• Snart läser jag Öppnas i händelse av min död

    Snart läser jag Öppnas i händelse av min död

    Innan jul hade vi årets sista bokklubbsträff i jobbets bokklubb. Jag tog med mig ett boktips: Öppnas i händelse av min död. Jag har reserverat den på biblioteket, men vet inte om den har hamnat på villovägar, för trots att ingen är före mig i kön och trots att den inte verkar vara utlånad så kommer det liksom aldrig någon avisering om att jag kan hämta den på biblioteket? Nåja. Det är absolut ingen brådska. Alls. Jag har ungefär all julläsning kvar, för jag har mest läst gamla tidningar nu i jul. Hm. Jag hade egentligen tänkt plöja böcker, men det blev inte så.

    Har du läst Öppnas i händelse av min död? Var den läsvärd?

    Öppnas i händelse av min död - Liane Moriarty


  • Ny novell av John Ajvide Lindqvist

    Innan jul bjöd DN på en novell av John Ajvide Lindqvist. Jag ser att den fortfarande finns på nätet, för den som missat. Novellen ingår i den kommande novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben, som kommer ut i maj. Jag är verkligen förtjust i Ajvide Lindqvists skräckromaner och noveller och hans skickliga sätt att skriva om människor och deras rädslor. Novellen i DN utgår från ett barns perspektiv och är precis sådär babblig och osammanhängande som det kan bli när ett barn får berätta. Kul grepp!

    Den nya novellsamlingen består dels av en nyskriven novell och dels ett antal noveller som getts ut tidigare i olika brittiska och amerikanska antologier. Jag hade ärligt talat ingen koll på att Ajvide Lindqvist har skrivit noveller som inte har publicerats i Sverige tidigare. Han måste med andra ord vara ett hyfsat stort namn utomlands? Jag hade ingen aning om detta, men det känns ju kul såklart. Och det är naturligtvis roligt att vi nu kan få läsa de här novellerna på svenska.

    Citat ur novellen Mitt jullov:

    ”Hej jag heter Alice och jag är åtta år och nu ska jag berätta om mitt jullov fast mest ska jag berätta om julafton. Min julafton var konstig och inte så rolig för att för nästan ett år sen så dog min pappa och så kom Rej istället jag vet inte hur man stavar hans namn och det bryr jag mig inte om för Rej är dum och jag vill inte att han ska vara mammas kille.”


  • 5 tips för att bota lässvackor

    5 tips för att bota lässvackor

    Det är kanske fler än jag som drabbas av små lässvackor ibland. Det kommer ju perioder när det bara går att plöja böcker och när man verkligen längtar efter sina påbörjade böcker. Sedan kommer de där andra stunderna när läsningen liksom inte hinns med och när man inte riktigt orkar öppna böckerna när man väl får den där lästiden. Idag tänkte jag tipsa om några knep för att bota lässvackor.

    1. Välj rätt bok. Det här är kanske det mest banala och uppenbara, men en bok måste verkligen matcha situationen och ge läslust. Spontant kanske man tänker att det är bra att bota en lässvacka med något riktigt lättläst och lättillgängligt och så kan det nog vara, men inte nödvändigtvis. Om jag ska vända mig till mig själv så händer det ganska ofta att jag inte vet riktigt vad jag ska lyssna på när det är dags att välja en ny ljudbok. Ganska ofta hamnar jag då i deckarträsket, trots att jag nästan aldrig tycker att deckare är superläsvärda. 😮 Och har jag en dussindeckare i telefonen så blir det snarare så att jag lyssnar på podcasts än min ljudbok om jag vill lyssna på något… Jag tror någonstans att det är bättre att välja en bok med lite mer omsorg (det utesluter naturligtvis inte att man väljer en deckare i alla fall). Vill man ha lite hjälp med att sålla bland böcker så kan jag tipsa om Boktipset. Har man fyllt i några bokbetyg så kan Bokipset uppskatta betyg till olästa böcker. Personligen brukar jag skippa böcker som har estimerade betyg som är lägre än 4…

