Citymorden inleds med att passagerarna i en tunnelbanevagn blir rånade av ett maskerat gäng. Rånarna går brutalt fram. Två män blir skjutna och tåget lämnas i full fart utan förare. Bytet är dock blygsamt. Polisen blir också lite ställda av att analysera filmerna från övervakningskameran. Är det ett gäng tjejer som brutalt skjuter ner och rånar passagerarna i tunnelbanevagnen? Något i kroppsformen och rörelsemönstret antyder att det kan vara så. Parallellt med utredningsarbetet får läsaren följa de tjejer som faktiskt ligger bakom det grova rånet – och en del kommande våldshandlingar som väntar. Vad är de ute efter? Motivet rullas upp under berättelsens gång.
Det är spännande och jag uppskattar det som jag själv, märkligt nog, upplever som extremt nyskapande: att kvinnor begår grova brott. Inte för att jag applåderar grova brott eller för att jag har missat att statistiken tydligt pekar ut att det i det verkliga livet främst är män som begår grova brott, men ändå. Det är något speciellt med att kvinnor får spela rollerna som helt galna och brutala och skräckinjagande. Jag vet inte om jag någonsin har läst någon sådan bok förut? Kanske har jag i och för sig läst en och annan deckare där det mot slutet dyker upp som gubben i lådan att någon galen kvinna ligger bakom någon slags våldshandling, men aldrig har jag väl läst en bok där det verkligen är centralt i boken att brottslingarna är ett tjejgäng. I litteraturen upplever jag att tjejer allt som oftast är söta, snälla, känslosamma och mjuka. I vissa fall och i vissa genres är de Lisbeth Salander-typer: tuffa, coola, smarta. Men aldrig beskrivs de väl som sjuka i huvudet och våldsamma och råa? Det är för mig helt nytt.
Jag tycker det höjer boken, faktiskt, att det är tjejer som har de här rollerna. Sedan kan jag sucka lite över storyn, som jag tycker är i det knäppaste laget, och jag vet heller inte riktigt vad några av sidohistorierna egentligen tillför. Men ändå. Det här är en både spännande och underhållande deckare, som faktiskt sticker ut från det mesta i genren.
Jag läste i DN att det troligen inte blir någon fortsatt filmatisering av Engelsforstrilogin. Den första delen, Cirkeln, hade ju premiär för några veckor sedan och jag såg den under premiärhelgen och tyckte den var riktigt bra: kanske inte det bästa jag sett (och då ska ni vet att jag ser betydligt fler filmer än jag läser böcker… 😉 ), men absolut en kvalitativ film och en film som verkligen gör boken rättvisa!
Man hade hoppats på omkring 400 000 sålda biljetter, men hittills har det bara gått runt 80 000 och då går det liksom inte att fortsätta…
Tråkigt tycker jag! Jag hade gärna sett en fortsättning. Böckerna är ju underbara skildringar av tonårslivet och också väldigt bra fantasyböcker. Jag älskar greppet att förlägga handlingen till en bruksort. Den typen av miljöer och den vinkeln finns inte någon annanstans, vad jag vet. Annars är ju bioduken full av dyrbara filmsatsningar med en massa specialeffekter och ointressanta dussinstorys. Det är trist att något som är lite nytt har så svårt att nå ut och det är djupt tragiskt att svenska filmer har så dålig status. För jo, jag tror faktiskt att faktumet att boken och filmen är svensk gör att många väljer bort den direkt.
Andra filmatiseringar går desto bättre. Jag ryser lite av tanken på att folk vallfärdar för att se Femtio nyanser, som ju också går på bio just nu…
Jag inser att jag borde bo större och ha fler bokhyllor… Men i väntan på någon ändring på den fronten så fick jag ta till en annan lösning: jag sorterade ur alla mina kokböcker och ställde dem i delar av det som brukar vara mitt ”skafferi”. Maten som stod i skafferiet? Ja… mjölblandningar och majspasta och vinflarror har hamnat lite här och där i min kokvrå. Måste ändå säga att det känns bra att ha kokböckerna nära till hands. Älskar kokböcker!
Hur gör ni andra som bor i små bostäder? Hur rymmer ni era bibliotek egentligen?
I dagens Nostalgitorsdag plockar jag upp ett inlägg från 2010, där jag prickar av vilka författare jag har läst på Lyrans lista över 100 kvinnliga författare. Tänkte faktiskt uppdatera den!
Teckenförklaring: Fetstilt tiel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren – fetstila författaren Kursivera de titlar du vill läsa Stryk över de du inte vill läsa
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ efter boken betyder att du äger den
x efter de du påbörjat men inte avslutat
Jag har shoppat ytterligare några reatitlar! Jag kom nämligen på att den årliga bokrean kan vara ett väldigt bra tillfälle att skaffa sig lite e-böcker, som ju annars kan vara ganska kostsamma…
Jag tycker att båda butikerna har ett riktigt bra reautbud och det var faktiskt hyfsat lätt att handla denna gång. Mondo har till och med en kundvagn, så att man kan shoppa flera titlar i taget. Det är man inte bortskämd med som e-bokskonsument. Jag har ju gnällt en del över hur störande jag tycker att det där är och hur kassa jag upplever att e-bokhandlarna är…
Jag gjorde även ett försök att handla från Dito, men jag gav upp. Hur kan man ha en reasida där böckerna är i någon random ordning (typ flera tusen böcker!) som inte går att sortera på något sätt?! Jag ooooorkar bara inte med Dito. Jag stör mig också på deras 1) icke responsiva webbsida, som alltså är helt hopplös att besöka från mobilen 2) deras avsaknad av kundkorg, vilket alltså gör att man måste köpa en bok i taget, vilket tar typ tusen år 3) deras sjukt röriga system där man inte kan filtrera och hitta böcker på något smidigt sätt. Jag har till och med mejlat dem lite förbättringsförslag utan resultat… Men de bara kör på… Får se om de har bättrat sig till nästa rea. 😉
Igår delades Stora ljudbokspriset ut på en gala (jag var inte där ;)). Priset i skönlitteraturklassen gick till en av mina favoritböcker från förra året: Jag heter inte Miriam. Det känns som att jag har tjatat om den huuur mycket som helst, men, fortfarande: det är en gripande, välskriven och viktig bok om förintelsen och antiziganism. Hur ljudboken är vet jag inte, för själv läste jag pappersboken, men uppläsaren är Katarina Ewerlöf och hon brukar ju vara bra!
