• Nåd & onåd

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Nåd & onåd är en diktsamling som utspelar sig i staden och runt stadens invånare, som här ofta refereras till som ”idioter”, så som de kanske uppfattas när de endast är en del i en anonym massa och andra bara strömmar förbi, tränger sig förbi. Klass och människors olika livssituationer lyfts fram i Nåd & onåd och många av dikterna handlar om konsumtion, denna meningslösa konsumtion; ett ämne som är lika hett (kanske hetare?) nu som när den här diktsamlingen kom ut första gången 1989. Dikterna känns extremt mycket vardag och innehåller igenkännbara referenser och karaktärer. Det gör dikterna väldigt lättillgängliga, faktiskt. Som alltid uttrycker sig Bodil Malmsten exakt och lekfullt på samma gång. Jag tycker riktigt mycket om Nåd & onåd. Den är rolig och tragisk på samma gång och det finns en skön rytm i dikterna.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättillgänglig diktsamling om staden och dess konsumerande invånare, som allt för ofta bara uppfattas som en skock idioter.

    Betyg: 4+ köpcentrum av 5.

    Citerat ur Nåd & onåd

    ”TYSTNAD
    före demonstration – den store gubben
    som skall demonstrera svårtytt redskap avsett
    för att sammanfoga någonting som gått isär och
    sönder söndrats –

    TYSTNAD
    för demonstration nu

    PÅ MINUTEN
    MISTER MINIT
    TYST MINUT

    SORG en sådan sorg i centrum

    Handla eller inte handla varje dag den andra lik
    en sådan sorg –
    slit hjärtat ur mig
    släng det i en frysdisk
    En sådan sorg”

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Om Bodil Malmsten och Nåd & onåd

    Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.

    Utgivningsår: 1989 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
    Ingår i: Samlade dikter.
    Antal sidor: 88.
    ISBN: 91-0-047741-9, 9789100158187.
    Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
    Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaffrån 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
    En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
    Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”


  • Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

    Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

    Jahapps. Semestern är slut. Jag har haft tre superhärliga veckor då jag har hunnit göra det mesta av det jag gillar. T.ex. träffat vänner och mina nära & kära och bara tagit det lugnt! Jag har sprungit också. Varit i mina hemtrakter. Gjort små utflykter. Till och med tagit ett dopp i ett fullkomligt svinkallt hav! Spelat krocket. Så mycket bilder har jag tyvärr inte lyckats samla in. Synd att man ska vara så världssämst på att fota, särskilt när man glömmer bort telefonen (min enda kamera, hehe) i något hörn. En av få bilder jag samlade in var en kass bild på smultron?! Okej. Tur att man är bokbloggare och inte livsstilsbloggare. 😉

    Smultron
    Smultron

    Jag är inte direkt deppig över att jobbet börjar igen. Jag är riktigt peppad faktiskt! Förhoppningsvis blir det ju också soligt och nice på helgerna. Det finns mycket sommar kvar att ta tillvara på. 🙂

    Något som kommer tillbaka så smått nu är i alla fall mina vardagsrutiner. Då kanske jag hinner läsa lite mer. 😉 Jag har hunnit en bit till i Strändernas svall, som jag rapporterade om här om veckan. Innan september ska den väl vara klar. 😉


  • Fin framsida: Politiska fiktioner

    Fin framsida: Politiska fiktioner

    Jag har aldrig läst något av Joan Didion, men jag måste säga att jag tycker att framsidan till Politiska fiktioner, som kommer på svenska i höst, är otroligt fin. Det är lite Andy Warhol-känsla, popkonst. Härliga färger är det också. Fullträff!

    Politiska fiktioner av Joan Didion
    Politiska fiktioner av Joan Didion

    Innehållet? Jag har inte läst den, men det är alltså en essäsamling om den amerikanska politiska processen. Det ligger helt rätt i tiden att ge ut den, med tanke på det stundande presidentvalet och all debatt. Även om boken i och för sig gavs ut i USA redan 2001. Om jag ska läsa något av Didion kommer jag dock troligast att börja med den självbiografiska boken Ett år av magiskt tänkande. Det känns mer som en bok för mig på något sätt.


