Trogna läsare kanske minns att jag bestämde mig för att läsa noveller i december. Här kommer de tre sista, som alltså blev utlästa i april. Jepp, det tog lite tid… Men det gör ingenting! Det var ingen brådska.
Pauls flicka av Guy de Maupassant
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Pauls flicka är en av Guy de Maupassants många noveller. Enligt förordet skrev han över trehundra stycken. I Pauls flicka och många andra noveller skriver de Maupassant lätt och levande om livet i Paris med omnejd vid 1800-talets slut. Det är inte fy skam att få följa med honom dit. Pauls flicka utspelar sig vid Seine, där människor träffas, festar och inleder kärleksaffärer. I den här berättelsen blir det dramatik när Pauls dejt börjar snegla åt ett tjejgäng. Det går att läsa delar av novellen som en uppfriskande berättelse om att lämna en trist och konservativ snubbe och istället följa sin egen väg, men någonting säger mig att det inte var det de Maupassant tänkte. Jag förstår faktiskt inte syftet. Det är överdrivet dramatiskt och jag förstår inte vem man ska sympatisera med. Det känns som en berättelse som inte direkt funkar i vår tid.
La femme de Paul översattes av Hjalmar Söderberg och gavs ut första gången i samlingen Huset Tellier (1927). Jag har läst en utgåva från Novellix (2014). ISBN: 978-91-7589-056-2.
Diomedes hästar av Agatha Christie
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Diomedes hästar är en av Agatha Christies många berättelser om den kvicktänkte detektiven Hercule Poirot. Den här gången är det en läkare som vänder sig till honom med stor oro över en ung kvinna som verkar ha hamnat i dåligt sällskap och är på väg in i narkotikamissbruk. Kan Poirot hjälpa henne och hennes systrar? Det blir mer än så: han gör ett avslöjande längs vägen. Som alltid är det klurigt och snyggt berättat. Christie kan det här med pusseldeckare!
The Horses of Diomedes gavs ut i sin första svenska översättning 1947 i samlingen Herkules storverk. Jag har läst en nyöversättning av Helen Ljungmark, utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-077-7.
Snigeln & flickan av Agnes von Krusenstjerna
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Snigeln & flickan, av Agnes von Krusenstjerna, är en liten flicka på väg mot familjens sommarställe. Favoritdockan håller hon i ett stadigt tag. Det är bara det att hösten har kommit och när de är framme är ingenting sig likt: det är kallt och träden är kala. När jag läser tycker jag att von Krusenstjerna fångar åldern så himla fint: en ålder där man som vuxen inte alltid kan förutse vad som kan te sig skrämmande eller obegripligt och där starka känslor kan komma fram i de mest oväntade situationer. Det kanske finns något annat och något mer von Krusenstjerna vill säga med den här novellen, men det är det jag framför allt tar med mig från denna fina lilla berättelse.
Snigeln och flickan gavs ut första gången i novellsamlingen Delat rum på Kammakaregatan (1933). Jag har läst en nyutgåva utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-095-1.
Maj, så efterlängtat! Har det här varit den segaste våren någonsin? Ett tag kändes det som att snön aldrig skulle smälta bort, men magiskt nog räckte det med några få varma dagar så började det ändå komma upp vårlökar i rabatterna.
I maj fyller vår dotter två år(!!!). Hur gick det till?! Min stora, lilla tjej! Födelsedagen ska förstås firas med de närmsta: bland annat mormor och morfar, som kommer och hälsar på. Hoppas Umeå visar sig från sin bästa sida och bjuder på värme dessa dagar. Kanske dottern till och med kan använda en av förra årets födelsedagspresenter: sandlådan. Den har varit täckt med snö fram tills… nyss?
Annars planerar jag inte så mycket för maj. Jag hoppas dock att jag hinner springa en del. Jag har nämligen anmält mig själv och en hel del kollegor till Blodomloppet och det vore kul att inte vara helt ur form när det väl är dags. Än så länge känns det bra i alla fall. Jag har hunnit med ett antal rundor och det har gått över förväntan, om man får säga så.
Vad gäller böckerna har jag framför allt ett läsmål: att hinna lyssna klart på nästa bokcirkelbok. Nästa gång ska vi bokcirkla Årets bok-vinnaren Dit du går, följer jag av Lina Nordquist. Det är rent objektiv sett en bra bok: gripande, spännande, allt sådant. Ändå: jag känner ett motstånd. Är den inte för lång? Är den inte lite väl sentimental? Får se hur den utvecklar sig… Oavsett hur det går ska det bli skojigt att diskutera den. Bokcirkeldiskussioner kan verkligen få en ”halvbra” bok att tippa över åt något håll – växa till något större eller rasa ned och få ett sämre betyg.