Vinnare i deckarklassen är Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen och vinnare i barn & ungdomsklassen är Vad sa pappa Åberg av Gunilla Bergström. Får se om Gerhardsens deckare får åka in i min bokhylla i Storytelappen framöver. Jag tror tyvärr inte det. Jag är lite mätt på deckare, faktiskt.
Igår träffades bokcirkeln Picket & pocket (åtminstone 4 av oss) och åt hotellfrukost! Finns det någon bättre guldkant i tillvaron än frukostbufféer?! Jag åt tyvärr upp precis allt på tallriken innan jag hann ta en Instagramvänlig bild… Men ni kan säkert föreställa er. 😉 Jag måste ge lite extra plus till Scandic Plaza här i Umeå som hade så bra uppmärkt vad som var glutenfritt och hade flera olika sorters glutenfritt bröd, skorpor, knäcke m.m. De hade till och med glutenfria småkakor! Det är oftast helt problemfritt att vara glutenintolerant så länge man äter mat hos sig själv eller hos andra, men kunskapens om gluten är i allmänhet 0 på svenska restauranger och caféer, så det kan vara lite av en skräckupplevelse att äta ute, tycker jag… Jag blir alltid lite extra glad när folk som jobbar med mat faktiskt verkar ha koll på gluten..!
Bokcirklandet då? Jodå, vi diskuterade Kapten Nemos bibliotek, som jag bloggade om för ett tag sedan. Det var uppenbarligen inte en bok som hade satt sig i minnet, för jag tyckte det var väldigt svårt att diskutera den och vad som faktiskt händer i den… Obs: spoilervarning på följande mening. En diskussion uppstod t.ex. kring huruvida Johannes dör i boken eller inte. Jag har ingen aning!
Jag behöver nog sluta lyssna på bokcirkelböcker som ljudböcker. Jag tycker inte att innehållet fastnar lika bra när jag lyssnar som när jag läser… Till nästa gång läser vi Klingsor. Jag har redan lagt den i bokhyllan i Storytel, så att jag kan lyssna på den framöver. Nobelprisprojektet tipsade också om att den finns som Radioföljetong. Men jag kanske borde låna den som pappersbok istället, som sagt…
I onsdags kom jag på att det var länge sedan jag var hos tandläkaren, så jag ringde min tandläkare och fick, märkligt nog, en tid samma dag. Helt oväntat slutade jag alltså tidigare i onsdags (fick ta igen det jobbet på kvällen sedan, men…).
En bieffekt blev att jag tittade in på Akademibokhandeln för lite bokreashopping. När jag ändå var ”ledig” och på stan, alltså. Jag kommer inte ens ihåg när jag handlade i en fysisk bokhandel senast. Det måste ha varit flera år sedan. Jag är en sådan som gärna lånar böcker på bibblan och så har jag på något sätt lyckats bunkra upp med en massa olästa böcker här hemma, så det finns verkligen, verkligen, verkligen inget reellt behov att köpa nytt. Och vill jag köpa nytt så brukar jag snåla till det och handla på nätet.
Så är det med det! Men nu blev det alltså storshopping. Hehe. Vet inte ens hur de ska få plats i hyllan!!
Jag orkade uppenbarligen inte slita av prislapparna innan jag brände av en suddig bild med min mobilkamera. Den som har lust kan alltså räkna ihop precis hur mycket pengar jag uppenbarligen har möjlighet att lägga ut på böcker bara sådär (eller inte, bilden är ju suddig, som de blir när man fotar i mörker…). Jag hade dock ett presentkort den här gången, ifall någon vill veta.
Jag är superglad över att ha två nya Hjalmar Söderberg och Patrick Modiano att läsa framöver. Och så är det en nyöversättning av Stolthet och fördom som skymtar i övre, högra hörnet. Den är så himla fin, med mjukt omslag och ett bokmärkessnöre (är det ett ord?). Jag kanske köper Övertalning i samma serie framöver… Den fanns nämligen också på rea. Diktsamlingen är lite av en chansning! Jag försöker lära mig poesi.
Vill ni ha några reatips så skymtade jag Engelsforstrilogin, Americanah och Egenmäktigt förfarande på rea. De är så bra, så bra, så bra. Det fanns även en loggbok av Malmsten (minns inte exakt vilken nu, men de är extremt läsvärda allihop, så spana gärna in den!), en massa titlar av Alice Munro och bland alla möjliga och omöjliga kokböcker så såg jag Vegetariska kokboken (den grönrutiga, om ni vet?) i senaste utgåvan.
I dagens Nostalgitorsdag plockar jag fram Morgon i Jenin, en bokcirkelbok som jag tror att alla i bokcirkeln tyckte var bra! Boken utspelar sig i Palestina och är en väldigt fin och gripande berättelse om tillvaron för människorna där. Författaren har lyckats få med flera olika intressanta perspektiv. Jag kan särskilt rekommendera den som bokcirkelbok, för det är en bok som passar att diskutera.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.