  • Hundra omistliga ting

    Hundra omistliga ting
    Hundra omistliga ting av Lucy Dillon
    Hundra omistliga ting av Lucy Dillon

    Gina är nyseparerad och måste plötsligt tränga in sig själv och alla sina prylar i en liten lägenhet. Det blir startskottet för ett projekt som hon kallar för ”hundra omistliga ting”. Hon bestämmer sig för att gå igenom alla prylar hon äger och enbart spara 100 ting från sitt tidigare liv. Efter det ska hon göra en riktig nystart och bara fylla livet med nytt. Projektet går ”sådär”. Vad gör man med gamla kärleksbrev från första kärleken till exempel; han som hon inte har haft kontakt med sedan en olycka skiljde dem åt? Att gå igenom prylarna väcker minnen och många av de är smärtsamma. Cancer, förlorade föräldrar, första kärleken, äktenskapet som gick i kras, husdrömmarna, barnen som hon aldrig har skaffat… Det blir en lång inre resa för Gina.

    Samtidigt tar hon sig an ett nytt projekt på jobbet. Hon är egen företagare och har som affärsidé att projektleda byggprojekt åt människor som vill ha hjälp med att bygga om och inreda sina hus. Nu blir hon kontaktad av ett par som vill rusta ett vackert K-märkt hus. Det råkar vara det hus som hon och hennes ex-make drömde om att få köpa. Nu blir hon istället involverad i projektet att förvandla huset åt ett annat par. Mannen i paret är den som är mest engagerad. Det visar sig snabbt att han och Gina har mycket gemensamt. Att det uppstår känslor är naturligtvis extremt förutsägbart. Det enda som förvånar mig är hur länge författaren drar ut på det. 😉

    En annan kille som oväntat gör entré i Ginas liv är en övergiven greyhound som blir dumpad hemma hos henne av en fräck cykeltjuv. Gina har ingen plan på att bli hundägare utan gör sitt bästa för att lämna ifrån sig hunden till polisen, men av olika orsaker blir den kvar och det visar sig att den behöver Gina och att Gina, utan att hon kanske riktigt förstår det själv, behöver den.

    Hundra omistliga ting är en mysig och varm feelgoodberättelse. Författaren lyckas pressa in många ämnen utan att det blir rörigt. Här trängs den förutsägbara kärlekshistorien och sidospåret med hunden med berättelsen om hur det kan vara att drabbas av cancer och att då inte bara stå inför en tuff behandling utan att också behöva grubbla över barn och de framtida chanserna att bli förälder. Boken handlar om vänskap, föräldraskap, familjehemligheter, husrenoveringar, driva eget företag… Dillon gör det också spännande genom att dra ut på vad som egentligen hände mellan Gina och hennes första kärlek.

    Boken rymmer helt klart mycket – och det tycker jag är bra. Den här typen av böcker kan bli påfrestande tunna om författaren faller för frestelsen att fokusera för mycket på den förutsägbara lovestoryn som är ett obligatoriskt inslag i genren. Här blir det istället en fin och engagerande berättelse. Trots att jag är kattmänniska är det i någon mening hunden som berörde mig mest och då saknas det alltså inte andra berörande ämnen. Jag älskar berättelser om djur och vad djur kan tillföra här i livet och det märks att Dillon älskar hundar.

    Vad jag annars tycker bäst om i den här boken är huvudpersonerna. Det är så fina, roliga och härliga människor att jag skulle vilja ha dem som kompisar. Jag hade gärna velat läsa mer. Det kändes så trist att boken tog slut!

    Ja, jag gillade verkligen den här boken. Den är avkopplande och lättläst. Lyssnar man på ljudboken får man njuta av en uppläsning av Anna-Maria Käll, som faktiskt är en av mina favorituppläsare. Hon lyfter faktiskt boken ett snäpp, tycker jag! Någon som också gillar boken, om man får tro blurben på framsidan, är författaren Jojo Moyes, som bland annat är känd för romanen Livet efter dig. Den som gillar Jojo Moyes böcker borde absolut ge Hundra omistliga ting en chans. Det är en bok i samma stil och en riktigt lyckad sådan.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en värmande, avkopplande och engagerande berättelse om nyseparerade Gina och hennes inre resa när hon börjar rensa bland sina saker och påminns om gamla kärlekar, cancer och andra tuffa ämnen. Gillar du Jojo Moyes så kommer du förmodligen älska den här. Förstår du glädjen av att ha ett djur i sitt hem så är det ett plus.