    Bokmärke

    2. Hitta en bra lässtund. Jag känner själv att det inte alltid är så lätt att hitta en bra, avkopplande lässtund. Hemma har jag ofta tusen grejer att göra och hittar ingen ro att verkligen sätta mig ner och läsa. Ofta läser jag därför en stund innan jag somnar, men det är inte heller sådär superoptimalt, särskilt eftersom jag egentligen är sjukt trött på kvällarna och behöver sova. Ärligt talat har jag ingen bra lässtund i min vardag just nu, men en kompis till mig botade en lässvacka genom att börja avsätta en stund av lunchen till läsning. Det tycker jag låter jättesmart! Det känns kanske lite knasigt att ”schemalägga” läsning, men jag tror att man måste försöka att hitta en liten lucka där man verkligen inte låter hushållssysslor eller annat gå före. Det måste kännas enkelt och roligt att läsa – inte stressigt. En bekant till mig hade så svårt för att ta sig tid till böckerna att hon till slut valde att åka till biblioteket då och då för lite ostörd läsning. Det finns ju många fritidsaktiviteter som man sätter in i kalendern (själv har jag t.ex. danslektioner 2 gånger i veckan), så egentligen finns det väl ingenting som hindrar att böcker får åka in i kalendern om man känner att man har tappat bort läsningen.

    Liv till varje pris

    3. Ha en deadline eller ett läsmål. Det är kanske lite tragikvarning att sätta deadline för sin läsning, men för mig funkar det förvånansvärt bra ändå, just eftersom det svåra med min läsning är att ta sig tid. I höstas köade jag en massa böcker på biblioteket och när de började ramla in så var det bara att sätta igång och läsa eftersom de var köade av andra och böckerna därför inte gick att låna om. Återlämningsdatumen blev konkreta läsmål och de ”tvingade” mig att läsa. Även om jag inte har hittat någon perfekt lässtund så fick den här deadline-läsningen mig att verkligen komma igång och läsa. Det enda sättet att bota en lässvacka är ju att just… läsa. Vad gäller läsmål så behöver det inte nödvändigtvis vara ”läs x antal böcker innan året är slut”. Men en läsutmaning kanske kan vara något? Det brukar alltid cirkulera utmaningar hos bokbloggare. I och för sig har jag inte sett någon speciell utmaning för nästa år, men bland tidigare utmaningar finns t.ex. spänningsutmaning, ”Boktolvan” och ”Kaosutmaningen”, som kanske kan tjäna som lite inspiration. För att nämna några.

    Villette

    4. Bokcirkla! Den här punkten går ihop lite med punkt 3 eftersom en del av poängen är att genom en bokcirkel skaffa sig ett läsmål och/eller en deadline. En annan poäng är såklart att det är kul, peppande och givande att diskutera böcker med andra bokintresserade. Böcker kan ju annars bli lite av en ensam syssla eftersom man allt som oftast läser själv… Vill du gå med i en bokcirkel men vet inte hur? Gå till ditt bibliotek! De har säkert någon form av bokcirkel. Om de mot förmodan inte har det eller om det inte känns som att den passar så skulle jag föreslå att du googlar efter ”bokcirkel” + din stad. Min bokcirkel startades upp av bloggarna Med näsan i en bok och Bokmärkt som ”annonserade” efter bokcirklare på sina bloggar. Andra ingångar till bokcirklar kan vara grupper på Facebook eller nätbaserade bokcirklar. Kolla in Bokcirklar.se t.ex. En lightversion av att gå med i en bokcirkel kan vara att bokcirkla tillsammans med bokcirkeln i P1 (Lundströms bokradio). Just nu pågår ingen bokcirkel i det programmet, men det finns ett fint litet poddarkiv att hänga med i.

    Fyren mellan haven

    5. Låt dig bli inspirerad. Jag kan bli sjukt sugen på att läsa när jag besöker t.ex. ett bibliotek eller en bokhandel. På båda ställena brukar det finnas människor som är duktiga på att ”marknadsföra” och ställa upp böcker på ett lockande sätt. Läslust kan verkligen kicka igång av att besöka sådana ställen, men också av att gå på författarbesök (kolla upp vad biblioteket har), lyssna på bokpoddar, läsa om böcker på bloggar och i tidningar (t.ex. Vi läser eller Books & dreams), titta på litteraturprogram på TV (Babel!). Som bokbloggare är det enkelt att översköljas av läspepp. Jag får en hel del nyhetsbrev och följer förlag, bibliotek och bokhandlare på Facebook och Instagram. Det ger verkligen läslust!

    Västerbotten i Vi läser

    Hoppas att du hittade något tips som verkar intressant. Det är underbart att läsa. Det känns alltid lita tomt när jag tappar läslusten. Tur att det brukar gå över!