Vill du läsa något nytt har jag några tips, som kommer här:
Två av Ann ForslindsBäbis-böcker kommer i ny ”board book”-version: Bäbis kan och Bäbis rädd. Kul att dessa barnboksfavoriter kommer i en version som är lätt för små barn att bläddra i själv. Vårt barn har verkligen uppskattat Bäbis-böckerna (och gör det ännu).
Äntligen nytt av fantastiska Martina Haag! Hon kan skriva fantastiskt gripande om ångest, men också underhålla som få andra. Jag misstänker att hennes senaste, Från och med nu, innehåller lite av båda. Den beskrivs som en bok om två vänner, som mitt i livet bestämmer sig för att uppfylla alla sina drömmar.
Medicinhistoria hör inte till mina mest lästa genres, men Elinor CleghornsSjuka kvinnor gjorde mig intresserad. Boken handlar om ”missförstånd, mystifieringar och feldiagnosticeringar som tycks följa kvinnors sjukdomar och smärta”. Det känns som att vi än idag har förvånansvärt många mystiska ”kvinnosjukdomar” i samhället: sjukdomar och smärttillstånd som långt ifrån alla tar på allvar. Sjukt!
Bland alla småbarnsböcker vi har plöjt hittills är Sickan-böckerna, av Sofia Rådström, de jag uppskattar mest (dottern tycker också om dem!). Med underbara illustrationer och härliga rim berättar Rådström varmt och humoristiskt om vardagssituationer med igenkänning. Nu kommer Ät nu, Sickan och Var är Sickan? Den sistnämnda är dessutom en bok med flikar, vilket jag känner på mig kommer att bli en hit här hemma (vi har en annan flik-bok hemma och dottern vill gärna läsa den om och om och om igen).
Slutspel i ungdomen är den sista delen i Eyvind Johnsons klassiska arbetarroman, och uppväxtskildring, Romanen om Olof.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Slutspel i ungdomen är den avslutande delen i Eyvind Johnsons självbiografiska svit Romanen om Olof. Olof är nu i artonårsåldern och han testar sig fram för att försöka hitta sin plats i tillvaron. Ska han jobba på järnvägen? Gå till det elektriska? Ska han söka sig söderut? Alternativen kan förefalla många, samtidigt som begränsningarna för en arbetargrabb, som Olof, egentligen är stora. Han stretar på, träffar flickor, läser stor litteratur och drömmer sig bort.
Det har varit fint att följa Olof i den här sviten, uppläst av Lennart Jähkel i Radioföljetongen. Det är en klassiker, ett fint tidsdokument och intressant arbetarlitteratur, men inte minst är det en tidlös berättelse om vuxenblivande.
Romanen om Olof: Slutspel i ungdomen
Slutspel i ungdomen är den sista delen i Romanen om Olof. Övriga delar är: Nu var det 1914, Här har du ditt liv! och Se dig inte om!. Slutspel i ungdomen utkom första gången 1937 (Albert Bonniers förlag). Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i uppläsning av Lennart Jähkel.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976), född Olof Edvin Verner Johnson, var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Jag har ett pågående novelläsningsprojekt, om någon har missat det. Nu senast har jag läst två noveller av författare födda i Ukraina och en novell skriven av en ryss. Kan man läsa ryssar i dagens läge? Kanske. Det här är i alla fall tre klassiker det handlar om, och inga skildringar av dagens Ryssland. Två av författarna skulle nog räknas som ryssar av många, men jag vill gärna uppmärksamma att Nikolaj Gogol kommer från Sorotjintsy i dagens Ukraina, och att Michail Bulgakov kommer från Kiev.
En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Nikolaj GogolsEn dåres anteckningar är i stort sett vad titeln antyder – en berättelse bestående av dagboksanteckningar från en person som verkar ramla allt längre ned i galenskap och till slut får lida stort av det. Anteckningarna börjar den ”3:e oktober”, och är några rader från en man som själv konstaterar att han börjat höra och se ovanliga saker. Berättelsen tar sig via talande hundar, förbi politiskt trassel i Spanien, till ”D 34:e en må nd ejrå, 349:e februari”. Tycker det är väldigt bra skildrat hur allt gradvis spårar ur. En mycket bra novell!
Zapiski sumassjedsjego gavs ut första gången i samlingen Arabesker (1835). Den finns översatt från ryskan av Alain Asaid och utgiven av Novellix 2014. ISBN: 978-91-7589-011-1.