    Betyg: 4+ spektakulära lekstugor av 5.

    Om Hundra omistliga ting och Lucy Dillon

    Lucy Dillon (född 1974) är en brittisk författare som skriver romantiska feelgoodberättelser. Hon debuterade 2008 med The ballroom class (Tango för vilsna själar). Hennes senaste bok på svenska är När livet börjar om. Lucy Dillon har en hemsida, twittrar under @lucy_dillon, instagrammar under @lucydillonbooks och har en fansida på Facebook.

    Originalets titel: A hundred pieces of me.
    Översättare: Ann Björkhem.
    Uppläsare: Anna-Maria Käll.
    Utgivningsår: 2014 (första brittiska utgåvan, Hodder & Stoughton), 2015 (första svenska utgåvan, Forum), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
    Antal sidor: 487 (ca 17 h lyssning).
    ISBN: 9789137142425, 9789176470145.
    Andras röster: Boktokig, Dolas bokblogg, Cattis boktips, Endast eböcker, Kattugglan, Och dagarna går.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    Brev från den enda man hon någonsin älskat.
    Ett minne från fadern hon egentligen aldrig lärde känna.
    En blå glasvas som fångar ljuset en grå dag …

    Gina Bellamy börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är. För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter.

    Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.

    Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen. Och när kärleken åter finns inom räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick av lycka.”


  • Höstens böcker del III

    Som jag redan har varit inne på så bjuder hösten på så många spännande böcker att de inre rymdes i ett inlägg. Jag har redan listat de som jag längtar efter mest och ytterligare några efterlängtade böcker. I det här inlägget kommer en drös böcker som känns kul, men som jag kanske inte kommer att kasta mig över omedelbart, ärligt talat. Hur ska man hinna läsa allt nytt?  😮

    Det känns i alla fall skoj att Snabba cash kommer i en snygg nyutgåva. Jag vet att man antingen gillar eller ogillar Jens Lapidus lite hackiga och kantiga berättarstil, men jag gillar den. Massor! Snabba cash var en bok som jag hade svårt att sluta lyssna på. Jag tycker att det är en kanonbra deckare. I höst kommer alltså en specialutgåva ”…med personliga kommentarer av Jens Lapidus och utvalda gäster som Sofi Oksanen, Katarina Wennstam, Christoffer Carlsson och Jan Gradvall. Boken innehåller dessutom en karta över intrigens Stockholm, recensioner plus Lapidus egen ordlista med slanguttryck som ursprungligen skrevs till alla utländska översättare.”

    Snabba cash (xl) av Jens Lapidus
    Snabba cash (xl) av Jens Lapidus

    I höst kommer också nytt från nobelpristagaren Patrick Modiano: Villa triste. Jag tyckte om Lilla smycket av samma författare, men jag inser att jag förmodligen borde läsa de två (!) outlästa Modiano som jag redan har hemma innan jag lånar/köper Villa triste. Nåja. Kul att ha en liten pärla som väntar någon gång i framtiden.

    Villa Triste av Patrick Modiano
    Villa Triste av Patrick Modiano

    Elsie Johanssons böcker om Nancy tycker jag väldigt mycket om (men jag har nog inte läst alla, kommer jag på nu?!). Med sin uppväxt, som barn till statare, så tror jag nog att hon har mycket att berätta om sitt liv. I höst kommer biografin: Riktiga Elsie. Den vill jag läsa någon gång!

    Riktiga Elsie av Elsie Johansson
    Riktiga Elsie av Elsie Johansson

    Jag är inte jordens hiphopfan, men Petter Alexis Askergren tycker jag verkar vara en hemskt sympatisk person. Han är en bra läsfrämjare, för han tar ofta chansen att inspirera unga till att läsa. Och det är ju bra! I höst kommer boken Remix där han har bjudit in olika kreativa personer till att tolka hans texter. Kul grej!

