Idag gör jag en dykning ner i arkivet igen. Throwback thursday, #tbt, ni vet? Jag har kallat det Nostalgitorsdag ett tag, men nu kände jag att jag ville ha ett lite kortare ord. 🙂
Hur som helst. Jag hittade ett inlägg där jag uppmärksammar att Månpocket och Bonnier pocket hakat på ekotrenden och tagit initiativet till klimatsmarta pocketböcker: klimatkompenserade, FSC-märkta och med ett bidrag till världsnaturfonden. Jag tyckte att det var kul, men genomskådade det såklart som ett PR-knep. Då, liksom nu, konstaterade jag att man inte kan konsumera sig ur en klimatkris. Vill man göra en verklig insats för miljön får man dra ner på konsumtionen. Helt enkelt. Sedan skriver jag:
Jag blir ibland lite förvånad när jag läser bokbloggar där bloggare berättar om sina imponerande bokhyllor med, ibland, hundratals outlästa titlar. När bokbloggare pratar om ”köpstopp” innebär begreppet att man vill försöka minska antalet inköp för att ”outläst”-hyllan helt enkelt har blivit för välfylld, inte att man vill ”köpstoppa” för att försöka minska konsumtionen i klimatsyfte. Naturligtvis har jag ingen åsikt om andras bokinköp, men när jag läser om det så inser jag att jag nog helt saknar den där ”samlar”-genen som andra litteraturälskare tycks bära på. Och glad för det blir nog miljön. Och biblioteken.
Och här kommer det pinsamma. Hur många olästa böcker har jag i min hylla? Jo, 57 pappersböcker! 😮
Men någon shopoholic är jag faktiskt inte. Jag vet inte riktigt hur jag har samlat på mig alla dessa böcker… Men det är väl det att det har skett över lång tid. Sedan är det kanske också en del av problemet att konsumtion är så inrotat i vår kultur och ett sådant vanligt tidsfördriv att vi gör det utan att reflektera…
Hur många outlästa böcker har du? Har du haft köpstopp någon gång?
Och här är några böcker och inlägg på temat hållbar utveckling/miljö/klimat. Köp inte den här boken är kanske den mest relevanta boken jag läst om den här frågan. I den får läsaren följa när författaren utmanar sig själv till ett år med köpstopp.
Jag är ingen stor TV-tittare och ingen stor radiolyssnare heller, för den delen, även om jag i och för sig gärna konsumerar podcasts. Nu är i alla fall hösten här, sensommarvärme eller ej, för nu börjar den normala tablån komma tillbaka på både TV:n och radion. Glad är jag för det! Nu kan jag nämligen lyssna på Lundströms bokradio och kolla på Babel igen. Tips, tips! För den som kanske missat säsongsstarterna av dessa två litteraturprogram.
På söndag tänker åtminstone jag sitta bänkad framför Babel, för då kommer min favorit Jonas Hassen Khemiri till studion. 🙂 🙂
England har drabbats av en långvarig torka och det börjar närmast likna ett slags undantagstillstånd. Det är brist på bensin och somliga livsmedel. Människor förlorar sina jobb och sin framtidstro. Ett ställe är dock förskonat från torkan. Av någon anledning regnar det varje natt på Källan, gården där Ruth bor med sin man och deras lilla barnbarn. Den bördiga jorden på Källan sticker i ögonen på de andra byborna, som tvingas lägga ner sina bruk, men medan vissa visar sin avsky så finns det andra som också är nyfikna och fascinerade över platsen. Särskilt intresse visar en grupp kvinnor, som kommer till Källan och menar att Ruth är utvald. Det visar sig att de har en sekt och de får Ruth att ansluta sig till dem.
Berättelsen varvas med en berättelse från nutid, där man förstår att allt har slagits i spillror. I bokens inledning förs Ruth tillbaka till Källan, där hon ska sitta i husarrest för att avtjäna ett straff för mordbrand. Hennes man är borta och Ruth vet inte var han är. Vad värre är: barnbarnet är också borta. Död. Och Ruth minns inte exakt vad som hände. Hon vet inte sin egen inblandning.
