Gamla nyheter… men Sara Stridsberg har ju tagit plats i Svenska akademien! Det är inte den första gången som en författare som jag har läst får en stol i akademien, men det har inte hunnit hända så många gånger. Så det känns ju lite kul! Inte för att det borde vara något kriterium att folkliga/lästa författare ska få bli ledamöter i Svenska akademien, men ändå! Det känns som att Svenska akademien har en så spännande och rolig värld och att det såklart är lite roligt att känna till något om de som får äran att ta plats där. Ja, typ så.
Av Sara Stridsberg har jag läst den augustprisnominerade Beckomberga: ode till min familj, som jag tyckte var ”lite svår”. 😉 Den var bra och välskriven och intressant och allting, men jag hade svårt att beröras, trots att den handlar om så tunga ämnen som den ändå gör. Den handlar om en ung tjej vars pappa är intagen på mentalsjukhuset Beckomberga och lite vid sidan av berättas flera otroligt hjärtskärande berättelser om människor som levt hela livet på institution. Jag borde ha blivit mer berörd. Men det är väl mig det är fel på. 😉
Jag måste i alla fall säga att jag är sugen på att läsa mer av Sara Stridsberg. Visst borde man läsa Drömfakulteten?
Det är torsdag och jag tänkte dyka ner i arkivet! 🙂 #throwbackthursday
Vad har jag gjort den 19/5 genom åren egentligen? På bloggen alltså. Jag hittade faktiskt många inlägg, inte minst om böcker som jag läst. Men det inlägg som jag tänkte lyfta fram är ett inlägg om att blogga. Det är från 2011, men känns fortfarande aktuellt ur mitt perspektiv. Haha.
Ur inlägget:
”Jag surfar runt rätt mycket på bloggar, både bok- och kulturbloggar och andra, och det finns en sak som irriterar mig ibland: en del har sina kommentarsfält mer eller mindre låsta. Jag undrar faktiskt lite över vad det är för poäng med att stänga ute besökarna eller försvåra för dem att interagera.
[…]
Det som gör bloggar spännande tycker jag är interaktionen med besökarna. Särskilt intressant är det sedan det blivit enkelt att koppla ihop bloggar med sociala nätverk som t.ex. Facebook eller Twitter. Det gör det enkelt att dela med sig av information kopplat till inlägget och folk kan ge tips, hålla med, argumentera emot eller bara höra av sig. Det är kul! Men så plötsligt händer det: man skriver ett inlägg och när man ska posta inser man att bloggaren kräver medlemskap i t.ex. Blogger (Googles bloggverktyg) eller att man anger ett annat OpenID för att få kommentera. Själv kan jag inte kommentera på de här bloggarna, för jag vill inte använda mitt Google-konto eller något annat OpenID till kommentarer, helt enkelt för att de inte är kopplade till min bokblogg utan är privata.”
Ja, vet ni, jag undrar fortfarande! Jag förstår i och för sig att man gör vad man kan för att bli av med skräppost, men ändå. Vem orkar logga in för att kommentera? Inte jag!! Haha. Det är kanske ingen bokbloggare som sörjer över det, men ändå. 🙂
Här om veckan så bloggade jag om några böcker som kommer ut i sommar. Själv är jag inte så bra på att läsa ”det senaste”. Jag kan också erkänna att sommaren inte är min bästa lästid, för då brukar jag spendera mycket tid med nära och kära och springandes i solen och sådant. Det uppstår inte så många bra lässtunder på mina somrar, trots allt. Jag läser mer när jag lever i min vanliga vardag och inte har semester. 🙂 Men något ska jag väl läsa! Idag bloggar jag om fem böcker som jag tänkte försöka läsa i sommar.
