Nu har träden helt klart bytt till höstkläder här i Umeå, men i övrigt känns det verkligen som sensommar. Det är nästan skrämmande att man kan gå omkring utan jacka såhär års..! Samtidigt njuter jag såklart, som man gör när man bor i en landsända där vintern kan upplevas väldigt lååååååååång. Får se om det blir något omslag i oktober. Det är ju faktiskt en månad som kan bjuda på en hel del snö.
Den här månaden kommer nog att rusa förbi i ett sällan skådat tempo. Jag har flera tjänsteresor inplanerade och det är med lite blandade känslor den här gången, faktiskt. Det är resor jag ser fram emot, samtidigt som jag vid ett tillfälle kommer vara borta fler nätter än vad jag någonsin varit från min lilla flicka där hemma. Oj, oj. Utöver detta har jag flera privata roligheter inplanerade: opera, guidad visning på Kvinnohistoriskt museum och förhoppningsvis en barnteater som jag hoppas att dottern kommer gilla. Under månaden väntar också en fest och så ska jag bokcirkla, i vanlig ordning. Den här gången är det jag som är värd för bokcirkeln och jag har valt boken Eufori av Elin Cullhed. Det är alltså en Augustprisbelönad roman, vilket ju brukar vara en kvalitetsstämpel, om en av mina favoritförfattare, Sylvia Plath. Den hade alla förutsättningar, kan man väl säga, men… Så seg?! Gud. Får se vad mina bokcirkelkompisar känner.
När jag väl har lyckats ta mig igenom Eufori tänker jag genast sätta igång med Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Åh, vad jag längtar! Jag är inte den som brukar köpa böcker, men den här gången blev det ett undantag. Boken är ju en riktig tegelsten och det finns inte en chans att jag hinner läsa ut den om jag lånar den på bibblan (dessutom antar jag att kön är enormt lång).
Andra oktoberböcker, då? Det kan kännas avlägset, men hos förlagen känns det i alla fall som hög tid att ge ut årets julböcker. Här är lite tips på nya julböcker och lite annat nyutkommet:
Eden av Isabelle Ståhl. Ståhls relationsroman från Tinderåldern, Just nu är jag här, blev en av årets mesta litteratursnackisar när den kom ut 2017. Jag tyckte den var riktigt vass och nu är jag givetvis nyfiken på Ståhls senaste roman, Eden. Den verkar handla om en resa genom Europa, och en inre resa, får man förmoda.
Kajsa Kavat och mormor av Astrid Lindgren och Ilon Wikland. I Astrid Lindgrens böcker är det inte ovanligt att det firas jul och just dessa julberättelser är ju såklart några som framkallar lite extra mys och nostalgi. Nu kommer berättelsen om Kajsa Kavat, som rycker in och julstökar när mormor bryter benet, i en fin nyutgåva, självklart med Ilon Wiklands underbara illustrationer.
Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent. Jag brukar ägna december åt novelläsning, men om det är någon gång jag skulle snegla mot en julbok så är det kanske i år. Jag blir faktiskt riktigt sugen på att använda Kvinnornas jul som julkalender. Här finns 24 berättelser från författare som Kerstin Ekman, Bodil Malmsten, Karin Boye, Fredrika Bremer och många fler.
Pestnätter av Orhan Pamuk. Oktober är månaden då årets Nobelpristagare tillkännages och det är såklart alltid lika spännande. I väntan på nästa stora namn kan man med fördel läsa någon tidigare pristagarfavorit. För min del hör Orhan Pamuk, Sverigeaktuell med romanen Pestnätter, dit. Nu när vår närmsta pandemi är över i sitt akuta skede kan man kanske orka med en bok som faktiskt handlar om en pandemi. I Pestnätter skildras det ottomanska rikets fall och ett pestutbrott.
Pippi räddar julen av Astrid Lindgren. Astrid Lindgren och julen alltså! För den som vill högläsa julmys är även Pippi räddar julen aktuell i nyutgåva.
