En av förra årets bästa deckare är i mitt tycke Mörka platser av Gillian Flynn (och med förra årets bästa deckare menar jag den bästa deckaren jag läste förra året, inte den bästa deckaren som kom ut förra året). Det är en riktigt mörk berättelse om en tjej, Libby Day, som förlorat nästan hela sin familj, vilka föll offer för en seriemördare när Libby var liten. Brodern blev dömd för brottet, men nu, 25 år senare, väcks tvivlen. När jag såg att boken var på väg att filmatiseras blev jag såklart entusiastisk, men intresset svalnade tyvärr när jag såg vilken ljummen kritik filmatiseringen av Mörka platser, Dark places som den heter i filmversionen, fått.
En annan, väldigt lyckad, filmatisering av en Flynn-deckare är annars filmatiseringen av hennes kanske mesta bestseller, Gone girl. Det är verkligen en förbluffande och intressant deckare – en av mina favoriter i genren! Här kan du läsa mer om vad jag bloggade om den förra året. Filmen Gone girl gjorde boken rättvisa tycker jag, något som tyvärr inte verkar gälla för Dark places/Mörka platser, om man ska tro tidningarna, som har gett den cirka 2 av 5 i betyg, genomgående.
Har du sett den? Vad tyckte du? Jag tror att filmen har slutat gå på bio i min stad för länge sedan, men den kommer säkert på DVD ganska snart. Får se om jag tittar…
När jag såg bibbloannas instagram om att vara på resa utan bok påmindes jag om vilken lycka det är att läsa. Det är långt ifrån varje dag som jag har tid och lust att försjunka i en bok, men jag är ändå väldigt tacksam över att ha det här intresset, att ha böcker i mitt liv. Det skulle verkligen bli tomt utan. Mina fem bästa med att läsa:
1. Ja, som sagt, för den som är på resa är det verkligen härligt att ha en bok till ressällskap. Idag går det att roa sig med t.ex. film när man åker tåg eller flyg, men det är ändå inte riktigt samma sak. Är det en kortare resa kan ett mobilspel döda lite tid, men inte heller det är samma sak. En bok kan man alltid plocka upp, oavsett om resan är 5 min eller 5 h.
3. Man blir allmänbildad. Vi bär väl alla på våra små specialkunskaper, sådant vi gör på jobbet, facktermer som hör ihop med hobbies vi sysslar med. Med böcker kan man plötsligt lära sig små snuttar av andras specialkunskaper. Fälla träd? Måla porslin? Jobba som kirurg? Otroligt!
4. Man får makt. Eftersom kunskap är makt. Att kunna läsa och tolka en text är en färdighet som är lätt att ta för självklar, men som inte är ett dugg självklar. Inte för att analfabetismen är speciellt utbredd i den här världen lägre, men för att det tydligen är så att var femte niondeklassare i Sverige har dålig läsförståelse. Kan man inte läsa och förstå en text så förstår man heller inte sin omvärld och förstår man inte samhället så har man också mycket svårt att hävda sina rättigheter. Hur förvarar man sina rättigheter om man inte förstår vilka de är? Läsförståelse är makt.
5. Att läsa böcker är typ det roligaste fritidsintresse man kan ha. <3 Helt enkelt!
Idag har det bokcirklats om More fire – en bok som jag både tyckte var riktigt bra och som inbjuder till diskussion. Tyvärr kunde jag inte vara med den här gången, för det krockade med ett lopp som jag faktiskt prioriterade före. Så kan det gå! Vad jag tyckte om boken har jag i alla fall skrivit lite mer utförligt i ett ett eget inlägg. Nu hoppas jag verkligen att jag kan gå på nästa bokcirkel för jag saknar ju mina bokcirkelkompisar och så är jag nyfiken på att höra vad de tyckte om More fire. Det är långt ifrån alltid som vi håller med varandra om det vi läser… 🙂
Loppet då? Jodå, tackar som frågar. 😉 Jag hade som mål att ta nytt personbästa och det gjorde jag också, men ärligt talat så var det väl ingen övertygande persning, utan jag lyckades bara putsa några sekunder från mitt tidigare rekord. Jag har haft ont i ryggen och haft andra grejer i veckan som gjort att jag knappt trodde mig kunna springa idag, men jag hade en jätteskön känsla i hela kroppen. Trodde jag skulle gå in på 48 min – eller ännu snabbare. Men nej.