Först och främst tänkte jag läsa Förvillelser av Hjalmar Söderberg. Söderberg är en av mina favoritförfattare och jag köpte ett par av hans klassiker på den förra bokrean. Sedan tusen år tillbaka har jag också en omröstning om vad jag ska läsa ”härnäst” (den hittas i högermenyn om du surfar via dator och underst om du läser från en mindre skärm). Som uppmärksamma läsare kanske har upptäckt så har det kommit ”några” böcker emellan. 😮 Men det är alltså ganska många som har röstat på just Förvillelser, så jag gissar att det verkligen är läge nu! 🙂 Det ska bli kul att läsa! Trots att framsidan är så beige att jag blir lite trött i ögonen. 🙁 😮
Förvillelser av Hjalmar Söderberg
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante är SÅ söndertjatad att jag blir heeelt matt. Men nu har veckorna gått och den värsta uppståndelsen över den här bestsellern och dess hemliga författare (bara förlaget vet vem som gömmer sig bakom pseudonymen) har gått över. Så nu är jag faktiskt nyfiken och vill läsa. 🙂 Jag såg att den finns som ljudbok i min ljudboksapp, så jag kommer att börja lyssna på den ganska snart!
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Stora små lögner av Liane Moriarty har jag ju fått från förlaget för ett tag sedan och den vill jag såklart läsa, annars hade jag inte tagit emot den. Boken är en fortsättning på bestsellern Öppnas i händelse av min död, som är en ”butterfly effect”-berättelse som följer några kvinnor i Australien. Jag hoppas att uppföljaren är bra!
Stora små lögner av Liane Moriarty
Nattfilm av Marisha Pessl har jag tänkt läsa sedan den kom på svenska 2014. Jag tyckte verkligen om Pessls debutroman, Fördjupade studier i katastroffysik och Nattfilm har fått bra kritik. Så nu är det väl dags att läsa hennes nyskapande spänningsroman. 🙂
Nattfilm av Marisha Pessl
Bön för Tjernobyl av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj hade jag tänkt läsa i julas, men det kommer tidningar och knäck och sådant emellan. I sommar blir läsningen av, hoppas jag. Jag har förstått att den är tung, så jag kommer nog att läsa den parallellt med annat. Jag tror att den gör sig bäst om man läser den i mindre doser. Men läsa vill jag. 🙂
Tegelstenar alltså… Jag har skrivit om mitt förhållande till tegelstenar förut, men nu gör jag det igen. Jag har ett komplicerat förhållande till tegelstenar. Just nu kämpar jag på med två riktigt tjocka böcker: Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset (860 sidor) och Den femte sanningen av Doris Lessing (tydligen bara 536 sidor, men ljudboken är på över 30 h?!?!?!). Kristin Lavransdotter vet jag inte ens när jag påbörjade, men redan i oktober skrev jag ett lätt uppgivet inlägg om att jag inte visste om det var värt att läsa klart den. Då tyckte jag uppenbarligen att jag hade läst den här boken lääänge. Ja, vad säger man? Det är tur att jag har för vana att ha några böcker att läsa ur parallellt, för annars skulle det inte vara så lätt att fylla den här bloggen med innehåll. Haha.
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
Kristin Lavransdotter alltså! Den kändes så seg, så seg, så seg och den fick mig inte speciellt engagerad eller intresserad. En smartare person hade säkert slutat läsa efter 50 sidor, men jag har svårt att lägga ned en bok, alldeles för svårt. Så jag fortsatte att läsa. Och någonstans runt sida 700 kände jag: WOW. Det var ingen speciell scen ur boken som gjorde det, utan det var bara det att jag plötsligt kände vilken fin berättelse det är om kärlek och moderskap och hur mycket den här boken har lärt mig om (kvinno)liv på 1300-talet. Kristin känns plötsligt lite som en kompis och jag vill inte riktigt att boken ska ta slut för jag tycker så mycket om henne och vill inte att hon ska försvinna bort. Otroligt.