  • 2 böcker med mönstrade sidor

    2 böcker med mönstrade sidor

    Jag är verkligen svag för böcker med färgade boksidor, eller böcker med mönstrade sidor, som man i sällsynta fall kan få njuta av. Det känns lyxigt och roligt, särskilt när det är ett mönster, som i Neftali Milfuegos dagbok Tankar mellan hjärtslag. Boken handlar om att växa upp som ”andra generationens invandrare” i ett ”svenskt område”. Det är säkerligen en läsvärd bok, men i det här inlägget vill jag särskilt hylla formgivningen. Det är en riktigt snygg bok.

    Tankar mellan hjärtslag - Neftali - Milfuegos

    Nästa fantastiska bok jag vill lyfta fram i det här inlägget är Roxane Gays essäsamling Bad feminist, där hon skriver om feminism från sitt perspektiv och om huruvida det finns fel sorts feminister eller inte. Det låter ju som en ursmart och intressant bok, men formen! Formen, formen! Jag hoppas att inbäddningen från Instagram fungerar, för det var där jag hittade en bild (en film faktiskt) som gör boken någorlunda rättvisa.

    Har ni fler exempel på sådana här godingar med infärgade sidor?


  • God helg!

    God helg!

    God jul! Kanske firar du inte jul, men har åtminstone några extra dagars ledighet att njuta av. Oavsett så hoppas jag att du får en skön helg.

    Jag slog in alla julklappar här om dagen. Det rymmer sig faktiskt 4 böcker bland mina klappar i år. Vilka de är tänker jag inte skriva, inte idag i alla fall. 😉

    Julklappar


  • 4 böcker jag är nyfiken på

    4 böcker jag är nyfiken på

    På bokfronten kommer det så mycket nytt hela tiden att det är svårt att hinna med… Idag bloggar jag om några titlar som har kommit ut under året och som jag tänkte hålla i minnet framöver och förhoppningsvis läsa så småningom.

    I november kom en ursnygg bokversion av radioprogrammet Allvarligt talat i P1. I programmet samtalar några programledare om existentiella frågor från lyssnarna. Lena Andersson har varit en av programledarna i de två senaste säsongerna. Ärligt talat ( :p ) så slutade jag lyssna på Allvarligt talat inför Lena Anderssons första säsong. Det berodde absolut inte på Lena Andersson, utan det berodde på att jag gjorde en rensning bland mina podcastprenumerationer och prioriterade bort just det här programmet. Så många podcasts, så lite tid, ni vet… Men även om jag inte har lyssnat på Allvarligt talat på några år så tror jag nog att boken kan vara nog så läsvärd och intressant.

    Allvarligt talat - Lena Andersson

    Alice Munro är lite av en favorit hos mig. Jag har läst flera av hennes novellsamlingar och imponerats över hur hon komponerar sina berättelser. Tidigare i år kom en ny samling med noveller som berättar Munros släkthistoria. Utsikten från Castle Rock heter den. Låter läsvärd!

    Utsikten från Castle Rock - Alice Munro

    Den tredje boken i den här listan är kanske inte en bok som jag kommer att kasta mig över, men ändå. Den hyllade amerikanske författaren Jonathan Franzen är aktuell på svenska med en ny roman: Renhet. Den kom ut i oktober i år. Av Franzen har jag tidigare läst Frihet, som jag, minst sagt, tyckte var ”sådär”. Men… En sådan här hyllad författare måste väl ha något? Kanske är det meningen att jag ska ge honom en ny chans?

    Renhet - Jonathan Franzen

    Och slutligen: deckardrottningen Gillian Flynn är aktuell med en novell, som kom ut i början av december. Den heter En sån som du och lär vara lite mer åt skräckhållet än deckarhållet. Tröttsamt nog så marknadsförs den med en text, nästan lika stor som titeln, om att boken är av ”författaren till Gone girl”. Hur ska man tolka det då? Att den här novellen är skit och inte står för sig själv? Jag är så trött på all marknadsföring i stil med ”nya Gone girl”, ”bättre än Gone girl” och så vidare. Kan vi sluta tjata om Gone girl? Jag gillade Gone girl, både boken och filmen, men SNÄLLA. Kan inte deckargenren rycka upp sig och sluta vara så ängslig och rädd för något nytt..?

    En sån som du - Gillian Flynn


  • Axels tid

    Axels tid

    Axels tid - Lars Lerin

    Lars Lerin är helt klart akvarellteknikens mästare. Innan jag såg något verk av honom så förstod jag inte alls poängen med akvarell. Jag visste över huvud taget inte vad akvarell kan vara. Nu vet jag mer. Jag är helt tagen av Lerins bilder, som trots vad man kanske kan tro om akvareller, är alldeles knivskarpa och inte sällan är mörka men med flödande ljusstråk.

