I dagens Nostalgitorsdag har jag plockat fram ett inlägg om ljudböcker. Jag skriver att jag har hittat både Vindens skugga och Snö, två böcker som jag längtat efter att läsa, som ljudböcker. Jag noterar att jag på den tiden (2011) mätte böckers längd i CD. 😉 Det här var två långa böcker: 16 och 18 CD. Idag lyssnar jag bara på strömmade ljudböcker, vilket ju är mycket smidigt, för då slipper man lägga över en massa filer till datorn, föra över dem till telefonen o.s.v. Idag räcker det ju med att klicka på en knapp liksom. Jag är dock fortfarande lika förtjust i ljudböcker, även om jag nu, precis som då, tycker att det är en helt annan upplevelse än att läsa själv. Man missar ett och annat och det är inte samma sak som att få läsa och ta in orden själv.
Inlägget påminner mig om att jag vill läsa mer av Orhan Pamuk (författare till Snö, alltså). Snö är en fantastisk liten bok om journalisten Ka, som åker till en liten turkisk by för att bevaka ett val. Fast egentligen vill han träffa en kvinna som han hoppas på att våga fria till. När han kommer dit blir hela byn isolerad på grund av kraftiga snöfall. Ka hamnar mitt i konflikter som han egentligen inte vill vara del i och mitt i sina egna känslostormar. Jag tycker om Snö, men den är inte i närheten av min favorit Oskuldens museum. Oskuldens museum, av samma författare, är bland det bästa jag läst, någonsin. Det är en fullständigt briljant bok om kärlek, galenskap, lycka, livet, samhället, Turkiet. Ja, det är verkligen en mångbottnad bok, måste jag säga. Läs den!
Apropå bra böcker. I samma inlägg nämner jag att jag har fått manuset till Cirkeln, en bok som förlaget då beskrev som ”Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål möter Twilight möter Mitt så kallade liv möter Twin Peaks – fast utan vampyrer!”. Då var boken inte ens tryckt och det var långt innan försäljningssuccén var ett faktum. Tänk om jag hade vetat då att den bästa fantasyromanen hittills låg framför mig i form av en bunt papper. Sjukt bra bok!
Liv till varje pris är den tredje och avslutande delen i Kristina Sandbergs uppmärksammade och hyllade trilogi om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Nu är 60-talet på ingång och Majs sysselsättning börjar betraktas som onyttig och omodern. Nu ska kvinnor lämna ungarna på dagis eller hos dagmammor och göra nytta i samhällets tjänst. Men att ha sett till att barnen har haft det bra? Att ha serverat lagad mat varje dag? Att varje dag i över 30 års tid ha fått ett hem och en familj att fungera och hålla ihop? Är det så dåligt?
Det är inte bara samhället som förändras. Även Majs lilla familj går in i nya faser. Nu är barnen, Anita och Lasse, vuxna och på väg att skaffa egna liv. Men Lasse, Lasse… Maj undrar om han ska stadga sig. Han gör väl ingen ung kvinna med barn? Maj oroar sig och funderar. Oron finns också för Anita, Anita, som sitter med näsan i böcker. Ska hon gifta sig en dag? Hur ska det gå för Anita, som tar studenten och ska ända bort till Lund för att studera? Och maken, Tomas, med sina alkoholproblem, som återkommer i perioder. Tomas, som i alla år har försörjt hela familjen med sin stadiga inkomst från familjeföretaget, hamnar nu i en knivig sits när familjeföretaget först blir uppköpt och sedan omstrukturerat så att Tomas förlorar jobbet. Vem ska anställa en man i 50-årsåldern? Till en början är alla vid gott mod. Det finns ett kapital, det finns möjlighet att satsa på något nytt, men satsningarna går inte så bra som man hoppats.
Böckerna om Maj är fängslande utöver det vanliga. Det är en makalös resa längs ett stycke kvinnohistoria. Sandberg skriver ingående och noga om kafferep, kvinnlig vänskap, en hemmafrus våndor. Hon skriver om en familj där barn är på väg att flyga ur boet, om att räcka till åt sina barn och barnbarn och om att hålla ihop. Jag vet knappt vad jag ska skriva för att sammanfatta den här boken och den här trilogin. Att läsa om Maj är som att få en fin gåva, att få förtroendet att få ta del av en annans människas hela liv. Det är så fint, så fint, så fint, så fint. Jag älskar de här böckerna. Jag älskar att Sandberg skriver om hemmafrulivet, samhället, familjeliv, kärlek, vänskap och ett liv som blev som det blev. När hon skriver om Majs omsorger, tillkortakommanden och kärlek… Det är så att tårarna vill spruta när jag läser. Böckerna om Maj rymmer så himla mycket människa, så himla mycket känsla, så himla mycket liv och så himla mycket historia som vill berättas. Det här är det bästa jag har läst på mycket länge. Jag kan inte riktigt fatta, vill inte riktigt förstå eller acceptera, att de här böckerna nu är slut.
