Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
2012 höll författaren Chimamanda Ngozi Adichie ett hyllat ”TED talk”. För den som eventuellt inte känner till TED så är det alltså en konferens med tema ”idéer värda att sprida”. På TED:s hemsida finns en mängd inspirerande föredrag av om vitt skilda teman. Många föredragshållare är forskare, men det finns även andra som har bjudits in att tala. Adichie är alltså en av dem och hennes tal från 2012 handlar om just feminism. Alla borde vara feminister är en omarbetad version av detta föredrag. Det är ingen lång bok, utan det rör sig om 55 luftiga sidor.
Jag är naturligtvis feminist och jag är glad att det finns författare och andra som står upp och pratar om det här ämnet. Vad som är lite extra glädjande med Alla borde vara feminister är att Sveriges kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Teskedsorden, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers förlag har tagit initiativet till att Adichies bok om feminism har delats ut till samtliga elever i årskurs 2 på gymnasiet. Det här känns som en utmärkt bok att samtala kring på gymnasiet. Den är lättläst och fylld med exempel som känns tacksamma att diskutera.
Med det sagt kan jag väl tycka att det mesta i Adichies bok känns som gamla nyheter. Hon tar inte upp något som känns speciellt nytt för oss svenskar, som förmodligen har kommit lite längre när det gäller jämställdhet än vad man har gjort i en hel del andra länder. En del saker i boken känns över huvud taget inte aktuella i Sverige. När hon skriver om hur hon blir misstagen för en prostituerad när hon går in på ett hotell så tror jag faktiskt inte att någon svensk känner igen sig från någon hotellupplevelse i Sverige. I Nigeria kanske det är ovanligt att en kvinna kan betala för ett eget rum, men i Sverige är situationen såklart lite annorlunda. Det gör ju dock inte att boken är mindre läsvärd för det. Det finns ingen anledning för oss att luta oss tillbaka och tro att det inte finns mer att göra. Adichies bok är lättläst och läsvärd. Jag hoppas att den väcker många tankar hos dagens unga som får chansen att läsa den i skolan.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en lättläst och tänkvärd bok om feminism och varför vi alla borde vara feminister.
Betyg: 4 ordningsmän av 5.
Citerat ur Alla borde vara feminister
”Vi gör pojkarna en stor otjänst när vi uppfostrar dem som vi gör. Vi undertrycker deras medmänsklighet. Vi definierar manligheten mycket snävt.
Manligheten är en hård liten bur, och den stoppar vi in våra pojkar i.
Vi lär pojkar att passa sig för att visa rädsla, svaghet, sårbarhet. Vi lär dem att kamouflera sitt rätta jag eftersom de måste växa upp och bli a hard man, som man säger i Nigeria.”
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
Om Chimamanda Ngozi Adichie och Alla borde vara feminister
Chimamanda Ngozi Adichie (född 1977) är en nigeriansk författare som delar sin tid mellan Nigeria och USA. Hon har skrivit flera prisbelönta och mycket uppskattade böcker som handlar om Nigeria då och nu. Hennes stora internationella genombrott blev med En halv gul sol (2007), som handlar om inbördeskriget i Nigeria (Biafrakriget). Hennes senaste roman på svenska är Americanah, som kom ut 2013.
Originalets titel: We should all be feminists (engelska).
Översättare: Niclas Hval.
Utgivningsår: 2015 (första svenska utgåvan, Bonniers).
Antal sidor: 61.
Andras röster: Bokfreak, Bokstugan, Feministbiblioteket.
Baksidestext
”Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. ”Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: ’Du är ju för terrorism.’” Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.
Alla borde vara feminister är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.”
Det är säkert fler än jag som lyssnar på ljudböcker. Ett populärt sätt att göra det på är att lyssna från appar i mobilen. Det finns flera prenumerationstjänster tillgängliga, varav den kanske mest populära (?) är Storytel. Jag använde Storytel under flera år (länge var det i alla fall) fram till 2015, då jag gick över till Mofibo. Sedan en månad tillbaka är jag dock tillbaka hos Storytel eftersom jag fick ett erbjudande om 3 fria månader via min mobiloperatör. Eftersom jag därför har båda tjänsterna i färskt minne, så att säga, så tänkte jag passa på att jämföra dem. Det här är alltså inte reklam eller ett sponsrat inlägg, utan jag tänkte helt enkelt att det kanske hjälper någon annan som eventuellt är sugen på att testa ljudböcker i mobilen och inte vet vilken tjänst som är ”bäst”. Det går förmodligen inte att ge något rakt svar på vilken tjänst som är bäst, men några faktorer som jag själv tycker är viktiga är utbud, användarvänlighet/funktioner och pris.
