Nu har jag haft Instagram i cirkus 1,5 år och har bloggat sedan långt innan ordet blogg uppfanns. Jag har redan skrivit lite om hur jag började blogga. Men idag tänkte jag skriva lite om blogg vs. sociala medier. I våras blev jag intervjuad av lokaltidningen Folkbladet och en fråga som jag fick var om jag upplever att bloggen ”är död” och att alla håller på med Instagram istället.
Svaret på den frågan är nog både ja och nej, tänker jag. Det finns en viss kategori människor som har testat det här med bloggande och som inte har fastnat, kanske för att det visade sig ta mer tid än vad hen hade trott, kanske för att ämnena att blogga om började ta slut, kanske att hen tappade lusten. De människorna hänger säkert på Instagram idag och många av dem har säkert väldigt många följare. På Instagram är det möjligt att snabbt posta inlägg och man behöver inte planera eller fundera så mycket (många driver förstås sina Instagramkonton på ett väldigt seriöst sätt och lägger ner oerhört mycket tid på att arrangera och fotografera, men alla gör ju inte det). Instagram (och till viss del Facebook) är på många sätt ett bättre ställe att hänga på om man vill dela med sig lite av sin vardag. Jag vet inte om någon har räknat på det, men jag tror absolut att antalet personliga bloggar har minskat i takt med att Instagram har växt.
Men att bokblogga är faktiskt något annat. Visst lägger jag upp boktips och instagrammar om det jag läser, men det är inte samma sak som att blogga. På bloggen fokuserar jag på texten. Inte för att mina inlägg är skrivna med någon större konstnärlig ambition. Hehe. Men jag finner det svårt att sammanfatta en hel bok och vad jag tyckte om den i några meningar, som man kanske behöver göra på Instagram. Då skriver jag hellre ett helt inlägg. Mycket av det jag delar med mig av på bloggen har heller inget speciellt ”bäst före”-datum. Det finns många som hittar till gamla inlägg i arkivet och uppenbarligen får ut någonting av dem. Inlägg om gamla klassiker och mina inlägg där jag jämför olika appar för ljudböcker är exempel på inlägg som många läser trots att jag skrev dem för år eller månader sedan. På Instagram hade de försvunnit ”för evigt” i flödet. Bloggen ger möjlighet att bygga upp en annan struktur och det tycker jag kan vara en fördel när jag skriver om böcker.
Så nä, jag tycker inte att bokbloggen är död. Som besökare skulle jag inte i första hand gå in på Instagram för att hitta boktips eller läsa om böcker eller författare. Då går jag hellre in på bloggar. Instagram fyller en annan funktion för mig. Instagramkonton med tema böcker ger mig mer slumpartad inspiration. Jag scrollar förbi bilder, men ska jag vara ärlig så ägnar jag ingen jättelång stund åt att läsa. Jag skulle aldrig läsa en hel ”bokrecension” på Instagram. Faktiskt.
En grej existerar dock inte längre på bloggar. Och det är kommentarsfältet. Visst har jag en del besökare som kommenterar, men det rör sig inte om många personer per vecka. Det är på Instagram, Facebook och Twitter som jag verkligen märker att det finns folk som läser det jag skriver. Det är där samtalet pågår. Och jag kan förstå det. Orka gå in på en blogg, ange sitt namn och e-post etc. och sedan komma ihåg att gå tillbaka och kolla om någon kanske har svarat! Det funkar inte så längre. Det är nog också en ytterligare aspekt till att många har gett upp sina (personliga) bloggar. Det är ju roligare att skriva om man märker att någon läser (fakiskt). Och bloggar kommer ju sällan med ett vettigt kommentarsfält eller en gillaknapp.
Det är främst för samtalet som min blogg också finns på Instagram, Facebook och Twitter. Nu finns det väl just inget material på någon av de kanalerna som inte också finns på bloggen, för jag är så lat att jag mest länkar till bloggen på sociala medier. 😮 Men i alla fall.
Jag ser i alla fall inte det som att bloggen är död, men jag ser att det är ett forum som är något annat än vad det var för några år sedan.
Visste ni att det finns ljudböcker på Spotify? De är inte många, men det finns faktiskt en del titlar. Framför allt det finns det böcker på engelska, men det finns också några svenska böcker. Som jag bloggade om redan för typ fyra år sedan så finns det t.ex. ett antal noveller från förlaget Novellix på Spotify. Både Novellixböckerna och andra ljudböcker hittas enklast om du klickar på ”Tal” under ”Genrer och teman”.
