I söndags bokcirklade vi De förklädda flickorna i Kabul. Jag tyckte ju, som jag redan har bloggat om, att det var en helt otroligt bra bok. Den tar upp spännande livsöden, intressant historia och berättar om hur Afghanistan ser ut idag. Hos mig väckte den många tankar kring könsroller, genus och kvinnors värde i Afghanistan. Det var dock inte så många av mina bokcirkelkamrater som hade läst ut den och det fanns kanske inte så mycket att diskutera heller. Och så blir det ju ibland! Men bokcirkelträff är alltid trevligt oavsett. 🙂
Nästa gång läser vi Harper LeesDödssynden, som jag läste för massor av år sedan och inte kommer ihåg ett spår av. Eller jo, lite kommer jag väl ihåg, men be mig inte att redogöra för några detaljer. Det är ju en mycket älskad modern klassiker och jag vet att många håller den för en av de bästa böcker som de läst. Jag vet inte om jag kanske läste den vid fel tidpunkt i livet och om det var därför som den inte tog mig med storm. Det är i alla fall ett faktum att den inte lever kvar och när jag tänker på den så känns det som en typisk ”3 av 5” för mig. Nu står jag ju hur som helst inför valet att antingen läsa om boken på ett seriöst sätt eller att skumma den. Chansningen med att läsa om är ju att jag har en bra aning om att jag bara kommer att tycka att boken är lite sådär medelbra… Åh. Beslutsångest. Det tar alltid emot för mig att läsa om böcker, för jag har så många outlästa böcker som väntar.
Andra världskriget pågår och London är en stad som råkar ut för otaliga bombanfall. Skyddsrum och bombvakter är några av de nya inslagen i människors vardag. Många kvinnor får nu också nya arbetsuppgifter. Kay hör till exempel till de kvinnor som hämtar upp blitzens offer med ambulans. Det är ett tungt jobb och de som kör ambulanserna får se fruktansvärda scener som är svåra att skaka av sig. Andra jobbar med kontorsjobb, som Viv. Viv har inlett en relation med en gift man och hennes liv ställs verkligen på ända när hon inser att hon är gravid. Vivs bror har hamnat i fängelse och upplever bombningarna som inlåst och rädd. Varför han har hamnat i fängelse kan anas tidigt i boken, men avslöjas inte riktigt förrän i slutet, när livsöden och händelser vävs ihop.
Boken berättas baklänges, vilket jag tyckte var väldigt svårt att hänga med i till en början, men sedan kom jag att verkligen uppskatta detta berättargrepp. Boken börjar alltså 1947, när några år har passerat sedan bombningarna och de dramatiska vändpunkterna i huvudpersonernas liv. Sedan backar berättandet till 1944 och boken avslutas med år 1941. Det ger en viss spänning att få veta delar av ”vad som hände sedan” utan att sitta med hela bilden av vad personerna har råkat ut för.
Författaren har hittat intressanta karaktärer och livsöden. Boken rymmer många berättelser om komplicerad kärlek, om omöjlig kärlek och om hur kriget påverkade vanliga Londonbors vardag. Jag tyckte särskilt att det sistnämnda var intressant att få ta del av. Jag har läst en hel del romaner och andra böcker som har skildrat Andra världskriget ur olika aspekter, men det här är faktiskt min första bok som berättar om hur livet kunde se ut i London under bombningarna. Jag fick mig en välbehövlig historielektion. Flera personer i Nattvakten är för övrig gay och det känns såklart också intressant att få läsa om hur det kunde vara att vara homosexuell i Storbritannien vid den här tiden.
Trots allt det positiva som jag har att säga om den här boken så måste jag erkänna att jag tyckte att den var lite rörig till en början, dels för att det tog ett tag att komma in i den och att vänja sig vid berättartekniken och dels för att boken följer rätt många huvudpersoner och bifigurer på olika sätt. Jag är ändå glad att jag höll ut och fortsatte att läsa även när det kändes lite segt, för det utvecklade sig verkligen till en riktigt intressant och engagerande berättelse.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som genom ett spännande baklängesberättande vill följa människor under blitzen i London och läsa om hur livet och kärleken kunde se ut under Andra världskriget.
Betyg: 4 sidenpyjamas av 5.
Citerat ur Nattvakten
”Kvart i elva hörde de den första explosionen i närheten. Strax efter det började luftvärnselden smattra från Hyde Park. Deras bas låg ett par kilometer från luftvärnspjäserna, men trots det tycktes krevaderna och skottlossningen fortplanta sig från golvet upp genom deras skor, och ute i köket började glas och porslin skramla på hyllorna.