Arvet efter dig i Storytel-appen
Utbud
Såväl Storytel som Mofibo erbjuder e-böcker och ljudböcker som kan läsas via deras respektive appar till iOS och Android. Böckerna kan läsas strömmande, vilket alltså kräver någon form av uppkoppling, eller offline (nedladdade böcker). Hos Storytel går det också att lyssna/läsa via webben (deras hemsida). Båda har böcker på svenska och engelska. Jag kan inte hitta några siffror på hur många böcker som de har i sina respektive kataloger, men enligt ett gammalt pressutskick (från 2014) säger sig Mofibo ha över 20 000 e-böcker i sitt utbud och enligt några ännu äldre pressutskick har de förlaget Simon & Schuster (engelskspråkigt) och ”de 10 största svenska bokförlagen” i sin katalog. Storytel stoltserar med att de ”har avtal med nästan alla förlag i Sverige och kan därför erbjuda sina kunder i princip varenda titel som ges ut som ljudbok, så fort de kommer ut i handeln. Som komplement ger Storytel ut egna böcker under namnet Storyside.”.
Färjan i Mofibo-appen
Min personliga uppfattning är att Storytel har ett betydligt bättre utbud av nya böcker och av ljudböcker generellt. Mofibo är dock odiskutabelt vassast när det gäller utbudet av e-böcker. Det här är ju min personliga uppfattning. För att göra någon slags jämförelse så slumpade jag fram 10 böcker som jag läste förra året (blandade utgivningsår och böcker som jag själv har läst i blandade format).
Så vem vinner? Min uppfattning är fortfarande att Storytel vinner kampen när det gäller ljudböcker, men att Mofibo är vinnare när det gäller e-böcker. Dock är det rätt lika resultat i just den här jämförelsen med 10 slumpade böcker.
Kristin Lavransdotter i Mofibo-appen
Användarvänlighet och funktioner
Som jag redan har nämnt så erbjuder Storytel möjligheten att lyssna via datorn/webben, vilket en del kanske tycker är användbart. I övrigt är det appar som gäller för såväl Mofibo som Storytel. Ingen av tjänsterna erbjuder möjligheten att läsa e-böcker utanför apparna, t.ex. i en läsplatta/e-bokläsare.
Mofibo har en app där man omedelbart möts av en startsida med ens pågående böcker (upp till 3 stycken). Vad jag kan förstå så kan en och samma användare vara inloggad på ett obegränsat antal enheter, men det är enbart möjligt att ha 3 pågående böcker igång samtidigt. Vill man öppna en 4:e bok så måste man stänga ner någon av de man redan har uppe.Uppdatering: Mofibo erbjuder från och med den 7/7 2016 10 pågående böcker.
Det går även att spara böcker i en bokhylla så att man kan öppna dem senare. De påbörjade böckerna kan läggas i offlineläge om man så önskar. Via menyer kan man söka efter nya böcker och klicka sig omkring bland boktips/olika kategorier. För den som har idétorka så finns det någorlunda smarta kategorier i stil med ”Eftersom du läste…” med tips på liknande böcker. Det går också att läsa andras betyg eller recensioner. Spelaren för ljudböcker har de vanliga funktionerna som man kan tänkas vilja ha, som t.ex. backa framåt/bakåt, timer och sådant. E-bokläsaren är basic. Det går inte att bokmärka eller göra anteckningar (om de funktionerna finns så har jag inte hittat åt dem i alla fall). Däremot synkas det hela tiden var någonstans i boken man slutade senast, så det är inget problem att det saknas bokmärken (tycker jag). Det går att ställa teckenstorlek och växla mellan ljus/mörk bakgrund för att få bättre ergonomi.
Källan i Mofibo-appen
Hos Storytel hamnar man direkt i den bok som man läste i senast. Har man varit inne och lyssnat i en annan enhet sedan senast så kommer det upp en meny som frågar om man vill hoppa till det nya ställe som man har hamnat i på sin andra enhet. Via menyval kan man söka efter böcker och bläddra bland kategorier. Betyg och recensioner från andra användare kan vara en hjälp för den som ska välja en ny bok. Det finns inga personliga boktips av något slag. Inte vad jag har sett i alla fall. Alla böcker som man är intresserad av kan sparas till en bokhylla där ett obegränsat antal böcker kan sparas. Vad jag kan förstå så kan man också ha ett obegränsat antal påbörjade böcker. Jag förstår det också som att det saknas begränsning för hur många enheter man kan vara inloggad på. Den enda begränsningen ligger istället i hur många offlineböcker man kan ha samtidigt: 5 st. Om du har en och samma ljudbok offline på två enheter räknas det alltså som 2 offlineböcker. Uppspelaren har allt som uppspelare brukar ha: det går att ställa timer och hoppa fram/bak i uppspelningen. I de fall då boken finns som både e-bok och ljudbok så går det snabbt att växla mellan formaten genom att klicka. Texten i e-böckerna blir gulmarkerad om man rör med fingret i texten och klickar man igen så hoppar man in i uppspelningen på just det textavsnittet. För många är nog det här en mycket fiffig funktion och det känns verkligen nytänkande och smart, men personligen ser jag det mest som ett irritationsmoment. Mer än ett awkward moment har inträffat när jag har råkat dra igång uppspelning av ljudbok på allmän plats när jag egentligen bara vill läsa lite e-bok. Min känsla är att e-bokläsaren är en bonus till Storytels ljudbokstjänst och att det inte riktigt är tänkt att man ska använda Storytel för enbart e-böcker. Min känsla är i alla fall att det är klumpigt att läsa e-böcker. Läser man någon annan bok och vill hoppa tillbaka till sin påbörjade e-bok så minns inte Storytel att det är så man läser boken utan varje gång man vill öppna den på nytt så måste man aktivt klicka att man vill läsa och inte lyssna på den. Precis som i Mofibo-appen kan man ställa teckenstorlek och bakgrundsfärg. Hos Storytel går det också att lägga bokmärken.