En gång i tiden var det lätt att bli snabbare och snabbare. En gång i tiden var det såklart en utmaning att bara lyckas jogga 1 mil utan att pausa och gå. När jag väl tagit mig över den tröskeln så var det som att rusa utför en nedförsbacke. Varje nytt lopp gav en ny bättre tid. Jag kunde förbättra min miltid med 5 minuter från en månad till en annan – bara sådär! Jag tror de flesta som börjat springa delar min upplevelse. Det är tacksamt att träna om man inte är speciellt tränad från början.
Men ja, sedan börjar man peaka, som det känns. 😉 Jag vet inte om ja någonsin kan springa på 45 minuter. Jag har ingen känsla av att det skulle vara realistiskt. Jag kan springa milen på 48:30 och det är jag stolt över, men så mycket bättre blir det nog aldrig.
Det får mig att tänka på Haruki Murakamis memoarer Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som (surprise!) kretsar ganska mycket kring just löpning. I boken skildrar Murakami hur det är att springa ultramaraton och att gradvis inse att det inte längre går att ta några personliga rekord. Tiderna blir bara sämre och sämre. Löpningen blir ett obevekligt bevis på tidens gång och åldrandet. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok. Murakami skriver med sin löparberättelse så himla sakligt och fint om hur han blir äldre och hur han förhåller sig till det.
Nu är ju inte jag ens 30 år, så jag har väl tiden på min sida. Kanske. Om inte annat får jag väl börja med något nytt, nu när milen är gjord, så att säga. Maraton kanske? 😉
I veckan damp det ner en liten bok från Modernista i mitt brevinkast. Med betoning på liten, för den är bara 132 sidor lång. Jag, som ju har en förkärlek för korta, tighta berättelser är såklart förväntansfull. Boken blir min första bekantskap med den amerikanske författaren William Maxwell. På tiden, kanske? Hej då, vi ses i morron beskrivs som en modern amerikansk klassiker. Om den är ens i närheten så bra som moderna amerikanska klassiker i stil med Revolutionary road av Richard Yates så har jag förmodligen årets bästa läsning framför mig.
Baksidestext:
I staden där William Maxwell växte upp inträffade en tragedi på tjugotalet: ett mord begicks i en familj i samband med en skilsmässa. Författaren minns sig själv som liten och frågar sig varför han inte kunde sträcka en hjälpande hand åt den stackars skolkamrat som var mördarens son.
Hej då, vi ses i morron är en metafiktiv självbiografi, en konfrontation med förlust, ensamhet och rädsla, som kort efter att den kom ut 1980 belönades med The National Book Award, ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser.
Idag gör jag en dykning ner i arkivet igen. Throwback thursday, #tbt, ni vet? Jag har kallat det Nostalgitorsdag ett tag, men nu kände jag att jag ville ha ett lite kortare ord. 🙂
Hur som helst. Jag hittade ett inlägg där jag uppmärksammar att Månpocket och Bonnier pocket hakat på ekotrenden och tagit initiativet till klimatsmarta pocketböcker: klimatkompenserade, FSC-märkta och med ett bidrag till världsnaturfonden. Jag tyckte att det var kul, men genomskådade det såklart som ett PR-knep. Då, liksom nu, konstaterade jag att man inte kan konsumera sig ur en klimatkris. Vill man göra en verklig insats för miljön får man dra ner på konsumtionen. Helt enkelt. Sedan skriver jag:
Jag blir ibland lite förvånad när jag läser bokbloggar där bloggare berättar om sina imponerande bokhyllor med, ibland, hundratals outlästa titlar. När bokbloggare pratar om ”köpstopp” innebär begreppet att man vill försöka minska antalet inköp för att ”outläst”-hyllan helt enkelt har blivit för välfylld, inte att man vill ”köpstoppa” för att försöka minska konsumtionen i klimatsyfte. Naturligtvis har jag ingen åsikt om andras bokinköp, men när jag läser om det så inser jag att jag nog helt saknar den där ”samlar”-genen som andra litteraturälskare tycks bära på. Och glad för det blir nog miljön. Och biblioteken.
