Jag läser inte bara böcker på fritiden; jag ser också skapligt mycket film. Jag tycker att det är lite slående hur många filmer som bygger på böcker och idag hade jag tänkt blogga om några filmatiseringar som jag gillar.
Det första man kan fråga sig är vad som är en bra filmatisering. Det viktigaste tycker jag egentligen är faktumet att det är två helt olika medier. Jag tänkte lite extra på det när En man som heter Ove började gå på bio och det fanns intervjuer med filmmakarna och skådespelarna i var och varannan tidning. Någonstans läste jag att en del hade blivit förvånade över hur mörk och sorglig filmen är, för de hade främst läst boken som en feel good och inte tänkt så mycket på att den innehåller en del riktigt tunga självmordsförsöksscener. I en bok kan man snabbt läsa sådana avsnitt och ta sig vidare i berättelsen, men när man ser filmatiseringen så går det inte att värja sig på samma sätt. När filmens Ove lägger en snara om sin hals så blir biopubliken knappast oberörd eller ser det som en komedi. Det är som att scener, generellt sett, blir förstärkta på film. Det gör också att det defintivt inte går att plocka alla scener och dialoger direkt från böcker och plocka in dem i filmatiseringen. Det blir så lätt överspeleri och löjligt. I en film måste filmmakare hitta rätt ton, som inte är en direktöversättning av bokens exakta scener, men som ändå såklart är bokens känsla trogen.
En annan viktig grej när det gäller filmatiseringar är såklart också berättelsen som sådan. Att det är så populärt att filmatisera böcker handlar såklart om att det ofta är riktigt bra berättelser. Och är berättelsen tillräckligt bra och gripande så blir det ofta en riktigt bra film och då behöver jag som tittare heller inte fundera så mycket på hur boken är eller om filmen är boken trogen. En del berättelser står på egna ben på något sätt.
Nu till mina filmtips:
Och varför inte börja med En man som heter Ove, som jag redan har nämnt? Det är så många som har läst den här boken och/eller sett filmen, så den behöver knappast någon mer introduktion än så. Men jag kan bara konstatera att man har träffat helt rätt med tonen och att skådespelarnas tolkning känns klockren. Jag hade inte gjort mig en bild av Ove innan jag såg filmatiseringen, men nu ser jag Lassgård framför mig.
Några exempel på bra historier snarare än perfekta filmer är filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk. Jag tar dem i klump nu, vilket kanske är lite konstigt, men det jag vill säga är att trots att skådespelare är dubbade, att en del specialeffekter är riktigt kassa (med dagens mått mätt) och att filmerna har förhållandevis många år på nacken så är de verkligen bra. Och det är ju såklart för att berättelserna är så bra! Jag är svårt förtjust i både långfilmerna och produktionerna för TV; kan inte komma på en enda som är dålig.
En bok som jag tycker är helt krossande bra är Richard YatesRevolutionary road om April och Franks längtan bort, långt från deras medelklassiga bostadsområde och all förutsägbarhet. Boken är ett lite mästerverk. Att jag inte blev besviken över filmatiseringen måste innebära att filmen är oerhört lyckad, men så har den också Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i huvudrollerna – två av mina favoritskådespelare.
En bok som jag gillade, men som jag såhär några år senare kan konstatera att den inte lever kvar så mycket i minnet, tyvärr, är Berättelsen om Pi av Yann Martel. Den här berättelsen är ett exempel på en berättelse som jag först tog del av som film. Och filmen… Det här är alltså historien om en pojke som driver omkring i en båt på havet med en tiger som enda sällskap. Kan man göra en film av en berättelse som utspelar sig i en sådan begränsad miljö, eller vad man ska säga? Ja! Och filmen är riktigt bra och fångar verkligen boken. Man har till och med direkt plockat in bokens framsida (så som den ser ut i den svenska utgåvan, och jag gissar i originalutgåvan också) i en scen i boken. Det är en visuellt mycket vacker film.
Som sista bok och film så tar jag faktiskt ytterligare en bok som jag inte riktigt fastnade för till 100, men där filmen verkligen lyckades plocka upp berättelsen och fånga den på ett fint sätt. Jag tror att jag gillar filmen bättre än boken faktiskt. Jag pratar om Timmarna/The hours av Michael Cunningham, som väver ihop tre kvinnors livsöden. Det är kvinnor med helt olika liv och från helt olika tider, men lite löst hänger deras liv ändå ihop genom boken Mrs Dalloway av Virigina Woolf. Woolf är själv en av karaktärerna i boken/filmen. Skådespeleriet är fantastiskt och berättelsen fängslande. Jag vet inte varför jag blev så mycket mer förtjust i filmen. Kanske blev karaktärerna mer levande (skådespeleriet är fantastiskt) och kopplingarna tydligare. Jag vet inte. Men bra är den!