Skammen av Annie Ernaux. En till mycket läsvärd nobelpristagare! I oktober kommer självbiografiska Skammen på svenska, en bok som kretsar kring våld i nära relation. Säkerligen en omtumlande och berörande läsning!
Sniglar och snö av Agneta Pleijel. Äntligen kommer den tredje delen i Pleijels självbiografiska romanserie. Underbart! Jag älskade Spådomen.
Det var länge sedan jag skrev något om de böcker som jag faktiskt läser mest nu för tiden: barnböckerna. Vårt barn älskar böcker och vi kan plöja 10+ i samband med nattning (och rätt många tidigare på dagen också, för den delen). Jag har egentligen många böcker jag skulle kunna blogga om och tipsa om när det gäller böcker till barn kring 2-årsåldern, men det är så fantastiskt mycket biblioteksböcker i omlopp att det inte hinns med. Några ständigt återkommande böcker är i alla fall Pixiböckerna, ”småböckerna”, som är så smidiga att plocka fram när man ligger i sängen och läser. Vi har en skapligt stor samling med böcker inköpta på loppisar, böcker ärvda från kusiner och böcker från förra årets Pixijulkalender. Här är några av favoriterna:
Sickan-böckerna av Sofia Rådström
Jag har skrivit om Sickan-böckerna förut och jag gör det igen: det här är småbarnsböcker av bästa sort. Med finurliga rim och underbara illustrationer skildrar Sofia Rådström småbarnslivet på ett sätt som bjuder på mycket igenkänning. Vi har två Sickan-böcker i Pixi-storlek: Kom nu, Sickan och Vänta, Sickan. Den första handlar om en evighetslång (i tid mätt) promenad till affären och den andra handlar om att inte hinna ut snabbt nog för att leka i regnet. Båda är fantastiska, men Kom nu, Sickan är lite av en favorit. Sickan-böckerna (dessa och flera) finns även i andra format, om man föredrar att läsa större böcker.
Alla tre-böckerna av Maria Nilsson Thore
Alla tre-böckerna är mysiga böcker för barn i förskoleåldern. I de får man följa med i vardagen på förskolan Ärtan. Jag kan förvisso inte säga så mycket om hur det är på förskolan (jag har aldrig gått på förskola), men det känns i alla fall autentiskt när Maria Nilsson Thore beskriver fruktstunder, pepparkaksbakning och annat. Vi har läst flera Alla tre-böcker i sina större format, men i Pixi-variant har vi Alla tre julbakar och Alla tre har fruktstund, som handlar om just de ämnen jag nämnde ovan.
Bebbe-böckerna av Mervi Lindman
Bebbe-böckerna av Mervi Lindman är flitigt omnämnda småbarnsfavoriter på den här bloggen. I Pixi-variant har vi Bebbe letar nappen och Bebbe pussar. Jag tycker att de är ett fint mellanting mellan pekböcker och böcker med mer text. De passar att läsa och peka i för riktigt små och kan fortsätta att läsas ett gott tag till. Dottern gillar dem och det gör jag med!
Liten-böckerna av Lotta Olsson och Charlotte Ramel
Jag tycker om böcker på rim och i Lotta Olssons och Charlotte RamelsLiten-böcker finns finurliga rim, mysiga illustrationer och igenkänning. Jag vet inte hur många av böckerna som finns som Pixiböcker, men vi har i alla fall Trycka knappen och Alla kläder på. Jag/vi tycker särskilt mycket om Trycka knappen: det är kul att själv ”trycka knappen” i boken.