Växla mellan läsa och lyssna i Storytelappen
Mest användarvänlig?I allt väsentligt så tycker jag att uppspelarna och bokväljaren/kategoriindelningen är likvärdig. Storytel erbjuder möjlighet att snabbt växla mellan e-böcker och ljudböcker om ljudboken är igång, men det är nog en smakfråga om det verkligen är något positivt. Mofibo är mer lättanvänt för den som har flera böcker igång samtidigt eftersom det inte krävs så många menyval för att växla bok. För den som vill ha väldigt många böcker igång samtidigt vinner dock Storytel, som i princip inte har någon begräsning när det gäller påbörjade böcker. Storytel vinner också i antal offlineböcker (5, jämfört med 3) för den som enbart lyssnar på en enhet. Mofibo räknar dock inte en offlinebok två gånger om du har samma bok på två enheter.
Pris
Mofibo är en vinnare här. För 129 kr/mån får du tillgång till hela utbudet och alla funktioner. Priset har de höjt helt nyligen. Fram till nyss var de ett riktigt billigt alternativ: 99 kr/månaden. Storytel tar 169 kr/mån, vilket jag tycker är i saftigaste laget.Uppdatering: Från den 7/7 2016 kostar både Mofibo och Storytel 169 kr/mån. Rimligen väger dock utbud högre än pris (det finns knappast någon mening med att ha en billig tjänst som man inte använder…). För den som vill skapa sig en bild av utbudet erbjuder både Storytel och Mofibo gratis prova-på-abonnemang i 14 dagar.
Min personliga favorit
Om Storytel och Mofibo hade kostat lika mycket så hade jag haft svårt att välja, men jag tror att jag hade kört på Storytel tack vare det stora utbudet av ljudböcker. För mig är det en kul bonus att det också finns e-böcker, men innan Storytel lanserade e-böcker och innan Mofibo kom till Sverige så kunde jag ändå läsa e-böcker på mobilen på ett smidigt sätt: det är ju himla enkelt att klicka hem lån från biblioteket t.ex. För mig personligen väger dock priset tungt. Jag har ingen lust att lägga 169 kr/mån på ännu en prenumerationstjänst för strömmad underhållning. Jag sitter redan med ett Spotifykonto och i hushållet har vi Netflix och Viaplay till och från… Det blir ju en del till slut! Det något sämre utbudet i Mofibo är inte sämre än att jag hela tiden hittar böcker jag gärna vill läsa/lyssna på – och det räcker för mig. När mina 3 gratis månader är förbi så kommer jag att avsluta Storytel och gå tillbaka till Mofibo.
Jag tycker faktiskt lika mycket om båda, på sitt sätt. Min personliga uppfattning är att Mofibo är något bättre på e-böcker medan Storytel är odiskutabelt vassare på nya ljudböcker. Eftersom jag främst är ute efter ljudböckerna så tycker jag därför att Storytel är snäppet bättre nu när priset för de två tjänsterna är detsamma. E-böcker läser jag ofta på andra sätt, t.ex. genom bibliotekslån, så jag tycker inte att jag vill betala en massa pengar varje månad för en abonnemang som fokuserar på e-böcker.
Jenny Nordberg befinner sig i Kabul för att göra research för en dokumentär om afghanska kvinnor. En av de kvinnor som hon följer är Azita, som har varit ledamot i parlamentet och som nu kampanjar för att bli omvald. När Nordberg träffar Azita och hennes familj går det så småningom upp för Nordberg att familjens son inte är en pojke. Den 6-årige Mehran är i själva verket en flicka som har klippts kort och som kläs i pojkkläder. För en kvinna i Azitas position skulle det vara för distraherande och komplicerat att sakna en son. I ett land där pojkar betyder allt och flickor inget kan det ibland vara enklast att helt enkelt förvandla en av sina döttrar till en son. Fenomenet har till och med ett namn: bacha posh. Nordberg blir förvånad och när hon skriver om händelsen så blir en hel (väst)värld lika förbluffad. Ingen har väl tidigare hört talas om detta fenomen. I Afghanistan, däremot, är det inte så ovanligt som man skulle kunna tro. De förklädda flickorna finns i själva verket överallt; i varje skola finns det flera stycken. I många fall är de en mycket dåligt bevarad kollektiv hemlighet. Släktingar, grannar och andra vet om det, men det låter det passera.