Det var emellertid bara O’Neill, den nya flickan, som reagerade på ljuden. Alla andra fortsatte helt enkelt med vad de hållit på med utan att ens titta upp – Partridge nålade kanske fast sina pappersmönster en liten aning snabbare, dansläraren gick för att byta om till långbyxor igen. Mickey hade tagit av sig stövlarna, men nu drog hon långsamt på dem igen och började snöra dem. Kay tände en cigarett på den förra fimpen. Hon tyckte att det var en bra idé att på det här stadiet röka fler cigaretter än man egentligen ville ha, för att kompensera för den jäktiga period som skulle komma när man kunde tvingas vara utan nikotin flera timmar i sträck.
Det hördes ett dån från en ny explosion. Nu verkade den vara närmare än förra gången. En tesked som på ett kusligt sätt hade glidit fram över bordet som om den knuffats av osynliga andar, föll över kanten.
Någon skrattade till. En annan sa: »Vi kommer att få fullt upp i natt, ungar!»
»Det är kanske bara ett störningsanfall», sa Kay.
Hughes fnös till. »Det är kanske bara min faster Fanny. Jag svär på att de släppte lysgranater förra natten för att kunna fotografera. Om inte annat så kommer de tillbaka för att bomba järnvägslinjerna…»
Han vred på huvudet. Inne på Binkies kontor hade telefonen börjat ringa. Alla tystnade. Kay kände ett snabbt häftigt hugg av rädsla i bröstet. Telefonen tystnade när Binkie lyfte luren. De hörde hennes röst mycket tydligt: »Ja, jag förstår. Ja, omedelbart.»
»Då kör vi igång», sa Hughes, reste sig upp och tog av fårskinnspälsen.”
Nattvakten av Sarah Waters
Om Sarah Waters och Nattvakten
Sarah Waters (född 1966) är en brittisk författare som har skrivit ett antal bestsellers. Debuten, Kyssa sammet (Tipping the velvet), kom ut på svenska 1998 och har en lesbisk kvinna i huvudrollen. Waters skriver ofta om homosexuella karaktärer. Hennes senaste bok, Hyresgästerna (The paying guests) kom ut på svenska 2014. Flera av hennes böcker har filmatiserats och gått på TV som miniserier eller TV-filmer. Nattvakten filmatiserades 2011. Sarah Waters har en hemsida.
Originalets titel: The nightwatch.
Översättare: Ulla Danielsson.
Utgivningsår: 2006 (första engelska utgåvan), 2006 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2015 (den här e-boksutgåvan).
ISBN: 9789127142183 (e-bok), 91-27-11440-6 (inbunden), 9789127142176 (pocket).
Antal sidor: 443 sidor.
Andras röster: Bokhora, Dagensbok.com, Med näsan i en bok, Stringhyllan.
Baksidestext
”Hösten 1947 vandrar en ensam kvinna i eleganta manskläder genom det krigshärjade London. Under kriget var hon ambulansförare, nu är hennes liv betydligt mindre dramatiskt. Kay har fått se saker som ingen borde behöva se, och liksom för de flesta som tvingades uppleva blitzen är hennes liv för alltid förändrat.
I Nattvakten får vi möta fyra Londonbor, tre kvinnor och en ung man, som alla på olika sätt har drabbats av kriget. Förutom Kay finns här den vackra Helen, som tvingas smyga med sin kärlek, och hennes arbetskamrat Viv, som känner det som om hennes liv håller på att rinna ifrån henne. Och så Vivs bror, den till synes naive Duncan. Skickligt vävs deras levnadsöden samman i en berättelse om hjältemod, förbjuden kärlek och det vardagliga livet som trots allt måste gå vidare.”
Idag är det Alla hjärtans dag. Kanske är det en dag du firar, eller också är det inte det. För egen del blev jag firad igår med sushi-frukost och en morgontidning från min födelsedag 1987. Det var roligt. Tidningsbudet i mitt kvarter brukar ta sovmorgon på söndagar, så jag har bara fått min DN en söndag i år. Nu var det förvisso lördag igår, så jag fick ju faktiskt min DN också, men det var ändå extremt roligt att få en morgontidning i present. 🙂
Västerbottens-Kuriren 1987-01-22
Bland annat gick det att läsa dagens horoskop, vilket för min del berättade följande:
”Dina intressen i internationella frågor växer sig starkare. Din närvaro gör sig påmind i arbetet nu. Behåll dina planer för dig själv.”
Okej?!