Böcker av Jan Lööf
Jan Lööfs bilderböcker är några böcker som poppar upp direkt om jag tänker tillbaka på vad vi läste när jag var barn . Hans finurliga illustrationer känns igen direkt när man ser dem och det är skojigt att de innehåller så mycket detaljer. Man kan nästan läsa parallella berättelser bara genom att titta på bilderna. Där händer mycket! Många av Jan Lööfs böcker finns som Pixiböcker och själv minns jag särskilt Födelsedagspresenten. Just den har åldrats dåligt, egentligen. Där finns liksom en prinsessa som… jag vet inte vad. Hon följer i vart fall inte med på något äventyr. Jag har förstått att det faktiskt finns en reviderad version där hon har en annan roll(!), men den har inte jag läst. Hur som helst: jag gillar Jan Lööfs böcker. Kanske kan man modifiera lite när man läser om det känns för mossigt…
Vem-böckerna av Stina Wirsén
Just nu är Vem-böckerna de mesta favoriterna här hemma. Både jag och dottern tycker om dem och dottern brukar särskilt be om att vi ska läsa just dem (Vems resa?, en av böckerna vi har i större variant, brukar hon gulligt nog referera till som ”blablabla”-boken eftersom den inleds med att stressade föräldrar packar väskor och bland annat säger ”blablabla”). Vem-böckerna är fyllda av igenkänning (för både stora och små…), värme och humor. Jag älskar illustrationerna och att de är normbrytande (om man kan säga så om böcker som handlar om fantasifullt tecknade nallar, katter, hundar etc…). Texten är alldeles lagom för min tvååring: inte för lång, inte för komplicerad, men ändå en hel berättelse med formuleringar som hon lägger på minnet.
Bo-böckerna av Morten N. Pedersen
Morten N. PedersensBo-böcker är mysiga berättelser om vardagliga situationer som att skynda till förskolan eller att bli mörkrädd. Det är lagom mycket text för vår tvååring och fina illustrationer med roliga detaljer. Jag tycker förresten att det är lite extra kul med Bo på jobbet, där Bo följer med sin pappa till jobbet som lantmätare. Barnböcker har annars en övervikt av fräsiga yrken, som läkare eller tandläkare, eller yrken som barn tycker är extra spännande, som brandman eller polis. Men lantmätare alltså! Kul! Första och enda gången jag har läst en barnbok om lantmäteri.
Doris på rymmen av Viveca Sundvall och Gunilla Wärnström
Doris på rymmen är egentligen en ganska rörig berättelse: en gosedjursnalle får en fläck, rymmer från varuhuset och liftar med en sjungande tidningsutdelare till en TV-studio. Jag tar med den här boken för att jag minns den så väl från när jag själv var barn och nu upptäcker jag att min dotter också dras till den. Jag har ingen aning om varför. Barn verkar inte nödvändigtvis känna samma krav som vuxna på att böcker ska ha en röd tråd eller poäng, antar jag…
Apor, bananer, krut och vulkaner av Grethe Rottböll och Anna-Karin Garhamn
Om jag får välja något att läsa för dottern väljer jag gärna en bok på rim. Ärligt talat kan man tröttna på böcker efter att ha läst dem femtioelva gånger på kort tid och då är det inte lika lätt att plocka fram den inspirerande högläsarrösten. Men böcker på rim rullar fram av sig själva. I Apor, bananer, krut och vulkaner får läsaren följa med apor på äventyr. Jag gillar den!
Gunnar tappar sin hatt av Jojo Falk
Jag vill också tipsa om Gunnar tappar sin hatt av Jojo Falk. Det är en mysig liten berättelse om en liten, liten man som tappar sin hatt. Alla bilder är illustrationer på foto, vilket är ett kul och lyckat grepp. Det finns en spännande liten värld om man tittar riktigt nära på det som finns i naturen och här utnyttjar Jojo Falk detta på ett fantasifullt och roligt sätt.
September är här! Eftersom det fortfarande är förvånansvärt(?) varmt har jag inte riktigt hängt med i svängarna. Träden börjar säga ”HÖST!”, men i själen känns det ändå som sensommar. Jag njuter fortfarande av att klä mig sommarlätt, att kanske inte ens behöva jacka när jag cyklar från jobbet. Trädgården, som inte direkt hanns med när det var sommar på riktigt, står kvar och går fantastiskt bra att njuta av nu med. Än finns det mycket att skörda, än kan man leka i sandlådan med dottern, än kan man (korta stunder) vila i hängstolen. Det här är ingen dum årstid!
