För ett tag sedan nämnde jag att Harry Potter kommer att sättas upp som teaterpjäs nästa år. Jag hade läst en liten notis i tidningen och där stod det att J.K. Rowling förnekat att pjäsen, som har titeln The Cursed child, skulle handla om Harry Potter som barn. Och nä, det ska den inte heller. Den kommer att handla om Harry Potters son. Spännande! Undrar om, och i sådant fall i vilken form, den kan tänkas nå Sverige. Som det verkar kommer den endast att spelas på Palace Theatre i London. Det finns rätt mycket att läsa på pjäsens hemsida för den som är intresserad.
Apropå Harry Potter så har ju den illustrerade utgåvan, som jag redan har bloggat lite om, kommit ut nu i höst. Jag har sett en och annan bild på Instagram och sånt och den ser verkligen snygg ut! Jag kan även tipsa om podcasten Bakom boken och avsnittet När Harry Potter kom till Sverige. Det är ett riktigt kul ”bakom kulisserna”-program om när Harry Potter slog igenom och hur arbetet med boken har gått till.
Här om veckan la jag upp en Instagrambild på mitt gamla älskade exemplar av Maria Gripes barn- och ungdomsklassiker Tordyveln flyger i skymningen. Det visade sig vara fler än jag som slukade den här boken som barn. Jag tänkte tipsa om att den har kommit i nyutgåva nu i höst. Det är En bok för alla som har gett ut den på nytt. En bok för alla är nostalgi för mig, för övrigt. När jag var liten prenumererade jag på deras böcker i många år. Jag har läst många pärlor, som jag förmodligen inte hade hittat annars, tack vare EBFA. På den tiden hade En bok för alla statsstöd för att ge ut billiga böcker och det har de inte haft på ganska många år nu, men det glädjer mig att de fortfarande finns och ger ut nyutgåvor av kvalitetslitteratur.
Den 22/6 hade jag precis letat upp två bokcirkelböcker som det tipsats om i jobbets bokcirkel: Etthundra mil av Jojo Moyes och Systerland av Curtis Sittenfeld. Jag konstaterade att jag hade låga förväntningar. Jag hade inte varit speciellt förtjust i böcker jag läst av samma författare tidigare.
Vad hände sedan då? Jo, jag gillade båda böckerna. Systerland var riktigt fängslande och slukades på några få härliga semesterdagar. 🙂 Här kan du läsa om vad jag tyckte om Etthundra mil och om Systerland. Och här hittar du mitt inlägg från 22/6.
”Vi har haft bokklubbsträff här om veckan! Vi har alltså en bokklubb på jobbet och den går ut på att äta sushi och att boktipsa. Av någon anledning röstar vi också bland boktipsen och utser 2-3 vinnare. Om någon sedan läser just dessa böcker är inte så självklart. Jag brukar i alla fall ha som ambition att läsa de böcker vi röstat på. Till nästa gång blir det Etthundra mil av Jojo Moyes och Systerland av Curtis Sittenfeld. Någon som läst?” Läs mer…
Fyren mellan haven av M.L. Stedman är en hjärtskärande och tänkvärd bok om gränslös kärlek och att älska varandra – med eller utan barn. Betyg: 4 kookaburror av 5.
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Första världskriget är över och Tom Sherbourne hör till de som, till sin egen förvåning, kan återvända från krigets fasor. Hans nya sysselsättning blir att se till att fyren på den avlägsna ön Janus hålls i gott skick och sänder ut sitt ljus till varning för de som kommer över havet. Fyrvaktarlivet är speciellt, på gränsen till vansinnigt, för mig som lever cirka 100 år senare än när den här boken utspelar sig. I upplägget ingår nämligen att fyrvaktaren och hans familj bor på ön i flera år innan de beviljas så kallad landpermission och kan vara lediga på fastlandet och träffa sina familjer i några veckor. För mig låter fyrväkteriet mer som ett straff än ett yrke och det är helt klart intressant att få ta del av hur livet kunde se ut för de som bodde vid fyrarna vid den här tiden.
