Kerstin Ekmans Hunden handlar om, just precis, en hund. En liten hundvalp kommer bort och får klara sig bäst han kan bland den hunger och de fasor som livet i det vilda innebär.
Det är en bok som är så kort att den närmar sig novellformen. Ursprungligen har den getts ut i en illustrerad utgåva, men själv lyssnade jag på ljudboksversionen, som är fint uppläst av Helena Brodin.
Ekman är skicklig på att måla upp miljöerna. Det här är inte den första boken där vilda, norrländska skogar får bilda en mörk fond. I boken skriver hon också skickligt från hundens synvinkel. Jag vet inte vad det innebär att vara en hund, men Ekman skriver så övertygande att jag köper det rakt av. Det är som att få tassa omkring som en hund på fjället för en stund.
Det är en riktigt fin liten berättelse och den är väldigt gripande, på sitt sätt. Det är ingen lätt tillvaro hunden har hamnat i. Jag önskar dock att jag hade läst den illustrerade versionen. Jag tror att det hade förhöjt berättelsen att få lite bilder till den.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en kort, välskriven liten berättelse berättad från en hunds synvinkel.
Betyg: 3 sorkar av 5.
Om Hunden och Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare som sedan 1978 innehar stol nr 15 i Svenska akademien. Efter en konflikt kring författaren Salman Rushdie deltar hon dock inte akademiens arbete. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hennes senaste bok, När allt var levande och lustigt, utkom 2015 och är en biografi om Linnélärjungen Clas Bjerkander. Ekman är en mycket uppskattad författare och bland de otaliga priser som hon har belönats med kan Augustpriset nämnas. Det är ett pris som hon dessutom har förärats två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).
Uppläsare: Helena Brodin.
Utgivningsår: 1986 (första utgåvan med illustrationer av Henrik Krogh, Bonniers), 2006 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 110 (ca 3 h lyssning).
Andras röster: Bodil Zalesky, Bokhyllan, Boktoka, Booksessed.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta. Men Kerstin Ekman har berättat hans historia: enkel, stark och fängslande i varje rad.”
Har du någon favorituppläsare? En bra uppläsare kan göra mycket för en ljudbok och omvänt kan en alltför sävlig och entonig uppläsning verkligen få mig att tappa intresset. En del föredrar när uppläsaren ”dramatiserar” medan andra tycker att det är oerhört irriterande när uppläsningen inte är ”neutral”. Själv ställer jag mig lite i mitten när det gäller den frågan. Jag tycker att det är hemskt när manliga uppläsare försöker sig på ”tjejiga”, d.v.s. pipiga (?!), röster när de läser texter som hör ihop med kvinnliga karaktärer. Å andra sidan kan jag tycka att det förhöjer när uppläsaren lägger in lite variation och t.ex. använder olika stil för olika karaktärer i boken.
Här kommer en lista på några av mina favorituppläsare:
Min stora favorit är Morgan Alling, som verkligen har en behaglig röst att lyssna till. Hans uppläsning av Snabba cash var så bra att jag hade svårt att sluta lyssna – jag gick omkring på promenader bara för att jag ville lyssna mer. Alling gör den perfekta avvägningen mellan dramatisering och neutral uppläsning. För just Snabba cash, med Lapidus korthuggna språk, adderade uppläsningen väldigt mycket känsla vilket förhöjde läsupplevelsen.
Snabba cash av Jens Lapidus
Katarina Ewerlöf är lite av ett måste i en sådan här lista. Tidigare i år blev det nästan utklassningsvarning när nomineringarna till Stora ljudbokspriset tillkännagavs. Ewerlöf hade läst in 4 av de 12 nominerande titlarna (och 1 av de 3 vinnarna). Jag hör definitivt till de som uppskattar Ewerlöfs uppläsningar. En av favoriterna är hennes uppläsning av Unni Drougges roliga och lite knäppa Berit Hård-deckare Bluffen, som blir extra rolig i Ewerlöfs uppläsning. Jag började nästan gapskratta emellanåt!
Bluffen av Unni Drougge
Anna Maria Käll har läst in flera av mina ljudboksfavoriter, däribland Min mormor hälsar och säger förlåt och Gone girl. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så bra med hennes uppläsningar, men någonting är det, för oavsett genre så känns hennes uppläsningar alltid helt rätt.
