Mordets praktik minns jag särskilt väl, men så är jag också svårt förtjust i Doktor Glas. I Mordets praktik skriver Kerstin Ekman om en man som står som förebild när Hjalmar Söderberg skriver på Doktor Glas. Gillar man Söderbergs klassiker så bör man definitivt läsa Ekmans fördjupning av berättelsen.
Annars reagerar jag mest på fenomenet att jag faktiskt lånade hem de här böckerna, importerade dem skiva för skiva till min telefon och sedan lyssnade på böckerna medan jag sprang. Idag lyssnar jag direkt i telefonen via en av alla dessa populära appar – mycket smidigare (och dyrare). Det känns rätt avlägset att importera CD-skivor, må jag säga.
Här om veckan hade vi bokklubbsträff på jobbet. Det är lite rörigt med jobbets bokklubb, för trots att vi röstar på böcker och sådant så är det inte precis så att vi läser en och samma bok. Den här gången mindes jag inte ens vad vi hade läst. Hehe. Men det visade sig vara De förklädda flickorna i Kabul och några andra. Det råkar ju också vara den bok vi läst i min bokcirkel för ett tag sedan. Jag har redan bloggat om boken. Om jag ska fortsätta att tjata om den så kan jag säga så mycket som: LÄS. Det är en fantastiskt intressant och välskriven bok om genus och kvinnors rättigheter i Afghanistan.
Bland de böcker som vi röstade fram till nästa gång finns De föräldralösa, en ungdomsbok om föräldralösa barn som i 20-talets USA sätts på ett tåg för att auktioneras ut. Jag har börjat läsa så smått och har inte fastat än, men jag kanske dras in i det snart.
I vintras bloggade jag om några av vårens böcker som jag ser fram emot mest. En av de böcker som jag ser fram emot mest är fortsättningen på Kim Thúys roman Ru, som handlar om att vara på flykt. Nu har jag sett att uppföljaren, Vi, har fått en ny framsida. I vintras såg omslaget ut såhär:
Vi av Kim Thúy
Fin ”tapet” i bakgrunden och titeln är också snygg och poppar ut på ett trevligt sätt. Men den här framsidan är ändå minst sagt beige jämfört med den nyare versionen.
Vi av Kim Thúy
Wow! Jag älskar fjäderfotot och färgerna. Det känns helt rätt av förlaget att byta form.
Apropå Ru så kan jag ju nämna att det sedan tidigare finns en bok som spinner vidare på Ru. Mãn heter den och den står i min hylla och väntar (sedan i julas uppenbarligen ;)). Lyx!
Jag hör inte till de som brukar gnälla över översättningar och jag är heller inte den som propsar på att läsa texter på originalspråk. Faktum är att jag allt som oftast tycker att översättningarna är fantastiska. Jag föredrar också att läsa i översättning. Svenska är mitt modersmål och även om jag kan läsa på engelska (och en del på franska) så tycker jag att jag missar viktiga nyanser om jag läser på andra språk än svenskan.
Med det sagt så kan jag ju säga att jag snubblat över en del förvånansvärda översättningar. Det här blir ett taskigt inlägg, men jag tänkte faktiskt lista några av de översättningar som jag tycker är mindre lyckade. Innan listan vill jag dock återigen berömma de översättare som kämpar för att få texter tillgängliga på svenska. Tack för att ni finns och gör ett så bra jobb! Det är ytterst sällan jag stör mig över en översättning. Men ibland så…
Bonjour tristesse är en sådan där bok som skaver lite på svenska. Jag tycker redan att titeln är ett mysterium. En gång i tiden kom boken ut på svenska under titeln Ett moln på min himmel vilket är en passande och fin titel, tycker jag. Ett moln på min himmel upplevdes väl dock inte som tillräckligt exotiskt, för i nyutgåvor heter boken Bonjour tristesse även på svenska. Vad skulle det betyda? Jag känner inte till att Bonjour tristesse skulle vara ett lånat uttryck eller något man liksom säger på svenska? Så vad betyder det? Boken som sådan går i samma stil. En del ord känns inte som svenska ord. Exempel: demimonde, microcefal. Finns det inte mer vardagliga ord man kan använda istället?