Nåja. Idag hade jag tänkt tipsa om böcker om kärlek. Jag är inte så inne på det här med romance. Jag tycker att det lätt blir lite töntigt med romance. Kärlek är såklart fantastiskt och allt sådant, men när det blir för Hollywood:aktigt så känner jag inte att jag kan relatera. Jag har skrivit ett långt inlägg om mina tankar kring kärleksböcker, så jag tänker inte upprepa mig. Låt oss bara konstatera att jag har svårt för att tipsa om romance eftersom jag helt enkelt inte har utforskat genren speciellt mycket. Här är mina tips i alla fall:
Kärlek och sorg går hand i hand på ett sätt. Det enda vi vet om livet är ju faktiskt att vi en dag ska dö (förlåt för klyschan, men det är ju sant) och det allra mest fruktansvärda är såklart att förlora någon vi älskar. Ingen kan skriva om sorg som Bodil Malmsten. Hennes dikt Det här är hjärtat är en vacker, sorglig och precis skildring av att mista en älskad. Det märks att den är skriven av någon som själv har upplevt en förlust.
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Mycket ingående och analyserande kärleksskildringar är Lena Anderssons böcker om Ester Nilsson: Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar. Det är inte lycklig Hollywoodkärlek det handlar om utan tragikomiska skildringar av vad det kan innebära att vara olyckligt kär. Oerhört insiktsfullt berättat!
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
En klassisk kärleksskildring, som inte heller är speciellt lycklig, är Arvids och Lydias berättelse i Den allvarsamma leken. Det unga paret har en romans, men skiljs åt och gifter sig inte med varandra. En dag korsas deras vägar på nytt och tillvaron rubbas. Det är precist och vackert berättat, som om det vore skrivet idag och inte för 100 år sedan. Hjalmar Söderberg är författaren.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Kärlek kan driva folk till galenskap. Det är vad som händer i Selma Lagerlöfs klassiker Kejsarn av Portugallien, där bokens huvudperson sörjer sin älskade dotter, som har flyttat till stan och hamnat i olycka. Som en slags försvarsmekanism börjar han leva efter drömmen att hans dotter har förvandlats till kejsarinna. Hela bygden spelar med. En oerhört vacker bok!
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
För att inte helt ignorera lycklig kärlek, så måste jag också tipsa om böckerna om Don och Rosie: Projekt Rosie och Rosieeffekten, som handlar om Don, en man med utpräglade autistiska drag, som vill träffa någon att dela livet med. Mot alla odds träffar han Rosie. Det är inte helt problemfritt eller enkelt, men böckerna är feel good och det är fint att få följa Don och ta del av hans speciella sätt att se på världen.
Rosieeffekten av Graeme SimsionProjekt Rosie av Graeme Simsion
I höstas bloggade jag helt kort om Harry Potter and the cursed child, teatern som går i London nu i år (premiär i sommar). Berättelsen utspelar sig i Harry Potters värld, men följer alltså Harry Potters son. Jag frågade mig i vilken form vi icke Londonbor skulle få ta del av berättelsen. Nu har svaret kommit! Jag såg hos Bokfreak att pjäsen kommer att ges ut som bok. Det är goda nyheter för alla som gillar Harry Potter, men som inte har lyckats knipa en av de eftertraktade biljetterna till teatern! 🙂 Det är nog bara en tidsfråga innan boken kommer ut i en svensk översättning.
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
2012 höll författaren Chimamanda Ngozi Adichie ett hyllat ”TED talk”. För den som eventuellt inte känner till TED så är det alltså en konferens med tema ”idéer värda att sprida”. På TED:s hemsida finns en mängd inspirerande föredrag av om vitt skilda teman. Många föredragshållare är forskare, men det finns även andra som har bjudits in att tala. Adichie är alltså en av dem och hennes tal från 2012 handlar om just feminism. Alla borde vara feminister är en omarbetad version av detta föredrag. Det är ingen lång bok, utan det rör sig om 55 luftiga sidor.
Jag är naturligtvis feminist och jag är glad att det finns författare och andra som står upp och pratar om det här ämnet. Vad som är lite extra glädjande med Alla borde vara feminister är att Sveriges kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Teskedsorden, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers förlag har tagit initiativet till att Adichies bok om feminism har delats ut till samtliga elever i årskurs 2 på gymnasiet. Det här känns som en utmärkt bok att samtala kring på gymnasiet. Den är lättläst och fylld med exempel som känns tacksamma att diskutera.
