Oj. Redan halvårsskifte. Eller vad man säger. Halva året har passerat i alla fall och min vana trogen så har jag ordnat med statistik över min läsning.
Jag kan ju säga att 2015 har varit ett händelserikt år för mig, faktiskt. Jag har t.ex. disputerat och flyttat nu under våren. Böcker har dock inte haft prio ett i mitt liv den senaste tiden och det märks kanske i statistiken. 30 böcker har jag i alla fall läst ut.
I januari och mars plöjdes det böcker. I februari och maj jobbade jag mest… Och såhär i juni har jag hamnat i post-flyttkaos och har inte haft ro att läsa så mycket.
I statistiken gömmer sig en del noveller, poesi och korta berättelser, men också några tegelstenar. Böcker med ca 300 sidor är att föredra om ni frågar mig.
Som vanligt läser jag främst böcker skrivna av svenska författare, men också en hel del amerikanskt och så. Lite enkelspårigt kanske! Men lätt hänt.
Jag läser mest böcker skrivna av kvinnliga författare. Det är också som det brukar. Vet inte varför.
Vad gäller utgivningsår så måste jag säga att jag har läst ovanligt många nya böcker, d.v.s. böcker utgivna 2015. Dock har jag främst läst böcker med några år på nacken. Har till och med läst en 60-talare!
Så mycket bra att jag inte kan välja en favorit! De är ju bra på olika sätt… Men om jag skulle försöka reducera favoritlistan lite grand så plockar jag nog ut Det här är hjärtat, Kunskapens frukt, Utan personligt ansvar och Om du vågar. Det här är hjärtat är berörande som få – en fantastiskt fin dikt om sorg. Kunskapens frukt är smart, roligt och tankeväckande om feminism och det kvinnliga könsorganet. Utan personligt ansvar är allmänt superbra om relationer – en väldigt insiktsfull bok. Och Om du vågar. Oj! Det är en överrumplande bra ungdomsbok (young adult, kanske det heter?) om cheerleadingtjejer.
Här om veckan visade jag upp lite böcker som min kille shoppat på en superrea på Akademibokhandeln. En av böckerna som nu har hittat hem är en coffeetable-bok om Art nouveau. Framsidan pryds av en av mina absoluta favoritmålningar, alla kategorier: Kyssen av Gustav Klimt. <3
I helgen gick vi förbi samma bokaffär igen och jag fyndade en hel bok om Klimt för ca 30 kr.
Alltså, alltså, alltså. Jag älskar Klimt mer och mer, känner jag nu. Och igår fick jag ännu mer Klimt, för då var jag på en förhandsvisning och såg filmen Kvinnan i guld, som är baserad på den verkliga historien om Maria Altmanns kamp för att få tillbaka de Klimt-målningar, däribland Porträtt av Adele Bloch-Bauer I, som nazisterna stal från hennes familj. Det är verkligen en jättefin film! Så himla fint och gripande om rötter och om några livsöden från Andra världskriget. Och så handlar den om Porträtt av Adele Block-Bauer I, vilket är en helt otrolig målning, och kvinnan som stod modell (Altmanns moster). Jag får lite ont i hjärtat av att tänka på att jag inte sett denna målning. Den hänger alltså på Neue Galerie i New York, men när jag var i NYC i höstas så missade vi den. Filmen har premiär på SF den 31/7.
Nåja. Det känns lite lustigt att det har blivit så mycket Klimtrelaterade grejer den senaste veckan. Men jag hittade faktiskt fler böcker. För ca 20 kr styck så fick jag t.ex. ytterligare två böcker som också går i Klimts tecken. Lite grann i alla fall. Två av tre är i alla fall lite guldiga. 😉
Jag är väldigt inne på att bli bättre på att läsa poesi, så jag är glad att jag hittade en så fin samling med Dan Anderssons samlade dikter. Det ska också bli jätteroligt att läsa Marjaneh Bakhtiaris senaste, för jag tyckte så otroligt mycket om Kan du säga schibbolet?. Det eviga folket är inte rädda då? Ja, den har jag ju redan läst och jag äger den faktiskt som e-bok. Samlaren i mig skrek dock att jag även behövde ha den i pappersform, nu när den ändå kostade 20 kr… Så kan det gå! Det är sannerligen en fantastisk bok om att vara på väg ut i vuxenlivet och en otroligt fin skildring av att växa upp i Israel.
Nu vet jag såklart hur jag löste situationen: böckerna hamnade naturligtvis hos min mamma och pappa. Även Den osynliga bron, som jag skriver om i mitt inlägg från 2013, har hamnat där. 😉
Föga visste jag i och för sig när jag författade mitt inlägg att jag mindre än två år senare skulle bo på över 100 kvadrat. Nu har jag i teorin plats med väldigt mycket böcker.