Bonjour tristesse av Françoise Sagan
När jag ändå är inne på böcker översätta från franskan så måste jag också ta upp boken Kiffe kiffe imorgon. Jag har inte läst den här ungdomsboken i svensk översättning. Däremot har jag läst Kiffe kiffe demain på originalspråk (bra bok!). Kiffer är ett slanguttryck som betyder ”tycka om någon”. ”C’est kif kif” är ett uttryck som betyder typ ”hugget som stucket”, ”det spelar ingen roll”. I originalspråk är titeln alltså en ordlek som anspelar på kärlek och att vara lite likgiltig inför det. På svenska..? Jag har verkligen ingen aning om vad kiffe kiffe skulle betyda på svenska.
Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène
Några böcker som väl allmänt anses vara märkligt översatta är den första översättningen av Sagan om ringen-trilogin. Vad jag har förstått så har översättaren tagit sig stora friheter med texten och broderat ut den till max. Jag vet inte om det är därför, men jag kan säga att Sagan om ringen inte hör till mina älsklingsböcker. Hehe. Segare böcker får man leta efter! Länge. För den som vill läsa lite exempel på översättningar så har någon gjort en hel Wikipediasida om den. Där finns t.ex. följande exempel på mening på originalspråk:
”Night slowly passed. The sun rose. The hobbits rose rather later.”
Och i översättning:
”Natten svann långsamt mot gryning. Solen gick upp, men hoberna steg ju i allmänhet upp lite senare än så dags.”
Ja, vad ska man säga… Sedan ett antal år finns boken i alla fall i en mer avskalad nyöversättning.
Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien
Slanguttryck och dialekter är svåröversatta och böcker med mycket slang och dialekt tycker jag brukar åldras väldigt snabbt, oavsett om det är i översättning eller ej. Jag vet inte om det är rättvist att lasta översättaren för att t.ex. Dumskallarnas sammansvärjning är så tungläst och seg, men jag tar upp den i alla fall. Det är en av de sämsta böcker jag läst i hela mitt liv och språket hjälper inte upp boken det minsta. Hehe. Det som i original är någon slags sydstatsdialekt är på svenska en daterad och tungläst textmassa som är jobbig att ta sig igenom.
Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole
Jag tänkte bara titta in och önska alla läsare en glad påsk. Jag tog ett tidigt påsklov i år; det kändes att det behövdes några extra dagars ledighet. Nu ser jag fram emot att äta lite extra godis innan jobbet drar igång med full fart igen på tisdag. Jag hoppas att ni också får en trevlig helg!
Jag är inte så himla duktig på att gå teater. Nu är ju jag bosatt i Umeå, så en del spännande föreställningar letar sig aldrig hit, men det är egentligen ingen ursäkt, för det saknas inte föreställningar för den sakens skull. Verkligen inte. Jag borde helt enkelt påminna mig själv lite oftare om att gå på något.
Hade jag bott i Malmö så hade jag pallrat mig iväg till Blod och Eld: ett nyskrivet körverk som är baserat på Liv Strömquist briljanta seriealbum Kunskapens frukt. Föreställningen går redan för fullt på Malmö stadsteater (Intiman).
”Blod och eld är ett nyskrivet, tragikomiskt körverk för tio skådespelare. Det handlar om att åldras. Varför måste Snövit dödas av sin elaka styvmor? Varför fick tidernas största sexsymbol, Marilyn Monroe, aldrig själv orgasm? Och varför vet vi så lite om klimakteriet? Vi rör oss mellan tidlösa och eviga teman, från moderskap och sexualitet till vår tids jakt på evig ungdom.”
En annan teater som jag vill se är Dramatens pjäs om Astrid Lindgren. Premiären är planerad till 2018. Den som väntar på något gott… 😉 Jag undrar lite varför ingen har gjort en pjäs om Astrid Lindgrens liv tidigare? Efter att ha sett dokumentären om henne och läst hennes Krigsdagböcker så inser jag att det verkligen finns mycket intressant från hennes liv att bygga en pjäs på.
Ruby bor med sina föräldrar i ett minst sagt skruttigt hus i en liten engelsk kustby. Hennes mamma försöker att få tillvaron att gå runt. Pappan har nått nederlag efter nederlag och har nu nått den nivån att han inte ens försöker att söka något nytt jobb. Han ägnar istället dagarna åt fiske, drickande, tv och att klä ut sig till cowboy tillsammans med några andra män från trakten. Ruby har det inte lätt i skolan, där hon plågas av sina klasskamrater, men hemma håller hon modet uppe genom att drömma om att ha en ponny, något som aldrig kommer att ske. Hon är också mycket med sin pappa. På ett barns vis vill hon ställa upp för sin pappa, försvara honom och muntra upp honom.
