Okej, sommaren känns kanske inte så jätteaktuell just nu, inte i Umeå i alla fall, för där ser det ut ungefär såhär:
Men nu börjar faktiskt förlagen presentera sina sommarkataloger. En bok att se fram emot är del tre i Håkan Nessers storstadstrilogi, som inletts med Maskarna på Carmine Street (utspelar sig i New York) och Himmel över London (gissa var den utspelar sig 😉 ). Jag tycker om Håkan Nessers böcker! Inte minst blev jag fascinerad över en av hans äldre böcker, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Den har verkligen ett överrumplande slut, som väckte många frågor – en bok som är spännande på det allra bästa sättet. Nessers storstadsböcker har jag nog inte tyckt har varit riktigt lika briljanta, men ändå väldigt läsvärda. Förr eller senare kommer jag absolut läsa den avslutande delen, Elva dagar i Berlin. Kanske får det bli en kommande ljudbok. Man kan ju alltid hoppas på en författaruppläsning i sådant fall, för Nesser är väldigt behaglig att lyssna på, tycker jag.
Framsidan är för övrigt superfin. Älskar färgerna, typsnittet, allt! 🙂
En annan bok, som jag ser fram emot, är Anna Gavaldas senaste, som nu kommer på svenska. Jag älskar hennes relationsromaner! Den här senaste heter Hjärtat i vår vänskap och handlar om två lite udda figurer som finner varandra:
Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.
Det är denna vänskap som Billie berättar om, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa dem.
Det här är för övrigt samma bok som jag var sugen på att köpa när jag var i Frankrike för ett par år sedan. På den tiden funderade jag på om det var en barnbok… Såhär ser den nämligen ut i Frankrike:
Jag älskar originalframsidan! Jag är svårt svag för söta djur. Den svenska är… seriös och vuxen… 😉 Fast fin på sitt sätt, kanske.
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på den hyllade relationsromanen Egenmäktigt förfarande, där läsaren får följa Ester Nilsson i hennes olyckliga kärlek. Fem år har nu passerat sedan Ester blev fri från det inte precis givande förhållande hon hade i den tidigare boken. I samband med att en teaterpjäs, som hon har skrivit, ska sättas upp, så träffar hon skådespelaren Olof Sten. Kemi uppstår omedelbart och Ester och Olof inser tämligen snabbt att de trivs i varandras sällskap. Enda problemet är att Olof är gift. Så följer en ingående beskrivning av Esters nya kärlek.
Han hör av sig och han snäser av henne. Han vill att hon åker till andra sidan Sverige för att möta upp honom när han är på turné och han säger om och om igen att han inte tänker lämna sin fru. Han ringer och skickar sms på nätterna och han ber henne att inte höra av sig under julen när han är med sin fru. Han promenerar med Ester hand i hand i Stockholm och han får henne att pila iväg på teatern för att han inte ska bli upptäckt med henne inför hans bekanta som råkar komma förbi. Förhållandet beskrivs som ett konto, där Olof har benkoll på hur saldot står: har han varit för snål mot henne ett tag så är han omtänksam och rolig en period, för att sedan stöta bort henne när han börjar stå för mycket på plus. Och Ester? Hon är uppmärksam, tolerant och väntar troget på det som hon tolkar som det enda möjliga: att han skiljer sig från sin fru. För henne är det uppenbart att det kommer att bli så. Hans förhållande med frun är ju så tråkigt och instängt. Annars skulle han ju inte vara med Ester!
Lena Andersson skriver om Ester och Olof så att det blir som en blandning mellan en avhandling och en dagbok. Allt känns äkta, genomtänkt och på pricken. Stilen liknar den i Egenmäktigt förfarande: det finns en akademisk ton som gör att texten kanske upplevs lite styltig, rent av onaturlig. I Egenmäktigt förfarande hade jag svårt att köpa det, men nu har jag vant mig och tycker att det känns helt rätt.
En underbar bok! Allt känns analyserat, genomtänkt, intressant och relevant. Varje mening känns perfekt och varje vändning i berättelsen ger en ny, tankeväckande vinkling. Det här är bland det bästa jag läst om människor och hur svårt det kan vara att leva i relationer.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en genomtänkt och på pricken beskrivning av hur det kan vara att vara den andra kvinnan.
Betyg: 5 bilsemestrar av 5.
Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Om Lena Andersson och om Utan personligt ansvar
Lena Andersson (född 1970) är en svensk journalist och författare som slog igenom för den stora massan med romanen Egenmäktigt förfarande, för vilken hon också belönades med Augustpriset 2013. Debuterade gjorde hon dock redan 1999 med romanen Var det bra så?.
”Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.
Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?
Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna.
Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.
Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.”
I dagens nostalgitorsdag kollar jag upp det bästa jag läste 2008!
Det jag reagerar på mest är att jag tydligen läste 39 böcker (2014 läste jag 75). 2008 var jag mitt uppe i studierna och jag minns studietiden som en enda lång fest. När jag tänker på studietiden ser jag bara alla fester, påhitt, sittningar och studentliv. Jag gick på ca 1 sittning i månaden och gick oftast ut varje fredag och lördag. Jag jobbade också ideellt på vårt kårhus, satt i kårfullmäktige och i några arbetsgrupper inom kåren, engagerade mig i studieföreningen och i programrådet. Jag tränade säkert 5 gånger i veckan. Jag pluggade också, såklart. Jag pluggade 150 % ungefär halva studietiden och jag missade inte en föreläsning (förutom två när jag hade körtelfeber). Den här tiden tänker jag dock inte tillbaka på som någonting krävande, utan mer som en lång, rolig semester. Ibland frågar jag mig hur jag gjorde det. Idag hinner jag ju knappt dammsuga, än mindre palla med att gå på krogen. Men i alla fall. Nu inser jag vad som fick stå åt sidan. Uppenbarligen var det böckerna!
En annan reflektion, apropå min lästakt 2008, är att jag nu för tiden betraktar mig som en långsam läsare och tycker att jag aldrig hinner läsa. Det är ju uppenbarligen skitsnack. Jag föreställer mig att jag enbart läser en liten snutt här och där, t.ex. medan jag rör i en kastrull eller medan jag står i hissen. Så kan det ju inte vara. Vet inte riktigt när jag läser…
Vad tyckte jag var bäst 2008? Som vanligt kunde jag inte välja i en bok, men jag ger några förslag till årsbästa.
Jag gissade att Jag heter inte Miriam skulle vinna Bokbloggarnas litteraturpris 2014. Och jajamensan! Jag heter inte Miriam vann. 🙂 Jag hade på känn att den skulle belönas. Dels för att den är bra, såklart, men också för att den har sålts i många exemplar och säkert är en av de titlar från 2014 som många bokbloggare har hunnit läsa.
Boken handlar om en romsk kvinna som har överlevt förintelsen. Hon har hemlighållit sin bakgrund nästan hela sitt liv. En fantastiskt gripande berättelse! Läs!
När jag listade böcker att se fram emot i vår så var det också just vårens böcker det handlade om. Kanske är det dock så att de riktiga önskeböckerna kommer först i höst. Då kommer åtminstone en ny roman av min favoritförfattare, ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri, som alltid vågar ifrågasätta dumheter i samhället och belysa viktiga politiska frågor. Den nya romanen har titeln Allt jag inte minns. Jag har inte hittat någon information om den är över huvud taget, utöver att den är tänkt att komma ut vecka 36 (enligt DN:s bokkalender). Jag är exalterad i alla fall! 🙂
En annan roman som kommer ut i höst är Martin Kellermans debutroman! Jag har inte hittat någon direkt information om den heller, men jag är väldigt nyfiken på den. Jag brukar läsa serien Rocky i morgontidningen och tycker allt som oftast att den är både kul och intressant. Med tanke på hur produktiv Kellerman är i sitt serieskapande så undrar jag faktiskt hur han har haft tid att skriva också. 🙂
Nu blir det mycket Liv Strömquist (läste ju den helt fantastiska Kunskapens frukt för inte så länge sedan), men jag måste bara tipsa om att teaterföreställningen Liv Strömquist tänker på dig, som är baserad på Einstens fru, Prins Charles känsla och Ja till Liv! (kan rekommendera alla!) finns på SVT Play just nu. Jag blev uppdaterad om detta hos Bokdivisionen och hade säkert missat det annars. Tur att jag inte gjorde det! Jag önskar att jag hade haft chansen att se teatern när den gick på Dramaten förra året, men det gick såklart inte för en umebo som mig. Nu ska jag verkligen ta chansen att se föreställningen på TV istället. Gör det du med! Och läs seriealbumen om du inte redan har gjort det!