Tom och hans fru, Isabel, lever alltså för sig själva på Janus och den enda kontakten med resten av världen är en båt som med flera månaders mellanrum kommer med förnödenheter. När paret väntar barn är förlossningen och allt runt omkring någonting som förväntas fixas av sig självt där ute. Isabel upplever dock missfall efter missfall. Det sista missfallet är ett nästan fullgånget foster. Sorgen är enorm. Det verkar inte som att paret kan få något barn.
Så en dag flyter en jolle upp på land. I den ligger en död man – och ett levande litet spädbarn. Isabel ser barnet som något som är sänt från Gud och hon övertygar Tom om att inte anmäla vad som har hänt, utan att de istället ska låtsas som att barnet är det barn som de själva precis har förlorat sent i graviditeten. De försöker att övertyga sig själva om att mamman är död och försvunnen i havet.
De kommer att älska sin lilla unge och kan inte föreställa sig ett liv utan henne. Åren tickar på och barnet själv vet ingenting annat än livet ute på ön. Snart inser de dock att det finns en kvinna på fastlandet som går omkring som en vålnad och sörjer sin förlorade make och sitt förlorade barn. Det blir allt svårare att leva med vad de har gjort.
Fyren mellan haven är en på många sätt typiskt sentimental berättelse och den har många inslag som inte känns speciellt trovärdiga. Bara det att en båt flyter upp med ett levande spädbarn känns lite svårsmält. För mig spelar det dock ingen roll. Författaren har en intressant idé och får faktiskt ihop den här berättelsen, som väcker många tankar om vem som äger ett barn och ett barns kärlek. Hur hon väver ihop berättelsen om barnet, som slits mellan två lika självklara föräldrar, och de förluster och fasor som människor mött under Första världskriget är väldigt fint. Jag är en oerhört lättrörd person och när slutet närmar sig, efter en ganska lång passage när man som läsare sitter som på nålar och fruktar det värsta för huvudpersonerna, så är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Det är verkligen en fin bok om gränslös kärlek och att älska varandra – med eller utan barn. Mycket i den här boken är helt hjärtskärande. Det är helt klart en sorglig bok, men också en väldigt fin och mångbottnad berättelse. Läsvärd!
Citerat ur Fyren mellan haven
”Under stadens barndom var den allmänna uppfattningen i Partageuse att alla stora och viktiga händelser ägde rum någon annanstans. Nyheter från yttervärlden sipprade in som regndroppar från träden, ett brottstycke här, ett rykte där. Telegrafen snabbade på saker och ting en aning när ledningen kom upp år 1890 och sedan dess hade en del människor skaffat telefon. Staden hade till och med skickat iväg trupper till Transvaal år 1899 och förlorat en handfull män, men på det hela taget hade livet i Partageuse varit en sidoattraktion i världen utkant, en plats där ingenting alltför otäckt eller alltför underbart någonsin hände.”
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Om Fyren mellan haven och M.L. Stedman
M.L. Stedman är en australiensisk författare, som numera är bosatt i London. Fyren mellan haven är hennes debutroman, som just nu filmatiseras av Derek Cianfrance med Alicia Vikander i rollen som Isabel.
”En berättelse om rätt och fel, och hur det ibland inte går att skilja dem åt.
Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ.
En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror.
M. L. Stedmans hyllade roman är en hjärtskärande berättelse om längtan och saknad, och om hur livets omöjliga vägval tvingar ut människan i ett landskap där gränsen mellan rätt och fel inte längre är uppenbar.”
Jag är, liksom många andra, introvert och det är alltså ingen sjukdom, en funktionsnedsättning eller ett problem, utan det är ett sätt att vara som jag trivs bra med och som jag varken kan eller vill ändra på. Jag är inte ensam, jag är inte blyg, jag är inte socialt inkompetent, jag tycker bara att det är oerhört skönt att få vara för mig själv emellanåt. På samma sätt som extroverta behöver ha människor omkring sig för att få energi, på samma sätt behöver jag vara ensam för att ladda mina batterier. Det finns förmodligen ingen korrelation mellan att vara introvert och att tycka om att läsa böcker, men att läsa måste väl ändå ses som en introvert syssla, eller vad man ska säga? När jag är för mig själv har jag ofta böcker till sällskap i alla fall.
