I veckan har bokcirkelträffarna avlöst varandra. Jobbets bokklubb går mest ut på att boktipsa varandra och i slutändan har nästan ingen läst samma bok som någon annan… Det brukar med andra ord inte bli så mycket uppstyrda diskussioner eller så. Vi brukar ändå välja ut 2-3 böcker att läsa och förra gången röstades bl.a. Americanah och Steglitsan fram. Jag har läst båda dessa böckerna sedan dess… Men inte tagit mig igenom.
Steglitsan är ca 700 sidor och jag läser den i mobilen. De enda tillfällen när jag läser på mobilen är i princip 1) i väntan på att min lunch ska bli färdigmicrad 2) i hissen. Det blir ca 4 min läsning per dag (en bra dag). Jag är nu på sidan 300 ungefär… Åh, vad jag är knäpp som läser en jävla tegelsten i mobilen! Och vad knäpp Donna Tartt är som har skrivit en så sjukt lång bok! 300 sidor tycker jag är en lagom längd på en bok… Jag hade en kort period i somras/höstas då jag var rätt entusiastisk över tegelstenar (inbundna, dessutom), men nu vet jag inte längre…
Nåväl. Americanah är en bok som är så bländande bra att jag inte vill att den ska ta slut! Den är typ 500 sidor, ett sidantal jag alltså inte är kompis med, men jag BRYR MIG INTE. För den är så bra!! Chimamanda Ngozi Adichie är en sjukt skicklig författare och i den här boken sätter hon verkligen fingret på rasifiering, hur det drabbar människor och hur förutfattade meningar och klasstrukturer baserade på hudfärg vävs in i folks identitet. En otroligt tankeväckande bok! Det är det bästa jag läst av Adichie hittills.
Men utläst är den inte… 🙂
I Picket & pocket har vi läst Grenar av gift och den har jag faktiskt läst! Jippi. Det krävdes dock att jag ägnade en timme kvällen innan åt hetsläsning. Jag brukar aldrig ha ro att läsa mer än ca 20 min i taget annars. Det kommer ett inlägg om boken framöver! Kan dock redan nu säga att det var en diskussionsvänlig bok. 🙂 Även om åsikterna var lite blandade…
Till nästa gång läser jobbets bokklubb Lilla smycket och Expeditionen. Man kan nästan tro att det är mina förslag, för det är två av de böcker som har hittat hem till mig den senaste månaden. Det var dock en ren slump att det blev så!
I bokcirkeln Picket & pocket läser vi Konsten att vara kvinna. Den vann i en spännande omröstning där Lilla mycket var på håret att vinna.. 😉 Jag har sett att Konsten att vara kvinna finns som ljudbok, så jag kommer att lyssna på den, tror jag.
Jag fortsätter med mina veckovisa djupdyk i arkivet. Den här gången landar jag i 2011, då jag i juli summerade läsåret som det varit hittills. Jag hade nämligen skrivit ner några planer för 2011 och där skrev jag ner saker som att:
1. Läsa ut biblioteksböckerna jag hade hemma. Jag räknar upp några av Haruki Murakami och en av Kerstin Thorvall. Jag kan konstatera att jag vid det här laget faktiskt har läst och lämnat tillbaka Murakami-böckerna, medan Thorvalls Det mest förbjudna fortfarande finns i hyllan… 😮
Här står den faktiskt…
2. Läsa mer franska böcker. Det hade inte skett vid halvårsskiftet 2011 och jag kan konstatera att jag efter detta datum inte har läst en endaste! 😮
3. Läsa ut outlästa böcker som jag hade hemma. Här nämner jag t.ex. Lilla himlafågel och Att rosta bröd, som jag läste ut under 2011. Jag kan dock konstatera att antalet outlästa titlar knappast har blivit färre sedan 2011… Jag har vid det här laget säkert 60 outlästa titlar! 😮
Igår skrev jag att jag ser fram emot att lyssna på årets Vinter i P1. Jag älskar verkligen podcasts! En annan av mina favoritpoddar är En varg söker sin pod, där Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli diskuterar, högt och lågt. I det senaste avsnittet berättade de att de just nu sätter ihop en bok där de svarar på lyssnarnas frågor.
Snart är det jul och det innebär också att vinterversionen av Sommar i P1 börjar sändas. Det är goda nyheter för en poddälskare som jag! Till vintern är det lyssnarna som får rösta fram värdarna i programmet och i år, som alltid, är det några författare som har fått äran. En av de är Lars Lerin och en annan är Mustafa Can. En annan är Sara Danius, medlem i Svenska Akademien. Ser verkligen fram emot årets Vinter!