Nordberg fortsätter sin reportageresa genom att leta upp och prata med bacha posh och deras närstående. Hon träffar familjer där flickor har förvandlats till pojkar i en förhoppning om att den förklädda dottern på ett magiskt sätt ska göra att nästa barn blir en son. Hon träffar andra familjer där flickor har gjorts till pojkar av krassa ekonomiska skäl. I en fattig familj kan det vara nödvändigt att låta en son utföra enklare jobb mot betalning och finns det ingen son så får man alltså göra en dotter till en pojke. Skälen till att göra flickor till pojkar kan alltså skifta, men vad allt vittnar om är det som skett överallt i världen, i alla tider: i ett ojämlikt samhälle kommer det alltid att finnas de som måste förklä sig till den mer privilegierade gruppen. Det kan vara homosexuella som inte vågar vara öppna med att de är gay. Det kan vara förtryckta minoriteter som gör bäst i att försöka smälta in i den mer privilegierade massan. Bacha posh blir på så sätt ett tydligt uttryck för hur förminskade och förtryckta Afghanistans kvinnor är och de blir ett lika delar fascinerande som hjärtskärande exempel på vilka desperata metoder som kan tvingas fram för att förhålla sig till dessa patriarkala strukturer.
De förklädda flickorna i Kabul är en insiktsfull och intressant skildring av Afghanistan och landets utmaningar efter alla dessa år av krig. Nordberg berättar intressant om kultur och krig och hur detta hänger ihop med hur kvinnor behandlas idag. Det presenteras inga enkla lösningar på hur något skulle kunna förändras, men Nordberg gör det mycket tydligt att västvärldens bistånd knappast kommer att leda landet rätt. Det är verkligen en sorglig läsning, särskilt eftersom Nordberg skriver så fint om verkliga människor och deras mycket små friheter och handlingsutrymmen i ett land där de inte betyder någonting.
De förklädda flickorna i Kabul är också en mycket tankeväckande och intressant bok om könsroller och kön. Vad är det egentligen som gör en man till en man och en kvinna till en kvinna? Den här boken drar det verkligen till sin spets när den skildrar kvinnor som i ett av världens mest förtryckande länder lever sina liv som män. Det vanliga är att flickorna görs till flickor igen när de når puberteten, men en del bacha posh fortsätter att vara män. En del kan inte längre backa ur, kan inte börja leva ett instängt liv, kan inte överge sin frihet. Kanske är det inte så mycket det att vara man som det att ha en frihet som gör att en del backa posh har svårt att hitta en kvinnlig könsidentitet när det är dags. Det är hur som helst uppenbart att det är en komplex fråga och att det saknas svar. Det är något extremt med att få en påtvingad könsidentitet. Vad det gör med en människa har just ingen studerat, men nu har i alla fall Jenny Nordberg gett några av dem drabbade en röst.
De förklädda kvinnorna i Kabul är en helt överrumplande och fängslande reportagebok. Den väcker tankar och känslor om vartannat och är omöjlig att lägga ifrån sig. Läs!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill lära sig mer om kvinnors liv i Afghanistan idag och vilka extrema metoder som kan krävas för att försöka få lite handlingsutrymme i en patriarkal och förtryckande värld.
Betyg: 5 motorcyklar av 5.
Citerat ur De förklädda flickorna i Kabul
”Zahra har en mycket tydlig bild av vad som skiljer pojkar och flickor åt. Mest av allt handlar det om hur de lever sina liv, förklarar hon: ”Flickor klär upp sig. De använder smink. Pojkar är enklare. Jag gillar det. Jag hatar långt hår, som flickor har. Jag skulle inte ha tålamod att borsta det, att tvätta det… Och flickor pratar för mycket. De skvallrar, vet du? Män pratar, men inte lika mycket som kvinnor. Kvinnorna sitter alltid inomhus och pratar. Pratar, pratar. Det är vad de gör. För de har ingen frihet. De kan inte gå ut och göra saker. Så de bara fortsätter att prata.”
Efter en paus lägger hon till:
”Jag hatar sjalen. Jag hatar att sätta på mig den. Och de långa tunikorna. Och bh. Jag vägrar att använda den.” Hennes kinder rodnar en aning igen, och håret faller ner i ögonen när hon vänder bort huvudet.
”Flickor tycker om att ha vackra hem, att måla dem invändigt och utvändigt”, fortsätter hon. ”Pojkar bryr sig inte om hemmen eller att diskutera hur de ska inredas. Männen lämnar ju ändå hemmen och går och arbetar. Det finns saker som kvinnor tycker om att göra: att laga mat, att städa, att göra sig själva vackra. Att gå på bröllop. Mode. Män är inte intresserade av sådant.”