Jag hoppas att värmen dröjer sig kvar ett tag till. I övrigt kommer september förhoppningsvis bjuda på en hel del dans (äntligen öppnar dansskolorna igen!). Det ska firas diverse födelsedagar. Och så får vi besök från mina föräldrar och då får vi hjälp med att styra upp på vinden, som just nu är en hopplös röra med alldeles för få ytor att ställa saker på… Jag ser inte fram emot allt jobb kring vinden, men det kommer kännas fint när det är klart. Jag ser framför mig en massa praktiska plastbackar, ordentligt uppmärkta och organiserade, i prydliga rader. Ja, vi får väl se. September är oavsett en lämplig månad för att styra upp saker, är det inte så? Det är en typisk månad för terminsstarter, nya kalendrar och nya planer. Kul!
Dessutom är september en riktig högtid för den som gillar nyutkomna böcker. Det är nu förlagen ger ut det de vill lyfta fram på Bokmässan och det de vill ska vara aktuellt nu när hösten kommer, när priser delas ut, när det snart(?) är jul o.s.v. o.s.v.
Själv läser jag förvisso en massa gammalt. Det är sedan gammalt. Men förr eller senare vore det inte fel att läsa det här:
Fjollornas fest av Jonas Gardell. Jag har läst det mesta av Gardell och hans böcker har en särskild plats i mitt hjärta, så som det kanske blir när man läser böcker under formande tonår. Förlaget beskriver Fjollornas fest med orden: ”Fjollornas fest är en bitchig, smärtsam, rolig, mörk och filmisk berättelse om fjollorna – då som nu bland de mest utsatta av alla.” Det låter som väldigt mycket Gardell!
Hemtrevligt av Elin Lervik och Katarina Matsson och med foto av Fanny Rådvik. Jag kommer nog aldrig få till ett prydligt, tjusigt eller elegant hem, men kanske man kan satsa på hemtrevligt… Den här boken verkar vara hemskt inspirerande om man vill ha lite hjälp på vägen. En bok om hur man får ett hem att kännas hemtrevligt och personligt!
Hur mår Dim? av Maria Nilsson Thore. Nilsson Thore har skrivit och illustrerat många bilderboksfavoriter här hemma (inte minst böckerna om förskolan Ärtan). Nu kommer en ny bok om ”Dims och Lummers pyttelilla värld djupt inne i skogen”. Så fint!
Istid av Tom Malmquist. Jag har fortfarande Malmquists självbiografiska roman, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, i färskt minne, trots att det var åratal sedan jag läste den. Det är en oerhört berörande berättelse om tiden när Malmquist blir förälder och förlorar sin sambo inom loppet av några dagar. I Istid tar sig Malmquist an ett annat ämne, med potential att beröra lika mycket: en sårig far-och-son-relation.
Stacken av Annika Norlin. Här om året debuterade Norlin som novellförfattare och nu kommer den första romanen. Otroligt glädjande! Norlin är en fantastisk berättare i texter av alla de slag: låttexter, noveller och, förhoppningsvis :), romaner.
Svensk romantisk poesi. Om man, precis som jag, inte är så superduperbekväm med att läsa poesi kan det vara nice att vända sig till antologier, där någon (förhoppningsvis) har gjort ett klokt urval och eventuellt satt dikterna i ett sammanhang. Jag är mycket lockad att bläddra i den här nya samlingen, redigerad av Staffan Bergsten, med poesi från det som förlaget kallar för ”den svenska poesins guldålder”: sent 1700-tal och början av 1800-talet.