Nu är inte jag i rätt målgrupp, men jag tänkte ändå skriva om några nya och kommande barnböcker som har fladdrat förbi i mina sociala medier-flöden den senaste tiden.
Hade jag barn så skulle jag definitivt se till att de fick tillgång till boken Feminism pågår, som riktar sig till barn mellan 9 och 12 år och som handlar om feminism (såklart). Det känns viktigt att barn tidigt får upp ögonen för hur samhället ser ut. Jag tror att barn i den åldern är väldigt öppna och nyfikna och att det därför är väldigt viktigt att väcka frågor och diskussion. Själv hade jag nog inte varit så intresserad av klimatfrågan som jag är om det inte vore för sommarlovsprogrammet Tippen som gick när jag var barn… Hehe. Med denna anekdot vågar jag gissa att man inte ska underskatta hur stor betydelse böcker och TV kan vara för att väcka tankar hos barn. Så tack för att det har kommit en bok för unga om feminism och kvinnors rättigheter!
En annan barnbok som känns lite extra spännande från mitt perspektiv är Monstret i natten, som är första delen i en planerad spänningstrilogi för barn i lågstadieåldern. Det som är lite extra spännande med just de här böckerna är att de är författade av Mats Strandberg, som ju är en av medförfattarna till fantastiska Engelsforstrilogin, och som förra året var aktuell med skräckromanen Färjan. Kul att Strandberg fortsätter att utforska nya genres! Monstret i natten har han skapat tillsammans med illustratören Sofia Falkenhem.
Feminism pågår har redan kommit ut och Monstret i natten kommer i april. Om jag också ska passa på att skriva om en annan kommande bok som jag är nyfiken på så måste jag lyfta fram Sandra Beijers nya roman Allt som blir kvar. Jag följer hennes blogg, niotillfem, sedan många år tillbaka och tycker om hennes sätt att skriva. Det ska bli jätteroligt att läsa hennes nya bok som kommer ut i september. Beijer har bloggat om sin bok, men än så länge så saknas nog framsida m.m. och förlaget, Natur & kultur, har inte lagt upp något pressmaterial eller information, så det får vi helt enkelt vänta på. Nyfiken är jag i alla fall!
Idag är det torsdag och då kan det vara lämpligt att blicka bakåt och blogga under hashtaggen #tbt (throwback thursday). Idag slumpade jag fram ett gammalt inlägg och hamnade på den 18/1 2014. Då lyssnade jag på poddarna Bokpalt, Boktimmen och Piratförlagets poddradio – tre poddar som faktiskt verkar ha somnat in allihop och inte sänder några nya avsnitt längre. Jag saknar särskilt Bokpalt med Tobias och Elmas bokklubbssnack (och bokklubbssnacken med Tobias och Rasmus, som poddade tillsammans de första 34 avsnitten).
Vilka aktuella poddar på tema ”böcker” lyssnar jag på nu för tiden då? Poddtips i bokstavsordning:
Bakom boken. Kul ”bakom kulisserna”-podd från Norstedts och Rabén & Sjögren. I avsnitten bjuds det på författarintervjuer och samtal om böcker och läsning.
Bokbanditerna. Toms och Nisses bokpodd med snack om aktuella böcker, böcker de läser och samtal med inbjudna gäster.
Crimetimepodden. Hette tidigare Books & dreams podcast (eller något liknande?), men i samband med deckarfestivalen Crimetime Gotland bytte man namn och la upp ett gäng avsnitt från författarsamtal med deckarförfattare som gästat under Crimetime.
En förbannad podd. Har bara lyssnat på något enstaka avsnitt, men det här är i alla fall en podd där Sofia och Katarina pratar om böcker.
Ett eget rum. Intelligenta samtal om böcker och livet. Känns alltid personligt, smart och genomtänkt. Med Marcus Stenberg, Tuva Holmlander och Helena Dahlgren.
Flumskolan. Det här är kanske inget seriöst tips på en bokpodd, för det här är egentligen en satirpodd, där gäster under ledning av ”studierektor” Johannes Klenell driver med böcker som förmodligen aldrig borde ha skrivits av diverse politiker och andra kändisar. Väldigt kul! Är osäker på om podden fortfarande är aktiv, men jag har inte tagit mig igenom arkivet ännu, så jag lyssnar på.