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Jonas Karlsson är en annan favorit. Jag har t.ex. lyssnat på Vindens skugga i hans uppläsning och jag tror att det är Karlssons skådespelarskills som skiner igenom i uppläsningen – det är helt enkelt en skön röst att ha i lurarna och han är duktig på att få in rätt känsla i sina uppläsningar. Jag tänkte snart lyssna på några av hans senaste alster, God jul och Jag är en tjuv, som lär finnas i författaruppläsning.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Helena Brodin är en uppläsare som jag verkligen uppskattar. Hon har tagit sig an flera moderna klassiker av svenska kvinnliga författare, som Marie FredrikssonsSimon och ekarna och Kerstin EkmansVargskinnettrilogi. Hennes uppläsningar känns alltid… värdiga? Ja, jag hittar inget bättre ord. Hon gör i alla fall väldigt seriösa och fina uppläsningar, tycker jag.
Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman
Jag tycker också att Sanna Persson Halapi gör en fantastiskt fin uppläsning av Marjaneh BakhtiarisKan du säga schibbolet?. Persson Halapi växlar fint mellan dialekter, brytningar och sinnesstämningar, vilket ger något extra till den här boken, som vänder och vrider på främlingsfientlighet och rasism. Jag har inte hört någon mer ljudbok med Persson Halapi som uppläsare. Ärligt talat tror jag att det här är hennes enda ljudboksuppläsning?! Hon borde göra fler! 😉
Förra helgen såg jag filmatiseringen av Andy Weirs SciFi-roman Ensam på Mars. The Martian är titeln på originalutgåvan och också titeln på filmen även i Sverige. Det har kommit en hel del bra rymdfilmer de senaste åren, t.ex. Gravity och Interstellar. Särskilt den sistnämnda kan jag verkligen rekommendera, för det är en helt otroligt fin film och den är både snyggt gjord och förvånansvärt övertygande med tanke på att SciFi lätt kan trassla in sig självt i omständliga och inte särskilt trovärdiga tekniska redogörelser. The Martian är dock en helt annan film än de två andra, lite mer seriösa och mörka filmerna, som jag räknade upp. I The Martian blir Mark Watney, spelad av Matt Damon, övergiven på Mars. Resten av besättningen som han är där med tror att han har dött när en storm drar förbi, men faktum är att han har överlevt och efter ett tag upptäcker också NASA att deras medarbetare är vid liv. Det är en spännande film om hur Watney försöker överleva på Mars och hur NASA försöker få hem honom igen. På många sätt känns det som en typisk rymdfilm, men jag tycker att The Martian sticker ut genom att vara mycket mer lättsam och rolig än det mesta andra i genren. Jag tyckte att filmen var riktigt bra, faktiskt!
SciFi är en av de genres som jag kanske har utforskat minst. Jag har någon slags tanke om att den typen av berättelser lätt blir ganska nedtyngda av tekniska redogörelser och förklaringar. Nu måste jag ändå säga att jag är riktigt peppad på att läsa Ensam på Mars. Jag har faktiskt hört från kollegor att boken är riktigt bra.
Just nu är det höstlov för alla kids och just nu finns det många bibliotek, förlag och bokhandlare som uppmärksammar detta ypperliga tillfälle att läsa extra många böcker – läslov helt enkelt. Det tycker jag är ett trevligt initiativ. Finns det sportlov så bör det finnas läslov.
Jag hör inte till de som har lov. Däremot har jag, liksom alla andra statsanställda, ledigt idag eftersom det är dagen innan Alla helgons dag (det är obegripligt varför det innebär ledighet, men jag klagar inte!). Jag hoppas på att hinna läsa ett och annat i helgen. Framför allt måste jag nog speeda på läsningen av Levande och döda i Winsford eftersom den ska bokcirklas om någon vecka.
I dagens throwback thursday re-postar jag ett inlägg om en av mina favoriter av den japanske författaren Haruki Murakami: Fågeln som vrider upp världen. Det är en ordentlig tegelsten och jag brukar sällan gilla tjocka böcker, men jag blev faktiskt riktigt förtjust i Fågeln som vrider upp världen.