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Skulle jag peka ut en favoritförfattare är det mycket möjligt att jag skulle välja Khemiri. Jag vet ingen som hanterar språket så skickligt och egensinnigt som honom. Hans berättelser är något alldeles extra: sorgliga, mörka, varma, roliga, allt. Nu kommer något så ovanligt som en tegelsten skriven av denna författare. I hans tidigare utgivning märks romaner med samma storlek som ett kex. Får se hur det funkar när det plötsligt är 700+ sidor.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, är en berörande bok om att återerövra livet efter många år i ett misshandelsförhållande.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, handlar om Olivia, som är nybliven änka och nybliven mamma. Maken, David, har hastigt gått bort genom självmord och händelsen har väckt stor förskräckelse och uppmärksamhet i den lilla australiensiska småstad där Olivia nu bor ensam kvar. För Olivia är makens bortgång paradoxalt nog något av en lättnad. Självmordet är slutet på ett tio års långt misshandelsförhållande. Romanen handlar om Olivias försök att resa sig från det som varit och att ta sig ur ett svårt trauma.
Olivia och Davids förhållande började som så många andra misshandelsförhållanden, som en relation med romantik och starka känslor. Den sjukliga svartsjukan blir dock allt svårare att hantera, samtidigt som Davids ”beskyddande” beteende, blir allt mer kvävande. Giftermålet och flytt till hus leder till allt större isolering för Olivias del. Hon tappar kontakten med sin familj, umgås inte med vänner, hanterar inte sina egna pengar eller ens sin egen telefon. Det enda andningshålet är arbetet, som betyder allt för henne, men som David vill sätta stopp för.
Att läsa om den psykiska och fysiska misshandel Olivia utsätts för väcker känslor. Hennes situation är hemsk och när jag läser Kelly Rimmers roman upplever jag definitivt att hon har lyckats skildra hur detta fruktansvärda kan vara: hur det kan drabba precis vem som helst och vara extremt svårt att ta sig ur. Jag känner igen mycket från sådant jag känner till från verkliga relationer som vänner har varit i (och tagit sig ur).
Jag tyckte att En mors bekännelse var en oerhört berörande och viktig berättelse. Det som är ett stort frågetecken för mig är egentligen titeln och framsidan, som leder tankarna till romance och feelgood, vilket säkerligen kan få en och annan att gå förbi boken. Synd! Jag blev överraskad över att pärmarna rymde en så mörk berättelse, men i någon mening var det faktiskt en positiv överraskning. Det här var verkligen en berättelse svår att skaka av sig.
Världen, av Juan José Millás, är en annorlunda uppväxtskildring och en berättelse om en bok som blir till.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Världen, av Juan José Millás, är samtidigt en uppväxtskildring och en berättelse om en boks tillkomst. Den närmar sig det hela från två håll: dels från den unge Juan, som växer upp i Madrid, och dels från en vuxen, skrivande Juan. Jag tycker om berättelsens uppbyggnad och hur fantasi, verkliga upplevelser och minnen blandas samman till den här romanen. Vad är sant och vad är fantasi? Det är inte gott att veta. Redan som barn är Juan ett barn med en stor föreställningsvärld, där de döda har sitt eget kvarter och där hans kompis pappa är Interpolagent.
Det är en annorlunda roman och jag gillar det! Här finns många knäppa berättelser och komiska skrönor. Sedan är jag också lite svag för metafiktion.
Världen
El mundo översattes till svenska av Manne Kössler och gavs ut av Tranan 2015. ISBN: 9789187179457. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Tomas von Brömssen.
Juan José Millás
Juan José Millás (född 1946) är en spansk författare och journalist.
I Manifest för bättre kaffe berättar kafferostaren Joanna Alm om den långa processen från böna till kaffe och – såklart – hur man brygger en riktigt god kopp.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Manifest för bättre kaffe delar Joanna Alm med sig av sin stora kunskap om kaffe. Som prisbelönt kafferostare vet hon det mesta om hur man gör ett riktigt gott kaffe och eftersom hon gjort otaliga inköpsresor till olika producentländer vet hon också vilken lång resa det är från böna till kopp och vad som kännetecknar olika sorters bönor och bönor från olika växtplatser. Boken är nördig, intressant och dessutom illustrerad med mycket vackra bilder från kaffeplantager, kaffeproduktion och, ja, bilder på kaffe i största allmänhet.
