Min novelläsning tuffar på. Här kommer tre ur den senaste skörden:
Tiden av Maria Küchen
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Tiden, av Maria Küchen, utspelar sig en höstdag när novellens berättare, Håkan, är i sommarstugan för att stänga den för säsongen. Han grubblar. Man förstår att det finns en uppslitande separation, att han går i terapi och att han ”gjort något”. Håkan hävdar att det är tiden som betyder något, rörelsen, medan nuet är ett ingenting. Ändå kan han inte sluta återvända till det han gjort. Det är en koncentrerad berättelse om att vara förövare. Det är berörande och starkt, men också lite spretigt där jag ärligt talat inte vet riktigt om jag greppade hur allt hänger ihop. Kanske gör det inte det. Kanske är det precis så som livet är: en radda händelser som hänger löst ihop och som ändå associeras ihop i hjärnan.
Tiden gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-48-7.
Innan allt har blommat ut av Inger Frimansson
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Innan allt har blommat ut, av Inger Frimansson, utspelar sig på en turistort. Claire har åkt dit med sin syster. Där hemma finns en exman och en älskare. Tankarna svävar dit, medan hon och systern obekymrat rör sig runt hotellets trygga område och med turistens blick, blind för människorna och landet. De delar som handlar om turismen tycker jag är starkast och intressantast. Jag säger som jag gjorde angående Tiden: det blir spretigt med allt annat som pågår och avhandlas.
Innan allt har blommat ut gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-46-3.
De blå skorna av Linda Olsson
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
De blå skorna, av Linda Olsson, kretsar kring ett par blå skor. Ett par damskor. Huvudpersonens pappa hade prydligt ställt fram dem och när hon nu är i hans lägenhet för att städa ur efter pappans bortgång, dyker de upp. Varför hade han dessa skor? En man som levde ensam i en lägenhet i Paris? Flytten till Paris kom oväntat och sedan dess har kontakten mellan far och dotter inte varit speciellt bra. Den här novellen är en fin och berörande berättelse om livet, hemligheter, besvikelse och sorg. Jag tyckte väldigt mycket om den.
De blå skorna gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-72-2.
Barn som bråkar är en lärorik och användbar bok för oss föräldrar till känslostarka barn. Här finns verktygen till lågaffektivt bemötande, ett sätt att undvika kaos.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Barn som bråkar är en bok om lågaffektivt bemötande, skriven av psykologen Bo Hejlskov Elvén och skribenten Tina Wiman. Jag måste börja med att säga att jag absolut inte har ett bråkigt barn. Jag har aldrig upplevt att vår dotter har bråkat. Däremot är hon en mycket viljestark snart-tvååring och hon har alltid haft starka känslor. Mycket starka känslor. Det är inte helt lätt att hantera, ärligt talat – en helt vanlig dag kan innehålla en närapå ändlös räcka situationer som kan resultera i att det blir för mycket, vilket inte är kul för någon.
Barn som bråkar har varit en mycket lärorik och bra bok för mig. Den har gett många nya tankar om vad man kan förvänta sig av ett barn och hur påverkade vissa individer blir av andras känslor. Barn som bråkar är lättläst och ger handfasta råd och verktyg för att undvika att situationer drar iväg och att det blir onödiga och jobbiga känsloutbrott. Eftersom boken är uppbyggd kring exempel från familjer med barn i alla möjliga åldrar, finns det förmodligen något att hämta för alla föräldrar till känslostarka barn.
Jag har inte följt debatten, men jag har noterat att det någon gång har svävat förbi kritik mot lågaffektivt bemötande i skolan. Jag vet inga detaljer om det. Kanske är inte lågaffektivt bemötande den optimala metoden för alla i alla situationer. Jag upplever dock att den funkar mycket bra hos oss. En mycket läsvärd bok för föräldrar!
Barn som bråkar
Barn som bråkar finns utgiven av Natur & kultur (2015). ISBN: 9789127141988.