Fästmön av Anton Tjechov
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Fästmön, av Anton Tjechov, står Nadja i begrepp att gifta sig. När en vän till familjen, Sasja, dyker upp får han henne på andra tankar. Han anklagar både Nadja och hennes familj för att göra ingenting. Hos Nadja väcks tankar om att göra något annat, något mer av livet, att studera. Jag tycker det är en riktigt fin skildring av hur livet kunde se ut för societetskvinnor vid den här tiden, en tid då kvinnors frihet kunde vara minst sagt begränsad.
Nevesta gavs ut första gången i tidskriften Zjurnal dlja vsech (1903). Den finns översatt från ryskan av Alain Asaid och utgiven av Novellix 2014. ISBN: 978-91-7589-013-5.
Livets stråle av Michail Bulgakov
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Okej, såhär: jag har närapå en fobi för ormar. Det här var ingen enkel läsning för min del. Jag kan knappt skriva om den. I Livets stråle, av Michail Bulgakov, upptäcker en vetenskapsman att en viss stråle kan riktas mot grodor och få dem att växa och föröka sig i en förbluffande takt. Snart vill andra utnyttja denna fantastiska stråle. Ägg förväxlas. Plötsligt är monstren lösa. Gud, vilken mardröm till läsning det här var för mig!! Och det kanske är ett gott betyg? Inte vet jag. Boken lär också vara en samhällssatir, men för mig var det svårt att fokusera på de bitarna…
Lutj zjizni gavs ut första gången i tidskriften Krasnaja panorama (1925). Den finns översatt från ryskan av Alain Asaid och utgiven av Novellix 2014. ISBN: 978-91-7589-014-2.
I Mammalia, av Ulrika Kärnborg, inleder en nybliven mamma en vänskapsrelation med en äldre kvinna. Huvudpersonen är i kulturbranschen, arbetar som journalist. Den nya väninna är en etablerad konstnär, en känd kulturprofil. Det blir en intensiv vänskap. Det framstår som att konstnären har tagit den unga journalisten under sina vingar, men man förstår snart att det är mer komplicerat än så. Till slut spårar det ur. Jag tyckte att det här var en underhållande och samtidigt tankeväckande liten berättelse om vänskap och ojämlikhet.
Mammalia gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-86847-94-4.
Vellumbarnet av Johanna Koljonen
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Vellumbarnet, av Johanna Koljonen, är en novell om att skiljas och att bli berövad, inte bara ett förhållande, utan också en framtid man tänkt sig med barn. Det är verkligen ett starkt och intressant ämne, men jag måste erkänna att jag inte blev så berörd. Berättelsen är inte direkt rakt på sak och när jag nu försöker skriva om novellen, några veckor sedan jag faktiskt läste den, inser jag att jag knappt minns den?!
Vellumbarnet gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-87451-92-8.
Funkislampa av Jerker Virdborg
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en tragikomisk berättelse om en man som hittar en funkislampa på loppis. Det är precis den svindyra retrolampa som hans bror suktar efter – men till fyndpris. Lampan kommer att bli den fantastiska fyrtioårspresenten till brodern, en ängsligt medelklassig man som vill inreda med de rätta prylarna. Så kommer han på något ännu bättre: brodern ska själv få hitta detta fynd. Det blir inte som han tänkt. Jag gillade verkligen den här novellen, som träffsäkert beskriver medelklassens patetiska bekymmer och som roligt beskriver hur lätt det kan vara att falla på eget grepp.
Funkislampa gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-87451-93-5.
Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, är en bok som frågar sig om aggression betraktas som ett tabu och som varnar för vad det tabut kan leda till under ett barns uppväxt.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, handlar om precis det boken heter: Aggression. Tesen är också densamma som bokens underrubrik: att aggression har blivit ett nytt och farligt tabu. Jag skulle vilja börja med att säga att jag inte upplever att mitt barn (eller någon annan i min närhet, för den delen) någonsin har varit aggressiv. Anledningen till att jag har läst den är för att den har varit månadens bokcirkelbok i mars. Det kändes emellertid väldigt intressant att läsa något av Juul, för jag vet många som, oberoende av varandra, har tipsat om Jens Juul. Jag vet inte hur många delningar från FamilyLab jag sett på Facebook genom åren, eller hur många som läst och uppskattat bästsäljaren Ditt kompetenta barn.
Visst finns det mycket i Aggression som känns angeläget och intressant. Jag tvekar inte kring att Jesper Juul hade mycket klokt att säga om hur man bör bemöta barn. Mycket i boken känns självklart för mig. Kärnan, som jag tagit till mig, är att barn måste tillåtas att visa känslor, av alla sorter, och måste få möta andras känslor, för att lära sig att hantera dem. Boken innehåller också många tankar om vikten av att visa intresse, nyfikenhet, empati snarare än att skälla eller skuldbelägga.