Kärleken till kaffet – som dryck och hela hantverket fram tills drycken kan serveras – lyser igenom på varje sida i Manifest för bättre kaffe, vilket känns väldigt härligt. Jag kan förvisso erkänna att mycket i den känns överkurs för mig: jag kommer aldrig rosta mina egna bönor, antar jag, men det spelar ingen roll. Gillar man kaffe är det här en trevlig bok. Jag tycker också att det är oerhört sympatiskt att Joanna Alm trycker hårt på att att bra kaffe måste få kosta. Bra kaffe syftar alltså inte i första hand på lyxigt kaffe, utan kaffe som producerats på ett schyst sätt, där de som odlar, skördar, tvättar, torkar, skalar och rostar har fått skäligt betalt. När man läser den här boken och påminns om/får lära sig att kaffet passerar så många händer innan det når butiker här hos oss, ja, då blir man faktiskt lite förvånad över att kaffe trots allt kostar såpass lite*.
Det här är en fin och lärorik bok för den som vill dyka djupare och lära sig mer om den här fantastiska drycken, som definitivt kan vara mycket, mycket mer än mörkrostat, massproducerat kaffe.
* Självklart är inte kaffe superbilligt, särskilt inte i dagens läge, men faktum är att det inte har hänt mycket med världsmarknadspriset på kaffe sedan 70-talet.
Manifest för bättre kaffe
Manifest för bättre kaffe gavs ut 2019 av Natur & kultur. Fotograf: Christian Gustavsson. ISBN: 9789127156234.
Joanna Alm
Joanna Alm (född 1986) är kafferostare och VD för Drop coffee.
Vi som blommar sent, av Louise Miller, är en mysig feelgood som prickar in det mesta man kan önska av en bok i genren: bekymmer (som förmodligen fixar sig), kärlek, söta bakverk och hundar.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Vi som blommar sent är en feelgoodroman av Louise Miller. Huvudpersonen är Nora, en 40+-kvinna bosatt i en amerikansk småstad. Hon driver byns diner, som slukar det mesta av hennes tid och inte genererar speciellt mycket pengar. När en äldre dam, känd för att baka traktens alla kalas-tårtor, oväntat går bort i en olycka står Nora och hennes bohemiska syster, Kit, till deras förvåning som arvtagare. De ärver mark, hus, skatteskulder, oväntade räkningar och en väldig massa tårtbeställningar. Kit vill sälja så fort som möjligt. Hennes senaste projekt är en independentfilm, tänkt att bli hennes stora genombrott. Storasyster Nora är mer avvaktande. Vad innebär en försäljning? Den som omedelbart visar intresse är en representant för en stor butikskedja med planer på att etablera sig på orten. En försäljning skulle betyda mycket för systrarnas ekonomi, men skulle också förändra byn och dess karaktär på ett dramatiskt sätt.
Vi som blommar sent innehåller ett flertal av de inslag man kan vänta sig i en feelgood: bekymmer (som med stor sannolikhet kommer att lösa sig på slutet), idylliskt småstadsliv, smarriga bakverk, en bortsprungen hund och – givetvis – kärlek och romantik. Kärlekshistorien är paradoxalt nog det jag uppskattade minst med romanen. Romantik är ett givet inslag i genren, men i det här fallet kändes romansen inte speciellt begriplig eller intressant. Däremot uppskattade jag allt annat! Vi som blommar sent är en avkopplande, okomplicerad och varm berättelse som jag tyckte mycket om. Det är lätt att tycka om Nora, hennes syster och den lilla byn och jag har ingenting emot att den befolkas av en del stereotyper. Jag blev glad av den här boken, som visade sig vara den perfekta snart-slut-på-semester-läsningen för min del. En mysig bok!
Vi som blommar sent
The Late Bloomer’s Club översattes till svenska av Maria Store och gavs ut av Printz publishing 2018. ISBN: 9789177710875.
