas att de innehåller föråldrade och pinsamma saker heller. Eller gör de det? Det är väl en svår balansgång det där med att bevara och att förnya… I det här fallet har man tydligen valt att förnya och det kanske är nog så bra… Huvudsaken att barn fortsätter att läsa om Pelle, som ju är så snäll. Snällt ska det vara!
Det är ju väldigt vanligt att bra böcker filmatiseras, men det händer också att bra filmer utökas i böcker. Nu i december kommer en bok innehållandes manus och extramaterial för Ruben Östlunds hyllade film Turist. Jag är lite skeptisk till att läsa manus (mest för att det är ovant; jag brukar inte läsa den typen av texter), men för den som vill gillar filmen och vill ha en fin bok om den så är det säkert något att lägga till samlingen.
Själv såg jag filmen när den var aktuell på bio och jag tyckte det var riktigt bra. Den kretsar kring en familj som är på semester i Alperna när de är nära att hamna i en lavin. Alla får panik och pappan i familjen springer därifrån. När snöröken lägger sig visar det sig att lavinen aldrig skulle ha nått fram till dem; det var aldrig någon fara, men för mamman i familjen bli besvikelsen stor över att maken valde att springa och lämna henne med barnen. En konflikt uppstår och pappan kan inte erkänna vad han gjorde.
Jag tycker filmen på ett bra sätt belyser mansrollen på olika sätt och så tycker jag att filmen var oväntat rolig (faktiskt). Jag kan verkligen rekommendera den för den som missat!
Det är sällan en bok får ett sådant odelat positivt mottagande från alla håll och kanter, som just Egenmäktigt förfarande. Även uppföljaren, Utan personligt ansvar, som kom tidigare i år, har hyllats överallt. Jag har fortfarande inte läst den, men Egenmäktigt förfarande gillade jag. Eller, såhär: jag hade faktiskt ganska svårt för språket, som är otroligt akademiskt och stelt, men berättelsen, situationerna och karaktärerna är verkligen på pricken fångade och det finns mycket att känna igen från sig själv och ens omgivning. Otroligt insiktsfulla böcker!
I tisdags delades Augustpriset ut och en av pristagarna blev, som ni säkert vet vid det här laget, Lars Lerin, för sin imponerande konstbok Naturlära. Tematrio är i veckan inspirerad av denna bok och uppmaningen är därför: Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!
Lerins bok passar naturligtvis bra här. Det är inte en bok jag läser för texternas skull, utan en bok jag fascineras över på grund av akvarellerna. Lerin är Sveriges främsta akvarellmålare och i Naturlära går han till botten med sådant han ser i naturen. Fantastisk konst!
En skönlitterär bok där naturen har en stor roll är Korparna, där bokens huvudperson flyr från en trasslig familjesituation, med en psykiskt skör pappa, ut till naturen. Han bevakar fågellivet i närheten och är så ensam, så ensam. En oerhört gripande och välskriven bok! Även Korparna har för övrigt belönats med Augustpriset.
Som tredje bok väljer jag en biografi som jag läste när jag pluggade franska: La gloire de mon père. Den handlar om Marcel Pagnols uppväxt i Provence och miljöerna är verkligen fint beskrivna.
En dag tar det stopp. Nina Åkestams karriär på en prestigefull reklambyrå har pekat spikrakt uppåt, men en dag rinner det över och Åkestam inser att hon har jobbat sig till utmattningsdepression. Meningen med hela skiten är en biografi, där Åkestam berättar om den här tiden och tiden efteråt, men den också en personlig betraktelse över hur vår generation kan förhålla sig till arbetslivet och komma underfund med hur vi vill jobba och vad vi vill uppnå i livet. Åkestam delar också med sig av några praktiska övningar, som kan vara en hjälp på vägen.
Det är personligt, klokt och välformulerat. Fokus är inte så mycket på tips om hur man jobbar sig till drömjobbet, som tankar kring hur man över huvud taget kan komma fram till vad man vill göra. Kanske är det inte en bok för alla, men för egen del kände jag stor igenkänning. Det gäller inte minst när Åkestam skriver om att göra icke-val:
”Mognad handlar dessvärre inte om att vakna upp en dag och veta precis vad vi vill. Det handlar snarare om att lära sig leva med insikten om att vi nog aldrig riktigt kommer att veta.
Men det visste ju inte jag när jag stod där med mina slutbetyg och funderade på vad jag skulle göra med dem. Så jag gjorde det folk i alla tider har gjort för att stoppa hjärnan från härdsmälta: jag gjorde ett icke-val och sköt upp beslutet på framtiden. Jag började plugga ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.”