En del tankar tycker jag går i klinch med metoder jag alldeles nyligen råkade läsa i Barn som bråkar, vilket såklart påminner mig om att världen aldrig är svart eller vit och att det saknas universalmetoder som fungerar för precis alla människor, i precis alla situationer.
Jag tycker att Aggression har varit en tänkvärd och intressant läsning. Med det sagt måste jag erkänna att det finns några saker jag inte kommer riktigt överens med. För det första tycker jag att Juul uttrycker sig svepande och raljant. Det räcker inte för författaren att skriva att han uppfattar det som en dålig idé att som förälder ”curla” och låta barn alltid få som de vill, han måste också i stort sett skriva att den förälder som beter sig så är en barnmisshandlare. Han uttrycker sig tvärsäkert och bestämt, ofta helt utan källhänvisning eller noter. Delar känns dessutom otroligt mossiga. Juul skriver att pojkar behöver komma hem och bråka & slåss med sina pappor. På otaliga ställen påpekas att flickor och kvinnor har ett helt annat sätt att uttrycka aggressivitet, men det ges aldrig någon förklaring till varför det kan ha blivit så eller hur man bör bemöta flickor.
Nja, nej, precis allt känns inte klockrent i den här boken, men visst finns det mycket att ta med sig och ha i tankarna när man lever med ett känslostarkt barn.
Aggression
Aggression finns översatt till svenska av Ulrika Junker Miranda och utgiven av Wahlström & Widstrand (2013). ISBN: 9789146224303.
Jesper Juul
Jesper Juul (1948–2019) var en dansk familjeterapeut och författare. Han grundade också utbildnings- och rådgivningsorganisationen FamilyLab.
Min novelläsning tuffar på. Här kommer tre ur den senaste skörden:
Tiden av Maria Küchen
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Tiden, av Maria Küchen, utspelar sig en höstdag när novellens berättare, Håkan, är i sommarstugan för att stänga den för säsongen. Han grubblar. Man förstår att det finns en uppslitande separation, att han går i terapi och att han ”gjort något”. Håkan hävdar att det är tiden som betyder något, rörelsen, medan nuet är ett ingenting. Ändå kan han inte sluta återvända till det han gjort. Det är en koncentrerad berättelse om att vara förövare. Det är berörande och starkt, men också lite spretigt där jag ärligt talat inte vet riktigt om jag greppade hur allt hänger ihop. Kanske gör det inte det. Kanske är det precis så som livet är: en radda händelser som hänger löst ihop och som ändå associeras ihop i hjärnan.
Tiden gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-48-7.
Innan allt har blommat ut av Inger Frimansson
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Innan allt har blommat ut, av Inger Frimansson, utspelar sig på en turistort. Claire har åkt dit med sin syster. Där hemma finns en exman och en älskare. Tankarna svävar dit, medan hon och systern obekymrat rör sig runt hotellets trygga område och med turistens blick, blind för människorna och landet. De delar som handlar om turismen tycker jag är starkast och intressantast. Jag säger som jag gjorde angående Tiden: det blir spretigt med allt annat som pågår och avhandlas.
Innan allt har blommat ut gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-46-3.
De blå skorna av Linda Olsson
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
De blå skorna, av Linda Olsson, kretsar kring ett par blå skor. Ett par damskor. Huvudpersonens pappa hade prydligt ställt fram dem och när hon nu är i hans lägenhet för att städa ur efter pappans bortgång, dyker de upp. Varför hade han dessa skor? En man som levde ensam i en lägenhet i Paris? Flytten till Paris kom oväntat och sedan dess har kontakten mellan far och dotter inte varit speciellt bra. Den här novellen är en fin och berörande berättelse om livet, hemligheter, besvikelse och sorg. Jag tyckte väldigt mycket om den.
De blå skorna gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-72-2.
Barn som bråkar är en lärorik och användbar bok för oss föräldrar till känslostarka barn. Här finns verktygen till lågaffektivt bemötande, ett sätt att undvika kaos.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Barn som bråkar är en bok om lågaffektivt bemötande, skriven av psykologen Bo Hejlskov Elvén och skribenten Tina Wiman. Jag måste börja med att säga att jag absolut inte har ett bråkigt barn. Jag har aldrig upplevt att vår dotter har bråkat. Däremot är hon en mycket viljestark snart-tvååring och hon har alltid haft starka känslor. Mycket starka känslor. Det är inte helt lätt att hantera, ärligt talat – en helt vanlig dag kan innehålla en närapå ändlös räcka situationer som kan resultera i att det blir för mycket, vilket inte är kul för någon.