Jag har genom åren upplevt att många människor, förmodligen extroverta personer, inte alls förstår nöjet med läsning utan snarare ser det som sin plikt att rädda andra från denna obehagliga syssla. Kanske förknippar de läsning med läxor och som något man tvingades göra i skolan. Jag behöver väl i och för sig knappast påminna mina läsare om att läsning verkligen inte behöver vara något man gör för att man måste, utan tvärtom kan vara något man väljer att göra på samma sätt som att man kan välja att spela ett spel, se en tv-serie eller lyssna på musik en stund. För mig är det självklart, men jag har insett att det finns många som skulle behöva nå den här insikten och låta mig och andra läsa ifred. Alltså, naturligtvis är inte det här ett stort problem i mitt liv, men jag irriterar mig faktiskt över att folk som ser mig läsa garanterat inte tänker ”Där sitter en kvinna och läser en bok – vad avkopplande för henne!”, utan tänker ”men gud, vad tragiskt, där sitter en ensam tjej och läser! Fy vad hemskt!”. Jag hatar att bli klappad på huvudet. Jag skulle önska att läsning vore lite mer coolt, lite mer okej att välja framför andra tidsfördriv, lite mer okej att välja framför att prata hela tiden.
Priset tog ändå några amerikaner, som jag aldrig hade träffat förut, plötsligt slog sig ner vid mitt bord när jag åt lunch på universitet för ett tag sedan. Det är egentligen irrelevant att de är amerikaner, men det finns någon slags stereotypbild av extra utåtriktade amerikaner och i just det här fallet var det väl så. Jag äter sällan lunch ensam, men eftersom jag var ensam där och då, så tyckte jag att det var skönt att passa på att läsa. Jag läste till och med facklitteratur. Alla som har varit på ett universitet någon gång bör ha sett studenter läsa/plugga samtidigt som de t.ex. äter lunch. Det bör inte vara något konstigt, men de här amerikanerna såg omedelbart att de behövde rädda mig ur ensamheten och pratade därför bort hela lunchen. Och visst, även jag kan tycka att det är trevligt med småprat ;), men ärligt talat ger det mig inte speciellt mycket att prata om oväsentligheter med människor som jag troligast aldrig kommer att möta igen – någonsin. Som vuxen person i arbetlivet så har jag för övrigt inte hur mycket tid som helst att plöja ner i min läsning, utan jag är verkligen tacksam över de små luckor som faktiskt uppstår. Det var förmodligen den dagens läsning som rök där och då. Det var så konstigt. De här amerikanerna fick jättegärna dela bord med mig, men jag utstrålade inte på något sätt att jag ville mingla omkring, så varför gjorde de som de gjorde? Jo, för att läsning förknippas med t.ex. ”att inte ha NÅGONTING annat för sig att göra” och/eller ”att vara OÄNDLIGT ensam”.
Kollektivtrafik är också ett kapitel för sig. De senaste tio åren har jag nästan alltid tagit cykeln istället för bussen/tåget/whatever, men när det väl händer att jag ska åka någonstans med kollektivtrafiken kan det verkligen innebära att jag ser fram emot en lässtund. Jag vet inte vad andra gör när de pendlar/reser, men jag ser lästid framför mig. För mig är det då sällan välkommet om någon (främling) pratar sönder hela resan när jag har satt mig till rätta, gjort det bekvämt för mig och plockat upp en bok. Ändå har ungefär det här hänt massor av gånger.
Det finns en romantiserad bild av att man ska prata och umgås med varandra precis hela tiden. Idag snackas det om skärmtid hit och dit och folk förfasas över folk som stirrar ned i sina mobiler på tunnelbanan. Att använda mobilen har ungefär samma status som att röka, sola solarium eller titta på såpoperor. Man ska helt enkelt göra något bättre och mer värdefullt av sin tid och sitt liv än att försjunka i något i sin mobil. Synd! Själv läser jag gärna e-böcker på mobilen när jag är i farten. Jag är också övertygad om att snacket gick på samma sätt för typ 30 år sedan men att det då gällde t.ex. böcker. Vissa aktiviteter är bra att ägna sig åt, andra inte. Att socialisera överallt och alltid har alltid en särskilt statusfylld plats (förutom att prata för högt eller för mycket – det har en byfånestämpel eller leder tankarna mot att personen är psykiskt sjuk, påtänd eller full). När folk vill säga något hånfullt om svenskar så kommer det gärna upp att svenskar sitter en och en på bussen istället för att socialisera, som man gör i andra, bättre länder.