Plötsligt börjar trakten att skakas av fruktansvärda brott: kvinnor blir förnedrade och mördade och tvingade att ringa sina mammor medan det pågår. Rubys pappa tar på sig att åka runt och ge kvinnor lift, så att de inte ska behöva gå hem själva. Ruby, ”vice-sheriffen”, får följa med. Det rullas snart upp för läsaren att allting inte är riktigt som Ruby kanske tror och läsaren får sedan följa henne när hon lägger ihop alla pusselbitar och inser att det är något som inte stämmer. Insikten är fruktansvärd och hon vet inte hur hon skulle kunna anförtro sig åt någon.
Livets och dödens villkor är en helt fruktansvärd bok om barns sårbarhet och den väcker många tankar kring barn och deras fullständiga lojalitet. I många kriminellas närhet finns naturligtvis barn, barn som vill tro på sina föräldrar och som gör vad som helst för dem och för att hålla ihop familjen. Vad jag önskar att alla barn hade trygga och pålitliga vuxna omkring sig och att alla barn fick växa upp utan att behöva ta ansvar och försöka att skydda sina föräldrar! Jag fick faktiskt lite ont i magen av att läsa den här boken.
Livets och dödens villkor är naturligtvis också en spännande deckare (extremt spännande, faktiskt), men det är berättelsen om Ruby som verkligen berör. På djupet. Bauer är oerhört skicklig på att skriva om destruktiva familjeförhållanden och här briljerar hon verkligen. Hon lyckas också på ett fint och insiktsfullt sätt fånga precis den där tiden i livet innan puberteten, tiden när man fortfarande är ett barn och inte behöver ställas inför faktumet att man är en kvinna och att det medför begränsningar. Livets villkor, som sagt.
Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och jag kan verkligen rekommendera andra att göra detsamma. Jag faller inte alltid pladask för uppläsningar; helst tycker jag att de ska vara neutrala och inte för mycket ”radioteater”, men den här boken är helt perfekt uppläst. Torsten Wahlund fångar stämningarna och karaktärerna på ett mycket bra sätt som förhöjer berättelsen.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en rejält spännande thriller och samtidigt få en omskakande och tankeväckande berättelse om barns lojalitet och sårbarhet.
Betyg: 4+ regnstormar av 5.
Livets och dödens villkor av Belinda Bauer
Om Livets och dödens villkor och Belinda Bauer
Belinda Bauer (född 1962) är en brittisk författare som har skrivit ett antal kriminalromaner. Flera av dem, däribland debutromanen från 2010, Mörk jord (Blacklands), utspelar sig runt Exmoor. Hennes senaste roman på svenska heter Det slutna ögat (The shut eye) och kom ut 2015. Belinda Bauer har en hemsida och en fansida på Facebook.
Originalets titel: The facts of life and death.
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Översättare: Leif Janzon.
Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Modernista), 2014 (den här ljudboksutgåvan, HörOpp).
Antal sidor: 317 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789174995688, 9789175233192.
Andras röster: Bokhora, Hyllan, Johannas deckarhörna, Kulturbloggen, Sladdertackans bokblogg.
Baksidestext
”»Ring till din mamma.« »Vad ska jag säga?« »Säg adjö.«
Det är så det börjar.
Unga kvinnor terroriseras i trakten kring kustorten Limeburn i sydvästra England. Tioåriga Ruby Trick följer med sin arbetslöse far, John, på nattliga bilfärder för att beskydda dem och jaga vad som snart visar sig vara en mördare. Samtidigt tycks havet anstränga sig till det yttersta för att sluka den lilla byn, som från andra hållet hotas av den vilt växande skogen.
Livets och dödens villkor är en kusligt närgången psykologisk thriller om kärlek och kolsvart destruktivitet, sedd med en tioårig flickas obrottsligt lojala, vettskrämda blick.”
Är det någon som har sett filmatiseringen av Yarden? Den har fått väldigt fin kritik, har jag sett, men jag har inte hunnit med att gå på bio och se den ännu. Jag funderar på att läsa ut boken först. Det är en tunn liten bok och jag har haft den hemma länge, länge. Snart är det väl dags att läsa den, hoppas jag. Kristian Lundbergs moderna arbetarroman lär vara väldigt läsvärd.
Yarden av Kristian Lundberg
Jag bloggade tidigare i år om några filmatiseringar att se fram emot. Jag tog inte med Yarden i det inlägget, men det var väl mest för att jag faktiskt inte hunnit läsa boken ännu. En av de böcker som jag faktiskt räknade upp i inlägget är i alla fall Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Nu har det kommit en trailer!