April är här! Det kan gå fort när snösmältningen väl börjar, men visst känns det något avlägset att det skulle bli barmark inom den närmsta tiden. Det finns många nackdelar med att bo lite längre norrut – en del skulle nog lyfta fram den onödigt långa mörka delen av året eller de kyliga vinterdagarna. För egen del ser jag våren som det största minuset med att bo här, snarare än att bo söder om Dalälven. Det hinner liksom aldrig bli vår. När det väl har torkat upp i skogen, och man vågar hänga undan vinterjackan för den här säsongen, är det allt som oftast redan sommar. Så lär det bli även i år, när vintern har känts ovanligt lång på något sätt.
Snart är det i alla fall påsk och då kommer jag som vanligt att resa ned till Öregrund och förhoppningsvis få en viss dos vår. Det ska bli väldigt mysigt att åka ner, inte minst för att jag inte har varit där sedan i julas. Själva resan är dock något att bäva för, känner jag. Tågresor har gått från några timmars mys med datorn i knät till en långdragen plåga där man förtvivlat försöker få sitt lilla barn att åtminstone inte ha sönder andra resenärers grejer och/eller orsaka dövhet. Lite orättvist beskrivet kanske, men i höstas spenderade vi alltså nedresan med att gå runt, runt i tåget – fem timmars promenad. När hon väl somnade, av pur utmattning, kom främlingar fram och berömde mig för mitt otroliga tålamod. Jag började nästan gråta. Men, men. Det går kanske lättare för var gång! På nedresan har jag i vart fall dotterns farmor och gammelmoster med mig på tåget, så vi kan förhoppningsvis byta av varandra lite grann.
Senare i april ska jag på opera för första gången på några år. Det ser jag fram emot. Mycket! I övrigt har jag inte så många planer och jag har heller inga stora ambitioner när det gäller läsningen. Det brukar inte hinnas med så mycket när jag är bortrest och den här månaden blir det ju som sagt en påskresa. Om du är sugen på att läsa något nyutkommet så kommer i alla fall, i vanlig ordning, några tips här:
Alla är vi valloner av den uppmärksammade DNA-släktforskaren Peter Sjölund är en bok om släktmyter. Jag fastnade för titeln eftersom jag själv kommer från ett område där många anser sig härstamma från valloner… Och jag har själv tänkt tanken: är jag inte lite lik en vallon? Hahaha. Jag hade ingen aning om att det tydligen är den vanligaste släktmyten.
Bebbe plaskar av Mervi Lindman. Bebbe-böckerna hör till tvååringens favoriter. Nu kommer Bebbe plaskar, som praktiskt nog handlar om en av dotterns favoritaktiviteter.
Fjärilshjärta av Moa Backe Åstot. Himlabrand är en av den senaste årens finaste debuter, tycker jag. Det känns väldigt spännande att Moa Backe Åstot nu är aktuell med en ny roman om att vara ung same idag.
Roj i affären och Roj på förskolan av Lisen Adbåge och Emma Karlsson. Jag vet inte hur många gånger vi har läst Godmorgon, Roj! här hemma. Det är något med vardagligheten och bilderna som gör att den verkligen går hem som småbarnsbok. Kul med uppföljare!
Svalors flykt av Majgull Axelsson. Få andra författare kan skriva så lättillgängligt, fint och engagerande och människor och relationer. I Svalors flykt skriver Axelsson bland annat om en 16-åring på väg ut i vuxenlivet efter åratal i olika fosterhem och om en äldre kvinna som drabbats av Parkinsons sjukdom.
Ny nordisk design är en bok som ger en kort introduktion till några av nordens mest intressanta(?) nya formgivare. En kul bok att bläddra i!