Jag såg att Atrium förlag ger ut en bilderbok om Förintelsen. Tungt och svårt ämne att presentera för barn, men jag tycker verkligen att det är viktigt att våga försöka. Snart finns det inte många överlevare kvar som kan berätta om hur det var och då blir det ännu mer viktigt att alla vi andra för vidare vad som hände.
Apropå detta kan jag förresten tipsa om att lyssna på Sommar i P1 med Hédi Fried, som överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen. Årets kanske viktigaste sommarprat!
Här är en liten video om bilderboken Saras vingar av den italienska författaren Lorenza Farina och illustrerad av Sonia M. L. Possentini.
Jag gör det igen: läser en random deckare och upptäcker att det är en del av en serie och att jag inte har börjat med den första delen. Den här boken är dessutom från -98, så den är inte speciellt ny. Jag hade ingen aning om detta innan jag började lyssna, men när poliserna i huvudrollerna visade sig använda saker i stil med disketter och faxar så blev det rätt uppenbart. Ärligt talat tycker jag att det gav ett kul lager till berättelsen att den utspelar sig på 90-talet. 90-talet bjuder ju på en hel del nostalgi för mig som växte upp just då.
Ont blod är som sagt del två och serien är den om A-gruppen, en grupp som utreder internationella våldsbrott åt Rikskriminalen. När boken tar sin början har gruppen närmast upplösts på grund av brist på fall att ta sig an. Snart ändras dock detta radikalt när de får veta att en amerikansk seriemördare är på väg till Sverige. Seriemördaren, som kallas för Kentuckymördaren, är särskilt känd för att tortera sina offer genom att klippa av stämbanden med ett speciellt tortyrredskap. Nu hamnar det på A-gruppens bord att försöka lösa detta fall, som gäckat FBI i åratal. Och det är bråttom. När som helst kan seriemördaren slå till igen.
Det är en spännande bok och den tar flera skarpa vändningar som vänder några av de mer förutsägbara teorierna upp och ner. Jag måste ändå säga att jag tycker att det är en rätt ordinär deckare och den har dessutom några osannolika scener som bara är för mycket. Jag tänker särskilt på ett visst litet äventyr som två av poliserna sticker iväg på när de är i New York och jobbar tillsammans med den amerikanska polisen. Alla i den scenen beter sig sjukt oproffsigt. Det blir faktiskt lite löjligt. Flera andra scener, för att inte tala om tortyren, känns också lite på gränsen. Dessutom saknar jag intressanta karaktärer. Jag tror att en del sådana här serier är uppbyggda så att man ska lära känna karaktärerna genom att läsa flera böcker i serien och följa huvudpersonerna över tid. Här blir det ganska ytliga beskrivningar av huvudpersonerna, tycker jag.
En av de bästa böcker jag läste förra året är helt klart Americanah av den amerikansk-nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Det är en helt strålande och brännande roman om rasism i dagens samhälle och om ett Nigeria i förvandling. I dagens Nostalgitorsdag tänkte jag dock passa på att tipsa om en av hennes tidigare böcker: En halv gul sol, som handlar om inbördeskriget i Nigeria (Biafrakriget). Boken blev, med rätta, en bestseller när den kom ut 2006, men riktigt alla har kanske inte läst denna berörande och upplysande bok om hur krig kan rasera livet för precis vem som helst: ung som gammal, fattig som rik. Det här är ett boktips för exakt alla som missat denna fantastiska bok.
I våras flyttade jag till större, vilket har möjliggjort att mina böcker har fått lite rejälare hyllor. Fast egentligen så tror jag att många, som vet hur mycket jag läser, faktiskt blir förvånade över hur få böcker jag har. Det beror på att jag i alla år har dumpat de flesta av mina böcker hos mina föräldrar. 😮 Ja, och så läser jag ju låneböcker, e-böcker och ljudböcker också, och de tar ju inte någon plats.
Fram tills nyss har mina böcker haft en rad i denna hylla:
(fast på den här bilden har jag, eh, tömt den hyllraden).
Men så många fler böcker har jag inte. Kanske blir det ändring nu.
I nya bostaden finns det plats för fler hyllor och nu har vi dessutom kommit till skott och skaffat oss mer förvaring för böcker. Nu bor kokböckerna i denna möbel:
Det är samma böcker som vanligt, men min sambo har bidragit med några nya.
Är det jag som lagar mat så blir det vegetariskt, så det är främst gröna böcker, kan man väl säga. Bonniers vegetariska kokbok är en av favoriterna just nu!
Konstböcker, biografier, fackböcker, serier, poesi och ”böcker som är roliga att bläddra i” har fått en egen hylla vid vår läshörna (som saknar matta just nu).
