• Bokpoddar jag lyssnar på

    Nu var det länge sedan jag bloggade om bokpoddar. Så här kommer ett inlägg om de poddar om böcker och läsning som jag lyssnar på just nu!

    Bakom boken är Norstedts och Rabén & Sjögrens bokpodd. Den har kommit ut lite sporadiskt genom åren och nu verkar den vara igång igen med en ny säsong som leds av Daniel Sjölin. Här intervjuas författare och diskuteras skrivande.

    Bladen brinner är en nystartad podcast som bland annat haft hjälp av crowd funding för att komma igång. Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, som har hörts i flera andra podcasts genom åren (t.ex. Allt vi säger är sant, som inte sänder längre), vänder sig här till vuxna men pratar om böcker för unga. Riktigt intressant, påläst och genomtänkt!

    Bokbanditerna är en boktipsig podd där Tom och Nisse pratar om böcker som de har läst. Här ryms vitt skilda genres, från Kärlek på öppet hav (den första svenska Harlequin-boken) till Hilary Mantels historiska roman Wolf Hall.

    En förbannad podd är en annan boktipspodd. Här pratar Sofia & Katta om böcker de läser (och en del andra tidsfördriv också, faktiskt). En personlig och rolig podd! Ofta läser de aktuella böcker som jag själv råkar vara nyfiken på.

    Ett eget rum med Marcus ”Marcusbiblioteket” Stenberg, Tuva Holmlander och Helena Dahlgren är en personlig och intelligent podd om böcker och livet. Jag tycker hemskt mycket om att få ta del av deras samtal. Det är bjuder mycket på sig själva och har genomtänkta och bra saker att säga.

    Författarpodden har precis släppt ett nytt avsnitt efter ett längre uppehåll. Det verkar lite oklart om de kommer att fortsätta att komma ut med nya avsnitt regelbundet, men man kan ju hoppas! I Författarpodden berättar författarna Frida Skybäck och Agnes Hellström en massa ”bakom kulisserna”. De ger en, som det känns, väldigt osminkad och ärlig bild om slitet som ligger bakom bokutgivningar. Peppande är de också!

    Författarscenen är inspelningar av författarsamtal från Kulturhuset i Stockholm. Där intervjuas författare som t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie och Torgny Lindgren. Frisk blandning!

    Läs för livet är en poddcast med läsambassadör Anne-Marie Körling. Här diskuteras unga och läsning i korta, intressanta avsnitt.

    Lundströms bokradio är Sveriges radios bokmagasin med intervjuer och reportage. Just nu har jag hela telefonen full av avsnitt från Bokmässan. Kul att lyssna på, faktiskt!

    Mellan raderna är en podcast med Karin Jihde och Peppe Öhman. I genren ”boktips”-poddar så är den min favorit, tror jag. De diskuterar böcker på ett seriöst och engagerat sätt utan att det blir torrt eller tråkigt. Jag tycker också om att de är duktiga på att ha de feministiska glasögonen på sig när de läser. Och så är de roliga!

    Vilka bokpoddar lyssnar du på?

    (om någon undrar hur jag hinner lyssna på allt detta så är svaret, nej, det gör jag tyvärr inte, särskilt eftersom jag lyssnar på ljudböcker också… 😮 ).


  • Jag vet allt det här: En internmedicinsk roman

    Jag vet allt det här av Annika Paldanius
    Jag vet allt det här av Annika Paldanius

    Hanna går på läkarprogrammet och om dagarna går hon som kandidat och följer läkare i deras arbete. I huvudet snurrar all kunskap som hon har samlat på sig under utbildningen. Det är ett flöde av facktermer. Det går inte att stänga av. Det går inte att gå på spinning med bästisen Anna utan att fundera över Annas astma och att hon borde öka medicineringen. Det går inte att gå på dejt med en kille med diabetes utan att få en massa bilder av människokroppen och dess funktioner. Döden och livets förgänglighet är också något som inte riktigt går att bortse från när man spenderar dagarna i en sjukhusmiljö. Vad är det egentligen för mening med livet och att hålla sig vid liv?