Här om veckan såg jag också på någon blogg (minns inte vilken längre!) att Tove JanssonsMuminböcker också finns på Spotify. De har säkert funnits där längre, men de hittas inte under ”Tal” och de har därför gått mig förbi. Jag har läst några böcker av Jansson, bland annat Sommarboken, men Muminböckerna har till stor del jag olästa. Jag har tänkt så många gånger att jag ska läsa dem. Varför inte lyssna känner jag nu! 🙂
I diktsamlingen Landet utan lov smattrar samtidsreferenserna oroligt över raderna. En kvinna står framför ett skyltfönster till en djuraffär. Det är en vanlig dag, men reklam, bostadsräkningar, maken, skräckfilm, självmord, mord far fram över sidorna. Eller så står hon egentligen bara där och studerar ”En liten pyramid av råttor sover; travade mot glaset; En liten pyramid av ben och bisampäls”.
För mig är det inte självklart att tolka vad den här dikten egentligen handlar om, men jag rycks med av rytmen, oron, och jag älskar hur Malmsten petar in varumärken, filmer och kändisar i var och varannan rad. Det är en snärtig och underfundig diktsamling och en av de kortare i samlingen Samlade dikter. Läsvärd!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en snärtig och underfundig dikt som är rikt kryddad av samtidsreferenser.
Betyg: 4 skyltfönster av 5.
Citerat ur Landet utan lov
”Det är en vanlig dag jag
studsar på en Duxmadrass från Twin Peaks
Gymnastikskor Nike Air
Just do it
Inbyggd luftkudde
Jad studsar till en sång i MTV för Levis
Should I stay or should I go
Quality never goes out of Style
Jag måste gå
till brevlådan den blå den gula
Det är någonting jag måste posta
Påskkort
Självdeklarationen
Bostadsräkningen”
Om Bodil Malmsten och Landet utan lov
Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.
Utgivningsår: 1991 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
Ingår i: Samlade dikter.
Antal sidor: 30.
ISBN: 91-0-055283-6, 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”
På 90-talet hade jag min mest intensiva hästperiod och också en period när jag läste mycket hästböcker. I påskas gjorde jag en rensning bland mina gamla prylar på vinden och det var verkligen slående hur mycket mitt liv kretsade kring hästar: almanackor, affischer, teckningar, berättelser, utklipp från tidningar… Jag hittade hur mycket som helst med anknytningar till hästar. Böcker saknades såklart inte heller. Hästböckerna upptar flera hyllplan hemma hos mina föräldrar (med dubbla rader dessutom!). Hehe.
Känner ni igen de här?
Amandaböckerna var pedagogiska böcker, faktiskt lite som faktaböcker, men med Amanda i huvudrollen. Det här är den första boken, där hon börjar på ridskolan. I senare böcker lär hon sig mer och mer och därmed får läsaren också lära sig mer och mer.
Hästbokgenren rymmer också en del klassiker, vill jag påstå. Black beautyär kanske den främsta. Det är en tidig bok som debatterar djurrätt. I den får läsaren följa Black beauty, som börjar på topp som en fin häst, men blir utsliten, plågad och hamnar hos allt sämre ägare.
Lite mer moderna klassiker är Britta och Silver-böckerna av Lisbeth Pahnke. De kom nog i nyutgåva på 90-talet, för jag köpte på mig flera titlar och också en hel del andra äldre hästböcker.
En stor favorit i samma serie är Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman. Hon har rätt många hästböcker i sin bibliografi. Andra kanske har läst Önskas köpa: Litet sto?
Jag älskade även K.M. Peytons hästböcker. Hon har skrivit massor, men Svalanböckerna tyckte jag nog bäst om!
Windy är en annan hästbokklassiker som jag testade, men den var nog lite daterad redan då. Jag tyckte mest att den var seg?
Jag läste även en hel del äldre hästböcker som jag hittade på biblioteket. Follyfoot var en favorit. På Follyfoot tar man om hand om övergivna och vanvårdade hästar. En viktig källa till hästböcker var annars bokklubbar. Mina absoluta favoriter i genren var böckerna om Stallkompisarna Susan, Carole och Lisa och deras Sadelklubben. Jag ville nog bra gärna vara en medlem i den klubben… 🙂
Jag har alla böcker i serien utom 2 (som drogs tillbaka och inte gick att köpa från bokklubben?!).
Men självklart var det Pollux hästbokklubb som försåg med mig med hästböcker i en strid ström. Jag har hur många som helst. Av varierande kvalitet. 🙂 Men mestadels bra, såklart. Mest eftertraktade på min tid var böckerna i Fullblod-serien, som alltså handlar om ett galoppstall och följer några jockeys och deras champions (jag tror till och med att en av hästarna hette just Champion?). Ah. Pollux!
Förberedelserna är en novell av den hyllade amerikansk-nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Novellen har tillkommit på uppdrag av tidningen New York Times Book Review, som bad henne att skriva om årets presidentval. I mitten av juli publicerades novellen i svensk översättning i Dagens nyheter. För den som missade novellen i pappersupplagan så går den också att hitta på DN:s hemsida.