Alla dessa val. Dessa möjligheter. Andras förväntningar och ens egna förväntningar. Och en arbetsmarknad som är så svår, så svår att komma in på att man inte vågar tänka efter eller säga nej. Jag kan tänka mig att vissa blir närmast provocerade av en sådan här bok, för visst är det lite löjligt att folk jobbar sönder sig eller grubblar sönder sig över vad de ska göra med livet, när det finns människor som i någon mening inte ens har speciellt många val… Den här boken är inte för alla, som sagt, men vi är nog en ganska stor grupp ur min generation som behöver den här peppiga och fina boken med kapitel i stil med ”Gör något. Vad som helst”, ”Det är lätt att vara modig om man inte är rädd”, ”Oj förlåt, är du med i panelen? och andra frågor man blir jävligt trött på sjuttonde gången man får dem” (angående det sista: SKOJA INTE. Jag blir VANSINNIG av att ständigt bli automatiskt borträknad eftersom jag tydligen ser ut mer som en 18-årig prao än den forskare jag är…).
Jag älskade förresten kapitlet där Åkestam skriver om sin flytt till New York. Det är ett val jag själv aldrig skulle göra, men kapitlet är intressant ändå och inte minst så var det en ögonöppnare att läsa om kulturen på hennes arbetsplats i USA. Åkestam skriver väldigt fyndigt om hur vi svenskar är vana vid plana strukturer, ifrågasättanden och att det bara är själva produkten som räknas. Hon går nästan sönder av otålighet på jobbet i USA, där alla chefer har sin chef och där processerna är viktigare än att få fram ett resultat. Under Åkestams två år jobbar hon inte med ett enda projekt som når fram till ett slutförande. Jag hade nog inte pallat många veckor på en sådan arbetsplats! Men det är skönt att tänka på processerna de dagar då det känns som att man aldrig kommer fram till något resultat…
Jag gillar den här boken! Den är underhållande och tänkvärd och för mig finns det stor igenkänningsfaktor. Jag rekommenderar den för alla i min ålder som inte har kommit på vad de ska göra när de blir stora…
Dagens tillbakablick blir till en Tematrio som jag svarade på 2010, nämligen tema sex! Temat gick ut på att berätta om tre böcker med minnesvärda sexscener. Jag skrev att jag främst kommer ihåg de riktigt dåliga sexscenerna och så är det faktiskt. En riktigt dålig finns i Shantaram och den är så ofrivilligt komisk, tycker jag, att det faktiskt är därför jag plockar upp det här inlägget från arkivet. 😉
”Jag tryckte läpparna mot denna himmel och slickade i mig stjärnorna. Hon tog in min kropp i sin och varje ögonblick var en besvärjelse. Vår andhämtning var som om hela världen bad böner. Svett rann i strömmar till raviner av njutning. […] Min kropp var hennes vagn och hon körde den in i solen. Hennes kropp var min flod och jag blev hennes hav.”
Känner ni till Bad sex in fiction award förresten? Det är alltså ett litteraturpris som årligen delas ut till en författare som gjort sig skyldig till en riktigt dålig sexskildring. En av årets nominerade är Haruki Murakami.. Jag har inte läst hans senaste, men förvånas faktiskt inte över att han fått en nominering. Han sparar verkligen inte på sexscener i sina böcker och ibland blir det väl helt enkelt lite för mycket.
Jag läste i SvD att SVT kommer att sända ett ”Stjärnorna på slottet” med deckarförfattare. Med start i januari kommer det sändas program där författarna Denise Rudberg, Börge Hellström, Anders Roslund, Anna Jansson, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam turas om att berätta om sig själva. De ska också leka Cluedo med mord från deras egna böcker.
Först kändes det som ett April-skämt, men det är ju långt till april, så det är väl inte ett sådant.. Alltså, jag menar inte att det är en helt crazy idé, men det känns bara så… gammalt. Orkar någon ens titta på alla de här programmen där kändisar och b-kändisar och c-kändisar pratar, gråter, dansar och så vidare?
Gud, vad negativ jag låter. Men det är ju också den där aspekten jag har varit inne på förut, den att det finns så ooootroligt många dussindeckare. Om det här ska bli ett koncept som SVT kommer att köra i ett antal år så får vi som läsare inte bara det tveksamma nöjet i att försöka sålla ut guldkorn i en ännu stridare ström dåliga deckare utan vi kommer också att behöva titta på hur författarna, som eventuellt är snäppet mer ointressanta än de eventuellt helt ointressanta böckerna, berättar om sina liv på bästa sändningstid. Det insinueras i SvD-artikeln att det här kommer bli ännu en i raden av gråt ut-program, dessutom.
Nu menar jag inte att författarna som medverkar i första säsongen är usla, men jag kan tänka mig att det här programmet kommer att följa precis samma utveckling som alla andra kändisprogram… Förr eller senare tackar alla kändisar nej liksom..
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