Jag är egentligen förtjust i korta, tighta berättelser där författaren med få, precist avvägda ord, lyckas måla upp miljöer och berättelser så att man blir helt knockad. Det är inte så många som kan skriva så, men plötsligt står man där med böcker i stil med Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och inser vad som skiljer en riktigt bra författare från andra. Och omvänt: plötsligt sitter man där med en tjatig och oredigerad bok i stil med Shantaram av Gregory David Roberts och undrar varför inte en redaktör krävde att man klippte bort 600 sidor av den där skiten? 😉
Tegelstenar
Det är ungefär så jag brukar tänka inför en läsning. Ändå inser jag verkligen att det är något speciellt med de riktigt tjocka böckerna. Det mest speciella är verkligen tiden. En film tar några timmar i anspråk och en föreställning likaså, men en bok, särskilt en tegelsten, tar verkligen upp tid. På gott och ont. Ibland undrar jag om det är själva utnötningen som gör att jag till slut fastnar för en tegelsten. Det är ju egentligen givet att en bok som tar 700 sidor på sig för att fånga intresset inte kan betraktas som speciellt bra. 😉 Men någonting händer verkligen över tid. Att leva länge med en berättelse är rätt märkvärdigt ändå. Trots kortromanens alla fördelar och briljans så ger den inte samma effekt som de böcker som på något sätt finns lite i bakhuvudet i veckor, månader (år? 😉 ).
Jag är inte beredd att gå över till att läsa fler tegelstenar. Det är nog något jag bara vill stoppa in i min läsning några gånger per år, faktiskt, men jag ska försöka att inte automatiskt känna mig så avig framöver. Tegelstenar kan faktiskt vara riktigt givande; Det är sällan man får lära känna en romankaraktär så djupt som när berättelsen faktiskt har fått svälla ut.
Ännu fler tegelstenar
I en del fall är det centralt att sidantalet får dra iväg. Kristina Sandberg använde t.ex. sidantalet som ett medvetet grepp för att hon ville att berättelsen om hemmafrun Maj skulle få ta plats rent fysiskt eftersom den typen av berättelser inte har fått speciellt stort utrymme genom åren. Karl Ove Knausgård tänkte nog ungefär samma sak när han skrev över 4000 sidor om sig själv. 😉 Eller nä, han tänkte nog mer att det var intressant att skriva så detaljerat och ingående att det behövde bli många tusen sidor. Det nyskapande låg i sidantalet snarare än i biografin i sig.
Ja, författarna kan säkert ha sina olika motiv. En del skriver helt uppenbart för långt för att de helt enkelt inte behärskar att skriva tight. Och de böckerna vill jag helst inte behöva läsa en rad ur. Synd bara att jag är en så lojal läsare att jag kan hänga mig kvar åtminstone 700 sega sidor. 😉
Jag skrev ett helt inlägg om filmatiseringar som kommer 2016, men jag har missat många, inser jag. En av dem är filmatiseringen av Antoine de Saint-Exupérys barnboksklassiker Den lille prinsen/Le petit prince, som säkert många med mig har läst på franskan i skolan. Jag tycker att det är en jättefin liten berättelse – mycket läsvärd, faktiskt! 🙂 Boken kretsar kring en liten utomjording och hans resa genom världen. Den handlar mycket om hur han genom möten och nya upptäcker kommer till insikter om livet och kärleken.
Nu har boken alltså blivit film och den har premiär i Sverige den 10/6. Jag kommer nog inte att se den, faktiskt. Jag tror att den riktar sig till riktigt små barn. Hehe. Dessutom räcker det gott för mig att läsa och njuta av illustrationerna i boken. Men ändå! Kul att den har blivit film!
Mera vego är en kokbok som har stormat in på kokboksmarknaden och blivit lite av en klassiker – på bara två år! Jag förstår varför den är populär. I boken presenterar dietisten och matskribenten Sara Ask och journalisten och författaren Lisa Bjärbo lättlagade, snabblagade och goda recept för hela familjen. Det finns massor av tips på mat som förhoppningsvis går hem även hos barnen. Nu har inte jag några barn, men jag kan intyga att allt jag har lagat hittills har gått hem hos mig i alla fall.