    Livet snurrar runt sjukhusets olika avdelningar, men också runt korridoren, där både hon och Anna bor. Tillsammans med vännen Filippa utgör de en dynamisk trio. De är tre amasoner som håller sina kroppar i trim, som pluggar intensivt och tar för sig av livet på studentikosa fester. Filippa är den enda som är upptagen. För Anna och Hanna är det inga problem att flirta med killar och att ta med dem hem.

    När hösten kommer så börjar dock deras relativt bekymmersfri amason-tillvaro att ruckas. Filippa blir nedstämd, deprimerad och Anna och Hanna vet inte riktigt hur de ska räcka till, för samtidigt som Filippa dras ned i ett bottenlöst mörker och inte orkar med någonting så pågår Hannas och Annas egna liv med studier och kärlek och deras egna hälsoproblem som plötsligt blir uppenbara. Och trots all internmedicin som susar omkring i Hannas huvud så är det kanske inte så lätt att översätta den till sin egen verklighet och veta hur man ska handla.

    Jag vet allt det här är en rätt spretig roman som ändå hålls ihop genom allt som Hanna vet och all medicinlingo som driver berättelsen framåt. Varje kapitel börjar med ”Jag vet att…” eller varianter därav och det är fint och känns lite poetiskt, samtidigt som det också balanserar på den fina linjen och känns lite sökt. Jag är inte helt överens med mig själv vad jag tycker här. Klart är i alla fall att det sätter tonen för berättelsen. Jag tycker också att det blir intressant med alla dessa torra medicinska fakta som krockar mot den nyansrika och färgrika verkligheten. De medicinska kunskaperna blir för Hanna som en slags bas som förklarar alla livets skeenden, vare sig hon vill det eller inte. Det ger mig en ny bild av vad läkaryrket kan innebära.

    Jag tycker att boken på flera sätt delar element med två av mina favoritböcker från de senaste åren: Kalmars jägarinnor och Den andra kvinnan. I Kalmars jägarinnor är det ett lite lätt utflippat tjejgäng som står i fokus. I Paldanius roman är huvudpersonerna några helt andra amasoner, nästan parodiskt präktiga i jämförelse faktiskt. Men språkligt tycker jag att böckerna har en hel del likheter. Det är någonting med det avskalade och kärnfulla språket, det poetiska. Den andra kvinnan är en briljant bok om klass och att vara ”den andra kvinnan”. Paldanius roman handlar inte om något av dessa ämnen. Däremot tycker jag att huvudpersonerna ändå liknar varandra på något sätt. Det är någonting med deras ensamhet och deras analyserande sätt som gör det tror jag.

    Det är sällan till en boks fördel att hamna lite såhär i kölvattnet av två fantastiska läsupplevelser. Jag vet allt det här får mig som sagt att tänka på såväl Kalmars jägarinnor som Den andra kvinnan, men utan att riktigt, riktigt nå upp till dessa böckers nivå. Det här är det orättvisa; hade jag läst Jag vet allt det här först så hade det kanske varit någon av de två andra böckerna som inte riktigt räckte hela vägen. Det som i det här fallet får mig lite mer tveksam är främst spretigheten. I Jag vet allt det här ryms så många olika teman: vänskap, psykisk ohälsa, kärlek, studentliv, frånvarande föräldrar, sjukdom, missfall, svartsjuka och tusen andra saker, som det känns. Det hade kunnat tightas till lite och fokuserats på några färre ämnen. Det som boken i alla fall tar upp och som jag verkligen gläds åt att författaren har valt att skriva om är depression och psykisk ohälsa. Det här är ämnen som är så tabubelagda i vår kultur att de inte går att prata om – och ändå är det över 1500 personer som begår självmord varje år. Det handlar alltså om allvarliga och potentiellt livshotande tillstånd som inte ens går att prata om i samhället. Paldanius närmar sig ämnet på ett insiktsfullt och bra sätt. Bra!