Med det sagt kan jag väl tycka att det mesta i Adichies bok känns som gamla nyheter. Hon tar inte upp något som känns speciellt nytt för oss svenskar, som förmodligen har kommit lite längre när det gäller jämställdhet än vad man har gjort i en hel del andra länder. En del saker i boken känns över huvud taget inte aktuella i Sverige. När hon skriver om hur hon blir misstagen för en prostituerad när hon går in på ett hotell så tror jag faktiskt inte att någon svensk känner igen sig från någon hotellupplevelse i Sverige. I Nigeria kanske det är ovanligt att en kvinna kan betala för ett eget rum, men i Sverige är situationen såklart lite annorlunda. Det gör ju dock inte att boken är mindre läsvärd för det. Det finns ingen anledning för oss att luta oss tillbaka och tro att det inte finns mer att göra. Adichies bok är lättläst och läsvärd. Jag hoppas att den väcker många tankar hos dagens unga som får chansen att läsa den i skolan.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en lättläst och tänkvärd bok om feminism och varför vi alla borde vara feminister.
Betyg: 4 ordningsmän av 5.
Citerat ur Alla borde vara feminister
”Vi gör pojkarna en stor otjänst när vi uppfostrar dem som vi gör. Vi undertrycker deras medmänsklighet. Vi definierar manligheten mycket snävt.
Manligheten är en hård liten bur, och den stoppar vi in våra pojkar i.
Vi lär pojkar att passa sig för att visa rädsla, svaghet, sårbarhet. Vi lär dem att kamouflera sitt rätta jag eftersom de måste växa upp och bli a hard man, som man säger i Nigeria.”
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
Om Chimamanda Ngozi Adichie och Alla borde vara feminister
Chimamanda Ngozi Adichie (född 1977) är en nigeriansk författare som delar sin tid mellan Nigeria och USA. Hon har skrivit flera prisbelönta och mycket uppskattade böcker som handlar om Nigeria då och nu. Hennes stora internationella genombrott blev med En halv gul sol (2007), som handlar om inbördeskriget i Nigeria (Biafrakriget). Hennes senaste roman på svenska är Americanah, som kom ut 2013.
Originalets titel: We should all be feminists (engelska).
Översättare: Niclas Hval.
Utgivningsår: 2015 (första svenska utgåvan, Bonniers).
Antal sidor: 61.
Andras röster: Bokfreak, Bokstugan, Feministbiblioteket.
Baksidestext
”Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. ”Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: ’Du är ju för terrorism.’” Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.
Alla borde vara feminister är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.”
Det är säkert fler än jag som lyssnar på ljudböcker. Ett populärt sätt att göra det på är att lyssna från appar i mobilen. Det finns flera prenumerationstjänster tillgängliga, varav den kanske mest populära (?) är Storytel. Jag använde Storytel under flera år (länge var det i alla fall) fram till 2015, då jag gick över till Mofibo. Sedan en månad tillbaka är jag dock tillbaka hos Storytel eftersom jag fick ett erbjudande om 3 fria månader via min mobiloperatör. Eftersom jag därför har båda tjänsterna i färskt minne, så att säga, så tänkte jag passa på att jämföra dem. Det här är alltså inte reklam eller ett sponsrat inlägg, utan jag tänkte helt enkelt att det kanske hjälper någon annan som eventuellt är sugen på att testa ljudböcker i mobilen och inte vet vilken tjänst som är ”bäst”. Det går förmodligen inte att ge något rakt svar på vilken tjänst som är bäst, men några faktorer som jag själv tycker är viktiga är utbud, användarvänlighet/funktioner och pris.
Arvet efter dig i Storytel-appen
Utbud
Såväl Storytel som Mofibo erbjuder e-böcker och ljudböcker som kan läsas via deras respektive appar till iOS och Android. Böckerna kan läsas strömmande, vilket alltså kräver någon form av uppkoppling, eller offline (nedladdade böcker). Hos Storytel går det också att lyssna/läsa via webben (deras hemsida). Båda har böcker på svenska och engelska. Jag kan inte hitta några siffror på hur många böcker som de har i sina respektive kataloger, men enligt ett gammalt pressutskick (från 2014) säger sig Mofibo ha över 20 000 e-böcker i sitt utbud och enligt några ännu äldre pressutskick har de förlaget Simon & Schuster (engelskspråkigt) och ”de 10 största svenska bokförlagen” i sin katalog. Storytel stoltserar med att de ”har avtal med nästan alla förlag i Sverige och kan därför erbjuda sina kunder i princip varenda titel som ges ut som ljudbok, så fort de kommer ut i handeln. Som komplement ger Storytel ut egna böcker under namnet Storyside.”.
Färjan i Mofibo-appen
Min personliga uppfattning är att Storytel har ett betydligt bättre utbud av nya böcker och av ljudböcker generellt. Mofibo är dock odiskutabelt vassast när det gäller utbudet av e-böcker. Det här är ju min personliga uppfattning. För att göra någon slags jämförelse så slumpade jag fram 10 böcker som jag läste förra året (blandade utgivningsår och böcker som jag själv har läst i blandade format).