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Ny nordisk design är en faktabok som presenterar några av Nordens mest uppmärksammade samtida formgivare och en del förgrundsgestalter i stil med Arabia, Finn Juhl och Svenskt Tenn. Det är en kul bok att bläddra i om man har intresse för inredning och design. Jag skulle beskriva mig själv som ”lagom intresserad” – jag tycker att det kan vara väldigt kul med inredning och jag ser gärna program stil med Grand Designs på TV, men jag är inte tillräckligt intresserad för att själv plöja ner de summorna som krävs för att inreda med ”designermöbler”. Jag nöjer mig med att titta och det är gott så. Här finns en hel del jag känner igen och ännu mer som är helt nytt för mig. Exempelvis hade jag väl aldrig hört talas om någon isländsk formgivare innan jag läst den här boken.
Det är en trevlig bok, men med det sagt måste jag erkänna att jag inte riktigt vet vem boken riktar sig till. Det finns rikligt med snygga bilder, men texterna känns varken som en fördjupning för den redan insatte eller som en bra introduktion för den som inte kan så mycket om fältet. De flesta texter är av typen ”fråga-svar”, där formgivarna har fått i stort sett samma frågor om inspirationskällor och bakgrund. Det blir snabbt enformigt. I stort sett alla inspireras av naturen och tycker att Köpenhamn är en fantastisk stad. Okej. Men varför inte berätta om designen istället?
Sedan finns det alltid ett litet problem med ordet ”ny”. Den här boken utkom 2015 och jag har ingen aning om hur urvalet till den har gjorts. Kanske är alla bokens formgivare fortfarande aktiva och skapar intressant design, kanske inte. Boken ger en ögonblicksbild över vad som var hett och intressant 2015, antar jag, men jag saknar en övergripande beskrivning av bokens ”nu” – vad kännetecknar egentligen ny nordisk design? Skiljer den sig från tidigare designklassiker? Vart är den på väg?
Som sagt: en trevlig bok, men kanske inte det uppslagsverk jag kanske hade hoppats på.
Ny nordisk design
New nordic design gavs ut första gången 2015. Den finns översatt till svenska av Ole Andersson och utgiven av Historiska media (2015). ISBN: 9-789175-453842.
Se dig inte om! är den tredje delen i Romanen om Olof, Eyvind Johnsons självbiografiska berättelse om arbete och klass vid 1900-talets första hälft.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Med Se dig inte om! fortsätter Eyvind Johnson sin svit Romanen om Olof. Böckerna brukar omnämnas som självbiografiska, men huvudpersonen heter alltså Olof och i den här romanen har han hunnit bli sjutton år. Olof har på allvar börjat förflytta sig från det han kommit från. Han har rört sig från en fosterhemstillvaro, genom livsfarligt slit med flottning och annat farligt (barn)arbete och nu hamnat på en biograf. Han blir biografmaskinist. Han läser. Han kostar på sig att drömma sig bort.
Det här är nog den del jag gillar bäst, hittills. De tidigare delarna utspelade sig bland mörker och kyla bland timmerstockar som kan krossa den som kliver fel. Det var berörande, men också väldigt avlägset. Nu gläntar Olof på dörren till någonting annat, någonting modernt, någonting som också öppnar fönstret till resten av världen och som jag finner lättare att relatera till. Jag tycker det är riktigt kul att läsa om Olof på biografen. Samtidigt: boken är just precis det – en bok om en tonåring som är på väg att bli vuxen och som försöker uppfinna sig själv genom jobbet. Världen är avlägsen. Jag menar det inte som någonting negativt. Det här är en uppväxtskildring och ett tidsdokument från en sjuttonårings perspektiv, en fin klassiker, som jag särskilt kan rekommendera att lyssna på som Radioföljetong. Uppläsningen av Lennart Jähkel är fantastisk!
Romanen om Olof: Se dig inte om!
Se dig inte om! är den tredje delen i Romanen om Olof. Övriga delar är: Nu var det 1914, Här har du ditt liv! och Slutspel i ungdomen. Se dig inte om! utkom första gången 1936 (Albert Bonniers förlag). Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i uppläsning av Lennart Jähkel.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976), född Olof Edvin Verner Johnson, var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Jag läser gärna noveller – ett mycket trevligt och koncentrerat format. Här kommer tre klassiska noveller jag har läst på sistone!