Och här kommer det pinsamma. Hur många olästa böcker har jag i min hylla? Jo, 57 pappersböcker! 😮
Men någon shopoholic är jag faktiskt inte. Jag vet inte riktigt hur jag har samlat på mig alla dessa böcker… Men det är väl det att det har skett över lång tid. Sedan är det kanske också en del av problemet att konsumtion är så inrotat i vår kultur och ett sådant vanligt tidsfördriv att vi gör det utan att reflektera…
Hur många outlästa böcker har du? Har du haft köpstopp någon gång?
Och här är några böcker och inlägg på temat hållbar utveckling/miljö/klimat. Köp inte den här boken är kanske den mest relevanta boken jag läst om den här frågan. I den får läsaren följa när författaren utmanar sig själv till ett år med köpstopp.
Jag är ingen stor TV-tittare och ingen stor radiolyssnare heller, för den delen, även om jag i och för sig gärna konsumerar podcasts. Nu är i alla fall hösten här, sensommarvärme eller ej, för nu börjar den normala tablån komma tillbaka på både TV:n och radion. Glad är jag för det! Nu kan jag nämligen lyssna på Lundströms bokradio och kolla på Babel igen. Tips, tips! För den som kanske missat säsongsstarterna av dessa två litteraturprogram.
På söndag tänker åtminstone jag sitta bänkad framför Babel, för då kommer min favorit Jonas Hassen Khemiri till studion. 🙂 🙂
England har drabbats av en långvarig torka och det börjar närmast likna ett slags undantagstillstånd. Det är brist på bensin och somliga livsmedel. Människor förlorar sina jobb och sin framtidstro. Ett ställe är dock förskonat från torkan. Av någon anledning regnar det varje natt på Källan, gården där Ruth bor med sin man och deras lilla barnbarn. Den bördiga jorden på Källan sticker i ögonen på de andra byborna, som tvingas lägga ner sina bruk, men medan vissa visar sin avsky så finns det andra som också är nyfikna och fascinerade över platsen. Särskilt intresse visar en grupp kvinnor, som kommer till Källan och menar att Ruth är utvald. Det visar sig att de har en sekt och de får Ruth att ansluta sig till dem.
Berättelsen varvas med en berättelse från nutid, där man förstår att allt har slagits i spillror. I bokens inledning förs Ruth tillbaka till Källan, där hon ska sitta i husarrest för att avtjäna ett straff för mordbrand. Hennes man är borta och Ruth vet inte var han är. Vad värre är: barnbarnet är också borta. Död. Och Ruth minns inte exakt vad som hände. Hon vet inte sin egen inblandning.
Berättelserna vävs ihop på ett snyggt sätt och även om man tidigt anar upplösningen så slingrar sig berättelsen fram och leder in på några villospår, vilket gör att spänningen ändå hålls uppe. Ändå är det långt ifrån en spänningsroman, faktiskt. Jag vet inte om jag hade uppfattat boken annorlunda om jag hade läst istället för lyssnat på ljudboksversionen, men boken kändes faktiskt ganska lång och seg. Mycket text används för att måla upp miljöer och personer och jag kan förvisso förstå att författaren har valt att göra så, men det föll mig ändå inte riktigt i smaken. Det blev nästan lite tjatigt emellanåt.
Jag tycker ändå att det är en bra bok. Science fiction är inte min genre, kan man väl säga, men den här gillade jag! Här är det, trots allt, en tillräckligt jordnära berättelse för att inte avskräcka mig, som har lite svårt för alltför tekniskt invecklade framtidsskildringar. Att klimatfrågan är en sådan central del känns rent av aktuellt här och nu, även om långvarig torka kanske inte är just det som vi oroar oss för i vårt samhälle. Det är ändå intressant att tänka på hur samhällsstrukturer och relationer kan rasa samman när något så banalt som klimatet förändras. Det är lätt att ta väder och vind för givet, men samhället är verkligen sårbart för klimatförändringar.