Männen, å sin sida, tycker om att köra bil snabbt, vara med kompisar och slåss. Zahra beskriver den ultimate mannen: Jack Bauer i 24, omåttligt populär i Kabul. För henne och de andra pojkarna i kvarteret symboliserar den amerikanske hjältekaraktären en riktig afghan. En äkta krigare. Höjdpunkten i varje avsnitt är när han nästan blir misshandlad till döds, men ändå reser sig och försvarar sin heder. Precis som en afghan, menar Zahra, fruktar han aldrig döden. Och han ger aldrig upp.
Jag försöker mig på en billig poäng: ”Är pojkar alltså bättre än flickor?”
Zahra skakar på huvudet. Absolut inte.
”Flickor är intelligentare än pojkar, eftersom de arbetar mer i hemmet och kan göra fler saker. Män passar bättre för andra sorters arbeten. De är också intelligenta, men de kan göra färre saker. Allt arbete som pojkar kan göra, det kan kvinnor göra också. Jag vet det, för jag gör det. Men arbetet som kvinnor gör, det kan män inte göra.””
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg
Om Jenny Nordberg och De förklädda flickorna i Kabul
Jenny Nordberg (född 1972) är en svensk prisbelönt journalist och författare, bosatt i New York. Hon skriver för tidningar som New York Times och Svenska dagbladet. Jenny Nordberg twittrar under @nordbergj och har en fansida på Facebook. Även boken har en hemsida: bachaposh.com.
”Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och en jeansskjorta. Maken blir också nöjd – han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är det enda som räknas.
De kallas ”bacha posh” – flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.
När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.
I sökandet efter hemligheter i en krigszon ställer författaren förbjudna frågor om sex och könsidentitet, om Gud och religiösa lagar, och om vad skillnaden mellan pojkar och flickor – eller män och kvinnor – egentligen består i. Det hon till slut finner i ett av världens farligaste länder lär oss något om vår egen historia och om människors vägran att acceptera förtryck genom alla tider.”
Min sambo hävdar ibland att jag har för många favoritförfattare, att mitt ständiga prat om att ”det här är det bästa jag har läst!” och ”X är min absoluta favoritförfattare”, gör att lovorden till slut tappar i betydelse. Det skulle kunna ligga något i det, men sanningen är att jag bara har en favoritförfattare, en författare som finns på en sådan upphöjd och egen nivå att ingen och inget kan jämföra sig mot henne. Nu har hon gått ur tiden.
När jag igår möttes av beskedet att Bodil Malmsten har somnat in, så kände jag en tomhet och en sorg av det allra mest egoistiska och giriga slaget. Jag kände inte Bodil Malmsten, har aldrig ens sett henne i verkligheten. Förlusten för mig är är såklart inte henne som person, eftersom jag inte kände henne, utan förlusten av hennes makalösa författarskap och sorgen över att inte få ta del av det mer. Jag är så ledsen över att Malmsten inte kan ge oss fler ord. Jag vill inte ta in att hennes ord har tystnat. Det finns ingen som kan skriva med hennes precision och exakthet. För mig har hon varit den yttersta och skickligaste. På en ingenjörs vis vill jag bearbeta alla hennes texter, skriva en algoritm som kan fånga magin i en exakt, magisk formel. Men det går inte. Malmsten är unik i sitt slag. Hennes nyanser kan inte fångas av en robot, ej heller återskapas av någon annan författare.
Kanske började jag vänja mig redan i hennes sista loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, där sorgen och åldrandet ligger som mörka, bultande stråk, att även detta författarskap kunde ta slut. Kanske förstod jag med dikten Det här är hjärtat att avskedet och sorgen som Malmsten skriver om inte enbart syftar till hennes egen förlust av en närstående utan också gick tillbaka till henne själv. Men trots att jag och andra läsare har vetat och anat så länge att Malmsten har varit en av alla de som drabbats av cancer, trots att jag har förstått detta, så blev jag helt bestört av beskedet att hon nu har gått bort.
Aldrig har en författares bortgång känts som en sådan stor förlust tidigare.
Jag har inget mer att blogga om detta. Jag skulle kunna blogga om mina favoriter ur hennes författarskap. Jag skulle kunna citera ur hennes verk, posta bilder av hennes böcker, men det känns för billigt och för konstigt och hennes bortgång för abstrakt.
Det enda sättet att hålla denna förlust borta är att fortsätta att läsa hennes ord. Det är vad jag ska göra.
Jag tycker verkligen om Alakoskis böcker. Hon skriver så bra om klass, utanförskap och bördan det innebär att vara anhörig. Jag läste April i anhörigsverige förra året och tyckte om den. Jag tyckte ännu lite mer om hennes Oktober i fattigsverige, som är skriven i samma stil. Boktips!