    I Axels tid illustrerar Lerins makalösa akvareller en biografi över Axel Florin, en skicklig skulptör, som var verksam i Munkfors, där Lerin själv växte upp. I text, men framför allt i bild, skildras livet på den lilla bruksorten och Florins skulpterande som växer sig från en liten hobby till något stort. Det är kul att få följa Florins resa och hur han trots de relativt knappa förhållandena ändå vågar, eller kanske måste, satsa på konsten. Konsten jagar ut honom till möten och människor, som om konsten i sig är en tvingande kraft för honom. Jag tyckte att det var riktigt intressant att få läsa om en konstnär och hans liv och drivkrafter.

    Men mest njuter jag såklart av akvarellerna. Lerin målar miljöer, svunna tider och människor – inte sällan målar han faktiskt fotoalbum, vilket är härligt meta på ett sätt. Han lyckas faktiskt med konststycken att få bilderna av fotografierna att kännas mer levande än vad kanske fotografierna skulle vara om de hade visats rakt upp och ner. Jag kan just ingenting om konst, men ett vet jag: Lerins akvareller är tekniskt sett helt otroliga och de kan verkligen beröra.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill förtrollas av akvareller från Sveriges främsta akvarellmålare och samtidigt läsa om ett fascinerande konstnärsliv.

    Betyg: 5 smedjor av 5 (för illustrationernas skull).

    Citerat ur Axels tid

    ”En dag på fabriken när jag stod och såg ned i en låda med stålull, klack det till i mig. Jag tyckte att jag såg en fågel i lådan. Jag såg efter en gång till, tog upp fågeln och började förfina den. Jag nöp och klämde tills det blev en verklig fågel som jag knöt fötter av ståltråd till. Fantasin löpte. Jag gjorde fler fåglar. Och björnar och hundar och elefanter. Allt styvare blev jag och arbetskamraterna skröt om mig.”

    Axels tid

    Om Axels tid och Lars Lerin

    Lars Lerin (född 1954) är en svensk konstnär och författare, bosatt i Värmland, där han också drivet museet Sandgrund. Han räknas som en av Nordens främsta akvarellister. Många av hans akvareller finns i hans böcker, t.ex. Naturlära, för vilken han förärades Augustpriset i kategorin årets svenska fackbok 2014. Lerin har också kommit att bli en TV-personlighet och omtyckt röst i radio. 2012 medverkade han i sin guddotters, Sara Broos, dokumentärfilm, För dig naken, som handlar om Lars Lerins sökande efter kärleken och hans förhållande till Manoel ”Junior” Marques, som han är gift med sedan 2009. Lars Lerin har sommarpratat och vinterpratat och kommer att hålla sitt andra vinterprat på juldagen i år.

    Utgivningsår: 2015 (Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 118.
    Andras röster: Dalademokraten, DN.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    Lars Lerin växte upp i bruksorten Munkfors i Värmland, och drömde redan som ung om att bli konstnär. Han hittade tidigt en förebild och en mentor i sin närhet. Axel Florin föddes i Munkfors 1907 och försörjde sig som fabriksarbetare. Florin lyckades bli antagen till Slöjdföreningens skola i Göteborg och studerade där under en kort period – han hade helt enkelt inte råd att stanna kvar särskilt länge. Under hela livet fortsatte han dock att skapa på sin fritid, och vann ett visst erkännande som skulptör. Sin ateljé hade han i ett uthus, där den tonårige Lars också fick stå och måla.

    I Axels tid berättar Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära oss och ändå känns så avlägset. Boken illustreras dessutom av hans fantastiska målningar av hus, miljöer och människor som nu är borta.

    Liksom i Naturlära visar Lars Lerin att han inte bara är en framstående akvarellmålare utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar och närvaro i både ord och bild. Axels tid blir ett dokument över en försvunnen värld, men också en konstnärs hyllning till en kollega – en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig genom konsten.


  • 4 (hyfsat aktuella) seriealbum och humorböcker

    4 (hyfsat aktuella) seriealbum och humorböcker

    Idag tänkte jag blogga om några (hyfsat) aktuella seriealbum och humorböcker som jag gärna skulle bläddra i.

    Först ut är bokversionen av Boktitelpoesi, som jag hoppas att ni följer på Instagram(!?). Jag tycker i alla fall att det är en briljant idé att skapa poesi av bokryggar. Med tre bokryggar bildar de klockren poesi. Kul och snyggt!