Författaren tar upp många intressanta ämnen i boken. Klimat är en intressant fråga, att dras in i en sekt är en annan, att räcka till som förälder (och morförälder) en tredje och att få en relation att fungera trots att kärleken börjar svalna är en fjärde. Utöver detta är Källan också lite av en deckare. Trots de nästan 500 sidorna/15 h lyssnande, så tycker jag dock inte riktigt att författaren lyckas få ut allt från alla dessa intressanta ämnen. Det blev lite splittrat, tycker jag: lite för mycket och för korta nedslag i varje fråga.
Men, som sagt, jag tycker att det här är en både annorlunda och läsvärd bok. Det största felet är att jag tycker att bokens idé är så bra att jag gärna hade velat ha en ännu tightare och tätare berättelse.
I korthet
Rekommenderas för: alla som brukar läsa relationsromaner och som skulle vilja testa SciFi. Källan är en lagom dystopisk SciFi, som utspelar sig i en nära framtid, korsad med deckare.
Betyg: 3+ belladonnor av 5.
Om Källan och Catherine Chanter
Catherine Chanter är en brittisk författare som tidigare har jobbat som lobbyist. Hon har skrivit för radio och har också skrivit flera kortare texter till olika antologier och publikationer. Källan (The Well) är hennes debutroman. Caterine Chanter twittrar på @ChanterLloyd och har en hemsida.
Originaltitel: The Well.
Utgivningsår (första svenska ljudboksutgåvan): 2015 (Tundell Salmson).
Utgivningsår (första svenska utgåvan): 2015 (Bromberg).
Översättare: Helena Ridelberg.
Uppläsare: Kristina Rådström.
Antal sidor: 477 (ca 15 h).
Andras röster: Kristianstadsbladet, Bokstugan, Jenniesboklista, Vargnatts bokhylla.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
I England har det inte regnat på tre år. Utom på en plats – på gården Källan. Här sinar aldrig vattnet och växtligheten frodas. Och ingen kan förklara det märkliga fenomenet. På Källan bor Ruth Ardlingly med sin man Mark. Hit söker sig också en religiös kult med sin karismatiska ledare för att dyrka den fruktbara jorden. Men ute i landet blir torkan allt svårare och desperationen växer. Gården blir måltavla för omgivningens frustration.
Ruth Ardlingly återvänder till Källan för att avtjäna sitt straff för mordbrand i husarrest. Hon är fast besluten att pussla ihop alla lösa bitar av tragedin som krossade hennes familj och ledde fram till hennes barnbarns död.
Källan är en suggestiv spänningsroman med dystopiska förtecken, fylld av överraskande och hisnande vändningar, där ingen vet vem som är vän och vem som är fiende.
Jag är kanske inte ensam om att ha en rejäl tröskel för att våga mig på att läsa klassiker. Jag föreställer mig ofta att de är svårlästa och svårtolkade, men det är såklart inte riktigt sant att det är så. Faktum är att det såklart finns en anledning till att klassiker håller för läsning långt efter det att de gavs ut första gången. Här är fem av mina favoriter, ganska slumpartat valda, men alla extremt läsvärda.
Alberteböckerna av Cora Sandel är helt krossande bra, särskilt den första delen: Alberte och Jakob. Boken kretsar kring Alberte, som lever ett instängt liv i norska Tromsø. Hon är yngsta dottern i en familj, som vill se välbärgade ut, men egentligen inte har råd med sonens skolgång, och definitivt inte har råd att bekosta Albertes dito. Livet ter sig innehållslöst och till och med att ha drömmar verkar vara att kräva för mycket i denna iskalla nordnorska stad, där folks enda nöje är skvaller. I senare delar i serien bryter sig Alberte loss och försöker leva sitt eget liv i Paris. Mycket gripande bok och ett stycke kvinnohistoria. Böckerna anses till stor del bygga på författarens eget liv.