Så vem vinner? Min uppfattning är fortfarande att Storytel vinner kampen när det gäller ljudböcker, men att Mofibo är vinnare när det gäller e-böcker. Dock är det rätt lika resultat i just den här jämförelsen med 10 slumpade böcker.
Kristin Lavransdotter i Mofibo-appen
Användarvänlighet och funktioner
Som jag redan har nämnt så erbjuder Storytel möjligheten att lyssna via datorn/webben, vilket en del kanske tycker är användbart. I övrigt är det appar som gäller för såväl Mofibo som Storytel. Ingen av tjänsterna erbjuder möjligheten att läsa e-böcker utanför apparna, t.ex. i en läsplatta/e-bokläsare.
Mofibo har en app där man omedelbart möts av en startsida med ens pågående böcker (upp till 3 stycken). Vad jag kan förstå så kan en och samma användare vara inloggad på ett obegränsat antal enheter, men det är enbart möjligt att ha 3 pågående böcker igång samtidigt. Vill man öppna en 4:e bok så måste man stänga ner någon av de man redan har uppe.Uppdatering: Mofibo erbjuder från och med den 7/7 2016 10 pågående böcker.
Det går även att spara böcker i en bokhylla så att man kan öppna dem senare. De påbörjade böckerna kan läggas i offlineläge om man så önskar. Via menyer kan man söka efter nya böcker och klicka sig omkring bland boktips/olika kategorier. För den som har idétorka så finns det någorlunda smarta kategorier i stil med ”Eftersom du läste…” med tips på liknande böcker. Det går också att läsa andras betyg eller recensioner. Spelaren för ljudböcker har de vanliga funktionerna som man kan tänkas vilja ha, som t.ex. backa framåt/bakåt, timer och sådant. E-bokläsaren är basic. Det går inte att bokmärka eller göra anteckningar (om de funktionerna finns så har jag inte hittat åt dem i alla fall). Däremot synkas det hela tiden var någonstans i boken man slutade senast, så det är inget problem att det saknas bokmärken (tycker jag). Det går att ställa teckenstorlek och växla mellan ljus/mörk bakgrund för att få bättre ergonomi.
Källan i Mofibo-appen
Hos Storytel hamnar man direkt i den bok som man läste i senast. Har man varit inne och lyssnat i en annan enhet sedan senast så kommer det upp en meny som frågar om man vill hoppa till det nya ställe som man har hamnat i på sin andra enhet. Via menyval kan man söka efter böcker och bläddra bland kategorier. Betyg och recensioner från andra användare kan vara en hjälp för den som ska välja en ny bok. Det finns inga personliga boktips av något slag. Inte vad jag har sett i alla fall. Alla böcker som man är intresserad av kan sparas till en bokhylla där ett obegränsat antal böcker kan sparas. Vad jag kan förstå så kan man också ha ett obegränsat antal påbörjade böcker. Jag förstår det också som att det saknas begränsning för hur många enheter man kan vara inloggad på. Den enda begränsningen ligger istället i hur många offlineböcker man kan ha samtidigt: 5 st. Om du har en och samma ljudbok offline på två enheter räknas det alltså som 2 offlineböcker. Uppspelaren har allt som uppspelare brukar ha: det går att ställa timer och hoppa fram/bak i uppspelningen. I de fall då boken finns som både e-bok och ljudbok så går det snabbt att växla mellan formaten genom att klicka. Texten i e-böckerna blir gulmarkerad om man rör med fingret i texten och klickar man igen så hoppar man in i uppspelningen på just det textavsnittet. För många är nog det här en mycket fiffig funktion och det känns verkligen nytänkande och smart, men personligen ser jag det mest som ett irritationsmoment. Mer än ett awkward moment har inträffat när jag har råkat dra igång uppspelning av ljudbok på allmän plats när jag egentligen bara vill läsa lite e-bok. Min känsla är att e-bokläsaren är en bonus till Storytels ljudbokstjänst och att det inte riktigt är tänkt att man ska använda Storytel för enbart e-böcker. Min känsla är i alla fall att det är klumpigt att läsa e-böcker. Läser man någon annan bok och vill hoppa tillbaka till sin påbörjade e-bok så minns inte Storytel att det är så man läser boken utan varje gång man vill öppna den på nytt så måste man aktivt klicka att man vill läsa och inte lyssna på den. Precis som i Mofibo-appen kan man ställa teckenstorlek och bakgrundsfärg. Hos Storytel går det också att lägga bokmärken.