Louise Miller
Louise Miller (född 1971) är en amerikansk författare och konditor.
Scandinavian design, av Ingrid Sommar, är en trevlig bok att bläddra i för att få upp ögonen för vad som utmärker modern design från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Scandinavian design, av Ingrid Sommar, är en faktabok om det titeln skvallrar om: skandinavisk design, som i det här fallet omfattar modern design från både Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Här finns kapitel över både modern skandinavisk arkitektur, husgeråd, möbler, inredning, smycken, mode, mat & dryck, teknologi och grafik. I korta texter ges en introduktion till området och därefter följer ett antal sidor med färgbilder och exempel.
Scandinavian design känns kunnig och gedigen, även om den såklart är väldigt översiktlig. Eftersom boken kom ut tidigt 2010-tal kan man tycka att en hel del saknas, inte minst när det gäller teknologi, som i den här boken bland annat fokuserar på, med dagens mått mätt, gammaldags mobiltelefoner från Nokia och Ericsson. Jag säger det inte som någon kritik, utan mer som en upplysning om att boken har några år på nacken.
Det fina är att de designers som presenteras känns som självklara val och som personer vars design helt klart står sig idag. Ingrid Sommar har på något vänster verkligen lyckats att helt kort sammanfatta detta omfattande område. Med omfattande menar jag att boken som sagt tar sig an allt från mat till inredningsdesign, men också att den spänner över tid och ett visst geografiskt område. Finns det något som utmärker just skandinavisk design? Innan jag hade läst den här boken hade jag inte direkt kunnat svara på den frågan. Nu har jag faktiskt fått en känsla av vad som är speciellt med design från just vår del av världen. En kul bok för den som är intresserad av design!
Scandinavian design
Scandinavian design gavs ut av Carlton books 2003 och har därefter kommit i en uppdaterad utgåva 2011. Jag har läst den uppdaterade versionen. ISBN: 978 1 84732 589 1.
Ingrid Sommar
Ingrid Sommar (född 1945) är en svensk journalist och författare.
Augusti är här, semestern är slut, men sommaren pågår såklart ett tag till. Semestern har gått sanslös fort. På många sätt skulle man kunna se det som en mindre optimal semester. Den inleddes ju med att dottern fick öron- och ögoninflammation, som jag sedan smittades av och inte blev av med förrän en antibiotikakur senare (hörseln vet jag knappt om jag har tillbaka fullt ut än…). Vidare har vi varit utan bil hela semestern, vilket knappast hade varit något problem till vardags, då vi båda brukar cykla till våra jobb och inte brukar vara i behov av bil, men såklart kändes lite segare såhär på semestern, då vi hade en del resor inplanerade. Mitt i semestern snubblade dottern på en matta och flög med huvudet före in i en järnsäng hos sin farmor, som bor skapligt långt från närmsta sjukhus. Eftersom det fanns tecken på hjärnskakning blev det ett samtal till 112 och en ambulansfärd. Jag har fått mitt livs första fästing (blä!). Vädret har varit ostadigt och bjudit på skapligt mycket regn.
Men! Jag skulle ändå säga att jag har haft en riktigt, riktigt bra semester. Dottern får kanske ett ärr i pannan, men det var ingen hjärnskakning. Så fort ambulansen kom blev hon sig själv igen och pratade större delen av resan till sjukhuset. Inte en, utan två, nallar rikare kunde vi lättade åka hem och hon har bara mått fint sedan dess. Mitt fästingbett har inte lett till någonting särskilt (har såklart vaccinerat mig mot TBE). I det stora hela kan man inte säga annat än att vi har mått bra.