Berättelserna vävs ihop på ett snyggt sätt och även om man tidigt anar upplösningen så slingrar sig berättelsen fram och leder in på några villospår, vilket gör att spänningen ändå hålls uppe. Ändå är det långt ifrån en spänningsroman, faktiskt. Jag vet inte om jag hade uppfattat boken annorlunda om jag hade läst istället för lyssnat på ljudboksversionen, men boken kändes faktiskt ganska lång och seg. Mycket text används för att måla upp miljöer och personer och jag kan förvisso förstå att författaren har valt att göra så, men det föll mig ändå inte riktigt i smaken. Det blev nästan lite tjatigt emellanåt.
Jag tycker ändå att det är en bra bok. Science fiction är inte min genre, kan man väl säga, men den här gillade jag! Här är det, trots allt, en tillräckligt jordnära berättelse för att inte avskräcka mig, som har lite svårt för alltför tekniskt invecklade framtidsskildringar. Att klimatfrågan är en sådan central del känns rent av aktuellt här och nu, även om långvarig torka kanske inte är just det som vi oroar oss för i vårt samhälle. Det är ändå intressant att tänka på hur samhällsstrukturer och relationer kan rasa samman när något så banalt som klimatet förändras. Det är lätt att ta väder och vind för givet, men samhället är verkligen sårbart för klimatförändringar.
Författaren tar upp många intressanta ämnen i boken. Klimat är en intressant fråga, att dras in i en sekt är en annan, att räcka till som förälder (och morförälder) en tredje och att få en relation att fungera trots att kärleken börjar svalna är en fjärde. Utöver detta är Källan också lite av en deckare. Trots de nästan 500 sidorna/15 h lyssnande, så tycker jag dock inte riktigt att författaren lyckas få ut allt från alla dessa intressanta ämnen. Det blev lite splittrat, tycker jag: lite för mycket och för korta nedslag i varje fråga.
Men, som sagt, jag tycker att det här är en både annorlunda och läsvärd bok. Det största felet är att jag tycker att bokens idé är så bra att jag gärna hade velat ha en ännu tightare och tätare berättelse.
I korthet
Rekommenderas för: alla som brukar läsa relationsromaner och som skulle vilja testa SciFi. Källan är en lagom dystopisk SciFi, som utspelar sig i en nära framtid, korsad med deckare.
Betyg: 3+ belladonnor av 5.
Om Källan och Catherine Chanter
Catherine Chanter är en brittisk författare som tidigare har jobbat som lobbyist. Hon har skrivit för radio och har också skrivit flera kortare texter till olika antologier och publikationer. Källan (The Well) är hennes debutroman. Caterine Chanter twittrar på @ChanterLloyd och har en hemsida.
Originaltitel: The Well.
Utgivningsår (första svenska ljudboksutgåvan): 2015 (Tundell Salmson).
Utgivningsår (första svenska utgåvan): 2015 (Bromberg).
Översättare: Helena Ridelberg.
Uppläsare: Kristina Rådström.
Antal sidor: 477 (ca 15 h).
Andras röster: Kristianstadsbladet, Bokstugan, Jenniesboklista, Vargnatts bokhylla.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
I England har det inte regnat på tre år. Utom på en plats – på gården Källan. Här sinar aldrig vattnet och växtligheten frodas. Och ingen kan förklara det märkliga fenomenet. På Källan bor Ruth Ardlingly med sin man Mark. Hit söker sig också en religiös kult med sin karismatiska ledare för att dyrka den fruktbara jorden. Men ute i landet blir torkan allt svårare och desperationen växer. Gården blir måltavla för omgivningens frustration.
Ruth Ardlingly återvänder till Källan för att avtjäna sitt straff för mordbrand i husarrest. Hon är fast besluten att pussla ihop alla lösa bitar av tragedin som krossade hennes familj och ledde fram till hennes barnbarns död.
Källan är en suggestiv spänningsroman med dystopiska förtecken, fylld av överraskande och hisnande vändningar, där ingen vet vem som är vän och vem som är fiende.
Jag är kanske inte ensam om att ha en rejäl tröskel för att våga mig på att läsa klassiker. Jag föreställer mig ofta att de är svårlästa och svårtolkade, men det är såklart inte riktigt sant att det är så. Faktum är att det såklart finns en anledning till att klassiker håller för läsning långt efter det att de gavs ut första gången. Här är fem av mina favoriter, ganska slumpartat valda, men alla extremt läsvärda.