Här är lite närbilder på titlarna:
Lars Lerin-boken har jag ju bloggat om förut. Resten är till stor del nya böcker som vi har fyndat på diverse reor den senaste månaden.
Serierna, poesin och ”blädderböckerna” har dock hängt med ett tag. I alla fall de flesta. De flesta av mina fackböcker, t.ex. kurslitteratur, har jag på jobbet samt hos mina föräldrar. Den enda riktigt mastiga fackboken som syns här är Linux-boken. Den är inte min. 😉 Min sambo, som också är musiker, har även bidragit med alla artistbiografier.
Skönlitteraturen har en liten hylla i vardagsrummet:
Kolla vilken fin kokbok som snart kommer ut! Jag har en liten samling med vegetariska kokböcker (här finns inlägg om dem: 1 och 2), men det är alltid kul med fler, särskilt nu när vi har skaffat oss en lite större hylla för kokböcker. 😉 På min önskelista finns Mera vego och Green kitchen stories, som många har tipsat om. 🙂 Men jag har en bestämd känsla av att även Jenny Dambergs tjusiga bok om bönor, ärtor och linser skulle passa bra hemma hos mig. Bönor, ärtor & linser är ju bland det godaste jag vet i matväg. Äter varje dag!
Framsidan är superfin. Innehållet kan jag tyvärr inte säga så mycket om eftersom boken alltså inte ens har kommit ut ännu. I oktober kommer den ut.
Det känns som att jag inte har bokcirklat på tusen år, men egentligen så var det väl i april/maj någon gång när jag träffade mina bokcirkelvänner senast. Däremellan har jag varit upptagen med jobb på annan ort samt sommarlov, då vi väl alla har varit på lite olika orter mest hela tiden, tror jag. I veckan sågs vi i alla fall igen och diskuterade Tillbaka till henne, som jag bloggade om här om dagen.
Det känns kul att vara igång igen! Vi har spånat på lite nya upplägg och det känns inspirerande, tycker jag. Framöver kommer vi eventuellt ha fler frukostträffar, läsa fler teman, så att man kan jämföra olika böcker, och så har vi skrotat omröstningarna och nu turas vi om att rätt och slätt välja nya böcker. Lite löst har vi också pratat om att eventuellt ta in någon mer medlem. En gång i tiden var vi närmare 10 pers (!), tror jag, men nu är vi 6 medlemmar och oftast är vi 3-4 som kommer på träffarna. Kanske är dags att bli fler, men vi får se!
Vad gäller Tillbaka till henne så fick boken ett av de högsta medelbetygen någonsin. Vår bok, där vi antecknar våra omdömen och betyg, är på okänd plats just nu ;), så jag kan inte kolla, men jag misstänker faktiskt att Tillbaka till henne har tagit ett nytt rekord! 4 av 5 fick den i medelbetyg. Jag kan tycka att boken är lite för lång, men det gör ingenting. Det är en lättläst och fin bok. Läs mer om vad jag tyckte här.
Till nästa gång läser vi More fire av Karolina Ramqvist. Det är en författare som jag är väldigt nyfiken på, så det känns riktigt kul. Dessutom är det en kort bok (ca 250 sidor, om jag minns rätt) och korta böcker är mina bästa böcker! 🙂
Jag hittade boken på biblioteket som Adobe-krypterad epub och som strömmad epub. Det sistnämnda har jag aldrig hört talas om förut, men jag antar att det är böcker som bara kan läsas på datorn medan man är uppkopplad? Jag valde den förstnämnda varianten. Jag måste faktiskt erkänna att det var bra länge sedan jag lånade en e-bok på biblioteket senast. Jag har lyckats samla på mig så många köpta böcker att jag inte riktigt behöver låna några e-böcker i nuläget. Dessutom läser jag också en hel del e-böcker via mobilen i Mofibo eller Storytel. Jag är hur som helst glad över att biblioteken så generöst erbjuder även e-böcker, som ju kan vara ganska dyra om man köper dem till ordinarie pris. Tjänster för strömmade böcker är ju inte heller gratis, så tur att det finns alternativ.
I dagens Nostalgitorsdag plockar jag upp en bestseller från mitt bloggarkiv, nämligen Parfymen av Patrick Süskind. Boken handlar om Grenouille som har som enda drivkraft i livet att försöka blanda den mest fantastiska parfym han kan tänka sig – en parfym med doften av oskuldsfulla och vackra kvinnor. Det är en väldigt annorlunda berättelse. Makaber och fascinerande. Särskilt är det fascinerande hur författaren lyckas skriva så målande om något så svårbeskrivligt som dofter.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det är samma böcker som vanligt, men min sambo har bidragit med några nya.
De flesta av mina fackböcker, t.ex. kurslitteratur, har jag på jobbet samt hos mina föräldrar. Den enda riktigt mastiga fackboken som syns här är Linux-boken. Den är inte min. 😉 Min sambo, som också är musiker, har även bidragit med alla artistbiografier.