    Remix av Petter Alexis Askergren
    Remix av Petter Alexis Askergren

    Jag måste erkänna att jag inte föll pladask för snackisen Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, även om jag tyckte att den var välskriven och att bådeskildringen av fattigdomen i Neapel och vänskapen mellan det två huvudpersonerna var intressant. Jag kanske inte hör till dem, men jag gissar att många kommer att kasta sig över del två i serien: Hennes nya namn. Jag kommer säkert också att läsa klart hela serien. Någon gång. 😉

    Hennes nya namn av Elena Ferrante
    Hennes nya namn av Elena Ferrante

    Ian McEwan brukar skriva tankeväckande små böcker. I Hetta skriver han t.ex. om klimatfrågan och i Domaren om barn och religion och etiska dilemman. I höst kommer Dagdrömmaren. Det är en barn- och ungdomsbok, faktiskt, men säkert läsvärd även för vuxna(?)!

    Dagdrömmaren av Ian McEwan
    Dagdrömmaren av Ian McEwan

    Fredrik Backman har ju skrivit ett gäng älskade feelgoodböcker. Min favorit är Min mormor hälsar och säger förlåt. Resten av Sverige håller nog En man som heter Ove för hans bästa (jag tycker också om den!). I höst kommer Björnstad. Det verkar vara en något annorlunda bok jämfört med hans tidigare feelgoodböcker. Det är en bok om en stad och ett hockeylag. Förlaget skriver: ”Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste och mest ambitiösa roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.”. Jag är mycket nyfiken!

    Björnstad av Fredrik Backman
    Björnstad av Fredrik Backman

    Slutligen: jag har haft en period när jag slukade nästan allt av Jonas Gardell. Jag tycker att han är en fenomenal författare. Han skriver som ingen annan om ensamhet och utanförskap. I höst kommer boken Bara på besök, som han har skrivit tillsammans med fotografen Stellan Herner. Det är alltså en fotobok från böcker och föreställningar. Känns som en bok jag vill bläddra igenom!

    Bara på besök av Jonas Gardell och Stellan Herner
    Bara på besök av Jonas Gardell och Stellan Herner

  • Tiden läker inga sår

    Tiden läker inga sår

    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand
    Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand

    Ethel, Dorotea och Maggan är tre damer i 70-årsåldern. En gång i tiden var de en trio som värderade sin vänskap mycket högt. Genom uppväxten, kärlek, sorg, smärta, allt, håller de ihop. Sedan splittras de plötsligt och kommer att leva sina liv på helt skilda håll. Nu, många år senare, skickar Dorotea ett brev till sin barndoms bästisar. Hennes dotter är allvarligt sjuk och nu måste de tre före detta vännerna träffas igen. Gamla familjehemligheter och sorger rivs upp när de tre damerna återses och konfronteras med de val de gjorde i ungdomen. Av bara farten rycks deras närmsta, män och barn, med i allt som uppdagas.

    Boken är tänkt som en fin feelgood om vänskap och kärlek. Tyvärr kan jag inte påstå att boken berörde mig ett dugg. Det är alldeles för mycket klyschor och floskler. Jag tycker faktiskt att den är rätt patetisk. Förlåt, men det är bara så. Den neurotiska kvinnan som luktar på lavendel för att bli lugn, små citronfjärilar som fladdrar omkring, den ytliga överklasskvinnan som har en usel kontakt med sina barn, den bitchiga svärdottern, kvinnan som städar hysteriskt för att bli av med sin ångest. Det är bara för mycket. Det känns som att författaren har en tydlig bild av vilka människor och känslor hon vill måla upp, men gestaltningen blir bara platt. Det mesta i boken känns sökt, konstruerat och inte speciellt trovärdigt. Boken är heller inte skriven med någon större finess utan innehåller mest dialog. Nej, det här var en riktig besvikelse. Jag tycker tyvärr att den var ofrivilligt komisk snarare än gripande.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst och förutsägbar berättelse om kärlek och gammal vänskap.