Alberteböckerna av Cora Sandel är helt krossande bra, särskilt den första delen: Alberte och Jakob. Boken kretsar kring Alberte, som lever ett instängt liv i norska Tromsø. Hon är yngsta dottern i en familj, som vill se välbärgade ut, men egentligen inte har råd med sonens skolgång, och definitivt inte har råd att bekosta Albertes dito. Livet ter sig innehållslöst och till och med att ha drömmar verkar vara att kräva för mycket i denna iskalla nordnorska stad, där folks enda nöje är skvaller. I senare delar i serien bryter sig Alberte loss och försöker leva sitt eget liv i Paris. Mycket gripande bok och ett stycke kvinnohistoria. Böckerna anses till stor del bygga på författarens eget liv.
Hjalmar Söderberg har skrivit flera av mina favoriter, men om jag ska begränsa mig till en så väljer jag Doktor Glas. I boken får läsaren följa doktor Glas och hans våndor när en kvinna vänder sig till honom och ber Glas att få hennes man att hålla sig ifrån henne. Han kan inte släppa bilden av den unga kvinnan och hennes betydligt äldre man, som Glas upplever som riktigt motbjudande. På något sätt lyckas han rättfärdiga för sig själv att det bästa vore att mörda kvinnans man. Söderberg har ett lätt och vackert språk, som trots att det har över hundra år på nacken känns mer modernt än det mesta som kommer ut idag. Doktor Glas är dessutom en fascinerande berättelse. Jag är inte ensam om att fängslas av boken. Den har gett inspirerat flera författare till att på olika sätt spinna vidare, t.ex. Bengt Ohlsson, som berättar hela berättelsen från mannens perspektiv i romanen Gregorius.
En klassikerlista vore ingen klassikerlista om inte Selma Lagerlöf finns med! Jag kan inte sluta fascineras av denna kvinna som lyckades bli invald i Svenska Akademien 1914 och som dessutom själv några år tidigare belönades med Nobelpriset i litteratur, vars pristagare ju utses av Akademien. Jag har inte fallit pladask för allt jag läst av Lagerlöf, men å andra sidan har hon skrivit en av mina favoritböcker: Kejsarn av Portugallien och flera andra riktiga guldklimpar, så jag gissar att det väger upp mer än väl! Kejsarn av Portugallien är en helt hjärtskärande berättelse om en man som blir tokig av sorg när hans dotter försvinner till Stockholm och prostituerar sig. I pappans värld är hon en kejsarinna. Och hela samhället låter honom få ha sin sorg och sin drömvärld. Jag älskar just den delen, det överseende som hela staden visar. Det finns något kärleksfullt med det.
Tusen och en natt är en av mina favoriter. Det är en samling som mer än någon annan bok har fått mig att inse att könsroller verkligen är en kulturell konstruktion och inte direkt har någonting med biologi att göra. Jag vet inte om det nödvändigtvis är en iakttagelse som läsare av Tusen och en natt brukar göra, men jag gjorde det i alla fall. Boken innehåller traditionella berättelser från 900-talets ”Sidenvägen”. Jag kan säga så mycket som att kvinnorna i den boken är långt ifrån de sexuellt tillknäppta och reserverade kvinnor som kyrkan uppfann ett antal hundra år senare… Tusen och en natt innehåller berättelser som t.ex. Aladdin och Ali Baba och de 40 rövarna. Spännande sagor, med andra ord. Men det är sagornas ålder som gör hela verket riktigt spännande att läsa!
Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna är närmast obligatorisk läsning för högstadieelever, tror jag. Åtminstone var de det när jag gick i skolan. Det vackra och roliga är att jag hittills inte har träffat någon som inte har dragits med av berättelsen och tyckt om den. Läsvan eller inte, det verkar om att de flesta berörs av berättelsen om de fattiga människorna som bestämmer sig för att bryta upp från sitt tuffa torparliv och pröva lyckan på andra sidan Atlanten. Genom läsningens gång får man verkligen lära känna karaktärerna. De känns som vänner! På köpet med denna på alla fronter helt kompletta romansvit får läsaren dessutom en intressant historielektion.