När jag var barn så var Trollkarlen från Oz en av mina absoluta favoritböcker och jag plöjde Oz-böckerna om och om igen (alla 14 delarna). Den världen betydde massor för mig; mina lekar och egna påhittade sagor tog verkligen inspiration från karaktärerna och miljöerna i L. Frank Baums klassiska barnböcker om den lilla flickan Dorothys äventyr i landet Oz. I vuxen ålder har samlaren i mig emellanåt krävt att jag budar på böckerna på nätauktioner så att jag kan ha dem hemma och titta på dem. Jag har tyvärr inte köpt ett enda exemplar. Nu har jag däremot fått göra en tidsresa tack vare Gregory Maguires fan fiction Wicked.
Maguire har alltså skrivit böcker som utspelar sig i Oz och där karaktärer från Baums böcker flimrar förbi. Wicked har ”the wicked witch of the west”, eller Elphaba Thropp, som hon egentligen heter, i huvudrollen och handlingen är förlagd till tiden innan och strax efter det att Dorothy kommer till Oz. Boken kretsar kring ont och gott. I Baums böcker är ”the wicked with of the west” ond. Maguire nyanserar den bilden och lanserar Elphaba som en missförstådd rättvisekämpe. Den som har läst böckerna vet vad Dorothy kommer att göra när hon träffar häxan, men jag kanske inte ska avslöja för mycket för den som inte vet hur boken kommer att sluta.
Trots att boken är baserad på barnböcker så är inte Wicked en berättelsen som riktar sig till barn, i min mening. Boken har en humor som ofta är rätt svart och berättelsen saknar inte inslag av sex och våld. Ärligt talat gillar jag att Maguire har gjort en mer vuxen Oz-bok. Jag hade förmodligen tyckt betydligt sämre om boken ifall författaren hade skrivit i precis samma stil som Baum själv; den typen av regelrätta fortsättningar är sällan motiverade, om ni frågar mig. Nu, däremot, bjuder Gregory på en nostalgitripp för vuxna Oz-älskare, vilket är väldigt kul. Jag älskade faktiskt den här läsningen! Maguires bok är underhållande och spännande och framförallt har det varit superhärligt att få göra ett återbesök i Oz och uppleva lite av den där magin som jag kände när jag var liten. Jag kan verkligen rekommendera Wicked till alla Oz-älskare.
Många har väl förresten kanske, liksom jag, sett musikalen Wicked, som har gått på Broadway sedan 2003. Det var efter att ha sett just den musikalen som jag köpte boken, men om jag ska vara ärlig så känner jag faktiskt inte igen supermycket från musikalen i den här läsningen. Jag tror att man har gjort en ganska stor omarbetning och gjort berättelsen mer barnvänlig när man har transformerat den till en musikal. Det känns som att musikalen fokuserar på bokens första delar, dessutom. Jag tycker att boken på många sätt är bättre, faktiskt.
I korthet
Rekommenderas för: Alla vuxna Oz-älskare som vill göra ett återbesök i landet Oz och lära känna ”the wiched witch of the west” och hennes kamp för rättvisa innan Dorothy plötsligt klampar in i berättelsen och ställer allt på ända.
Betyg: 5 flygande apor av 5.
Wicked och Son of a witch av Gregory Maguire
Om Gregory Maguire and Wicked
Gregory Maguire (född 1954) är en amerikansk författare som har skrivit en lång rad böcker för såväl barn som vuxna. Många av hans böcker spinner vidare på barnboksklassiker. Han är kanske mest känd för sina böcker som utspelar sig i Landet Oz. Gregory Maguire har en hemsida och en fansida på Facebook.
Utgivningsår: 1995 (den första utgåvan), 2008 (den här utgåvan, Barnes & Noble).
I samma volym: Son of a witch.
Antal sidor: 406.
ISBN: 9781435110304.
Läs även: Son of a witch, A lion among men, Out of Oz.
Baksidestext
”This unique volume combines two modern classics spun from the imagination of national bestselling author Gregory Maguire. Wicked, told from the perspective of Elphaba Thropp, the Wicked Witch of the West, gives the wildly entertaining prehistory of the Emerald City of Oz before the arrival of Dorothy, the Scarecrow, the Cowardly Lion, and the Tin Woodsman. The saga continues in Son of a Witch, the whimsical coming-of-age story of Liir, the Wicked Witch’s secret son. Beautifully designed and illustrated, this volume makes the perfect gift for lovers of modern fantasy literature.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