Växla mellan läsa och lyssna i Storytelappen
Mest användarvänlig?I allt väsentligt så tycker jag att uppspelarna och bokväljaren/kategoriindelningen är likvärdig. Storytel erbjuder möjlighet att snabbt växla mellan e-böcker och ljudböcker om ljudboken är igång, men det är nog en smakfråga om det verkligen är något positivt. Mofibo är mer lättanvänt för den som har flera böcker igång samtidigt eftersom det inte krävs så många menyval för att växla bok. För den som vill ha väldigt många böcker igång samtidigt vinner dock Storytel, som i princip inte har någon begräsning när det gäller påbörjade böcker. Storytel vinner också i antal offlineböcker (5, jämfört med 3) för den som enbart lyssnar på en enhet. Mofibo räknar dock inte en offlinebok två gånger om du har samma bok på två enheter.
Pris
Mofibo är en vinnare här. För 129 kr/mån får du tillgång till hela utbudet och alla funktioner. Priset har de höjt helt nyligen. Fram till nyss var de ett riktigt billigt alternativ: 99 kr/månaden. Storytel tar 169 kr/mån, vilket jag tycker är i saftigaste laget.Uppdatering: Från den 7/7 2016 kostar både Mofibo och Storytel 169 kr/mån. Rimligen väger dock utbud högre än pris (det finns knappast någon mening med att ha en billig tjänst som man inte använder…). För den som vill skapa sig en bild av utbudet erbjuder både Storytel och Mofibo gratis prova-på-abonnemang i 14 dagar.
Min personliga favorit
Om Storytel och Mofibo hade kostat lika mycket så hade jag haft svårt att välja, men jag tror att jag hade kört på Storytel tack vare det stora utbudet av ljudböcker. För mig är det en kul bonus att det också finns e-böcker, men innan Storytel lanserade e-böcker och innan Mofibo kom till Sverige så kunde jag ändå läsa e-böcker på mobilen på ett smidigt sätt: det är ju himla enkelt att klicka hem lån från biblioteket t.ex. För mig personligen väger dock priset tungt. Jag har ingen lust att lägga 169 kr/mån på ännu en prenumerationstjänst för strömmad underhållning. Jag sitter redan med ett Spotifykonto och i hushållet har vi Netflix och Viaplay till och från… Det blir ju en del till slut! Det något sämre utbudet i Mofibo är inte sämre än att jag hela tiden hittar böcker jag gärna vill läsa/lyssna på – och det räcker för mig. När mina 3 gratis månader är förbi så kommer jag att avsluta Storytel och gå tillbaka till Mofibo.
Jag tycker faktiskt lika mycket om båda, på sitt sätt. Min personliga uppfattning är att Mofibo är något bättre på e-böcker medan Storytel är odiskutabelt vassare på nya ljudböcker. Eftersom jag främst är ute efter ljudböckerna så tycker jag därför att Storytel är snäppet bättre nu när priset för de två tjänsterna är detsamma. E-böcker läser jag ofta på andra sätt, t.ex. genom bibliotekslån, så jag tycker inte att jag vill betala en massa pengar varje månad för en abonnemang som fokuserar på e-böcker.
Jenny Nordberg befinner sig i Kabul för att göra research för en dokumentär om afghanska kvinnor. En av de kvinnor som hon följer är Azita, som har varit ledamot i parlamentet och som nu kampanjar för att bli omvald. När Nordberg träffar Azita och hennes familj går det så småningom upp för Nordberg att familjens son inte är en pojke. Den 6-årige Mehran är i själva verket en flicka som har klippts kort och som kläs i pojkkläder. För en kvinna i Azitas position skulle det vara för distraherande och komplicerat att sakna en son. I ett land där pojkar betyder allt och flickor inget kan det ibland vara enklast att helt enkelt förvandla en av sina döttrar till en son. Fenomenet har till och med ett namn: bacha posh. Nordberg blir förvånad och när hon skriver om händelsen så blir en hel (väst)värld lika förbluffad. Ingen har väl tidigare hört talas om detta fenomen. I Afghanistan, däremot, är det inte så ovanligt som man skulle kunna tro. De förklädda flickorna finns i själva verket överallt; i varje skola finns det flera stycken. I många fall är de en mycket dåligt bevarad kollektiv hemlighet. Släktingar, grannar och andra vet om det, men det låter det passera.