Jag ber om ursäkt om min klassikerlista är lite enkelspårig och främst tar upp svenska klassiker, men jag är tyvärr inte så beläst att jag kan slänga fram en massa superbra klassiker från andra håll i världen, bara sådär. Tyvärr! Men tipsa gärna!
Jess är ensamstående mamma och trots att hon har två jobb, är en fena på att hitta bra mat till extrapris, lagar & fixar & syr allt själv och trots att hon inte unnar sig några direkta extravaganser så går det knappt ihop ekonomiskt. Barnens pappa har inte betalat underhåll sedan han stack för två år sedan och hon vågar inte pressa honom på något heller, för hon vet att han inte mår bra och hon tänker att det är bättre att han kommer på fötter och får ett jobb först. När dottern, Tanzie, erbjuds en plats på en privatskola, där hon förhoppningsvis kan nå sin fulla potential och utveckla sin begåvning i matte, finns det inga möjligheter att låta henne tacka ja. Trots att skolan kan erbjuda ett stipendium saknas en mindre summa, som Jess måste skjuta till själv. En möjlig lösning visar sig när skolan tipsar om en mattetävling som Tanzie bedöms ha mycket stora chanser att vinna. Vinstpengarna skulle gott och väl räcka för att låta Tanzie börja på den skola hon drömmer om att få gå på. Ett litet krux är att tävlingen ska hållas i Skottland, vilket med Tanzies åksjuka i beräkningen innebär flera dagars resa. Några pengar till tåg finns såklart inte.
Räddningen kommer från ett oväntat håll: den ekonomiskt oberoende IT-killen Ed erbjuder dem skjuts. Det kommer att bli en lång, lång resa med många dråpliga, roliga, hjärtknipande scener. Och så kommer såklart allas liv skakas om i grunden.
Det är enormt förutsägbart, såklart. Inte för att det går att lista ut exakt hur allting kommer att lösa sig – men att det kommer att lösa sig och att Jess & Ed kommer att bli kära, ja, det fattar man såklart omgående. Och det gör verkligen ingenting! Ibland är det precis den här typen av varma, fina berättelser man behöver. Jojo Moyes skriver med ett fint flyt och har hittat riktigt härliga karaktärer, omöjliga att inte tycka om. Man vill dem allt gott och det känns skönt och tröstande att veta att allt kommer att bli bra också.
Jag tycker det här är en både rolig, lättläst och bra bok. Skönt också att författaren skriver om en ensamstående mamma som har det svårt att få pengarna att räcka till – allt är verkligen inte speciellt skimrande och lättsamt i den här boken.
I korthet
Rekommenderas för: Den som behöver en förutsägbar, gullig berättelse att sjunka in i och som älskar komedin Little Miss Sunshine och andra dråpliga och varma roadtrip-berättelser.
Betyg: 4 Rolls-Royce av 5.
Citerat ur Etthundra mil
Det var då Tanzie såg det blinkande blåljuset. Hon försökte att med ren tankekraft förmå polisbilen att åka förbi dem. Men istället kom den allt närmare tills det blåa ljuset fyllde hela kupén.
Nicky vred plågat på sig där han satt. ”Öh, Jess. Jag tror att de vill att vi ska stanna.”
”Fan. Fan, fan, fan. Det där hörde du inte, Tanzie.” Mamma tog ett djupt andetag, flyttade nervöst händerna på ratten och saktade in.
Nicky sjönk ner djupare i sätet. ”Du, Jess?”
”Inte nu, Nicky,”
Polisen saktade också in. Tanzies handflator var alldeles svettiga. Det kommer att ordna sig.
”Det kanske är fel tillfälle att berätta att jag har mitt gräs med mig.”
Om Etthundra mil och Jojo Moyes
Jojo Moyes är en brittisk journalist och författare som har gett ut en lång rad romance-böcker sedan debuten 2002. Stort genomslag fick hon 2012 med bestsellern Livet efter dig, som behandlar det tuffa ämnet aktiv dödshjälp. Etthundra mil är hennes senaste bok, men en uppföljare till Livet efter dig väntas i höst. Jojo Moyes har en hemsida och en fanpage på Facebook.