Om ni frågar mig så finns det få saker som är så roliga att få som hårda klappar, innehållandes böcker! Det kluriga med böcker är ju dock, tyvärr, att bokmalen är svår att överraska med en bok. Risken finns ju att 1) boken redan är läst 2) inte uppskattas av den kräsne. Det andra kluriga med att ge bort böcker är att mottagaren kanske inte ens är speciellt intresserad av att läsa (svårt att förstå, jag vet, men en del människor läser inte böcker!!). Så, när jag satte mig ner och funderade på boktips till den som vill ge bort böcker i jul, så började det stå rätt still…
Däremot har jag en del tips på bokrelaterade prylar!
En läslampa t.ex! Jag har god nytta av min. Min kille somnar nästan alltid före mig och då passar jag på att smygläsa lite på kvällarna. Jag har nog inte den mest praktiska varianten, men… Den är ganska söt i alla fall! Min är från Coolstuff, om någon undrar.
Tjusiga bokmärken är också roligt att ha. Jag har en superfin med inskription! Den har jag fått i present, så jag vet inte var man får tag på något liknande. Utöver den har jag en mängd andra varianter också.. Och det är ju tur, för jag har nästan alltid 3+ böcker på gång samtidigt… 😉
Bokstöd är egentligen överflödiga för bokmalen, för förmodligen finns det så många böcker att bokhyllorna sprängs och det inte behövs något bokstöd som håller uppe böckerna.. 😉 Men om det mot förmodan skulle behövas ett stöd, så finns det galet många fina. Själv har jag en enkel uggla från Åhléns. Skulle dock inte tacka nej till den här taxen från Ellos eller den här pingvinen från Svenssons i Lammhult (om jag hade behövt någon, men det gör jag inte :o):
Bokhyllor är kanske en knäpp sak att ge bort. Det är ju inte säkert att det finns plats för en sådan. Men låt oss säga att det gör det. I sådant fall tycker jag att Selfshelf är rolig. Och Bokomaten! Praktisk pryl… Jag skulle behöva en sådan, så kanske det inte blev så många böcker som förblev outlästa år efter år.. 😮
Sedan finns det ju typ oändligt många bokprylar där ute för den som vill vara nördig. Penguins bokmuggar är förmodligen mer sålda än böckerna själva 😉 Men fina är de! Vet ej var de finns att köpa i Sverige, dock.
Jag skulle heller inte tacka nej till någon av dessa smycken (från The literary gift company; ett brittisk företag, som jag faktiskt inte har testat att köpa från).
Feelgoodbibliotekarien har förresten en svensk shop med bokprylar, Bokbutiken!Här finns det också potentiella julklappar till boknörden! Som tröjor och muggar med boknördiga tryck.
Jag älskar verkligen att läsa och skriva. Älskar! Jag kan inte tänka mig att inte ha böcker i mitt liv och jag har jättesvårt att tänka mig att vara utan bloggen. Jag behöver läsa och skriva! Till vardags jobbar jag som ingenjör och en stor del av mitt jobb handlar således om att läsa vetenskapliga artiklar och att själv skriva artiklar och andra rapporter. Även detta är underbart. Fast… Jag kan inte komma ifrån en grej och det är att jag verkligen avskyr engelska!
Jag har aldrig haft lätt för engelska. Förmodligen spelar det in ganska mycket att vi till största delen saknade engelsklärare på högstadiet och fick ägna oss åt självstudier. Som ni förstår har jag inga bra grunder med mig från grundskolan och det där gigantiska kunskapsglappet som jag hade med mig när jag började gymnasiet har liksom stannat kvar. Chocken var ganska stor när jag började på universitet och insåg att svenskan inte var ett speciellt gångbart språk längre. Förutom några spridda kurser de första terminerna så gavs resten av utbildningen helt på engelska. Ibland var man rent av ensam svensktalande. Först år fyra kom en ny andningspaus med en kurs som oväntat gavs helt på svenska. Den kursen var… underbar. Att få uttrycka sig fritt, kunna sväva ut i rapporterna, våga ställa frågor när som helst och hur som helst utan några språkliga begränsningar. Jag älskade den kursen. Den hade nog kunnat handla om vad som helst.
Jag lärde mig att ta sig fram, men jag vande mig aldrig och jag tror aldrig att jag kommer att kunna tala engelska helt obehindrat heller. Jag kan verkligen inte småprata och skämta på engelska. Det står still! Det står också stilla när jag måste skriva. Om det tar mig några minuter att knattra ned en sådan här text så tar det mig säkert 20 min att författa något liknande på engelska. En gång när jag skrev på svenska så stannade en kollega, helt paff, utanför mitt kontor och frågade ”Skriver du nu? Jag kan inte ens skriva sådär snabbt om jag sitter och låtsasskriver och bara trycker ner tangenter på måfå!”. Ja, jag är snabb på svenska, men jag är också frustrerande långsam och osäker på engelska.