    Betyg: 1 sommarstugor av 5.

    Citerat ur Tiden läker inga sår

    ”Maggan lyssnade på sorlet nerifrån och tittade på gökuret. När fem minuter gått steg hon ut på trappan. Hon lät vänster hand glida längs trappräcket medan höger hand höll upp den långa kjolen så att hon inte skulle snubbla. När hon hade tre trappsteg kvar lyfte hon blicken mot gästerna och tryckte dramatiskt handen mot bröstet i en gest av förvåning och uppskattning. Precis som hon övat. Leendet fick hennes dotter Desirée att rygga tillbaka. Maggan hoppades att rörelsen undgick gästerna. På sista trappsteget stannade Maggan och tog emot det glas Ivan räckte henne. Sedan lyfte hon det i en tacksam skål. När hon förde glaset mot sina rödmålade läppar såg hon Desirée himla med ögonen. Himla du, tänkte Maggan, du är bara avundsjuk.”

    Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand
    Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand

    Om Caroline Säfstrand och Tiden läker inga sår

    Caroline Säfstrand är en svensk författare. Hon debuterade 2014 med romanen Om du bara visste. Hennes senaste bok är Tiden läker inga sår. Caroline Säfstrand har en hemsida.

    Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Massolit).
    Antal sidor: 302.
    ISBN: 9789187783814.
    Andras röster: Bokpool, Boktokig, Och dagarna går.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Ett misslyckat luciafirande 1951 gör att Ethel, Dorotea och Maggan ingår en vänskapspakt. Senare får en livsavgörande händelse dem att bryta pakten och säga upp bekantskapen. Dorotea gifter sig med Börje, och förtränger det förflutna genom maniskt städande. Den tjusiga Maggan hittar esteten Ivan och lever till synes ett drömliv, men blundar för hemligheten bakom dörren. Ethel väljer en bohemisk ensamhet som gör relationen till son och svärdotter komplicerad.

    När Maggan firar sin 70-årsdag dyker ett handskrivet brev från Dorotea upp och förstör stämningen. Ethel, som befinner sig i ett litet stenhus några kilometer bort, får ett likadant brev. De måste träffas igen. Konsekvenserna av det val de en gång gjorde påverkar inte bara dem själva, utan även deras närmaste. Nu kan de inte längre dölja sin hemlighet.”


  • Vad är det för fel på Tierp? – om små orter i litteraturen

    Vad är det för fel på Tierp? – om små orter i litteraturen

    Berättelser kan utspela sig var som helst: i påhittade världar, på andra planeter, utomlands, i Sverige, i stan, på landet. Ibland är det av underordnad betydelse var boken utspelar sig. Ibland är det en bärande del av berättelsen. För mig, som har levt hela livet i Sverige, är det extra spännande när böckerna utspelar sig i olika miljöer i mitt hemland. Inte minst tycker jag att det är intressant med skildringar av småstaden, eftersom jag själv växte upp i en sådan miljö. Det saknas inte små orter i litteraturen.

    Jag tycker exempelvis att Engelsforstrilogin vinner på att utspela sig i en bruksort. Hur många fantasyböcker utspelar sig i en sådan miljö liksom? Man kan göra mycket intressant av den kombinationen: småstaden och fantasy, vilket Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren helt klart visade med sin fina trilogi. Det blir lite extra intressant när tonårsproblem möter demoner som möter småstadsmentalitet.

    I Den andra kvinnan, en roman som jag läste mer nyligt, lever bokens huvudperson i Norrköping, en stad som är för liten för henne och hennes drömmar. Jag vet inte om Norrköping kvalar in som småstad i och för sig. Det är trots allt en stad med närmare 100 000 invånare. Haha. Boken hade förmodligen kunnat utspela sig i någon annan mindre stad, men valet föll på Norrköping, kanske för att författaren, Therese Bohman, växte upp i Kolmården, som inte ligger långt därifrån. Bohman skriver om den övergivna hamnen och om stadens uteställen, som försöker att ge en air av sofistikerad storstad, men som inte lever upp till det. Det är både ett lite elakt och ett ändå varmt porträtt. Boken slutar faktiskt med en slags försoning.