Ett dockhem av August Strindberg
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Är inte Ett dockhem en pjäs av Henrik Ibsen? tänkte jag när jag började läsa den här novellen. Jo, det är det ju. I August Strindbergs novell är det just Ibsens berättelse som huvudpersonens fru läser och blir starkt berörd av. Plötsligt ifrågasätts hela deras äktenskap, som inledningsvis beskrivits såhär: ”De hade varit gifta i sex år, men de vore som ett par förlovade.” Jag började läsa med stor nyfikenhet. Strindberg beskriver ett par som håller romantiken och längtan uppe år efter år. Sedan rasar allt ihop och jag kände inte precis att Strindberg skildrade det på ett, för mig, trovärdigt sätt.
Ett dockhem publicerades första gången i Giftas I (Albert Bonniers förlag, 1884). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-41-8.
Med strömmen av Hjalmar Söderberg
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är svag för Hjalmar Söderberg. Han brukar lyckas skapa stora känslor med mycket små medel. I hans många romaner och noveller finns ofta en ensamhet och melankoli, som han är väldigt duktig på att skildra. Med strömmen är inget undantag. Den handlar om en ung man, som gjort sig fri från alla andras förväntningar och idéer om hur livet borde vara. Pengar finns. Han har råd att leva ett bohemiskt liv och spendera dagarna med att läsa & fundera. Sedan trillar han dit ändå: gifter sig, skaffar ett trist jobb… Livet alltså! Vad gör vi med våra liv?
Med strömmen publicerades första gången i Främlingarna (Albert Bonniers förlag, 1903). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-43-2.
Spökhanden av Selma Lagerlöf
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Spökhanden är en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt. En läkare blir hastigt kallad till hemmet: hans fru är helt förstörd: ”De vet inte vad som fattas henne. De tror att hon fått se något.” Och jo: hon har sett något avgörande om sig själv, äktenskapet och framtiden. Det är ingen lång berättelse, men Lagerlöf lyckas både skriva en otrolig text om tvåsamhet och en faktiskt ganska otäck skräckis.
Spökhanden publicerades första gången i Idun, årg. 11 (1889) och därefter i Från skilda tider. Efterlämnade skrifter I (Albert Bonniers förlag, 1943). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-44-9.
Bockfesten, av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa, är en fasansfull skildring av Dominikanska republikens tid under Trujillos diktatur. Som läsare är det omöjligt att inte bli berörd.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Bockfesten, av Mario Vargas Llosa, utspelar sig under diktatorn Trujillos sista tid i livet. Det är en tid när Dominikanska republiken hållits under förtryck under lång tid och Trujillo skapat en kult kring sig själv. Han är omgärdad av människor som lyder hans minsta vink – och som när som helst kan hamna i kylan. En del av makten upprätthålls på just det viset, att låta alla veta att deras liv när som helst kan raseras. En del av boken berättas av Urania: nu en framgångsrik advokat som bestämt sig för att återvända till det land hon hastigt lämnade i barndomen och trodde att hon aldrig skulle se till. Då: ett barn och dotter till landets talman. När pappan plötsligt, och utan förklaring, hamnade i onåd hos Trujillo föll deras tillvaro ihop som ett korthus. Det hela ledde till det svek och de övergrepp som fick henne att fly landet.
Andra delar av boken berättas ur Trujillos synvinkel, andra följer de motståndsmän som är beredda att offra sina egna liv för att rädda landet undan den tyrann som har så mycket blod på sina händer. Om man kan historien (vilket jag sanningen att säga inte gjorde innan jag läste boken), vet man att det inte slutar som motståndsmännen hade hoppats.