Hjalmar Söderberg har skrivit flera av mina favoriter, men om jag ska begränsa mig till en så väljer jag Doktor Glas. I boken får läsaren följa doktor Glas och hans våndor när en kvinna vänder sig till honom och ber Glas att få hennes man att hålla sig ifrån henne. Han kan inte släppa bilden av den unga kvinnan och hennes betydligt äldre man, som Glas upplever som riktigt motbjudande. På något sätt lyckas han rättfärdiga för sig själv att det bästa vore att mörda kvinnans man. Söderberg har ett lätt och vackert språk, som trots att det har över hundra år på nacken känns mer modernt än det mesta som kommer ut idag. Doktor Glas är dessutom en fascinerande berättelse. Jag är inte ensam om att fängslas av boken. Den har gett inspirerat flera författare till att på olika sätt spinna vidare, t.ex. Bengt Ohlsson, som berättar hela berättelsen från mannens perspektiv i romanen Gregorius.
En klassikerlista vore ingen klassikerlista om inte Selma Lagerlöf finns med! Jag kan inte sluta fascineras av denna kvinna som lyckades bli invald i Svenska Akademien 1914 och som dessutom själv några år tidigare belönades med Nobelpriset i litteratur, vars pristagare ju utses av Akademien. Jag har inte fallit pladask för allt jag läst av Lagerlöf, men å andra sidan har hon skrivit en av mina favoritböcker: Kejsarn av Portugallien och flera andra riktiga guldklimpar, så jag gissar att det väger upp mer än väl! Kejsarn av Portugallien är en helt hjärtskärande berättelse om en man som blir tokig av sorg när hans dotter försvinner till Stockholm och prostituerar sig. I pappans värld är hon en kejsarinna. Och hela samhället låter honom få ha sin sorg och sin drömvärld. Jag älskar just den delen, det överseende som hela staden visar. Det finns något kärleksfullt med det.
Tusen och en natt är en av mina favoriter. Det är en samling som mer än någon annan bok har fått mig att inse att könsroller verkligen är en kulturell konstruktion och inte direkt har någonting med biologi att göra. Jag vet inte om det nödvändigtvis är en iakttagelse som läsare av Tusen och en natt brukar göra, men jag gjorde det i alla fall. Boken innehåller traditionella berättelser från 900-talets ”Sidenvägen”. Jag kan säga så mycket som att kvinnorna i den boken är långt ifrån de sexuellt tillknäppta och reserverade kvinnor som kyrkan uppfann ett antal hundra år senare… Tusen och en natt innehåller berättelser som t.ex. Aladdin och Ali Baba och de 40 rövarna. Spännande sagor, med andra ord. Men det är sagornas ålder som gör hela verket riktigt spännande att läsa!
Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna är närmast obligatorisk läsning för högstadieelever, tror jag. Åtminstone var de det när jag gick i skolan. Det vackra och roliga är att jag hittills inte har träffat någon som inte har dragits med av berättelsen och tyckt om den. Läsvan eller inte, det verkar om att de flesta berörs av berättelsen om de fattiga människorna som bestämmer sig för att bryta upp från sitt tuffa torparliv och pröva lyckan på andra sidan Atlanten. Genom läsningens gång får man verkligen lära känna karaktärerna. De känns som vänner! På köpet med denna på alla fronter helt kompletta romansvit får läsaren dessutom en intressant historielektion.
Jag ber om ursäkt om min klassikerlista är lite enkelspårig och främst tar upp svenska klassiker, men jag är tyvärr inte så beläst att jag kan slänga fram en massa superbra klassiker från andra håll i världen, bara sådär. Tyvärr! Men tipsa gärna!
Jess är ensamstående mamma och trots att hon har två jobb, är en fena på att hitta bra mat till extrapris, lagar & fixar & syr allt själv och trots att hon inte unnar sig några direkta extravaganser så går det knappt ihop ekonomiskt. Barnens pappa har inte betalat underhåll sedan han stack för två år sedan och hon vågar inte pressa honom på något heller, för hon vet att han inte mår bra och hon tänker att det är bättre att han kommer på fötter och får ett jobb först. När dottern, Tanzie, erbjuds en plats på en privatskola, där hon förhoppningsvis kan nå sin fulla potential och utveckla sin begåvning i matte, finns det inga möjligheter att låta henne tacka ja. Trots att skolan kan erbjuda ett stipendium saknas en mindre summa, som Jess måste skjuta till själv. En möjlig lösning visar sig när skolan tipsar om en mattetävling som Tanzie bedöms ha mycket stora chanser att vinna. Vinstpengarna skulle gott och väl räcka för att låta Tanzie börja på den skola hon drömmer om att få gå på. Ett litet krux är att tävlingen ska hållas i Skottland, vilket med Tanzies åksjuka i beräkningen innebär flera dagars resa. Några pengar till tåg finns såklart inte.