”Jag hade en period när jag läste en hel del av den japanske författaren Haruki Murakami. Det började med Norwegian wood, som jag tyckte var fantastiskt bra. Såhär i efterhand så inser jag att den, vid sidan av hans memoarbok möjligen, är den bok som skiljer sig mest från hans övriga. Norwegian wood utspelar sig nämligen väldigt mycket här och nu och inte alls i den magiska värld som Murakami annars gärna använder sig av. Och med magisk menar jag inte drakar och trollspön, utan en värld som är vår, men där det plötsligt kan börja regna makrill från himlen och där katter plötsligt börjar prata, som om det inte vore något konstigt med det. När man väl har läst Murakamis andra böcker så inser man snart att den här hallucinatoriska världen är ett grepp han ständigt återvänder till och någonstans så var det nog just det som jag tröttnade på, trots att det verkligen är något som särskiljer Murakamis böcker från andras. Nu är jag tillbaka till Murakami och kanske har det varit bra att ha haft en paus och lagt lite distans emellan, för nu kände jag mig inte alls trött över Murakamis övernaturliga universum; nu kastade jag mig in i det och tyckte att det var fantastiskt!” Läs mer…
Det har gått några år sedan jag läste något av Per Hagman. Då läste jag i alla fall Att komma hem ska vara en schlager och blev helt knockad av det poetiska, koncentrerade språket, där grova formuleringar plötsligt dyker upp som utropstecken mellan det mer fina och svävande. Jag blev gripen av Hagmans berättelse, som kändes självupplevd och äkta på något sätt. Boken kretsar kring en man som rastlöst driver omkring genom livet utan att någonsin känna sig hemma någonstans.
Cigarett har starka likheter med Att komma hem ska vara en schlager. Även denna gång känns det som att läsa en biografi, men den här gången kretsar berättelsen kring en 20-åring som jobbar på Hard rock café i Stockholm. Tjejer, fester och droger avlöser varandra. Det finns en enorm barnslighet och samtidigt en stor ensamhet och rotlöshet hos den här huvudpersonen. Boken är inte lång, ca 150 sidor eller 2,5 h lyssning. Den är nästan som en prolog till Att komma hem ska vara en schlager. Här grundas den tomhet som sedan följer senare i livet, om man vill se en koppling mellan huvudpersonerna i de två böckerna.
Huvudpersonen i Cigarett är ung, men redan är allt meningslöst och att ta ansvar för sig själv och sina relationer, eller ens sitt arbete, är omöjligt. Som läsare får jag lust att skaka om den här killen. Det är på sätt och vis svårt att sympatisera med honom. Det är som att han lever ett liv som en betraktare. På en fest står de höga och betraktar en man som medvetslös snurrar omkring i sina egna spyor. De tittar och tittar sedan bort, glömmer bort. Ingenting verkar vara riktigt på riktigt, så om det kanske blir för den som lever ett liv där droger används för att framkalla känslolägen som inte kan släppas fram naturligt.
Jag tyckte verkligen om den här boken, men inte tycker om som i att jag njuter av att följa huvudpersonen, men som i att det är en intressant skildring av 20-nånting-livet i 90-talets Stockholm och för att det är en oerhört skickligt komponerad roman. Jag älskar när berättelser berättas mellan raderna och här är det verkligen så. De till synes meningslösa scenerna, dialogerna och tankarna som far omkring formar allihop denna både störande och berörande berättelse om tomhet, droger och ett liv utan någon klar riktning.
Att Hagman inte ens var 25 när Cigarett kom ut första gången känns för övrigt helt otroligt. Det här är en fantastisk debutroman och det är mycket imponerande att författaren så insiktsfullt har fått ihop den här boken i en så relativt ung ålder.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en kort, tight berättelse om 20-nånting-livet i 90-talets Stockholm och leva ett liv med tomhet, droger och utan någon klar riktning.
Betyg: 4 telefonsvararmeddelanden av 5.
Om Cigarett och Per Hagman
Per Hagman (född 1968) är en svensk författare, som vuxit upp i Sverige och i flera afrikanska länder. Cigarett är hans debutroman. Hans senaste roman är Vänner för livet som kom ut 2010.
Uppläsare: Peter Öberg.
Utgivningsår: 1991 (första utgåvan, Bonnier), 2010 (den här ljudboksutgåvan, HörOpp), 2011 (pocketutgåvan på bilden, BonnierPocket).
Antal sidor: 149 (ca 3 h lyssning).
Andras röster: dagensbok.com.