Jag tycker om att laga mat, men är inte så intresserad av glittrande middagar och spektakulär gourmetmat. Jag är mer den som tycker att det är tillfredsställande och kul att fylla frysen med praktiska matlådor. Gärna får maten vara snabblagad, så att jag orkar ställa mig i köket efter jobbet. Allt jag har gjort ur Mera vego har fungerat förvånansvärt bra. Det är lättlagat utan att vara banalt eller enformigt och det är verkligen gott och spännande utan att innehålla tvåtusen ingredienser som bara kan köpas i specialbutiker på Södermalm.
Jag tycker verkligen att Bjärbo och Ask har lyckats få ihop en inspirerande och praktisk kokbok av det ovanliga (?) slaget som man faktiskt lagar mat ur. Jag kan tänka mig att den är en bra present till den som snart tar studenten eller är på väg att flytta hemifrån och står inför att laga mer mat själv.
Boken är indelad i olika kapitel efter ambitionsnivå. Det första kapitlet heter Kaos (!) och innehåller snabblagade rätter. Andra kapitel tar sig an vardagsmat som tar lite längre tid, ”helgmat”, plockrätter och godsaker. Det finns också några faktaavsnitt om vegetarisk kost, hur man tar hand om resterna, barn & mat och vegomat till bebisar. Är man inte småbarnsförälder så behöver man inte bli avskräckt. Det allra, allra mesta i den här boken fungerar för alla.
Vad som också är trevligt med boken är illustrationerna och fotot som verkligen är pricken över i och känns fräscht och inspirerande. Bra kokbok!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill ha en inspirerande kokbok (som man faktiskt lagar mat ur!) med recept för vegetarisk vardagsmat.
Betyg: 5 proteinstinna vegetter av 5.
Om Sara Ask, Lisa Bjärbo och Mera vego
Sara Ask är en svensk barndietist, matskribent och föreläsare. Intresset för barn och mat skaffade hon sig när hon var Au Pair i Berlin åt två barn som var vegetarianer. Hon har medförfattat flera böcker med fokus på mat för barn och familj.
Lisa Bjärbo (född 1980) är en svensk journalist, bloggare och författare. Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken som hon skrev tillsammans med Elin Lindell. Sedan dess har det blivit ytterligare närmare 20 böcker (!). Lisa Bjärbo bloggar på bloggen Onekligen och instagrammar under @onekligen.
Illustration och form: Katy Kimbell.
Foto: Ulrika Pousette.
Utgivningsår: 2014 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag).
Antal sidor: 151.
Läs även: Ännu mera vego.
ISBN: 9789170377808.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”I en tid då rapporterna om sambandet mellan världens köttproduktion och det växande klimathotet duggar tätt börjar allt fler blickar lämna charkdisken och söka sig mot grönsakshyllan. Men för många slutar det vid den där sneglingen. För vad sjutton lagar man, när man ska laga vegetarisk mat? Kommer alla att bli mätta? Kommer barnen ens vilja smaka? I Mera vego finns 60 familjeanpassade vegetariska recept, indelade i kapitel som baserar sig på tillagningstid. Här finns rätter som tar max 20 minuter att laga en stressig torsdag efter jobbet. Men också vardagsrecept, för alla som kan tänka sig att lägga en dryg halvtimme på middagen. Och helgrätter, som kräver lite mer, men som blir desto lyxigare. Dessutom får du recept på vegetarisk plockmat, bra mellanmål, goda efterrätter och mängder av praktiska tips. Mera vego vänder sig till alla som behöver vegetarisk matlagningsinspiration. Oavsett om du har som mål att din familj ska skippa köttet lite då och då, eller om du redan lagar massor av vegetarisk mat men är trött på dina gamla recept, så är den här kokboken en färgglad, fullmatad och snygg inspirationskälla i ditt kök. Mera vego åt folket!”
Nu har jag testat mig igenom ungefär alla tjänster för att lyssna/läsa böcker på mobilen och surfplattan. Det började med en jämförelse av Storytel och Mofibo och sedan följde jag upp med en test av Bookbeat. Nu har jag även haft ett par provveckor med Nextory (som tidigare hette E2GO om jag inte minns fel). Hur bra är Nextory?