Författarpodden. Författarna Frida Skybäck och Agnes Hellström delar frikostigt med sig av sina erfarenheter och tankar kring att vara författare, att våga satsa på skrivandet och att bli utgiven. Är på paus just nu, verkar det som.
Författarscenen. Inspelningar från Kulturhuset Stadsteaterns författarsamtal. Det är en imponerande ålder på inspelningarna. Rätt var det är kan det poppa upp ett nytt avsnitt, som visar sig vara inspelat 2010. Hehe. Bra ändå! Många riktigt creddiga författare har gästat Kulturhuset genom åren.
Lundströms bokradio. Sveriges radios bokmagasin med en frisk blandning av författarintervjuer och reportage från Sverige och utomlands.
Läs för livet. Samtal om läsfrämjande och läsning. Sveriges läsambassadör (nu: Anne-Marie Körling) pratar med olika gäster. Korta, intressanta avsnitt.
Mellan raderna. Kanske min favoritbokpodd just nu! Karin Jihde och Peppe Öhman pratar om böcker de läser. De lyckas ofta pricka in snackisar och aktuella böcker som jag själv är nyfiken på att läsa. Jihde och Öhman är dessutom roliga, smarta och känns väldigt pålästa.
Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med fina framsidor, men sedan såg jag att Bokförlaget Tranan fortsätter att ge ut fenomenalt snygga utgåvor av några av Jamaica Kincaids böcker. Jag har inte läst något av henne. Men framsidorna..! Jag har redan bloggat om framsidan till Se nu då. Nu har förlaget precis gett ut en pocketutgåva av romanen Annie John med en formgivning i samma stil. Så oerhört fint med spelkulorna, färgsättningen, allt!
Nästa snygging är egentligen ingen bok utan en ask för Novellix-noveller. I samband med den 8:e mars (den internationella kvinnodagen alltså) så lanserade de den här vackra:
Ett foto publicerat av Novellix -stories to go- (@novellix)
Den är fylld med 4 utvalda noveller från deras utgivning. Fast själv skulle jag helst slänga in en av deras senast utgivna noveller, för de har nämligen helt nyss gett ut en nyskriven novell av Susanna Alakoski, som ju är så himla bra och skriver så fenomenalt insiktsfullt och drabbande om klass och utanförskap. Den vill jag läsa! Med eller utan ask.. 😉
Nu har bokrean mer eller mindre blåst över för den här gången. Redan på söndagen samma vecka som rean startade fraktade man t.ex. bort alla reaböcker från Åhlénsbutiken i min stad, såg jag. Det är bråttom om man ska hinna med i svängarna!
Jag tänkte ändå blogga om några reaböcker som jag fyndade här om veckan. Jag köpte ju ett rätt blygsamt antal pappersböcker, men sedan kom jag på att man ju faktiskt kan köpa e-böcker också. Jag brukar glömma bort e-böckerna och sedan komma på det igen varje år… Varje år återupptäcker jag också hur klumpigt det är att försöka handla på bokrean hos många nätbokhandlare, där det 1) inte går att filtrera eller sortera reaböckerna, utan man måste klicka sig runt bland böcker sorterade i bokstavsordning, och 2) det inte finns någon kundkorg så att man kan shoppa flera böcker i ett svep. Suck! Nu visade det sig dock att både Bokon och Adlibris Mondo har vettiga hemsidor där det går att filtrera och sortera böcker. Hos Mondo kan man också tro att det finns en kundkorg, för det finns en sådan ikon i övre högra hörnet. Den verkar dock inte ha någon funktion, för det går bara att köpa e-böckerna en och en i alla fall..?
Nåja. Nu är det slutgnällt om nätbutiker för idag!
Här är e-böckerna som jag har klickat hem. Har du läst någon av dem?
I år nöjde jag mig med 3 reaböcker och någon klassiker fick inte följa med hem, men jag måste erkänna att jag var bra nära på att plocka med några klassiker i storpocket från Akademibokhandeln när jag var där. Bland annat hade de Dödssynden, som jag så lämpligt har läst i bokcirkeln den senaste tiden.
Jag har inte hittat de här utgåvorna någon annanstans, t.ex. på nätet, så jag antar att det är speciella bokreautgåvor. I all sin enkelhet tycker jag att framsidorna är väldigt fina. Dyker det upp pressfoton någon gång så måste jag nästan blogga om alla fem böckerna i serien: Flugornas herre, Mrs Dalloway, Främlingen och Möss och människor fanns också i storpocket med samma fina formgivning.