Köp t.ex. hos: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
””Vi hamnar på Melody vid halvett efter att ha yrat runt i taxi över halva stan. Det är överfullt på dansgolvet. ’Goodlife’ med Innercity spelas vansinnigt högt. Viktor börjar prata med en tjej som jag tror att jag känner igen. Hon är blond och har ett lite tärt men vacker ansikte och kjol och ser ganska pryd ut. Micke och Tobbe står och pratar med bartendern och jag går upp på övervåningen. Känner att jag är berusad.”
Johan är servitör på en nattklubb och rör sig bland unga vackra människor i stockholmsnatten. Han är likgiltig för det mesta utanför det egna jaget, umgås med alla som är något och lever ett liv fyllt av sex och droger.
Få författare har på så kort tid mutat in en så egen värld som Per Hagman, en värld han är djupt förtrogen med som han samtidigt visar upp i ett kritiskt ljus. Cigarett är hans debutroman från 1991 och boken fick en enorm uppmärksamhet när den först kom ut och hyllades som generationsroman av vissa men avskyddes av andra.”
Min läsning alltså… Jag var ju så peppad på att låna en massa böcker och läsa böcker som jag längtat extra mycket efter den senaste tiden. Jag köade en massa böcker på bibblan och plötsligt började de trilla in, med en kö efter mig, vilket innebär att man måste lämna tillbaka dem. Mina lån kan mycket väl sträcka sig över 3 år eller mer, så för mig är det lite chockerande att behöva hasta igenom en bok på typ 4 veckor, eller vad man nu har på sig. Läsaläsaläsaläsaläsa. Jag älskar att läsaläsaläsaläsaläsa, så det är lugnt. Det är bara det att de redan påbörjade böckerna har hamnat lite vid sidan av.
Wicked köpte jag i NYC för ett år sedan, mest för att jag tycker att den är fin, men också för att jag älskar Trollkarlen från Oz och det här är en fanfiction som utspelar sig i Oz. Det finns två problem: 1) boken är för stor för att man ska kunna hålla i den och 2) den är på engelska och jag hatar engelska. Jag har läst i den boken till och från sedan innan semestern, men jag kommer aldrig riktigt någon vart.
Nattvakten av Sarah Waters är en annan påbörjad bok. Jag har läst Främlingen i huset av samma författare och jag gillade den faktiskt så mycket att jag kände att jag ville läsa något mer av henne. När Nattvakten fanns på (e-)bokrea så slog jag till. Och ja, det är väl inget fel på den här boken, men läsningen har kantats av trubbel. Min e-bokläsare har nämligen börjat prata om att gå i pension. Varannan gång när jag plockar upp min fina, fina Cybook Opus så är batteriet slut och då måste man 1) ladda batteriet i tusen år och 2) öppna upp plattan och dra ut en sladd och sätta tillbaka den för att göra en brutal återställning. I den här processen brukar plattan ha tappat bokmärket. Och jag minns ju aaaaldrig var jag var innan återställningen. Det finns passager i Nattvakten som jag har läst 3 gånger, men underligt nog har det inte hjälpt mig att komma in i berättelsen. Jag kan inte redogöra för vad den handlar om. Jag tycker faktiskt att den här boken är rätt seg.
Kristin Lavransdotter är ytterligare en bok som blivit liggande förvånansvärt länge. Det här är typ tre böcker i en och jag fick för mig att läsa den som e-bok på min mobil + surfplatta med en app för strömmande böcker. Jag har stor erfarenhet av att läsa e-böcker på det här sättet och det funkar fint. Lästiden med dessa enheter brukar dock utgöras av några korta minuter i taget, t.ex. att jag tar upp mobilen medan jag micrar min lunchlåda.. Och eftersom min telefon är gammal och boken är våldslång så tar den tvåtusen år att ladda in när jag vill läsa. Jag hinner liksom aldrig börja läsa innan det är dags att stoppa ner mobilen igen. Och förresten kommer jag inte in i berättelsen.