En bra grej med Nextory är att det är den enda tjänsten som faktiskt erbjuder olika typer av abonnemang. Med abonnemanget ”bas” ges tillgång till ett slags grundutbud och med abonnemanget ”standard” ingår även de ”senaste nyheterna”. Fast riktigt så är det faktiskt inte, upptäckte jag. Jag ville till exempel lyssna på Doris Lessings Den femte sanningen som kom som ljudbok 2008 eller något ditåt och den fanns inte i basutbudet. Det verkar alltså vara lite mer godtyckligt vad som tillhör basutbudet och vad som inte gör det. Trots detta så tycker jag faktiskt att det är bra att erbjuda lite alternativ. Om man inte är så kinkig med att ha det senaste eller att ha ett gigantiskt utbud så kanske basutbudet är nog så bra. Nextory har också ett abonnemang som de kallar för ”premium”. Med ”premium” fås även tillgång till ”affärslitteratur” (vad nu det är?).
Den femte sanningen i Nextory-appen
Böckerna går att lyssna på eller läsa från Nextory-appen. Det går alltså inte att läsa på sin e-bokläsare eller liknande. På så sätt liknar Nextory både Storytel, Mofibo och Bookbeat. Över huvud taget är apparna väldigt lika tjänsterna emellan. Gränssnittet är rätt likt det som Mofibo kör med. Det vill säga, man möts av en startsida med de påbörjade böckerna. Det finns möjlighet att ställa in teckenstorlek, teckensnitt och att ställa en timer när man lyssnar. Läser man på flera enheter så synkas böckerna, d.v.s. om jag läser en bok på min surfplatta och sedan öppnar samma bok på min mobil så hamnar jag automatiskt på rätt ställe i boken. Tyvärr har jag upplevt att synkningen funkar lite sådär. Om appen råkar stänga ned av en eller annan anledning är det inte så säkert att den har synkat. Någon gång har min telefon fått slut på batteri och då kan man plötsligt hamna väldigt långt bak i boken när man öppnar den på nytt…
Med Nextory så har man tillgång till ett obegränsat antal böcker, men liksom hos Mofibo kan man man kan bara läsa 3 böcker i taget. Uppdatering: Mofibo erbjuder 10 offlineböcker sedan den 7/7 2016.
De påbörjade böckerna kan man också ha i offline-läge, så att de finns nedladdade på telefonen/plattan. Vill man öppna en 4:e bok får man stänga ned en av de tidigare böckerna. Man kan också spara böcker i en bokhylla, så att man kan öppna dem senare. När man är på jakt efter nya böcker så är de kategoriserade och det finns också topplistor som kan vara till hjälp och inspiration.
Exakt hur många böcker som finns hos Nextory är inte så lätt att ta reda på. De tidigare tjänsterna har jag testat genom att söka efter 10 slumpvis valda böcker som jag läste förra året. Här nedan finns en sammanställning över vilka böcker som finns hos Nextory. I mina tidigare jämförelseinlägg (Storytel & Mofibo, Bookbeat) finns motsvarande tabeller för de andra tjänsterna.
Nextory tycks helt sakna böcker på engelska (?); Ingen av de böcker som jag sökte efter finns på något annat språk än svenska i alla fall. I övrigt är utbudet bra, åtminstone med Standard-abonnemanget – samtliga böcker finns faktiskt som antingen e-bok eller ljudbok hos Nextory.
Priset då? Nextory har som sagt 3 olika abonnemang och basutbudet kostar bara 99 kr/mån. Det är billigare än såväl Mofibo som Storytel och Bookbeat. Det är dock ganska uppenbart att utbudet är lite mer begränsat med bas-abonnemanget. Om man vill ha standard-utbudet, som enligt min bedömning matchar ungefär den som Storytel och Bookbeat (och i viss mån Mofibo) kan konkurrera med så får man betala 199 kr/mån, vilket jag personligen tycker är i saftigaste laget. Storytel och Bookbeat tar bara 169 kr för sina abonnemang. Nextorys Premium-abonnemang kostar 249 kr/mån.