    Kalmars jägarinnor är en annan briljant bok om småstadsliv och att växa upp. Den har faktiskt flera likheter med Den andra kvinnan, inte mint det poetiska språket. I Kalmars jägarinnor är det (surprise!) Kalmar (med typ 40 000 invånare, så det kanske inte heller är en småstad?!), som är den mindre staden där boken utspelar sig. Bokens huvudpersoner är ett tjejgäng som är så uttråkade att de fördriver tiden med att göra knäppa, småkriminella grejer. Kalmar är alldeles för litet, dess invånare alldeles för små och ointressanta, men de har varandra och utanförskapet.

    Det saknas inte mindre svenska städer i litteraturen, både påhittade (som Engelsfors) och verkliga. Det finns ju också väldigt många små städer att välja på om man vill att berättelsen ska utspela sig i en sådan miljö. Med det sagt har jag observerat en sak: Tierp förekommer mer än en gång i böcker. Det här är alltså en tätort med cirkus 5500 invånare. Jag har själv varit där ett antal gånger och tycker att det är en mysig stad. Så varför just Tierp? En bok som jag läste för länge sedan och knappt kommer ihåg är Coola krogen, som handlar om en Tierptjej som tycker att Tierp är en outhärdlig håla och som därför flyttar till Stockholm. I höst kommer David Batras humorbok Nu är toan i Tierp i invigd. Den handlar om ”riktigt små nyheter”. Det är ju lätt att förlöjliga småstadens små nyheter som det rapporteras om i brist på större grejer, vilket Batra har snappat upp. Jag är inte bättre själv än att jag garanterat kommer att bläddra igenom boken och skratta våldsamt åt den. Gudarna av Elin Cullhed är en hyfsat ny bok som handlar om tre 16-åriga tjejer i Tierp. Jag har inte läst den, men den verkar vara lite åt samma håll som Kalmars jägarinnor. Poeten Kristina Lugn är född i Tierp och pratar ibland skämtsamt om denna uppländska ort. Hon har sagt att skatorna flyger upp och ner över Tierp för att slippa se. Jag kanske har en viss blick för Tierp eftersom jag har växt upp i Uppland och har släkt inte långt från Tierp, men jag tycker faktiskt att det är lite mycket Tierp i böckerna. Förklara varför, tack! Man hade ju lika gärna kunna skriva om… Grums? Lycksele? Osby?

    Coola krogen av Lena Kallenberg
    Coola krogen av Lena Kallenberg

    Nu är toan i Tierp invigd av David Batra
    Nu är toan i Tierp invigd av David Batra

    Gudarna av Elin Cullhed
    Gudarna av Elin Cullhed

    En annan fråga har också utkristalliserat sig medan jag har skrivit det här inlägget: vilka är de ”positiva” berättelserna från småstäderna? De som inte handlar om människor som drömmer sig bort, unga människor som känner sig instängda och vill någon annanstans? Finns det någon bok om människor som lever och trivs på en mindre ort? Jag kan inte komma på någon!


  • Hejdå dator, vi ses snart igen, hoppas jag

    Hejdå dator, vi ses snart igen, hoppas jag

    Vet ni vad det här är?

    Trasig dator

    Jo, det är en tejpbit som provisoriskt håller ihop min dator eftersom en plastbit som håller ihop gångjärnet har gått av på ena sidan. Hela datorn håller nu på att falla isär i två delar. Jodu. Jag ville inte tro att det var sant först. Datorn är inte ens 2 år, så det är garanti kvar och jag hoppas därför på att få den lagad eftersom det är ett uppenbart fabrikationsfel. Datorn har mestadels stått uppställd på mitt skrivbord. Att en dator för typ 11-12 tkr kan hållas ihop med en dålig plastbit känns närmast otroligt. Det är en mycket bra dator i övrigt. Hög prestanda. Men i två delar gör den inte mycket nytta.