Men gud vad jag inte behöver prata med random människor på en buss! Hellre stirrar jag ner i min mobil och njuter av en e-bok. Ostört.
Kerstin Ekmans Hunden handlar om, just precis, en hund. En liten hundvalp kommer bort och får klara sig bäst han kan bland den hunger och de fasor som livet i det vilda innebär.
Det är en bok som är så kort att den närmar sig novellformen. Ursprungligen har den getts ut i en illustrerad utgåva, men själv lyssnade jag på ljudboksversionen, som är fint uppläst av Helena Brodin.
Ekman är skicklig på att måla upp miljöerna. Det här är inte den första boken där vilda, norrländska skogar får bilda en mörk fond. I boken skriver hon också skickligt från hundens synvinkel. Jag vet inte vad det innebär att vara en hund, men Ekman skriver så övertygande att jag köper det rakt av. Det är som att få tassa omkring som en hund på fjället för en stund.
Det är en riktigt fin liten berättelse och den är väldigt gripande, på sitt sätt. Det är ingen lätt tillvaro hunden har hamnat i. Jag önskar dock att jag hade läst den illustrerade versionen. Jag tror att det hade förhöjt berättelsen att få lite bilder till den.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en kort, välskriven liten berättelse berättad från en hunds synvinkel.
Betyg: 3 sorkar av 5.
Om Hunden och Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare som sedan 1978 innehar stol nr 15 i Svenska akademien. Efter en konflikt kring författaren Salman Rushdie deltar hon dock inte akademiens arbete. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hennes senaste bok, När allt var levande och lustigt, utkom 2015 och är en biografi om Linnélärjungen Clas Bjerkander. Ekman är en mycket uppskattad författare och bland de otaliga priser som hon har belönats med kan Augustpriset nämnas. Det är ett pris som hon dessutom har förärats två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).
Uppläsare: Helena Brodin.
Utgivningsår: 1986 (första utgåvan med illustrationer av Henrik Krogh, Bonniers), 2006 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 110 (ca 3 h lyssning).
Andras röster: Bodil Zalesky, Bokhyllan, Boktoka, Booksessed.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta. Men Kerstin Ekman har berättat hans historia: enkel, stark och fängslande i varje rad.”
Har du någon favorituppläsare? En bra uppläsare kan göra mycket för en ljudbok och omvänt kan en alltför sävlig och entonig uppläsning verkligen få mig att tappa intresset. En del föredrar när uppläsaren ”dramatiserar” medan andra tycker att det är oerhört irriterande när uppläsningen inte är ”neutral”. Själv ställer jag mig lite i mitten när det gäller den frågan. Jag tycker att det är hemskt när manliga uppläsare försöker sig på ”tjejiga”, d.v.s. pipiga (?!), röster när de läser texter som hör ihop med kvinnliga karaktärer. Å andra sidan kan jag tycka att det förhöjer när uppläsaren lägger in lite variation och t.ex. använder olika stil för olika karaktärer i boken.
Här kommer en lista på några av mina favorituppläsare:
Min stora favorit är Morgan Alling, som verkligen har en behaglig röst att lyssna till. Hans uppläsning av Snabba cash var så bra att jag hade svårt att sluta lyssna – jag gick omkring på promenader bara för att jag ville lyssna mer. Alling gör den perfekta avvägningen mellan dramatisering och neutral uppläsning. För just Snabba cash, med Lapidus korthuggna språk, adderade uppläsningen väldigt mycket känsla vilket förhöjde läsupplevelsen.
Snabba cash av Jens Lapidus
Katarina Ewerlöf är lite av ett måste i en sådan här lista. Tidigare i år blev det nästan utklassningsvarning när nomineringarna till Stora ljudbokspriset tillkännagavs. Ewerlöf hade läst in 4 av de 12 nominerande titlarna (och 1 av de 3 vinnarna). Jag hör definitivt till de som uppskattar Ewerlöfs uppläsningar. En av favoriterna är hennes uppläsning av Unni Drougges roliga och lite knäppa Berit Hård-deckare Bluffen, som blir extra rolig i Ewerlöfs uppläsning. Jag började nästan gapskratta emellanåt!