Så, vad är mitt intryck av Nextory och hur står sig Nextory jämfört med Bookbeat, Storytel eller Mofibo? Jag tycker att samtliga appar är jämförbara och användarvänliga. Det finns lite skillnader i hur många böcker man kan ha igång samtidigt och hur smidigt det är att växla mellan påbörjade böcker. För den som vill läsa fler än 3 böcker i taget är Nextory (eller Mofibo) inget bra val. I övrigt tycker jag att apparna är ”samma lika”. De viktigaste skillnaderna ligger istället i min mening i utbudet av böcker och i priset. För den som vill läsa böcker på engelska så verkar inte Nextory vara något att ha – jag har inte hittat en enda bok på något annat språk än svenska. I övrigt tycker jag att utbudet är helt jämförbart med de övriga tjänsternas. Utbudet hos Nextory framstår faktiskt som snäppet bättre med standardutbudet. Basutbudet är dock mer begränsat. Priset då? Ja, med basutbudet så är Nextory, som sagt, billigast på marknaden, medan standardutbudet, å andra sidan, kostar mer än alla de tre andra aktörernas abonnemang. Jag skulle inte vilja lägga 199 kr/mån för att läsa böcker på min mobil, faktiskt, så för mig är nog inte Nextory toppvalet, trots allt. Jag kan dock tänka mig att köra ett tag med Nextorys basabonnemang ett tag. Jag har bara provat Nextory under en kort tid och det kan ju hända att jag i praktiken tycker att basutbudet är helt okej. Jag har lite svårt att göra mig en bild av det just nu.
Processen… Även den som inte läser så mycket böcker har förmodligen hört talas om Franz Kafkas Processen. Många vet också vad den handlar om utan att för den sakens skull ha läst den. Det är lite speciellt och också ganska tillfredsställande att faktiskt ha läst den här boken på riktigt. Nu kan jag lägga den till handlingarna. Om jag gillade den? Nej, det gjorde jag nog faktiskt inte.
Jag är inte speciellt förtjust i böcker där innehållet är dolt bakom komplicerad symbolik. Man kan läsa Processen rätt upp och ner. Den handlar alltså om en viss Josef K, som godtyckligt hamnar i en ”process”. Det är fullt möjligt att läsa den precis så och förfasas över den absurda situationen att stå anklagad för ”något” utan att ha någon aning om vad och hur det ska gå att komma ur situationen. Fast boken betyder naturligtvis något mer och scenerna kan naturligtvis läsas på ett annat sätt också. Och jag orkar faktiskt inte ta reda på vad. Förlåt, men jag gör bara inte det. Jag läser på Wikipedia (sad, but true) att ”Den kan läsas som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet, en projicering av Kafkas skuldkänslor inför den juridiska patriarkalism han fostrats in i eller en allegori över hur obegripligt livet är”. Jo, så är det nog.
Personligen tycker jag att boken var rätt seg. Och obegriplig på ett dåligt sätt. Den är uppbyggd som en mardröm och då syftar jag på en verklig dröm: oklara och lösa scener och tankar som inte riktigt hör ihop. Det kan ju t.ex. hända i en dröm att man plötsligt befinner sig på en helt oväntad plats med helt oväntade personer. I boken sker t.ex. ”processen” i något som verkar vara ett vanligt hyreshus där det också bor människor under dagarna. Absurda händelser och personer flimrar förbi i scen efter scen och det är som att ”K” inte bryr sig, bara låter det passera som att han är en passiv betraktare, som om han drömde och det inte spelade någon roll vad som händer.
Jag har svårt att gripas av det här och jag har svårt att få ihop det till något begripligt och att förstå K:s agerande. För mig är det bara knasiga scener staplade på varandra. Som ni säkert vet är folks drömmar bland det absolut mest ointressanta att lyssna på. Det här är som att läsa en sådan redogörelse. Jo, det är faktiskt det.