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Det här är ingen matlagningsblogg, men eftersom det är så omåttligt populärt med vegetarisk matlagning och många hittar till min blogg genom att googla på just detta så kanske det inte är helt fel att skriva några rader om min senaste bok i kokbokssamlingen: Green kitchen stories.
Boken delar titel med författarnas blogg, som jag själv aldrig har följt, faktiskt. De har i alla fall i många år drivit en mycket populär livsstilsblogg där de delar med sig av recept och sådant. Paret beskriver sig själva som ”den osunda vegetarianen” som träffade ”den hälsomedvetna köttätaren”. Deras lösning blev att skära ner på kött och att börja med mer fullkorn, quinoa och naturlig sötning. Det märks att matlagning och ”hälsokost” är parets stora passion. Jag tycker inte om begreppet ”hälsokost”, särskilt inte när det ramlar in på ”raw food”, glutenfritt och annat trendigt. Det är såklart inget fel i sig att äta ”raw” eller glutenfritt, men jag tror inte på att det finns något magiskt som gör att just icke upphettad mat eller naturligt glutenfri mat är speciellt mycket bättre än annan bra mat gjord på schysta livsmedel. Jag känner inte till någon seriös studie som kan förklara vad det är för magiskt med att inte hetta upp maten till mer än 42 °C (= raw food). Vad gäller gluten så finns det idag en pseudovetenskaplig och mycket märklig idé om att glutenfritt är nyttigt. I själva verket är det helt poänglöst för personer som inte är drabbade av celiaki att avstå från gluten. Glutenfritt i sig är inte farligt, men det är dyrt med glutenfritt och glutenfria produkter är ofta fattiga på fibrer och, om sanningen ska fram, smak och spännande konsistens… Alla tokigheter om att det skulle finnas en koppling mellan gluten och autism och annat skitsnack är myter och ingenting att bry sig om. Mycket i den här boken är raw och glutenfritt och det ligger väl i linje med författarnas uppfattning om vad som är nyttigt. Jag skriver allt det här dravlet för att jag vet att många, liksom jag, blir helt aviga och skruvar på oss när vegetarisk mat ramlar in på det där ”extrema”. Vegetarisk matlagning kan vara så mycket mer än hela den här hipsterkulturen och många vill nog, liksom jag, äta god, mättande, näringsrik, lättlagad vegetarisk mat utan att för den sakens skull anamma en hel livsstil med självhushållning, långkok, yoga och trenddieter. Inte för att jag har någon aning om ifall författarna sysslar med 2 av de 4 saker jag räknade upp, men ni kanske förstår vart jag vill komma.
Nu när jag har skrivit allt detta kan jag fortsätta med att JA, det märks att boken är skriven av folk som ser vegetarisk matlagning som en hel livsstil, där det ingår att t.ex. göra sin egen havregrynsmjölk och göra ”ghee” (klarat smör), som man sedan kan ha i cirka alla recept i boken. MEN, man behöver ju inte gå i författarnas fotspår om man känner för att ta lite genvägar och att kanske utesluta det som kan verka lite väl krångligt att sno ihop en vardag. Dessutom måste man ju inte undvika raw food bara för att man inte tror på det magiska i att äta ljummen mat. 😉 Både jag och min sambo blev mycket förtjusta i bokens savojtacos med fyllning av majs & mango, som råkar vara raw food och som också är både supergott och snabblagat.
Boken är indelad i praktiska kapitel baserade på tillfällen när det kanske passar extra bra att äta rätterna. Särskilt kapitlet ”Mat på väg” känns kul. Det är kanske fler än jag som har idétorka när det gäller bra mellanmål och lätta rätter som man kan ta med. Det blir ju lätt att man bara tar en trist macka eller något. Här tipsas det istället om spännande sallader och wraps. I övrigt har jag mest hunnit laga ur ”Lättare rättare”-kapitlet, där quinoabiffar redan är en ny favorit. De är dessutom är otroligt vackra, vilket folk hittills alltid har kommenterat när jag har dem i lunchlådan. 🙂 En annan klockren rätt som jag gjorde här om dagen är blomkålspizza med fyllning av grön zucchini. Botten är alltså gjord på mixad blomkål och mandel bland annat. För mig, som är faktiskt är glutenintolerant och därför måste äta glutenfritt, så är det såklart väldigt trevligt med alla naturligt glutenfria recept där blomkålspizzan är ett exempel. Snabblagad var den också, jämfört med vanlig pizza.
Många har tipsat mig om just den här boken och ja, den är verkligen snygg och inspirerande. Boken innehåller fantastiskt fina foton och maten är färgrik och fotovänlig, om man säger så. Man blir verkligen inspirerad! Det här är inte den handfasta vardagskokboken för den som skulle vilja testa ”köttfri måndag”, men det är helt klart en varierad och inspirerande kokbok med många intressanta smakkombos. Jag kommer att laga mycket mer ur den här boken.