Vi kanske inte gjorde riktigt alla utflykter vi hade kunnat göra, men de viktigaste resorna klarade vi av med hyrbil, som dessutom försäkringsbolaget bekostade till största delen. Med lånad bil tog vi oss till Piteå och lyckades pricka in semesterns soligaste dagar och kunde därmed bada och njuta tillsammans med släktingar som semestrade där samtidigt. Med hyrbil tog vi oss först till idyllen på en gård vid Lögdeälven, där vi mötte upp ett stort kompisgäng, åt god mat och hade det allmänt nice. Därifrån körde vi söderut, till Furuvik, där vi mötte upp några andra goda vänner och besökte parken, vilket var fantastiskt roligt för både dottern och oss andra. Dag två i parken blev betydligt kortare än tänkt eftersom det regnade så våldsamt, men det gjorde ingenting. Vi hade redan hunnit med så mycket kvällen före, när det dessutom var extremt lite folk och just inga köer till någonting, och när det började regna tajmade det dotterns vilostund perfekt. Från Furuvik åkte vi vidare mot Öregrund för att träffa min släkt. SMHI hade lovat regn hela veckan, men även om det regnade flera eftermiddagar, måste jag säga att det mestadels var soligt. En vecka i Öregrund går alltid för fort, men vi hann träffa en hel del nära och kära och dessutom shoppa loss på loppis (i solgass).
Man hinner aldrig med allt man tänkt sig, så är det, men nog har vi hunnit med mycket. Jag känner faktiskt att jag har flängt omkring alldeles lagom mycket och varit hemma och skrotat alldeles lagom mycket. Dessutom har jag hunnit sluka böcker. Jag har läst betydligt mer än vanligt, vilket kanske inte märks så mycket här, men så är det i alla fall. Jag har både läst och lyssnat. Och läsningen fortsätter, fast nu blir det såklart i konkurrens med… jobb. För ja, nu är jobbet igång igen, och visst känns det lite deppigt att semestern är över, men sommaren fortsätter som sagt ännu.
Vill du ha några tips på nyutkommet så kommer det här:
Det kom ett brev från München av Håkan Nesser. Ännu en bok om Barbarotti och Backman! Det utlovas släktträff under pandemin och ett mord – japp, det är alldeles säkert en alldeles lagom spännande bok. Jag älskar Nessers stil – han skriver på ett alldeles eget sätt, som brukar anas redan i titeln.
Kvinna utan mask av Hanne Vibeke Holst. Jag läste Holsts roman Som pesten strax innan pandemin bröt ut. Det var lite kusligt, men det var också en mycket bra bok som gav mersmak. När Holst nu skriver en roman om en kvinnlig konstnär i 30-talets Paris prickar hon in grej, på grej, på grej som känns intressant.
Min bokvärld av Kerstin Ekman. Kan Kerstin Ekman vara vår tids största svenska författare? Hon är helt otrolig! Det känns jättespännande att få följa med in i hennes bokvärld, som säkerligen också ger en del nycklar till hennes eget författarskap.
Repris av Johan Kling. Jag har i och för sig inte läst något mer av Johan Kling, men jag håller hans debut, Människor helt utan betydelse, som en av mina största läsupplevelser. Självklart är jag nyfiken på hans självbiografi, Repris.
Själens telegraf av Amanda Svensson. Svensson har skrivit flera av de senaste årens mest uppmärksammade svenska romaner. Kanske har du också läst Ett system så magnifikt att det bländar?, som exempel. Nu kommer Själens telegraf: en berättelse om kärlek och ägande, lojalitet och svek.
Skymning 41 av Kjell Westö. Ja, det kommer många intressanta böcker i augusti, men ingenting lockar mig så mycket som det här! Det är väl ingen uppföljare till Hägring 38, men jag förväntar mig ett lika spännande tidsdokument och en lika berörande berättelse. Jag älskade Hägring 38. Det är en riktig favoritbok. Skymning 41beskrivs som en drabbande kärleksroman om en tid, inte olik vår, där kriget färgar alla relationer: allt är osäkert, allt är skört i skymningsljuset.
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist. Den här romanen är redan utkommen, men jag har missat den förut. Här utlovas skräck i skärgården. Jag känner på mig att det kan vara riktigt obehaglig läsning, särskilt för mig, som är uppvuxen ungefär i John Ajvide Lindqvists trakter.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