Räddningen kommer från ett oväntat håll: den ekonomiskt oberoende IT-killen Ed erbjuder dem skjuts. Det kommer att bli en lång, lång resa med många dråpliga, roliga, hjärtknipande scener. Och så kommer såklart allas liv skakas om i grunden.
Det är enormt förutsägbart, såklart. Inte för att det går att lista ut exakt hur allting kommer att lösa sig – men att det kommer att lösa sig och att Jess & Ed kommer att bli kära, ja, det fattar man såklart omgående. Och det gör verkligen ingenting! Ibland är det precis den här typen av varma, fina berättelser man behöver. Jojo Moyes skriver med ett fint flyt och har hittat riktigt härliga karaktärer, omöjliga att inte tycka om. Man vill dem allt gott och det känns skönt och tröstande att veta att allt kommer att bli bra också.
Jag tycker det här är en både rolig, lättläst och bra bok. Skönt också att författaren skriver om en ensamstående mamma som har det svårt att få pengarna att räcka till – allt är verkligen inte speciellt skimrande och lättsamt i den här boken.
I korthet
Rekommenderas för: Den som behöver en förutsägbar, gullig berättelse att sjunka in i och som älskar komedin Little Miss Sunshine och andra dråpliga och varma roadtrip-berättelser.
Betyg: 4 Rolls-Royce av 5.
Citerat ur Etthundra mil
Det var då Tanzie såg det blinkande blåljuset. Hon försökte att med ren tankekraft förmå polisbilen att åka förbi dem. Men istället kom den allt närmare tills det blåa ljuset fyllde hela kupén.
Nicky vred plågat på sig där han satt. ”Öh, Jess. Jag tror att de vill att vi ska stanna.”
”Fan. Fan, fan, fan. Det där hörde du inte, Tanzie.” Mamma tog ett djupt andetag, flyttade nervöst händerna på ratten och saktade in.
Nicky sjönk ner djupare i sätet. ”Du, Jess?”
”Inte nu, Nicky,”
Polisen saktade också in. Tanzies handflator var alldeles svettiga. Det kommer att ordna sig.
”Det kanske är fel tillfälle att berätta att jag har mitt gräs med mig.”
Om Etthundra mil och Jojo Moyes
Jojo Moyes är en brittisk journalist och författare som har gett ut en lång rad romance-böcker sedan debuten 2002. Stort genomslag fick hon 2012 med bestsellern Livet efter dig, som behandlar det tuffa ämnet aktiv dödshjälp. Etthundra mil är hennes senaste bok, men en uppföljare till Livet efter dig väntas i höst. Jojo Moyes har en hemsida och en fanpage på Facebook.
Av den bästsäljande författaren till Livet efter dig, Sophies historia och Sista brevet från din älskade kommer här hennes senaste roman som tar dig med på en oförglömlig roadtrip genom Storbritanniens klassamhälle.
Jess Thomas’ liv suger. Hennes man har stuckit och hon tvingas ha dubbla jobb för att försörja sina två barn. Styvsonen Nicky kommer ständigt hem från den ruffa kommunala skolan med nya blåmärken, och stänger in sig med datorn på sitt rum. Dottern Tanzie är lite av ett mattegeni, men när hon erbjuds en plats på en trevlig privatskola räcker pengarna inte till. Om hon inte kan vinna första pris i Skottlands matematikolympiad? Men Jess har varken bil eller pengar till tågbiljetter.
IT-miljonären Ed, med ett eget kaotiskt förflutet, blir av en tillfällighet deras riddare i skinande rustning. När han erbjuder sig att köra den lilla familjen, inklusive illaluktande hunden Norman, tvärsigenom England till Skottland är det hans första osjälviska gärning på åratal – kanske någonsin. Men kommer de att hinna? Och om de gör det – kommer deras problem att vara över?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