Bockfesten är en sällsynt obehaglig bok. Det finns många deckare och spänningsromaner som kretsar kring psykopater och tyranner, men det här är det värsta och mest drabbande jag läst, långt mer obehaglig än allt annat. Och en roman är det ju, men den handlar om högst verkliga personer och bygger på ett enormt researcharbete. Det är helt svindlande och fruktansvärt, gör boken till mycket mer hemsk än om det hade varit en spänningsroman. Trujillo är en person som med utstuderad ondska njuter av att plåga, förnedra och skada andra människor. Går någons företag för bra konfiskerar han det, ser han en flicka han vill våldföra sig på gör han det, lessnar han på någon ser han till att hen blir mördad, helst efter att ha behövt bevittna hur närstående plågats. Det finns ingen och inget som skonas från Trujillos maktfullkomlighet och sadism. Runt honom finns en hel del likasinnade, och ännu fler som väljer att låta Trujillo fortsätta – att protestera finns inte, det skulle vara alldeles för farligt. Det finns kapitel jag behövde hoppa över i den här boken. Det är något nytt för mig – jag har svårt att ens släppa en bok jag börjat läsa och inte fastnat för – men det gick bara inte att läsa alla kapitel. Det finns explicita tortyrskildringar som bara är för mycket.
Måste man skriva såhär? Nej, jag känner verkligen att det går att skildra samma saker på ett helt annat sätt och ändå nå ut med budskapet. Dessutom är det några kapitel för mycket där just ingenting annat händer än att motståndsmännen sitter och väntar i en bil. Samtidigt: kanske måste någon skriva just såhär, just såhär ofiltrerat och långt. Det kan vara så att berättelsen är för viktig för att skildras på något annat sätt.
Bockfesten är inte en roman man snabbt tar sig igenom och det är absolut inte en roman som lämnar en oberörd. Det här är en bok som ingen annan, på gott och ont. Det som gör mest ont är vetskapen om att den förvisso kretsar kring händelser som ligger cirka 60 år tillbaka i tiden, men att ungefär samma saker upprepar sig i detta nu i länder som Iran och Ryssland.
Man mår så jävla illa.
Bockfesten
La fiesta del chivo finns översatt från spanskan av Peter Landelius och har getts ut av Norstedts (första utgåvan 2002). ISBN: 978-91-1-303635-9.
Mario Vargas Llosa
Mario Vargas Llosa (1936) är en nobelprisbelönad författare, född i Peru, men sedan länge bosatt i Spanien.
Melodifestivalen, av Hanna Fahl, är en underbar kärleksförklaring till Mello: artisterna, musiken, showen, programledarna, politiken, frisyrerna. En komplett bok om folkfesten svenskar antingen älskar eller älskar att hata.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Melodifestivalen, av Hanna Fahl, är den ultimata boken för den som vill djupdyka ner i Melodifestivalens då och nu. Läsaren får följa med från början, till det 50-tal när den europeiska radio- och tv-unionen kom på idén att börja direktsända en musiktävling. Eurovision song contest var född och snart började Sverige sända sina uttagningar, det som kom att bli dagens Melodifestival.
Boken berättar om ett Melodifestivalen som förändras: popen får en självklar plats, populariteten går upp och ner – och kräver till slut ett nytänk, som blir i form av den TV-serie vi nu har vant oss vid att följa varje senvinter. Vissa personer har gjort ett stort avtryck, som Bert Karlsson, med sina många vinnare under 80-talet, och Thomas G:son, med sitt rekord i antalet bidrag. Andra har glömts bort genom åren. Till varje kapitel om Melodifestivalens historia har Fahl sympatiskt nog valt att lyfta fram några bortglömda pärlor.
Det är svårt att överraska ett fan med någonting helt nytt med en sådan här bok. Det tycker jag dock inte att man kan vänta sig heller och framför allt spelar det ingen roll: boken har en perfekt avvägning mellan fakta & historik och ett mer personligt urval av personer, musik, händelser, värda att lyfta fram. Tillsammans med de många, stora, härliga bilderna blir det en underbar bok både för stora fans och den som bara är lite nyfiken.