Jag har kollegor som vägrar att skriva rapporter på svenska, även om kunder och uppdragsgivare uttryckligen önskar att få rapporten på det språket. Jag är ganska ensam om detta, men jag ser noll begränsningar när jag får skriva på svenska. Visst, ibland kanske man får tänka några varv innan man kommer på en bra översättning till knepiga facktermer, men det är ingenting mot den begränsning jag känner när jag sitter och ska författa något på engelska. Då blir det helt blankt.
Jag fattar att det är nödvändigt att kunna engelska. Men jag kan inte komma ifrån att det känns trist också. Jag älskar ju som sagt att skriva, att ha flyt, att bara låta fingrarna dansa över tangenterna. Det där tillståndet infinner sig aldrig när jag sitter där med mina engelska rapporter…
Jag känner mig mer avslappnad inför franskan, faktiskt, trots att jag rent krasst kan mycket mindre franska än engelska. Det är väl just det att man som svensk förväntas vara ”flytande” på engelska och när man inte är det så får man typ skämmas. Den som pratar franska flytande kan ju briljera mer den kunskapen, liksom, men att vara superduktig på engelska är en underförstådd baskunskap, ungefär som att man som svensk förväntas vara läs- och skrivkunnig.
Långt inlägg. Kände bara för att bekänna detta. 😉 Det finns säkert fler därute som känner sig osäkra på engelska, även om det är något som ingen pratar om. Det är så himla fint att som svensk tala om att vara ”flytande på engelska”, att tanka ner amerikanska filmer utan textning, att läsa böcker på engelska och tvärsäkert säga att så mycket försvinner i översättningen att det inte är någon idé att läsa i svensk översättning. Men det är ingen som frågar om vi ska översätta engelska facktermer till svenska eller om det möjligen är ett problem att högre utbildning i Sverige ges på språk som gör att många studenter är tystare än vad de egentligen skulle vilja vara…
Nu har jag i alla fall köpt in denna bok och jag hoppas att den blir till någon hjälp… Ibland är ju engelskan tyvärr oundviklig. Köpte även en liten bonusbok. På svenska. 😉
Det har blivit dags för Bokbloggarnas litteraturpris igen. Tävlingen, som anordnas av Breakfast book club, går till så att alla med en bokblogg får nominera titlar som kommit ut på svenska under året. I januari sammanställs de nominerade och då startar en omröstning bland de som fått flest nomineringar.
Förra gången jag skrev om det här priset och vilka böcker jag läst/nominerat/röstat på fick jag en spydig kommentar om att jag var lat och att det var helt oacceptabelt av mig att nominera och rösta utan att ha läst allt/en stor del av utgivningen. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på idiotin det skulle innebära om jag som hobbybloggare skulle känna ett så starkt ansvar över det här priset att jag la ner den tiden det skulle krävas att läsa hundratals (tusentals) böcker. Håhå, jaja.
Jag kommer aldrig nå den punkten att jag ens läser 10 eller fler böcker från årets utgivning. Jag läser blandade titlar och allt som oftast böcker med några år på nacken. Då har man förhoppningsvis hört en massa saker om dem och fått sig en känsla av om de är läsvärda. Jag har inte tid och lust att läsa osäkra kort bara för att vara först på bollen med nya böcker.
Så är det med det.
Och apropå det. Det vore roligt med ett pris som ligger några år efter. Typ att nu i januari utse bästa bok från 2012. Det skulle, på riktigt, vara intressant att se vilka böcker som folk skulle nominera till ett sådant pris. Vilka böcker var bara tomma snackisar? Vilka seglade upp till läsupplevelser som fortfarande sitter i minnet?
Jag ska leta upp min 2012-favorit, tror jag. Återkommer om detta…
I dagens nostalgitorsdag tittar jag tillbaka till en bok som jag recenserade för typ 15 år sedan, nämligen Drömmen om en ponny. Det var dock inte första gången jag läste boken, för liksom som så ofta i den åldern så lästes varje bok om och om igen. Det fina med just Drömmen om en ponny är och var att den inte handlar om någon direkt drömponny, utan en ganska besvärlig och envis rackare. Boken är en skön motvikt till mycket annat i genren, som handlar om diverse topphästar och hittehästar och annat som förmodligen står långt ifrån verklighetens upplevelser för medelhästtjejen…
När jag läste Majgull AxelssonsJag heter inte Miriam kändes den så läsvärd, viktig och gripande att jag nästan förutsatte att den skulle nomineras till, och kanske till och med belönas med, Augustpriset. Jag hade fel! Det måste ha varit stor konkurrens i år, helt enkelt. För visst är Axelssons bok om Miriam bra! Och viktig. Den handlar alltså om en kvinna som överlevt förintelsen och som sedan i resten av sitt liv har dolt sitt romska ursprung. Tills hon en dag börjar berätta.
Nu har Majgull Axelsson belönats med ett annat fint pris, nämligen Ivar Lo-priset, som årligen delas ut till en betydande arbetarförfattare. Välförtjänt!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