Av den bästsäljande författaren till Livet efter dig, Sophies historia och Sista brevet från din älskade kommer här hennes senaste roman som tar dig med på en oförglömlig roadtrip genom Storbritanniens klassamhälle.
Jess Thomas’ liv suger. Hennes man har stuckit och hon tvingas ha dubbla jobb för att försörja sina två barn. Styvsonen Nicky kommer ständigt hem från den ruffa kommunala skolan med nya blåmärken, och stänger in sig med datorn på sitt rum. Dottern Tanzie är lite av ett mattegeni, men när hon erbjuds en plats på en trevlig privatskola räcker pengarna inte till. Om hon inte kan vinna första pris i Skottlands matematikolympiad? Men Jess har varken bil eller pengar till tågbiljetter.
IT-miljonären Ed, med ett eget kaotiskt förflutet, blir av en tillfällighet deras riddare i skinande rustning. När han erbjuder sig att köra den lilla familjen, inklusive illaluktande hunden Norman, tvärsigenom England till Skottland är det hans första osjälviska gärning på åratal – kanske någonsin. Men kommer de att hinna? Och om de gör det – kommer deras problem att vara över?
Nu tycker jag att det är dags att lyfta fram några snygga framsidor igen! Som vanligt levererar Bonnier Pocket riktiga höjdare i sin klassikerserie. Nu i september kommer fyra svenska klassiker, genombrottsromaner från 1900-talet, som förlaget själv kallar dem, med fantastiskt fina framsidor illustrerade av Kristin Lidström. Nässlorna blomma av Harry Martinson, Tjärdalen av Sara Lidman, Dykungens dotter av Birgitta Trotzig och Måna är död av Ivar Lo-Johansson. Jag blev lite avskräckt när jag försökte mig på Sara Lidman i våras och det tog typ 3 månader att kämpa sig igenom en av hennes tunna små böcker… 😮 Jag är alltså inte superpeppad på att läsa Tjärdalen. Inte just nu i alla fall. Men gissa om jag är lite extra inspirerad till att läsa Nässlorna blomma när de nu har fått en sådan här snygg förpackning! Jag skäms nästan över att inte ha läst något av Harry Martinson, men det är väl aldrig för sent att läsa… Det är ju det som är grejen med klassiker: att de håller över tid.
Framsidorna alltså… Jag älskar verkligen typsnittet, som känns precis rätt för tiden när böckerna en gång skrevs. De rena färgerna och stiliserade motiven är också helt i min smak. Mycket lyckade omslag!
Fast ett jätteobs: Heter han inte Ivar Lo-Johansson?!
När jag letade efter gamla inlägg att lyfta fram i veckans Nostalgitorsdag så ramlade jag över ett inlägg där jag skriver om mina våndor när jag skrev min licentiatavhandling 2013. Det som slår mig är att jag omedvetet närmast har kopierat mig själv i ett inlägg från i våras, när jag skrev min doktorsavhandling. 🙂 Hihi. Jag säger som jag brukar: skriva är ingenting för mig… Och jag imponeras av de som orkar.
Som ni kanske vet så går jag forskarutbildningen och nu är jag ungefär halvvägs. Det innebär att jag måste skriva och försvara en licentiatavhandling såhär i halvtid. Det är ingen jättestor grej. Det är dessutom en sammanläggning, så det mesta av arbetet finns redan sammanfattat i delarbeten. Men ändå. Man sitter där med sina typ 100 artiklar man vill referera till och sina, ibland lite spretiga, resultat och man vill sätta allt i ett begripligt sammanhang. Tvärvetenskapligt är det också. Och runt omkring har man ju annat jobb att göra, manuskript att revidera och skicka in och kurser att lägga tid på. Lite stressad blir man ju, men det är ok. [Läs mer…]
Jamaica: ett land känt för droger, dancehall, kriminalitet, förföljelse av homosexuella? Jamaica: ett paradis på jorden, med sina stränder, prunkande växtlighet och förtrollande läge i Karibiska havet. En gång i tiden kom spanjorer och britter dit och förde med sig slavar, som levde under obeskrivligt förtryck. När slaveriet avskaffades lämnades över 300 000 människor till en så kallad frihet. Deras ättlingar är fortfarande märkta av sitt folks historia. Fattigdomen är utbredd, och droghandel och kriminalitet är vanliga inslag i mångas liv. Samtidigt kommer en strid ström av rika västerlänningar till Jamaica för att semestra, gå på go go-barer, röka. Exploatera.