Nordberg fortsätter sin reportageresa genom att leta upp och prata med bacha posh och deras närstående. Hon träffar familjer där flickor har förvandlats till pojkar i en förhoppning om att den förklädda dottern på ett magiskt sätt ska göra att nästa barn blir en son. Hon träffar andra familjer där flickor har gjorts till pojkar av krassa ekonomiska skäl. I en fattig familj kan det vara nödvändigt att låta en son utföra enklare jobb mot betalning och finns det ingen son så får man alltså göra en dotter till en pojke. Skälen till att göra flickor till pojkar kan alltså skifta, men vad allt vittnar om är det som skett överallt i världen, i alla tider: i ett ojämlikt samhälle kommer det alltid att finnas de som måste förklä sig till den mer privilegierade gruppen. Det kan vara homosexuella som inte vågar vara öppna med att de är gay. Det kan vara förtryckta minoriteter som gör bäst i att försöka smälta in i den mer privilegierade massan. Bacha posh blir på så sätt ett tydligt uttryck för hur förminskade och förtryckta Afghanistans kvinnor är och de blir ett lika delar fascinerande som hjärtskärande exempel på vilka desperata metoder som kan tvingas fram för att förhålla sig till dessa patriarkala strukturer.
De förklädda flickorna i Kabul är en insiktsfull och intressant skildring av Afghanistan och landets utmaningar efter alla dessa år av krig. Nordberg berättar intressant om kultur och krig och hur detta hänger ihop med hur kvinnor behandlas idag. Det presenteras inga enkla lösningar på hur något skulle kunna förändras, men Nordberg gör det mycket tydligt att västvärldens bistånd knappast kommer att leda landet rätt. Det är verkligen en sorglig läsning, särskilt eftersom Nordberg skriver så fint om verkliga människor och deras mycket små friheter och handlingsutrymmen i ett land där de inte betyder någonting.
De förklädda flickorna i Kabul är också en mycket tankeväckande och intressant bok om könsroller och kön. Vad är det egentligen som gör en man till en man och en kvinna till en kvinna? Den här boken drar det verkligen till sin spets när den skildrar kvinnor som i ett av världens mest förtryckande länder lever sina liv som män. Det vanliga är att flickorna görs till flickor igen när de når puberteten, men en del bacha posh fortsätter att vara män. En del kan inte längre backa ur, kan inte börja leva ett instängt liv, kan inte överge sin frihet. Kanske är det inte så mycket det att vara man som det att ha en frihet som gör att en del backa posh har svårt att hitta en kvinnlig könsidentitet när det är dags. Det är hur som helst uppenbart att det är en komplex fråga och att det saknas svar. Det är något extremt med att få en påtvingad könsidentitet. Vad det gör med en människa har just ingen studerat, men nu har i alla fall Jenny Nordberg gett några av dem drabbade en röst.
De förklädda kvinnorna i Kabul är en helt överrumplande och fängslande reportagebok. Den väcker tankar och känslor om vartannat och är omöjlig att lägga ifrån sig. Läs!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill lära sig mer om kvinnors liv i Afghanistan idag och vilka extrema metoder som kan krävas för att försöka få lite handlingsutrymme i en patriarkal och förtryckande värld.
Betyg: 5 motorcyklar av 5.
Citerat ur De förklädda flickorna i Kabul
”Zahra har en mycket tydlig bild av vad som skiljer pojkar och flickor åt. Mest av allt handlar det om hur de lever sina liv, förklarar hon: ”Flickor klär upp sig. De använder smink. Pojkar är enklare. Jag gillar det. Jag hatar långt hår, som flickor har. Jag skulle inte ha tålamod att borsta det, att tvätta det… Och flickor pratar för mycket. De skvallrar, vet du? Män pratar, men inte lika mycket som kvinnor. Kvinnorna sitter alltid inomhus och pratar. Pratar, pratar. Det är vad de gör. För de har ingen frihet. De kan inte gå ut och göra saker. Så de bara fortsätter att prata.”
Efter en paus lägger hon till:
”Jag hatar sjalen. Jag hatar att sätta på mig den. Och de långa tunikorna. Och bh. Jag vägrar att använda den.” Hennes kinder rodnar en aning igen, och håret faller ner i ögonen när hon vänder bort huvudet.
”Flickor tycker om att ha vackra hem, att måla dem invändigt och utvändigt”, fortsätter hon. ”Pojkar bryr sig inte om hemmen eller att diskutera hur de ska inredas. Männen lämnar ju ändå hemmen och går och arbetar. Det finns saker som kvinnor tycker om att göra: att laga mat, att städa, att göra sig själva vackra. Att gå på bröllop. Mode. Män är inte intresserade av sådant.”