Novellen kretsar kring familjen Trump. Förberedelserna pågår för fullt inför det stundande presidentvalet. Makan Melania, som är berättelsens berättarröst, förbereder sig med pilates, skönetsritual och ytligt prat med de styvdöttrar som hon egentligen inte kommer speciellt bra överens med. I bakgrunden utspelar sig kampanjarbete och maken Trumps makttörst sipprar in till sängkammare, blomarrangemang, allt.
Det är en riktigt läsvärd och välskriven liten novell. Jag har svårt att förstå vad det är med Trump som är så lockande för många. Det är inte så lätt att förstå hur amerikaner tänker kring politik och samhälle, tycker jag. Det politiska systemet är så långt från vårt och kulturen så annorlunda än den svenska. Faktiskt. Novellen ger i alla fall en liten inblick i en meta-fiktiv familj som snart kan vara i maktens centrum. Det är skrämmande och spännande på samma gång.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort liten novell om familjen Trump – en familj som snart kan vara i maktens centrum.
Betyg: 4 pioner av 5.
Citerat ur Förberedelserna
”Melania bestämde sig för att beställa blommorna själv. Just nu var Donald ändå för upptagen för att som vanligt ringa Alexandra’s och fråga efter ”någonting fantastiskt”. En gång under de första åren, innan hon riktigt börjat förstå sig på honom, hade hon frågat vilka hans favoritblommor var.
– Jag anlitar de bästa floristerna i stan, de är fantastiska, svarade han, och hon insåg att smak för honom var något som bestämdes av andra och som man sedan kunde ståta med.”
Om Förberedelserna och Chimamanda Ngozi Adichie
Chimamanda Ngozi Adichie (född 1977) är en nigeriansk författare som delar sin tid mellan Nigeria och USA. Hon har skrivit flera prisbelönta och mycket uppskattade böcker som handlar om Nigeria då och nu. Hennes stora internationella genombrott blev med En halv gul sol (2007), som handlar om inbördeskriget i Nigeria (Biafrakriget). Hennes senaste roman på svenska är Americanah, som kom ut 2013.
Originalets titel: The arrangements (engelska).
Översättare: Lars Linder.
Publiceringsår: 2016 (originalet i New York Times), 2016 (på svenska i DN).
Min dator är tillbaka! Ingen har hunnit märka att jag varit borta. Hehe. Jag förinställer i allmänhet alla inlägg och i stunder när jag har inspiration och tid så kan jag författa en hel drös. Under några regniga dagar och under några tågresor under semestern så tillkom rätt många inlägg faktiskt. Så här har det inte ekat tomt.
Jag har inte blivit direkt stressad över att vara utan dator. Jag trodde att jag skulle bli det, men datorhaveriet sammanföll med högtryck och extremvärme. Jag har därför spenderat tid med att cykla omkring, bada och hänga på uteservering. Även om jag hade haft en dator så hade jag inte spenderat någon större tid vid den den senaste tiden.
En grej som jag inte har gjort under mina datorfria veckor är att läsa mycket. Hehe. Jag är SÅ dålig på att läsa regelbundet och längre stunder. Det kanske man inte kan tro, men så är det! Jag sitter i princip aldrig ner och läser under dagen. I bästa fall läser jag någon kvart innan jag släcker läslampan för kvällen och försöker att somna.
Men jag är glad att min dator är tillbaka nu. 🙂 För man kan nog inte räkna med att badvädret håller i sig för evigt liksom. Och inom en snar framtid kommer jag nog vilja sitta och blogga igen.
Som jag redan har bloggat om i ett antal inlägg så väntar många intressanta böcker i höst. En av de som är aktuella med nytt är Karolina Ramqvist, som i höst är aktuell med essän Det är natten.
När jag såg boken så tänkte jag direkt att den är del i en serie eller utgiven av ett förlag som av någon anledning kör samma formgivning till alla sina böcker. Boken har ju nämligen några likheter med Rebecca Solnits essä Män förklarar saker för mig.
Men nja? Ramqvists bok ges ut av Norstedts och Solnits bok ges ut i Sverige av Daidalos förlag. Men det kan ju inte vara en slump att framsidorna är såhär förvillande lika? Snälla, förklara! Jag vill veta!
Förresten. Män förklarar saker för mig finns i min hylla. Förr eller senare ska jag läsa den. 🙂 Den verkar vara intressant!