Bokens huvudperson är en ung svenska som har lovat en producent att hon ska skildra Jamaica i en dokumentärfilm: ”Du kan filma dina kompisars bara och folk du träffar, så får vi se hur det blir”. Och hon filmar vänner, fester, livet. Hon har varit i Jamaica ett tag, skaffat sig en pojkvän, även om förhållandet i och för sig börjar knaka, och lever både med en viss förståelse för kulturen och en skuldfylld insikt om att hon är turist och egentligen inte hör dit.
På drygt 200 sidor lyckas Ramqvist på ett insiktsfull sätt skildra Jamaica och hur livet kan se ut för ”natives”, som lever långt från turisternas skyddade sfär. Rasism, fattigdom, våld, sex och övergrepp smattrar fram över sidorna så att vilken privilegierad person som helst i väst bör få sig en tankeställare. Jag tycker att det är en helt strålande roman om turismens baksidor och hur spår från kolonialismen ännu i våra dagar är som stora sår i de samhällen som förtrycket en gång har haft sitt grepp. Det jag tycker är särskilt fantastiskt med den här boken är hur tight och precist Ramqvist har lyckats koka ner alltihop. Stilen är perfekt och varje ord sitter där det ska. Här finns inte en enda överflödig rad. Kanske avskräcker det någon att boken är så kort och att det därför blir rätt hattigt, men för mig är formen enbart imponerande. Jag tycker att det här är en mycket bra och tankeväckande bok.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort, omskakande roman med reportagekänsla om hur kolonialismen fortfarande genomsyrar samhället på Jamaica.
Betyg: 4,5 riddims av 5.
Citerat ur More fire
”Kanske kommer du till ett hotell på en höjd över havet, en byggnad i vacker gammal kolonialstil med en äkta brittisk tesalong, en privat patio med sittgrupp i vit plast utanför varje rum, stenlagda gångar och en slänt mot vattnet där trädgården väller fram i all sin prunkande prakt, med en liten skylt vid varje plantering så att du ska kunna se vad det är som växer där.
More fire är skriven av den svenske journalisten och författaren Karolina Ramqvist. Hon har bland annat bidragit med en text i den feministiska bestsellern Fittstim, där hon hängde ut artisten Ulf Lundell genom att publicera ett brev som hon har fått från honom och där han på ett väldigt nedlåtande sätt visar sitt missnöje över en recension. Hon twittrar på @Ramqvist.
Karolina Ramqvists första roman utspelar sig i Jamaica, där huvudpersonen har blivit kvar i en absurd känsla av frihet och tvång. Hon vet att hon är turist, och hon vet att hennes frihet är lånad eller stulen. Men landet där slavhandeln en gång hade sitt starkaste fäste öppnar hennes ögon. Hon börjar förstå att kolonialismens historia också är hennes egen. Begäret att veta och handla växer sig starkare. Hon måste leva sitt uppror. I en kärlekshistoria med en ung man ställs allt på sin spets.
More Fire är en berättelse om våld, sex och kärlek på gränsen mellan den första och den tredje världen. More Fire är en roman om längtan till något annat och om att vara eller inte vara fri, om att kunna eller inte kunna välja.
Är det någon mer än jag som går omkring och hoppas på att få läsa något nytt av Tomas Bannerhed? Hans debutroman, Korparna, från 2011 är en helt briljant roman. Boken följer en pojke som lever i en fattig lantbrukarfamilj. Hans tillflykt från ett ganska otryggt hem; pappan är psykiskt skör, och en skolmiljö där han inte passar in, blir ut i naturen, där han finner tröst i att följa fåglarna.
Någon ny roman vet jag inte om Bannerhed filar på, men nu i september kommer i alla fall en fågelbok med foto av Brutus Östling. I starens tid är titeln. Fåglar är uppenbarligen ett stort intresse för Bannerhed. Enligt förlaget är det till och med Korparna som har gett upphov till detta intresse – för att kunna skildra livet för huvudpersonen i Korparna var Bannerhed själv tvungen att lära sig mycket om fåglar och fågelskådning.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