I korthet
Rekommenderas för: Den som är seriöst intresserad av vegetarisk matlagning och vill ha tips på spännande rätter med inspiration från populära hälsodieter som raw food.
Betyg: 4 bönor av 5.
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Om Green kitchen stories och om David Frenkiel och Luise Vindahl
David Frenkiel och Luise Vindahl driver den populära mat- och livsstilsbloggen Green kitchen stories där de delar sig sig av vegetariska recept. Frenkiel jobbar också som art director och Vindahl utbildar sig till nutritionist. Paret lever i Stockholm tillsammans med sin dotter Elsa. Frenkiel och Vindahl finns på Twitter, Facebook och Instagram. Frenkiel och Vindahl har också skrivit boken Green kitchen travels.
Originalets titel: Green kitchen stories (engelska)
Översättare: Sandra Medin.
Foto: Johanna Frenkel.
Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 247.
Baksidestext
”David Frenkiel och Luise Vindahl står för nydanande och spännande vegetarisk mat. Deras succéblogg Green Kitchen Stories inspirerar folk över hela världen att laga god och nyttig vegetarisk mat med naturliga ingredienser. I kokboken Green Kitchen Stories finns över 100 av deras läckraste favoritrecept.
Genom att kombinera vanliga skafferivaror och färska råvaror i säsong visar David och Luise hur lätt det är att laga näringsrika och välbalanserade rätter varje dag.
Lär dig att laga ört- & sparrisfrittata till frukost, ugnsbakad ört- & pistaschfalafel till lunch och siciliansk parmigiana di zucchine när du bjuder hem dina vänner på middag. Upptäck en rad olika soppor, sallader, juicer och munsbitar som är lätta att laga men som tilltalar både gom och öga.
Tack vare de fantastiska bilderna kommer denna vackra kokbok att inspirera alla att vilja laga och äta mat som är bra för både kropp och själ.”
Nu har jag levt i över en vecka som 29-åring, men än är det inte för sent att visa några av mina fina födelsedagspresenter. Mina nära och kära vet vad jag gillar. Och då kan det hända att man får Lena Anderssons senaste och ett superfint, virkat, viollila bokmärke
Allvarligt talat av Lena Andersson
och en oerhört tjusig bok om möbelformgivaren Josef Frank (älskar hans design!).
Josef Frank möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson
Glad blev jag! <3
Det är inte så tokigt att fylla år så länge man får böcker. 😉
Cecilia är den ständigt glada och glättiga hemmamamman som har exakt allt i livet perfekt planerat och i ordning. Varje lite tupperwareburk är prydligt uppmärkt, inköpslistorna är en ren uppvisning i planering och varje liten detalj i ungarnas födelsedagskalas är noga uttänkt. En dag, när hon är på vinden för att ordna med något, så råkar hon stöta till en av makens mer röriga högar. Ut far ett brev med hennes namn textat på framsidan och med påskriften ”öppnas i händelse av min död”. Nyfikenheten är stor, men Cecilia avhåller sig från att öppna det. Ett tag. Sedan trillar hon dit och plötsligt ställs allt på ända. Vem är hennes make egentligen?
Samtidigt som detta sker så packar Tess ihop sina och sonens viktigaste saker och tar flyger till hennes mamma. Hennes man har precis meddelat att han och Tess’ bästa vän är förälskade i varandra och vill leva tillsammans. Tess liv är slaget i spillror och nu flyr hon från problemen. I hennes gamla hemstad, där mamman bor, förbereder sig samtidigt Rachel för årets jobbigaste dag: årsdagen för när hon förlorade sin dotter. Vägarna kommer att korsas för Cecilia, Tess och Rachel och på ett snyggt sätt rullar författaren upp vad som har hänt och hur allt hänger ihop.
Berättelsen liknar filmen Butterfly effect och liknande historier som utforskar ”fjärilsffekten” – hur små händelser kan få stora effekter någon annanstans i systemet. Jag tror att vi alla någon gång har funderat och grubblat över hur saker och ting hade blivit ”om bara…”. Den här boken handlar om just det och den är uppbyggd så att det blir spännande som i en deckare. Jag tyckte faktiskt att boken var en riktig bladvändare.
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte blev helt tagen med storm. Till en början hade jag oerhört svårt för det som jag uppfattade som extremt unkna könsroller. Överlag bygger faktiskt boken på en hel del klichéer och den bjuder också, trots spänningen, på en del rejält förutsägbara grejer. Som så ofta med den här typen av feel good-berättelser så är det dock lätt att ha överseende med små brister. Det här är en underhållande och avkopplande bok, varken mer eller mindre. Läsvärd!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en riktig bladvändare om hur små, obetydliga händelser kan få oerhörda konsekvenser och hur människors vägar kan korsas på oväntade sätt.
Betyg: 3+ påskharar av 5.
Citerat ur Öppnas i händelse av min död
””Det finns inget smör”, konstaterade Isabel. ”Inget margarin heller.”