Männen, å sin sida, tycker om att köra bil snabbt, vara med kompisar och slåss. Zahra beskriver den ultimate mannen: Jack Bauer i 24, omåttligt populär i Kabul. För henne och de andra pojkarna i kvarteret symboliserar den amerikanske hjältekaraktären en riktig afghan. En äkta krigare. Höjdpunkten i varje avsnitt är när han nästan blir misshandlad till döds, men ändå reser sig och försvarar sin heder. Precis som en afghan, menar Zahra, fruktar han aldrig döden. Och han ger aldrig upp.
Jag försöker mig på en billig poäng: ”Är pojkar alltså bättre än flickor?”
Zahra skakar på huvudet. Absolut inte.
”Flickor är intelligentare än pojkar, eftersom de arbetar mer i hemmet och kan göra fler saker. Män passar bättre för andra sorters arbeten. De är också intelligenta, men de kan göra färre saker. Allt arbete som pojkar kan göra, det kan kvinnor göra också. Jag vet det, för jag gör det. Men arbetet som kvinnor gör, det kan män inte göra.””
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg
Om Jenny Nordberg och De förklädda flickorna i Kabul
Jenny Nordberg (född 1972) är en svensk prisbelönt journalist och författare, bosatt i New York. Hon skriver för tidningar som New York Times och Svenska dagbladet. Jenny Nordberg twittrar under @nordbergj och har en fansida på Facebook. Även boken har en hemsida: bachaposh.com.
”Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och en jeansskjorta. Maken blir också nöjd – han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är det enda som räknas.
De kallas ”bacha posh” – flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.
När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.
I sökandet efter hemligheter i en krigszon ställer författaren förbjudna frågor om sex och könsidentitet, om Gud och religiösa lagar, och om vad skillnaden mellan pojkar och flickor – eller män och kvinnor – egentligen består i. Det hon till slut finner i ett av världens farligaste länder lär oss något om vår egen historia och om människors vägran att acceptera förtryck genom alla tider.”
Min sambo hävdar ibland att jag har för många favoritförfattare, att mitt ständiga prat om att ”det här är det bästa jag har läst!” och ”X är min absoluta favoritförfattare”, gör att lovorden till slut tappar i betydelse. Det skulle kunna ligga något i det, men sanningen är att jag bara har en favoritförfattare, en författare som finns på en sådan upphöjd och egen nivå att ingen och inget kan jämföra sig mot henne. Nu har hon gått ur tiden.
När jag igår möttes av beskedet att Bodil Malmsten har somnat in, så kände jag en tomhet och en sorg av det allra mest egoistiska och giriga slaget. Jag kände inte Bodil Malmsten, har aldrig ens sett henne i verkligheten. Förlusten för mig är är såklart inte henne som person, eftersom jag inte kände henne, utan förlusten av hennes makalösa författarskap och sorgen över att inte få ta del av det mer. Jag är så ledsen över att Malmsten inte kan ge oss fler ord. Jag vill inte ta in att hennes ord har tystnat. Det finns ingen som kan skriva med hennes precision och exakthet. För mig har hon varit den yttersta och skickligaste. På en ingenjörs vis vill jag bearbeta alla hennes texter, skriva en algoritm som kan fånga magin i en exakt, magisk formel. Men det går inte. Malmsten är unik i sitt slag. Hennes nyanser kan inte fångas av en robot, ej heller återskapas av någon annan författare.
Kanske började jag vänja mig redan i hennes sista loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, där sorgen och åldrandet ligger som mörka, bultande stråk, att även detta författarskap kunde ta slut. Kanske förstod jag med dikten Det här är hjärtat att avskedet och sorgen som Malmsten skriver om inte enbart syftar till hennes egen förlust av en närstående utan också gick tillbaka till henne själv. Men trots att jag och andra läsare har vetat och anat så länge att Malmsten har varit en av alla de som drabbats av cancer, trots att jag har förstått detta, så blev jag helt bestört av beskedet att hon nu har gått bort.
Aldrig har en författares bortgång känts som en sådan stor förlust tidigare.
Jag har inget mer att blogga om detta. Jag skulle kunna blogga om mina favoriter ur hennes författarskap. Jag skulle kunna citera ur hennes verk, posta bilder av hennes böcker, men det känns för billigt och för konstigt och hennes bortgång för abstrakt.
Det enda sättet att hålla denna förlust borta är att fortsätta att läsa hennes ord. Det är vad jag ska göra.
Jag tycker verkligen om Alakoskis böcker. Hon skriver så bra om klass, utanförskap och bördan det innebär att vara anhörig. Jag läste April i anhörigsverige förra året och tyckte om den. Jag tyckte ännu lite mer om hennes Oktober i fattigsverige, som är skriven i samma stil. Boktips!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