I diktsamlingen Nefertiti i Berlin skriver Bodil Malmsten om en resa med den snart vuxna dottern. Nu har de en långhelg i Berlin framför sig – en långhelg där ett av besöksmålen är bysten av Nefertiti på Neues museum. För Malmsten är det ett lån. Ett lån av tid att spendera med sin dotter, som hon älskar, men måste släppa fri ut i vuxenvärlden. Det är en bok av sorg och kärlek på samma gång och mellan raderna bubblar även sorgen över förhållandet som tog slut, separationen som slet sönder familjen, skuldkänslor över att det inte höll. Hon speglar förhållandet till dottern, den gränslösa kärleken till dottern, i Nefertiti och hennes älsklingsdotter.
Jag har läst en stor del av Bodil Malmstens verk. Någonting som ofta har slagit mig är hur privat hon är. Malmsten har t.ex. skrivit en rad böcker om en fiktiv karaktär med samma namn som hon själv. Böckerna utspelar sig i Frankrike, bland annat i Finistère, där hon själv bodde under ett antal år. Självklart bär dessa böcker på verkliga episoder och karaktärer, men Malmsten har ändå varit noga med att poängtera att det är romaner, att karaktärerna i dem inte finns på riktigt, att bokens Finistère inte riktigt går att besöka som många läsare tror. På så sätt bjuder Malmsten generöst av sig själv, men sätter samtidigt upp en gräns. Med exakt avvägande av varje ord väljer hon vad hon vill berätta – och vad hon vill lämna osagt. Det slår mig när jag nu läser hennes dikter att de är mycket mer personliga än vad jag är van vid. Att läsa dem känns som att få ta del av ett förtroende. Till skillnad från hennes biografi och hennes loggböcker (böcker som jag älskar, för övrigt!) ligger smärta och kärlek helt öppet i dessa dikter. Helt utan filter.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa dikter om att våga låta sitt älskade barn bli vuxen och om att gå vidare efter en separation.
Betyg: 4 museum av 5.
Citerat ur Nefertiti i Berlin
”Spänn fast bältet fågelmamma
Räta upp stolsryggen och
se förtröstansfullt hur flygvärdinnan
demonstrerar syrgasmasken som falla
ned om så behövs
syret kan ta slut över Europa
Här sitter jag i himlen
med min närmsta främling
Inte visa kärleken
Då sprängs kabinen”
Om Bodil Malmsten och Nefertiti i Berlin
Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.
Utgivningsår: 1990 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
Ingår i: Samlade dikter.
Antal sidor: 66.
ISBN: 91-0-047980-2, 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”
En trevlig grej med att vara bokbloggare är att man (förmodligen) har full koll på alla lästa böcker. Har man ingen bokblogg kan man naturligtvis uppnå samma sak med t.ex. en läsdagbok. Hur som helst: idag tänkte jag spana in vad jag läste för 5 år sedan och plocka ut 5 guldkorn.
2011 var faktiskt ett år då jag läste förvånansvärt många bra böcker. Jag har redan konstaterat det någon annan gång, slår det mig nu. Bäst av alla var i alla fall min favoritbok Oskuldens museum, som är en mångbottnad bok om Turkiet, galenskap, kärlek och att välja sitt eget liv. Den träffade precis rätt i den livssituation jag var i då. Att läsa den var som att få en klapp på axeln. 🙂
2011 läste jag också Susanna Alakoskis kanske bästa roman: Håpas du trifs bra i fengelset. Alakoski tar ofta chansen att diskutera klass och utanförskap och det gör hon även i denna bok, som kretsar kring socialarbetaren Anni, som är anhörig till den kriminelle strulputten Sami. Bokens titel är vad ett barn skriver till en anhörig i fängelset. Åh, vad hemskt!!
2011 var också året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg var aktuella med första delen i Engelsforstrilogin (Cirkeln). Jag läste den på lösblad och hade inga särskilda förväntningar när jag började, men jag sögs in direkt! Det är riktigt bra fantasy och böckerna vinner på den spännande twisten att de utspelar sig i en svensk bruksort och följer väldigt igenkännbara tonåringar.
Senare det året började jag läsa Att komma hem ska vara en schlager. Först hade jag svårt att komma in i den. Varför var den skriven så pretentiöst poetiskt? Sedan drogs jag in i det. Det är en helt krossande bra roman, faktiskt. Förpackat i ett poetiskt språk berättar Per Hagman om vad det kan innebära att resa överallt i jakt på någonstans att höra hemma. Jag älskar den här boken. Den berörde mig djupt. Kanske för att jag kände igen mig så väl i somliga saker och jag förstod hur nära författaren den här berättelsen måste ligga. Den känns äkta. Och språket!
Jag hade lätt kunnat räkna upp ytterligare kanske 10 fantastiska böcker från 2011, men om jag måste hålla mig till 5 så plockar jag ändå ut Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Det är en rolig, störande, rörande och tankeväckande bok om rasism. Lyssna på den som ljudbok!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.