Hon vände sig om från kylskåpet och tittade uppfordrande på sin mamma.
”Är du säker på det?” frågade Cecilia. Hur hade det gått till? Hon glömde aldrig en basvara. Hon hade ett idiotsäkert system. Hennes kylskåp och skafferi var alltid välfyllda. Ibland ringde John-Paul på väg hem från jobbet och frågade om hon ville att han skulle ”köpa mjölk eller något” och hon svarade alltid: ”Öh, nej?””
Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty
Om Öppnas i händelse av min död och Liane Moriarty
Liane Moriarty (född 1966) är en australiensisk författare. Hennes stora genombrott kom med romanen Öppnas i händelse av min död, som har sålts i över 2 miljoner exemplar och som nu är aktuell för en filmatisering. Hennes senaste roman är uppföljaren, Stora små lögner, som kommer på svenska 2016. Liane Moriarty har en hemsida och en fansida på Facebook.
Baksidestext
”Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…
Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig…
Internationella succéförfattaren Liane Moriarty har skrivit en gripande, tankeväckande roman. Hon berättar om ett äktenskapsdrama med också om flera personers livsdramer. Den brännande frågan är: Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?”
Jag har genom åren tjatat ganska mycket om e-böcker på den här bloggen. Nu har e-boken äntligen börjat slå igenom. Jag har i alla fall fått intrycket att e-bokförsäljningen har ökat en hel del och jag märker också på min omgivning att många faktiskt väljer att läsa böcker i just e-boksformat. För den som ännu inte har upptäckt e-boken så tänkte jag i alla fall tipsa om några bra anledningar till varför man ska läsa e-böcker och också varför det är extra nice att göra det på en läsplatta.
1. Du har tillgång till ett helt bibliotek. Med e-bokläsare behöver du inte ägna speciellt lång tid åt att grubbla över vilka böcker som ska få följa med i bagaget. Ta med allt! En e-bokläsare kan rymma hundratals, ja, tusentals böcker. För den som kan koppla upp sig på trådlösa nätverk är nya böcker bara något klick bort, dessutom. Det innebär också att det går att sitta hemma och snabbt få tag på nya böcker när lässuget kommer. Det är inte nödvändigt att ta sig till ett bibliotek eller en bokhandel eller att sitta och vänta på att ett beställt bokpaket ska dimpa ned i brevlådan. Klick, klick bara!
Läsplatta
2. En läsplatta tar nästan ingen plats alls. Jag har haft perioder när jag har rest mycket i tjänsten och det har då varit fantastiskt att ha en läsplatta med sig. Min läsplatta väger ca 150 g och tar nästan ingen plats alls – perfekt i ett i övrigt proppfullt handbagage.
Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi
3. Att läsa på läsplatta är lika skönt som att läsa pappersböcker. Jag brukar bli trött i ögonen av att läsa på ljusstarka skärmar. Jag jobbar dessutom mycket framför datorn och vill gärna vila mig från skärmar när jag är ledig. Visst kan man läsa e-böcker på mobilen eller surfplatta (eller dator!), men har man möjlighet att läsa på läsplatta med e-bläcksteknik så är det verkligen att föredra. Moderna plattor har skön kontrast, bra upplösning och är precis lika sköna att läsa på som pappersböcker.
Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
4. Du kan variera teckenstorlek och annat för att öka läskomforten. Ja, med e-böcker är det möjligt att ändra teckenstorlek, typsnitt, marginaler… Vilka grejer man kan ställa in är lite varierande, men just teckenstorlek brukar alltid gå att ändra. Och det är ju skönt! Ibland vill man ju faktiskt ha lite större text av en eller annan anledning.
Nattvakten av Sarah Waters
5. Du kan läsa i solen. Att sitta med en surfplatta eller mobil ute i solen är inget vidare. Det brukar inte gå att se någonting, hur mycket man än ökar ljusstyrkan… Men, som jag redan har tjatat om: e-bläck är som vanligt bläck på papper… Man kan alltså utan problem sitta ute och läsa, även om solen skiner.
More fire av Karolina Ramqvist
6. Du kan låna e-böcker på biblioteket. Det går ju såklart att låna även pappersböcker på bibliotek… ? Men jag tycker ändå att det är värt att nämna att man inte nödvändigtvis måste tömma plånboken för att få tag på sina e-böcker.
Din tjänare hör av Sara Lidman
7. Gamla klassiker får nytt liv. Jag vet att flera förlag satsar på att ge ut klassiker och äldre böcker i e-boksformat. Böcker som alltså kan vara svåra att få tag på i bokhandeln går ibland att köpa som e-böcker. Hos t.ex. Litteraturbanken finns också en stor del av vår bokskatt tillgänglig – gratis!
Ru av Kim Thúy
Så: det finns ingenting att vänta på. Visst har pappersböcker sina fördelar och sin charm, men e-böcker är fantastiska som ett komplement.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