Boken är egentligen lättläst och det finns ingenting direkt svårt över språket, men ändå finner jag boken lite för tung för min smak. Det här berörde inte mig så mycket som jag hade hoppats på. Visst är slutet otroligt välskrivet och dramatiskt (och berör även mig, mycket!), men transportsträckan dit blev för lång för mig.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en sann klassiker och följa huvudpersonen, K, i en verklig mardröm: plötsligt står han anklagad för ett brott som han inte ens vet om att han har begått.
Betyg: 2+ portvaktare av 5.
Citerat ur Processen
”K. fick per telefon besked om att en mindre rannsakning med honom skulle äga rum nästa söndag. Man gjorde honom uppmärksam på att dessa rannsakningar skulle återkomma regelbundet, kanske inte varenda vecka, men dock tämligen ofta. Å ena sidan låg det i allas intresse att processen raskt slutfördes, men å andra sidan måste rannsakningarna i varje avseende vara grundliga, fastän de på grund av den därmed sammanhängande ansträngningen ändå aldrig fick dra alltför långt ut på tiden. Beslutet om söndagarna som rannsakningsdag hade man fattat för att K. inte skulle bli störd i sin yrkesutövning. Man utgick från att han var med på det, men ville han ha en annan inställelsedag så skulle man gå honom till mötes så gott det gick. Rannsakningarna skulle till exempel också kunna äga rum på natten, men då var väl K. inte pigg nog. Så länge som K. inte hade något att invända mot det, skulle man emellertid låta det bero vid söndagarna. Det var självklart att han måste inställa sig, det behövde man väl inte påpeka för honom. Han fick veta numret på det hus som han skulle infinna sig i, det var ett hus på en avlägsen förortsgata, där K. aldrig hade varit förut.”
Om Franz Kafka och Processen
Franz Kafka (1883 – 1924) var en författare från Österrike-Ungern (nuvarande Tjeckien). Han har skrivit ett stort antal noveller samt tre romaner. De flesta av hans verk gavs ut efter hans död och mot hans vilja av kollegan och vännen Max Brod. Processen skrevs i tio olika anteckningsböcker och pappren ordnade Kafka i olika mappar. Det är därför inte helt klart i vilken ordning avsnitten i boken ska läsas.
Originalets titel: Der prozess (tyska).
Översättare: Ingegärd Martinell.
Utgivningsår: 1925 (första tyska utgåvan, Verlag Die Schmiede), 1945 (första svenska utgåvan i översättning av Karl Vennberg, Wahlström & Widstrand), 2015 (den här utgåvan, Modernista).
Antal sidor: 208.
ISBN: 9789174996203, 9789174996197.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Någon måste ha baktalat Josef K., ty en morgon blev han häktad utan att han hade gjort något ont.
På sin trettioårsdag vaknar K. till den olustiga nyheten att han är häktad. Någon information om vilket brottet skulle vara får han inte. I stället tillåts han att som vanligt gå till sitt jobb på banken, i väntan på ett första förhör. Undan för undan finner K. sitt liv invaderat av antydanden om skuld och straff. I de förtvivlade försöken att kommunicera med myndigheterna får Processen sin oundvikliga gång.
Som ingen annan, varken före eller efter honom, gestaltar Franz Kafka den moderna människans sprattlande inför Lagen som ren idé, Lagen som begär. Påbörjad samma år som första världskrigets utbrott 1914, och postumt utgiven 1925, räknas Processen till 1900-talets allra största klassiker.”
När jag såg boken Mormors mat så påmindes jag om att jag också har några riktiga klassiker i min kokbokshylla. Mormors mat är en relativt ny kokbok, där författaren har sammanställt recept av riktiga husmanklassiker. Jag är inte så mycket för husmanskost och jag lagar inte mat med kött i, så den typen av böcker är inte riktigt någonting för mig. Jag gillar idén ändå! Det finns ju så många kokböcker om andra länders kök, men det finns inte så många böcker som handlar om klassiska ”svenska” rätter.