Boken är inte ny: den kom ut 2018 och jag köpte den på bokrean några år därefter. Här finns med andra ord en viss otillfredsställande lucka som aldrig går att fylla: Melodifestivalen pågår, förhoppningsvis mycket länge till, och det kommer att tillkomma fler år, med fler bidrag, mellanakter, frisyrer och låttexter som skulle behöva analyseras i en sådan här bok. Tack för att det i alla fall finns en bok som på ett såhär trevligt sätt tar sig an Melodifestivalen under de första 60 åren!
Melodifestivalen
Melodifestivalen finns utgiven av Bokförlaget Max Ström (2018). ISBN: 9789171264404.
Hanna Fahl
Hanna Fahl är en svensk journalist. Hon jobbar sedan många år tillbaka på DN, där hon också har bevakat Melodifestivalen.
Nu är vår(vintern) här, den delen av året då det är LJUST och sällan kallare än -5 i den här landsändan. Snö har vi såklart, så våren känns fortfarande avlägsen, men rätt var det är tar snösmältningen fart och då brukar det gå undan. För stunden har vi tillräckligt med snö för att det ska vara i nivå med vårt staket.
I mars ser jag fram emot att gå på Littfest, Umeås litteraturfestival. Den brukar alltid fylla mig med oerhört mycket inspiration och glädje. I år har jag inte hunnit titta på programmet ännu – jag är alldeles för mycket småbarnsförälder för att hinna göra en massa planer – men man brukar kunna lita på att programmet är fullmatat med intressanta samtal och programpunkter, så det är ingenting som bekymrar mig.
Den senaste tidens läsning har fokuserat på Bockfesten av nobelpristagaren Mario Varga Llosa, en bokcirkelbok vi ska bokcirkla om ett par veckor. Den är närmare 500 sidor lång, vilket är i längsta laget för min del. När jag hade hämtat den på bibblan satte jag mig ärligt talat ned och räknade efter och kom fram till att jag behöver läsa ca 20 sidor om dagen för att hinna igenom den. Det är alltså den läsläxa jag har haft den senaste tiden. 😉 Mina andra små och stora läsprojekt har fått stå åt sidan så länge.
Vill du läsa något helt nyutkommet kommer några tips på böcker som fångat mitt intresse lite extra:
Drömmen om ett träd av Maja Lunde är nästa del i hennes CliFi-serie. Lunde är alltså en författare som skildrar klimatkrisen, ett ämne som är skrämmande aktuellt och som hon är väldigt fin på att tolka i sina romaner.
En linje i världen av Dorthe Nors. Jag har läst Blicken, pilen, filen av samma författare och tyckte att den var en riktig liten pärla. En linje i världen är en essäsamling från Nors resa längs Nordsjökusten. Det är säkert en helt annan bok än Blicken, pilen, filen, men säkert lika bra!
Expertparadoxen av Emma Frans. Det är inte helt lätt att att veta hur man ska tolka forskning och nya rön. Det tycker alltså jag, som själv är forskare. I Expertparadoxen går Frans igenom just det: när ska man lyssna på forskarna? Vad händer när forskare har fel? Intressant! Frans är duktig på att skriva populärvetenskapligt, så Expertparadoxen är nog väldigt läsvärd.
Laga lunch på typ 4 minuter av Sara Begner låter som en kokbok för mig. Nu äter jag de flesta luncher på jobbet, men rätterna funkar säkert även till middag. Att laga middag… Well. Det är inte lätt med en 1,5-åring bredvid sig. Önskar att jag kunde svänga ihop något på 4 minuter lite oftare…
Majas alfabet av Lena Andersson är en av de böcker jag har skarpt i minnet från min egen barndom. Jag hade även sångerna på kassett och kan texterna till många av dem än. Illustrationerna är helt underbara och det är helt klart en bok som tål att tittas i igen. I mars kommer både den och Majas lilla gröna i nyutgåvor.
Sniglar och snö är tredje delen i Agneta Pleijels självbiografiska projekt som hon inledde med Spådomen 2015 (en fantastisk roman!). Det här har jag verkligen set fram emot!!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