Fast jag är fortfarande skeptisk till tegelstenar. Det är jag faktiskt och kommer nog alltid vara!
En märklig sak med mig är att jag har jättesvårt att ta till mig av poesi, men att jag samtidigt älskar avskalade berättelser där författaren med några få, perfekt avvägda ord lyckas måla upp hela universum mellan raderna. Det har många gånger slagit mig att poesi i allmänhet borde uppnå precis just det som jag vill se i en riktigt bra text. Och ändå är det så svårt! Jag får allt som oftast en känsla av att allting flyger över huvudet och att jag är för dum och obildad för att förstå poesi.
Men sedan läser jag Det här är hjärtat och det griper tag i mig på ett sätt som texter nästan aldrig gör. Det gör ont och det känns och varje ord känns så självklart att jag blir bländad. Jag har länge haft Malmsten som en av mina största favoritförfattare, just för hon alltid lyckas skriva precis sådär avskalat och perfekt som bara en ytterst skicklig författare kan. Nu har jag även läst hennes mycket personliga och mycket berörande dikt Det här är hjärtat och Malmsten, som jag imponerats av under alla dessa år, har nu lyfts ännu ett snäpp hos mig. Jag trodde inte att man kunde skriva ännu mer avskalat, ännu mer precist än vad Malmsten gjort i sina loggböcker, i sin biografi eller i sina böcker från Finistère, men det kunde man visst. Det här är hjärtat fullkomligt bultar av känslor som spränger fram mellan de exakta orden. Jag tycker att det är helt otroligt. Vackert. Här finns så mycket sorg och känsla att jag för en liten stund känner att jag får låna en bit av Malmstens värld och dela hennes sorg i förlusten hon lider när hennes nära vän går bort.
Steg för steg vecklar sorgen ut sig för Malmsten själv och för läsaren. Hon besöker en sorgecoach och en hjärtklinik och ständigt bär hon med sig förlust, sorg och minnen som ingen längre delar. Sällan har jag läst en text som så insiktsfullt och fint behandlar döden, oändligheten och vad sorg består av.
Det här är 69 sidor känslor och det är så fint, så fint, så fint.
Det är ärligt talat främst jag som står för bokinköpen i mitt hem, men här om dagen kom jag hem och möttes av en rejäl hög med konstböcker av olika slag. Det visade sig att min sambo gått bananas på Akademibokhandeln och shoppat böcker för 70% av reapriset. Roligt!!
Nu kan vi bläddra i glittriga böcker om Art nouveau.
Spana in vackra mönster, t.ex. fantastiske Josef Frank.
Vi har haft bokklubbsträff här om veckan! Vi har alltså en bokklubb på jobbet och den går ut på att äta sushi och att boktipsa. Av någon anledning röstar vi också bland boktipsen och utser 2-3 vinnare. Om någon sedan läser just dessa böcker är inte så självklart. Jag brukar i alla fall ha som ambition att läsa de böcker vi röstat på. Till nästa gång blir det Etthundra mil av Jojo Moyes och Systerland av Curtis Sittenfeld. Någon som läst?
Jag har ju läst annat av dessa författare. Av Moyes har jag läst Livet efter dig, som jag tyckte var ganska så dum. Faktiskt. Den var lättläst och fängslande, men med en obehaglig syn på funktionshindrade. Av Sittenfeld har jag läst Presidentens hustru, som har en sådan sjukt irriterande huvudperson att man har lust att slänga boken i väggen i frustration. Totalt omöjligt att sympatisera med den hopplösa människan!!
Förväntningarna är med andra ord låga… 😉 Och min erfarenhet är att det är lika så bra att inte ha höga förväntningar på böcker. 😮
I dagens Nostalgitorsdag plockar jag upp en deckare som jag läste så sent som förra året: Odödlig av S.J. Bolton. Det är en riktigt blodig historia och jag tyckte att den var spännande. Det här blir lite av en påminnelse till mig själv att läsa fler deckare av samma författare!
Jag fick Modernistas höstkatalog här om dagen. Det jag alltid slås av när jag får en ny katalog från Modernista i min hand är hur snygg form deras böcker har. Jag tycker att Modernista lyckas otroligt bra med i stort sett alla framsidor! Sedan imponeras jag över vilka creddiga deckarförfattare de har i sitt stall, som Gillian Flynn t.ex. I höst kommer ingenting nytt av Flynn, men däremot nytt av Sharon Bolton och Belinda Bauer, vilket kan vara nog så spännande!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Kika på tjusiga teckningar av fåglar.