Mormors mat av Maria Holm och Bo Lundberg
Hur som helst: jag har som sagt några äldre kokböcker hemma och de är ju bra på sitt sätt. Om inte annat är de väldigt dekorativa. 🙂 Billig mat ät den roligaste. Här ges alltså tips på budgetmat anno 1918. Det är faktiskt inte så konstiga tips som man kanske kan tro. Det finns en del ”falsk” mat, typ ”falska fläskkotletter” och ”falsk kaviar”, men det mesta är helt enkelt vanlig husman. Bland mina andra old school-kokböcker finns också Kokbok från Göteborgs skolkök jämte födoämneslära och Escoffiers stora kokbok. Jag har inte lagat mat från någon av dem! Men man borde kanske laga något från Escoffier. Han var tydligen en fransk mästerkock!
Kokfrån från Göteborgs skolkök jämte födoämneslära, Billig mat och Escoffiers stora kokbok
Några kokböcker som jag har lagat desto mer ur är mina kokböcker med vegetarisk mat. Jag har ett helt gäng som jag har bloggat om i andra inlägg (inlägg 1, inlägg 2). Favoriten just nu är Mera vego, som innehåller väldigt många bra vardagsrecept, d.v.s. snabblagade och goda grejer. Jag hade tänkt blogga lite mer om den här boken sedan. Jag tycker också hemskt mycket om Bonniers vegetariska kokbok, som innehåller lite mer kalasmat. Egentligen gillar jag samtliga av mina vegetariska kokböcker. Jag lagar ofta mat från dem. 🙂 Green kitchen stories och Grönt har förärats egna inlägg.
Vegetariska kokböckerVegetariska kokböcker
Några andra böcker som tar upp en hel del plats är mina böcker om glutenfri bakning, kakor & godis och hälsa.
Glutenfria kokboken, Sju sorters kakor, Julgodis, Glutenfritt är gott och Supermat
Glutenfria kokboken är kanon. Den innehåller pålitliga recept på glutenfria semlor, tårtbottnar, pajskal etc. För den som liksom jag är glutenintolerant så är det ju tyvärr välkänt att det inte är det enklaste att baka med glutenfria mjölsorter och mjölblandningar. Det brukar bli både platt, smuligt och allmänt kasst. Med Glutenfria kokboken brukar det ofta bli ett bra resultat, ändå. Glutenfritt är gott har jag inte hunnit utforska lika mycket. Det är inte en grundkokbok på samma sätt, utan det är mer en receptsamling. Några grejer har jag gjort ur den i alla fall och det har blivit bra! Bland annat har jag gjort maränger. De är ju naturligt glutenfria såklart, men ändå.
Sju sorters kakor är en sann klassiker. För mig som glutenintolerant så är det allra, allra mesta oätligt. Hehe. Men det finns ett och annat recept som funkar även för mig! Och det är ju en kul bok att ha hemma! Jag skulle nästan vilja ha nyutgåvan också… 🙂
Gottegris som jag är så har jag också en hel bok med julgodis (och typ triljarders till recept i datorn). Gott, tycker jag! För att balansera har jag också boken Supermat, som handlar om nyttig mat. 😉 Jag gillar egentligen inte den här typen av populärvetenskapliga böcker som lanserar någon slags kosthållning man borde förhålla sig till. Det finns så många olika rön när det gäller kost och hälsa och själv förespråkar jag nog Livsmedelsverkets råd egentligen. Men den här boken är inte helt koko. Den handlar om antioxidanter och vilka livsmedel som innehåller mycket av dem. Att maximera sitt intag av antioxidanter kan ju aldrig vara fel!
Slutligen: självklart har jag även Vår kokbok hemma. Vilken klassiker! Jag fascineras över att den innehåller ”allt”, även hur man tillagar pasta. Haha.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