Jag får se när/om de här blir utlästa… Till slut når man en punkt när det börjar bli rimligt att börja om från början med en läsning för att man har glömt vad boken handlade om… 😮
Dimma över Darjeeling är den andra boken om Göran Borg. I den förra boken, Delhis vackraste händer, hade Göran precis förlorat jobbet och var kanske inte på topp. En oplanerad resa till Indien fick honom dock att blomma ut och gjorde också att han lärde känna Yogi. Nu är Göran tillbaka i Sverige och han är singel igen och har börjat jobbat på en ny kommunikationsbyrå. I tankarna är han dock allt som oftast i Indien och det krävs inte mycket för att han ska ge sig iväg igen. Lite oklarheter mellan honom och en nyfunnen vän får honom att sticka istället för att prata.
I Indien borde det vara fullt upp med bröllopsbestyr. Det är nämligen tänkt att Yogi ska gifta sig med sin älskade Lakshmi. När Göran kommer dit inser han dock snabbt att något är fel och snart förklarar Yogi att trubblet handlar om pengar. Lakshmis far har inte pengar till bröllopet. Det är tänkt att inköpet av ett teplantage ska lösa problemet, men inköpet ger dem egentligen bara fler problem. Det står snart klart att Yogi (och hans blivande svärfar) har blivit lurade. De har inte köpt det teplantage som de trodde och står nu med en minst sagt förfallen egendom istället för det blomstrande plantage som de trodde att de hade köpt.
Sedan följer äventyr och förvecklingar och komiska scener. Maud Olofsson spelar t.ex. en liten biroll, vilket är skoj.
Jag konstaterade efter att ha lyssnat på den första delen i serien att jag tycker att de här böckerna har fått för lite uppmärksamhet. Jag tycker inte att jag har hört det snackas om Bergstrands böcker någonstans, medan andra feelgoodgiganter, som Fredrik Backman och Jonas Jonasson får väldigt mycket media. Bergstands böcker är helt klart läsvärda feelgoodböcker. Det är inte storslagna läsupplevelser, men de är faktiskt både roliga, varma och underhållande och så är det ju lite mysigt att de utspelar sig i Indien också, även om de säkert inte ger en särskilt mångfacetterad bild av landet eller kulturen, trots allt. Vad jag också gillar med de här böckerna är att de handlar om kompisar och vänskap. Feelgoodböcker och andra böcker kretsar mer än gärna kring kärlek och många romaner har också teman som behandlar problematiska vänskapsrelationer på olika sätt, men det finns inte supermånga böcker där karaktärerna ställer upp för varandra, har det kul och gör äventyrliga grejer ihop. Vi har ett samhälle med en väldigt stark par-norm, så jag välkomnar sådana här böcker som handlar om andra relationer.
Sedan kan jag tycka att den första boken i serien är lite vassare än Dimma över Darjeeling. Det blir lite väl hattigt och lite mycket av allt när de reser omkring och löser problem som uppstår. Men allt som allt tycker jag verkligen att det här är en läsvärd bok!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som är nyfikna på Indien och som vill koppla av med en lättlyssnad feelgood.
Betyg: 3 samosas av 5.
Om Dimma över Darjeeling och Mikael Bergstrand
Mikael Bergstrand är en svensk författare, journalist och föreläsare. Han är kanske mest känd för sina feelgood-böcker om Göran Borg och hans äventyr i Indien. Precis som sin romankaraktär kommer Bergstrand från Malmö, men har också bott i Indien, vilket är ett land som han fortfarande besöker regelbundet. Mikael Bergstrand har en hemsida och en fansida på Facebook.
”I Mikael Bergstrands fristående uppföljare till den framgångsrika Delhis vackraste händer får vi återigen möta den bittre medelålders mannen Göran Borg.
Han är tillbaka på svensk mark, och på god väg att falla ner i sina gamla hjulspår igen efter den omvälvande resan till Indien och förälskelsen i skönhetssalongsföreståndarinnan Preeti. Men så ska hans bäste vän Yogi gifta sig, äntligen, med sin stora kärlek Lakshmi, och Göran beger sig åter till Indien för att hjälpa honom med förberedelserna inför den stora bröllopsfesten.
Göran följer med Yogi till Darjeeling för att inspektera den teplantage som Yogi köpt för sin svärfars pengar, och som ska bidra till finansieringen av det hela. Men den liknar inte på något sätt de vackra bilderna i säljarens prospekt, utan är i stort förfall. Så nu börjar istället jakten på lurendrejaren och kampen att återfå både pengarna och heder och ära för Yogi. De båda kumpanerna ger sig ut på en strapatsrik resa genom Indien som kommer att ställa dem på svåra prov och utmana deras vänskap.