Det räckte tydligen inte med en bästsäljande feelgoodroman och en publiksuccé på biograferna. Lite mer pengar vill man tydligen mjölka ur Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, för nu filar Måns och Felix Herngren på en uppföljare med arbetsnamnet ”Hundraettåringen”. Den här nyheten släpptes tydligen redan förra året, men det gick mig förbi. Nu såg jag att Aftonbladet har skrivit några rader om handlingen:
”Den hundra år gamla huvudkaraktären Allan Karlsson befinner sig på Bali men ger sig ut på en ny resa runt världen och tillbaka till Sverige.
I filmen flyr Allan från skulder och jagas av CIA samt en chef från ett läskföretag.”
Låter som en typisk pajig familjefilm. Men vad vet jag…
Usch vad jag är negativ. Men kan inte bra berättelser bara få vara bra berättelser? Kan inte författare och filmmakare inte bara våga lämna succéer bakom sig och göra något nytt? Något som känns lite mindre krystat och lite mer äkta och genuint?
Nåja. Jag hoppas såklart att filmen går bra. Jag är knappast filmens målgrupp, men det finns säkert många familjer som kommer att gå och se den här rullen och uppskatta den. Och både författarna och filmmakarna kan väl skratta sig hela vägen till banken medan jag sitter och surt tittar på smala dramafilmer. Hehe.
När jag ändå pratar om filmatiseringar… Visst vet ni att den omåttligt populära romanceromanen Livet efter dig snart blir film? Den verkar ha premiär den 10:e juni i Sverige.
Det är torsdag och ”throwback thursday”. För cirka ett halvår sedan bloggade jag om David Lagercrantz fortsättning på Stieg LarssonsMillenniumtrilogi. Jag var inte så entusiastisk… 😉 Och nä, jag har inte läst boken ännu och jag tvivlar på att jag kommer att göra det. För de som är lite mer förtjusta i den här serien så är det förmodligen gamla nyheter att det kommer ytterligare två delar. 2017 kommer David Lagercrantz del 2, d.v.s. Millennium 5.
Jag tror att min avighet till 80 % består av en trötthet inför allt som känns som PR snarare än litteratur. Millennium 4 som sådan är säkert välskriven på alla sätt och vis, men det känns så billigt med en uppföljare. Jag vill inte gå på det tricket. 😮 Orättvist? Ja. Men så är det.
”Nu är det bara några veckor kvar tills den fristående fortsättningen på Stieg Larssons Millenniumtrilogi kommer ut. Boken kommer att släppas samtidigt i 25 länder, om jag har förstått det rätt, och utgivningsdatum är den 27/8. Jag är ärligt talat inte speciellt förtjust i någon av de första 3 böckerna, men jag erkänner villigt att jag är rätt ensam om att inte riktigt se storheten i Stieg Larssons deckare om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.” [Läs mer…]
I höstas bloggade jag om att jag var sugen på att läsa nya böcker och att jag ville pausa mitt ständigt pågående projekt med att läsa så kallade hyllvärmare, d.v.s. böcker som har stått olästa i mina hyllor ett tag. Jag hade en bra läshöst och läsvinter. Jag plöjde biblioteksbok efter biblioteksbok. Men nu då? Jag har ingen konkret läsplan, men jag tänkte försöka att gå tillbaka till att läsa hyllvärmare och en och annan bokcirkelbok, men kanske slänger jag också in en ny bok varannan-var tredje gång.
Det är svårt att hitta en bra balans tycker jag. Det kommer ju nya böcker precis hela tiden, samtidigt som det finns massor av spännande böcker som har något eller några år på nacken. Hur ska man hinna med?! Hur gör du?
Hur som helst. Innan jag kan påbörja en ny hyllvärmare, en ny bok eller vad som helst så lär jag kanske läsa ut någon av mina nattduksbordsvärmare (eller vad man ska kalla det). Jag har nämligen 2 böcker som jag har läst sedan tidigt i höstas och som aldrig blir utlästa: tegelstenen Kristin Lavransdotter och Wicked, som också är en rejäl bumling. Jag gillar båda, särskilt Wicked, som både är rolig och spännande, men ändå går det så långsamt. Hjälp! Vad gör man när man har fastnat i böcker och det går segare än sirap att läsa ut?!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.