Sagan om häxan Märta är en bilderbok som riktar sig till åldrarna 6-9 år. Jag fick en e-boksversion skickad till mig från författaren när den var nyutkommen för ett par år sedan. Jag har inga barn, så boken har blivit liggande, faktiskt, men nu har jag bläddrat igenom den! Det är en fin liten bok med söta illustrationer av Ulricha Kindler. Storyn är ganska klassisk: en häxa som är ond (åtminstone ibland) och ett par barn som kommit vilse.
En sak jag reagerade på emellanåt är att det är en del avancerade ord med i berättelsen. Jag tyckte det var lite märkligt med ord i stil med ”rättrådig” i en bok för små barn. Sedan läste jag på baksidan att det är ett medvetet grepp, tänkt att inspirera till att diskutera vad orden betyder.
Jag har lite svårt att recensera den här boken. Jag vet inte alls hur den tas emot av ett barn, liksom. Av samma författare har jag hur som helst läst ett par romaner, riktade till vuxna, och särskilt Andetag kan jag rekommendera. Jag har förstått att författaren, Stina Nilsson, har belönats med ett stipendium från Sveriges författarfond, så förhoppningsvis blir det fler böcker framöver.
När boken tar sin början hamnar 13-åriga Theo Decker mitt i ett terrordåd, i vilket kan kommer att förlora sin mamma. Själv överlever han explosionen som briserar mitt i Metropolitan museum of art och med sig får han Steglitsan, en ovärderlig tavla av 1600-talskonstnären Carel Fabritius. Boken kommer att följa Theo genom livet och Theo kommer att följa tavlan. Medan åren går blir det allt omöjligare att lämna tillbaka målningen. Att stjäla konst är ett allvarligt brott och Theo kommer att bli mer och mer stressad över att ha den i sin ego. Till slut hamnar den i ett magasin.
Theo själv kommer att leva ett kringflackande liv. Den första tiden efter mammans död bor han hos en barndomskompis och hans överklassiga familj. Han hinner precis rota sig och hitta sin plats när hans försvunna pappa kommer från ingenstans och rycker med honom till Las Vegas och det själlösa, folktomma, avlägsna bostadsområde där han bor med sin nya tjej. Theo kommer inte att bli kvar där speciellt länge. Snart är han i New York igen och blir omhändertagen av möbelrestauratören Hobie, som han har lärt känna genom märkliga tillfälligheter. Där får han någon som bryr sig om honom och något att göra om dagarna, d.v.s. sälja antikviteter i den butik som hänger ihop med Hobies verkstad. Traumat han har varit med om går dock inte att skaka av sig så lätt och hans begär efter dövande droger gör att han börjar ägna sig åt skumraskaffärer och bedrägerier.
Donna Tartt tar läsaren med på en riktigt lång resa, inte minst en inre sådan. Man får följa Theos resa in i vuxenvärlden, de villovägar han hamnar på och hur han försöker hamna rätt, trots allt. Det är en riktigt tjock bok (närmare 800 sidor) och det går inte att redogöra för alla bottnar, men Tartt lyckas verkligen få ihop berättelsen om hur Theo faller offer för omständigheterna och blir den han blir. Trots att boken är så tjock så finns det en språklig elegans som man sällan ser i tegelstenar, tycker jag. Mycket skildras mellan raderna, som när Tartt beskriver den tjusiga adressen där barndomskompisens familj bor – på bottenvåningen. Det säger precis hur fin familjen är, men också precis hur fin den inte är. Varenda karaktär och miljö känns genomtänkt och skildras med en perfekt stilkänsla.
Trots att jag i stort är oerhört förtjust i den här romanen så måste jag säga att det är något som skaver. Rejält. Och det är sidantalet. Boken hade mått bra av hård redigering och sidantalet hade med fördel kunnat minskas med minst 400 sidor. Det finns sällan någon anledning att brodera ut en berättelse såhär mycket. I det här fallet finns det dessutom hela avsnitt och delar som jag inte ser hur de för berättelsen framåt.
Med det sagt så är det här fortfarande en bok jag är säker på att jag kommer att bära i minnet i lång tid framöver. Det jag förmodligen kommer att ta med mig är främst den oerhört fina berättelsen om tavlan och hur den berör och förändrar livet för människor som får den i sina händer. Hur tavlor (och andra antikviteter) blir små vittnesmål från svunna tider och hur de i vår tid kan väcka känslor och lära oss saker. Tartts resonemang runt det här och hur hon väver ihop det med berättelsen om Theo är strålande. Jag blev verkligen berörd!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