    Boktitelpoesi - Ruben Engzell, Susanna Svedjeholm

    En bok jag har sett lite bilder ur och inte kan sluta skratta åt är Robocoprah Winfrey. Och ja, den innehåller helknasiga fotomontage med kändisporträtt. En del av dem säljs också som posters. Min favorit är Gorbatjorven

    Robocoprah Winfrey - Kalle Mattsson

    Någon som är aktuell med ett nytt seriealbum är Sara Granér! Jag tycker att hon ofta är lite över gränsen… Men ändå. Jag älskar titeln: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Klockren! Man kan tänka sig att den handlar om ”arbetslinjen”, men den handlar om makt. Den är säkert både kul och tankeväckande.

    Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera - Sara Granér

    Slutligen kan jag tipsa om att något så klassiskt som Tintin har kommit i nyutgåva. Den här gången är det inte Tintin i Kongo, som kan ses som rasistisk propaganda (…), som har getts ut på nytt. Däremot kommer klassiker som t.ex. Faraos cigarrer ut i nyöversättning av Tintinkännaren Björn Wahlberg. Jag ser för övrigt fram emot Tintinfilmen Solens tempel som kommer på bio nästa år. Jag förväntar mig lika bra animation som i Tintins äventyr: Enhöringens hemlighet, där man med så kallad motion capture-teknik har fått till underbar och verklighetstrogen animation.

    Faraos cigarrer - Hergé


  • Bokpoddtips och radiotips (och ett TV-tips)

    Jag gissar att det är fler än jag som har några extra dagars ledighet nu över jul. Kanske är det en tid när det finns lite extra tid för att lyssna på bokrelaterade radioprogram och podcasts. Jag har ett antal blogginlägg om mina favoritpodcasts (inlägg från de senaste åren: 1, 2, 3, 4, 5). Nu tänkte jag komplettera med lite fler bokpoddtips.

    Mellan raderna – en podcast om läsning har, lite lätt förvirrande, samma namn som Rabén & sjögrens gamla bokpodcast. Kanske är det därför som den här podden har gått mig förbi fram till nu. Här pratar i alla fall journalisten Peppe Öhman och pr-kvinnan Karin Jihde om böcker och läsning. Det är både aktuellt, smart och bra! Nya avsnitt kommer varje fredag. I förra veckans avsnitt pratade de om favoriter som Jonas Hassen Khemiri och Chimamanda Ngozi Adichie. Sådant gillar jag!

    Bokcirkelpodden är en podcast som ligger under 24 Kalmar, vilket är, efter vad jag kan förstå, en gratistidning i Kalmar? Den görs i alla fall av Jenny Alvunger och Emma Sandebäck, eller ”de muntra fruarna från Kalmar” som de kallar sig. Podden har ett superburkigt ljud, men är annars en kul podcast med bokcirkelupplägg. I varje avsnitt bokcirklar de en ny bok tillsammans med en gäst. Exempelvis har de läst Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl.

    I jul kan vi också se fram emot flera intressanta radioprogram med bokanknytning. Jag tror inte att vi kan vänta oss att något av dem kommer som podd, tyvärr, utan där får man helt enkelt lyssna när programmen går eller lyssna via SR:s app.

    Hur som helst: med start på julafton av alla dagar så kommer tre nya avsnitt av Min bokhylla, där den briljanta bibliotekarien Jenny Lindh, känd från bland annat DN:s ”Fråga bibliotekarien”, och Mark Levengood snokar i kändisars bokhyllor. Jag tycker jättemycket om det här programmet och det känns trist att de inte har släppt den som podd faktiskt, för det har gått i flera säsonger och jag har missat några avsnitt som alltså inte går att lyssna ikapp på såhär i efterhand. 12.03 sänds programmen i P4.

    I jul kommer också två program som kanske främst riktar sig till dig med barn: Läsa för barn. Det kommer att komma två avsnitt, Läsa med Martina och Läsa med Farzad. I det förstnämnda programmet ger Martina Haag tips på hur man kan introducera barn till böckernas värld. I Läsa med Farzad frågar sig Farzad Farzaneh varför vi egentligen ska läsa för barn och han samtalar bland annat med Martin Widmark, författare till LasseMaja-böckerna, om den här frågan. Låter som bra och viktiga program tycker jag! De kommer att sändas på nyårsafton och nyårsdagen kl 17-18 i P4.

    Sedan ett tips på en kommande TV-serie som jag definitivt kommer att kolla in: Liv och Horace: Resan till vägens ände (arbetsnamn). I början av nästa år kommer ett antal program där min favoritsatiriker Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl är på en ”klassisk bildningsresa genom Europa”. Låter superintressant, tycker jag. Rolig programledarkombo.