    Nu vet ni. Jag är inte beroende av datorer liksom, men det är klart att det känns ovant att vara utan min fina lilla laptop, särskilt eftersom jag använder min dator så mycket (till att hålla kontakt med nära & kära, blogga, greja med foton, spela musik, spela…). Det är min bästa pryl, som jag helst vill pyssla lite med varje dag. Nu får jag vackert invänta strul med en eventuell reparation etc. Mitt bloggande lär ju inte hålla samma tempo som vanligt. Jag känner mig redan superuttråkad. Att blogga är typ det roligaste man kan greja med när man vill göra något kreativt och pyssligt. I alla fall om ni frågar mig, som är helt oduglig när det gäller hantverk, slöjd, DIY… Tondöv är jag också (min sambo, som är musiklärare, hävdar att jag inte alls är tondöv, men omusikalisk är jag tyvärr, trots att jag älskar musik!).

    Men vem vet. Kanske hinner jag läsa en och annan bok istället? Kanske är min dator tillbaka innan jag hinner blinka. Who knows?

    Håll en tumme för att jag i alla fall får den lagad inom rimlig tid. Jag är så förbannat osugen på att köpa en ny redan.


  • Paddan & branden

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Den tredje diktsamlingen i Bodil Malmstens Samlade dikter är Paddan & branden från 1987. Den börjar med dikter om en änkling i Södra Norrlands fjälltrakter & inland. Det är både dikter om att förlora en närstående och att vara ensam på landsbygden. Malmsten skriver om de rejäla fruntimmer som sliter på sina gårdar, men också om att vara en ensam, äldre man som plötsligt ska sköta gården och hushållet själv. Det är både sorgligt och lite tragikomiskt mitt i alltihop. Malmsten är finurlig och hittar alltid rätt ord. Ibland uppfinner hon nya ord. BlodplättspaltarSvensktoppsenkelt.

    Boken fortsätter sedan med dikter om att leva i fosterhem och att inte känna tillhörighet. Det här är Paddan & brandens mest berörande och brännande dikter, kanske för att det blir så uppenbart att Malmsten skriver om något som hon har upplevt själv. Malmsten spenderade sina första år i Södra Norrlands fjälltrakter & inland, som hon själv brukade kalla det, men växte sedan upp i fosterhem i en tillvaro som förmodligen inte var alltför munter. Vid sjutton års ålder gjorde hon ett allvarligt försök att avsluta sitt liv. Bakgrunden till den desperata hopplöshetskänsla som måste ha drabbat henne i tonåren märks i dessa dikter och även sjukhusvistelsen som följde, för den delen.

    Avslutningsvis diktar Malmsten om Paddan & branden, som fått ge namn åt boken. En herrgård brinner ner, en padda överlever. Jag har svårt att tolka symboliken, som Malmsten garanterat har haft i åtanke. Visst är det väl dikter om klass, men det är inte dikter som är lika rakt på sak som dikterna i bokens första hälft.

    Hur som helst så tycker jag verkligen om den här boken. Malmsten har alltid imponerat med sin exakthet och förmåga att hitta precis rätt ord för att sätta rätt stämning. Här skriver hon också mycket personligt och berörande om några tunga ämnen. Fint, sorgligt, tragikomiskt.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill njuta av Bodil Malmstens precisa och perfekta formuleringar i några av hennes mest personliga och berörande dikter.

    Betyg: 4+ herrgårdar av 5.

    Citerat ur Paddan & branden

    Ur ”Arv från ett fosterhem”:

    ”Man ärver ingenting utom det här:
    att man inget har & man ingen är

    Man vet att man enbart hör
    Hemma
    Utanför
    Till den dag man dör
    Man vet att man vet hut
    Tills alltihop är slut
    Se men inte röra
    Inget kunna göra
    Men höra
    Publiken
    Musiken
    Ifrån sitt utanför
    Där man hör
    Hemma
    För
    Hut går alltid hem
    Man vet aldrig till vem”

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Om Bodil Malmsten och Paddan & branden

    Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.

    Utgivningsår: 1987 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
    Ingår i: Samlade dikter.
    Antal sidor: 82.
    ISBN: 91-0-047171-2, 9789100158187.
    Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
    Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
    En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
    Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”