Dimma över Darjeeling är en roman om fördomar och egoism, om att ta sig upp ur sina nedgröpta hjärnspår och hitta ny mark, om mod, lojalitet och vänskap. Och om den svåra konsten att leva här och nu. Den är skriven med samma mänskliga värme som föregångaren och bjuder på lika många goda skratt längs vägen.”
Idag tänkte jag tipsa om några superbra böcker med några år på nacken – böcker som kanske inte är några snackisar längre och i någon mening kanske är lite bortglömda. Jag kan erkänna att jag inte har läst om de här böckerna och det är ju inte helt ovanligt att böcker inte håller för en omläsning… Jag väljer ändå att tro att dessa böcker är lika bra nu som då! Här kommer alltså 5 tips på bra, lite äldre böcker, inga direkt klassiker, utan mer lite bortglömda bestsellers eller bortglömda snackisar.
1. Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman. När jag började läsa den här boken blev jag lite tveksam. Det är ett speciellt, nästan lite poetiskt och högtravande språk (som bryts av med rätt grova ord här och där, i och för sig). Det kändes ovant till en början och som att det inte blev någon riktigt flyt i läsningen, men sedan lossande det snabbt och ut vecklade sig en ovanligt ömsint, känslosam och vacker liten berättelse om att bo överallt och inte känna sig hemma någonstans. Jag räknar med att mycket är självupplevt på ett eller annat sätt. Det här är så insiktsfullt och innerligt att det känns alldeles på riktigt. Det är en underbar bok! Citat efter citat efter citat vill jag spara och läsa om. Läsa om och läsa om. Det är klockrena formuleringar och allting är på pricken i den här boken. Jag tror jag måste köpa den här boken i ett eller annat format (e-bok kanske). Jag vill verkligen ha den, kunna läsa om den.
”I höstas fyllde jag trettiotre men jag kan inte minnas hur jag tillbringade födelsedagen. Min trettiotvåårsdag, vad gjorde jag då? Jag måste ha befunnit mig i Stockholm eftersom jag inte kan minnas den.”
Ur Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
2. Trilogin om Juha (En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré, Jenny) av Jonas Gardell. På senare år har Gardell kanske mest uppmärksammats för sina böcker om aids i Sverige, Torka aldrig tårar utan handskar, men den som uppskattar Gardells nyare böcker bör inte missa hans äldre romaner, där hans kanske bästa är trilogin om Juha (inte minst de två inledande böckerna). Gardell har en alldeles särskild förmåga att se och berätta om ensamma människor och människor i utanförskap och jag tycker verkligen om hur han synliggör människor i sina böcker. Böckerna om Juha är en fin och pricksäker uppväxtskildring med många gripande livsöden.
3. Människor helt utan betydelse, av Johan Kling, är en av mina absoluta favoritböcker. Med ett lätt och exakt språk berättar Kling om en enda dag i en ung mans liv. Boken har av någon litteraturkritiker liknats vid Hjalmar Söderbergs böcker och det ligger något i det. Här finns samma språkliga exakthet, samma melankoli. Huvudpersonen är dock en man i mediebranschen och en man vars liv håller på att stjälpas på ända. I all sin lågmäldhet är det verkligen en bok med känslor som stormar.
4. Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari är en lysande bok som belyser rasism och främlingsfientlighet från en mängd vinklar. Ingenting är självklart i den här boken och ingen är riktigt vad man vill tro från början. Den som vid en första anblick verka vara den som är minst främlingsfientlig kan sitta inne med åsikters om angränsar mot rasism – och vice versa. Kan du säga schibbolet? är både tänkvärd, varm och rolig. Jag rekommenderar den särskilt som ljudbok.
5. Utrensning av Sofi Oksanen är en helt bländande och mångbottnad bok om Estland under tiden landet var ockuperat av Sovjetunionen. Boken berättar om angiveri, svek och människor som försöker att leva och älska mitt i detta vansinne. På ett fint sätt drar Oksanen paralleller till en berättelse som utspelar sig i nutid och där läsaren får följa en tjej som är offer för trafficking. Det är verkligen en tung bok och extra berörande blir det eftersom boken är så skickligt berättad. Mellan raderna händer outsägliga fasor, som verkligen drabbar läsaren. En fantastisk och viktig bok!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