Barn som bråkar har varit en mycket lärorik och bra bok för mig. Den har gett många nya tankar om vad man kan förvänta sig av ett barn och hur påverkade vissa individer blir av andras känslor. Barn som bråkar är lättläst och ger handfasta råd och verktyg för att undvika att situationer drar iväg och att det blir onödiga och jobbiga känsloutbrott. Eftersom boken är uppbyggd kring exempel från familjer med barn i alla möjliga åldrar, finns det förmodligen något att hämta för alla föräldrar till känslostarka barn.
Jag har inte följt debatten, men jag har noterat att det någon gång har svävat förbi kritik mot lågaffektivt bemötande i skolan. Jag vet inga detaljer om det. Kanske är inte lågaffektivt bemötande den optimala metoden för alla i alla situationer. Jag upplever dock att den funkar mycket bra hos oss. En mycket läsvärd bok för föräldrar!
Barn som bråkar
Barn som bråkar finns utgiven av Natur & kultur (2015). ISBN: 9789127141988.
April är här! Det kan gå fort när snösmältningen väl börjar, men visst känns det något avlägset att det skulle bli barmark inom den närmsta tiden. Det finns många nackdelar med att bo lite längre norrut – en del skulle nog lyfta fram den onödigt långa mörka delen av året eller de kyliga vinterdagarna. För egen del ser jag våren som det största minuset med att bo här, snarare än att bo söder om Dalälven. Det hinner liksom aldrig bli vår. När det väl har torkat upp i skogen, och man vågar hänga undan vinterjackan för den här säsongen, är det allt som oftast redan sommar. Så lär det bli även i år, när vintern har känts ovanligt lång på något sätt.
Snart är det i alla fall påsk och då kommer jag som vanligt att resa ned till Öregrund och förhoppningsvis få en viss dos vår. Det ska bli väldigt mysigt att åka ner, inte minst för att jag inte har varit där sedan i julas. Själva resan är dock något att bäva för, känner jag. Tågresor har gått från några timmars mys med datorn i knät till en långdragen plåga där man förtvivlat försöker få sitt lilla barn att åtminstone inte ha sönder andra resenärers grejer och/eller orsaka dövhet. Lite orättvist beskrivet kanske, men i höstas spenderade vi alltså nedresan med att gå runt, runt i tåget – fem timmars promenad. När hon väl somnade, av pur utmattning, kom främlingar fram och berömde mig för mitt otroliga tålamod. Jag började nästan gråta. Men, men. Det går kanske lättare för var gång! På nedresan har jag i vart fall dotterns farmor och gammelmoster med mig på tåget, så vi kan förhoppningsvis byta av varandra lite grann.
Senare i april ska jag på opera för första gången på några år. Det ser jag fram emot. Mycket! I övrigt har jag inte så många planer och jag har heller inga stora ambitioner när det gäller läsningen. Det brukar inte hinnas med så mycket när jag är bortrest och den här månaden blir det ju som sagt en påskresa. Om du är sugen på att läsa något nyutkommet så kommer i alla fall, i vanlig ordning, några tips här:
Alla är vi valloner av den uppmärksammade DNA-släktforskaren Peter Sjölund är en bok om släktmyter. Jag fastnade för titeln eftersom jag själv kommer från ett område där många anser sig härstamma från valloner… Och jag har själv tänkt tanken: är jag inte lite lik en vallon? Hahaha. Jag hade ingen aning om att det tydligen är den vanligaste släktmyten.
Bebbe plaskar av Mervi Lindman. Bebbe-böckerna hör till tvååringens favoriter. Nu kommer Bebbe plaskar, som praktiskt nog handlar om en av dotterns favoritaktiviteter.
Fjärilshjärta av Moa Backe Åstot. Himlabrand är en av den senaste årens finaste debuter, tycker jag. Det känns väldigt spännande att Moa Backe Åstot nu är aktuell med en ny roman om att vara ung same idag.
Roj i affären och Roj på förskolan av Lisen Adbåge och Emma Karlsson. Jag vet inte hur många gånger vi har läst Godmorgon, Roj! här hemma. Det är något med vardagligheten och bilderna som gör att den verkligen går hem som småbarnsbok. Kul med uppföljare!
Svalors flykt av Majgull Axelsson. Få andra författare kan skriva så lättillgängligt, fint och engagerande och människor och relationer. I Svalors flykt skriver Axelsson bland annat om en 16-åring på väg ut i vuxenlivet efter åratal i olika fosterhem och om en äldre kvinna som drabbats av Parkinsons sjukdom.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