Bluffen av Unni Drougge
Anna Maria Käll har läst in flera av mina ljudboksfavoriter, däribland Min mormor hälsar och säger förlåt och Gone girl. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så bra med hennes uppläsningar, men någonting är det, för oavsett genre så känns hennes uppläsningar alltid helt rätt.
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
Jonas Karlsson är en annan favorit. Jag har t.ex. lyssnat på Vindens skugga i hans uppläsning och jag tror att det är Karlssons skådespelarskills som skiner igenom i uppläsningen – det är helt enkelt en skön röst att ha i lurarna och han är duktig på att få in rätt känsla i sina uppläsningar. Jag tänkte snart lyssna på några av hans senaste alster, God jul och Jag är en tjuv, som lär finnas i författaruppläsning.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Helena Brodin är en uppläsare som jag verkligen uppskattar. Hon har tagit sig an flera moderna klassiker av svenska kvinnliga författare, som Marie FredrikssonsSimon och ekarna och Kerstin EkmansVargskinnettrilogi. Hennes uppläsningar känns alltid… värdiga? Ja, jag hittar inget bättre ord. Hon gör i alla fall väldigt seriösa och fina uppläsningar, tycker jag.
Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman
Jag tycker också att Sanna Persson Halapi gör en fantastiskt fin uppläsning av Marjaneh BakhtiarisKan du säga schibbolet?. Persson Halapi växlar fint mellan dialekter, brytningar och sinnesstämningar, vilket ger något extra till den här boken, som vänder och vrider på främlingsfientlighet och rasism. Jag har inte hört någon mer ljudbok med Persson Halapi som uppläsare. Ärligt talat tror jag att det här är hennes enda ljudboksuppläsning?! Hon borde göra fler! 😉
Förra helgen såg jag filmatiseringen av Andy Weirs SciFi-roman Ensam på Mars. The Martian är titeln på originalutgåvan och också titeln på filmen även i Sverige. Det har kommit en hel del bra rymdfilmer de senaste åren, t.ex. Gravity och Interstellar. Särskilt den sistnämnda kan jag verkligen rekommendera, för det är en helt otroligt fin film och den är både snyggt gjord och förvånansvärt övertygande med tanke på att SciFi lätt kan trassla in sig självt i omständliga och inte särskilt trovärdiga tekniska redogörelser. The Martian är dock en helt annan film än de två andra, lite mer seriösa och mörka filmerna, som jag räknade upp. I The Martian blir Mark Watney, spelad av Matt Damon, övergiven på Mars. Resten av besättningen som han är där med tror att han har dött när en storm drar förbi, men faktum är att han har överlevt och efter ett tag upptäcker också NASA att deras medarbetare är vid liv. Det är en spännande film om hur Watney försöker överleva på Mars och hur NASA försöker få hem honom igen. På många sätt känns det som en typisk rymdfilm, men jag tycker att The Martian sticker ut genom att vara mycket mer lättsam och rolig än det mesta andra i genren. Jag tyckte att filmen var riktigt bra, faktiskt!
SciFi är en av de genres som jag kanske har utforskat minst. Jag har någon slags tanke om att den typen av berättelser lätt blir ganska nedtyngda av tekniska redogörelser och förklaringar. Nu måste jag ändå säga att jag är riktigt peppad på att läsa Ensam på Mars. Jag har faktiskt hört från kollegor att boken är riktigt bra.
Just nu är det höstlov för alla kids och just nu finns det många bibliotek, förlag och bokhandlare som uppmärksammar detta ypperliga tillfälle att läsa extra många böcker – läslov helt enkelt. Det tycker jag är ett trevligt initiativ. Finns det sportlov så bör det finnas läslov.
Jag hör inte till de som har lov. Däremot har jag, liksom alla andra statsanställda, ledigt idag eftersom det är dagen innan Alla helgons dag (det är obegripligt varför det innebär ledighet, men jag klagar inte!). Jag hoppas på att hinna läsa ett och annat i helgen. Framför allt måste jag nog speeda på läsningen av Levande och döda i Winsford eftersom den ska bokcirklas om någon vecka.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