    Ett annat, och långt mer ytligt, tema som Paldanius har valt att skriva om är studentliv och korridorsliv. Det väckte många härliga gamla minnen hos mig och gjorde mig helt varm, faktiskt! Jag kastades tillbaka i tiden och mindes mina egna kvällar på studentpuben och all tid jag har spenderat med mina kompisgäng under de här åren då alla var så fria och hade tid för varandra på ett annat sätt än när folk är upplåsta med jobb och familj. Jag har läst förvånansvärt få studentskildringar, inser jag. Det borde skrivas fler!

    Jag har som ni kanske märker lite blandade tankar om den här boken, men ärligt talat så har jag en bestämd känsla av att boken kommer att bita sig kvar och stanna i minnet länge framöver. Det är en alldeles egen och spännande skriven bok om kärlek, vänskap och sorg. Och trots att den kanske är lite spretig och att berättandet kanske går somliga på nerverna så måste jag säga att jag tycker om den här boken; riktigt, riktigt mycket till och med!

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill följa en läkarkandidat under ett händelserikt år fyllt av vänskap, sorg, kärlek, studentliv och internmedicin.

    Betyg: 4 elektrokardiogram av 5.

    Citerat ur Jag vet allt det här

    ”Jag vet att träning förlänger livet och jag vet att det finns en fördel, en förmodad fördel med att leva länge om livet är något bra, och vårt blivande yrke bygger på en förmodan att livet är något bra, livet måste vara något bra, så vi springer. Springer för livet, för våra lungor. Och för våra höftben våra revben våra tider.”

    Om Jag vet allt det här och om Annika Paldanius

    Annika Paldanius är en svensk författare och läkare. Jag vet allt det här är hennes debutroman.

    Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum).
    Antal sidor: 375.
    ISBN: 9789137146546.
    Andras röster: Bokstaden, dagensbok.com, Jennies boklista.
    Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON.

    Förlagets beskrivning

    Jag vet allt det här (en internmedicinsk roman) är en egensinnig och lekfull skildring av kampen mellan känsla och intellekt. En allvarlig berättelse om hur den yttre styrkan kan dölja ett skört inre.

    Hanna går på läkarlinjen. Hon vet vad hon vet, minns allt, analyserar livet. För vad ska man tro på om inte vetenskapen har svaren? Hon glittrar med sina vänner, de är amasoner med hud av okrossbart glas. Är redo för vilken strid som helst.

    Men under det intermedicinska året börjar glaset få sprickor. Och när vännen Filippa dras allt djupare ner i en depression bildas en hinna av rimfrost som inte går att skrapa bort.

    De lär sig att förlänga liv, fördröja död. Men varför lever vi egentligen – och varför måste döden vänta?”


  • 7 läsvärda nobelpristagare

    7 läsvärda nobelpristagare

    Det är nobelvecka! Det här är alltså veckan när den ena nobelpristagaren efter den andra tillkännages. Trots att jag i princip aldrig kan gissa på förhand vem/vilka som kommer att belönas så sitter jag ändå som klistrad framför webb-TV:n när pristagarna avslöjas (ja, jag kan flexa på jobbet och jag brukar passa på att ta rast när det är dags). Jag följer alltså alla tillkännagivanden, inte bara litteraturpriset, men givetvis är just litteraturpriset lite extra spännande! Just i år får vi som det ser ut vänta till nästa vecka med att få reda på årets nobelpristagare i litteratur, men snart så!

    I år tänker jag inte gissa nobelpristagare, för det är jag ju som sagt inte speciellt bra på. 😉 Däremot tänkte jag tipsa om några nobelpristagare i litteratur som jag tycker att du borde titta närmare på om du är sugen på att läsa någon riktigt bra som har belönats med detta oerhört prestigefyllda pris.

    Selma Lagerlöf är obligatorisk på den här listan. Jag tycker bara det faktumet att hon som första kvinna belönades med nobelpriset i litteratur och det faktumet att hon också fick en plats i Svenska akademien gör henne till en verkligen imponerande och inspirerande person. Men sedan är hon ju också en tveklöst läsvärd författare. Eller okej. Jag förstår inte alls storheten med Gösta Berlings saga, men oj, vad jag gillar Kejsarn av Portugallien och Jerusalem!

    Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
    Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

    Sigrid Undset tycker jag också att man gott kan läsa. Åtminstone om man har en skön läsplatta och gott om tid, för hennes böcker om Kristin Lavransdotter är på måååånga hundra sidor. Det tog mig evigheter att läsa ut min samlingsutgåva om Kristin Lavransdotters liv i medeltidens Norge, men det var helt klart värt det. Nu har böckerna dessutom kommit i nyutgåva och i ny översättning dessutom.

    Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
    Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset

    John Steinbecks Möss och människor läste jag på gymnasiet och jag blev verkligen berörd och gripen av berättelsen. Det är en kort liten bok. Färre än hundra sidor, tror jag? Så den är tipset för den som kanske inte har så mycket tid, men som ändå vill läsa en läsvärd nobelpristagare.

    Möss och människor av John Steinbeck
    Möss och människor av John Steinbeck

    En annan som skriver berättelser med ett litet färre antal sidor är Patrick Modiano. Jag läste Lilla smycket för några år sedan och tyckte verkligen om den. Det är något speciellt med såhär tighta och korta berättelser som ändå rymmer så mycket.

    Lilla smycket av Patrick Modiano
    Lilla smycket av Patrick Modiano

    Just det är för övrigt lite av Alice Munros paradgren. Hon skriver uteslutande noveller och i detta format lyckas hon bygga karaktärer, miljöer och berättelser som få andra. En fantastisk författare!

    På fri fot av Alice Munro
    På fri fot av Alice Munro

    Nu blir kanske min lista lite biased mot svensk litteratur… Men Tranströmer! Läs Tranströmer! Jag har svårt för att läsa poesi, men Tranströmers dikter är lätta att ta till sig. Jag är oerhört förtjust i min samlingsvolym med hans diktsamlingar.

    Dikter och prosa 1954 - 2004 av Tomas Tranströmer
    Dikter och prosa 1954 – 2004 av Tomas Tranströmer

    Orhan Pamuk skriver mångbottnade berättelser från Turkiet. Nu har jag inte direkt plöjt igenom hela hans författarskap, men det jag har läst har jag tyckt väldigt mycket om. Särskilt fängslad och berörd blev jag av Oskuldens museum, som råkar vara lite av en favoritbok för mig.

    Oskuldens museum av Orhan Pamuk
    Oskuldens museum av Orhan Pamuk

    Jag skulle kunna räkna upp fler läsvärda nobelpristagare, inser jag (oväntat?), men då blir inlägget för långt. 🙂

    Vill du läsa om alla nobelpristagare så tycker jag att du ska kolla in min bokcirkelkollega Nobelprisprojektet. Nu har hennes blogg paus, men arkivet är fantastiskt!


  • Josef Frank – möbelformgivaren

    Josef Frank – möbelformgivaren
    Josef Frank - möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson
    Josef Frank – möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

    Som så många andra är jag oerhört förtjust i Josef Franks design, inte minst hans mönster som pryder till exempel textilier och tapeter. Mitt hem är allt annat än fyllt av designklassiker. Jag hör snarare till de som fyller hemmet med en frisk blandning av rappliga IKEA-möbler och möbler som jag fått ta över från släktingar som lessnat och köpt nytt. Men det hindrar inte mig från att verkligen uppskatta Josef Franks formgivning.

    Josef Frank var i grunden arkitekt, men är kanske mest känd för sina funkismöbler och mönster. För oss svenskar är det kanske särskilt hans design för Estrid Ericsons inredningsföretag Svenskt Tenn som har gjort honom odödlig.

    I den här oerhört vackra boken med lyxigt, tjockt papper och generöst med bilder så fokuseras det på Josef Franks möbelformgivning. Den som vill läsa mer om och njuta av hans mönster kan hitta andra böcker om detta. Här ges istället en kortare biografi och sedan följer kapitel om Franks designfilosofi och en katalog med ett urval av möbler. Där hittas flera möbler som kanske känns igen, t.ex. Florabyrån, men också några grejer som jag aldrig hade gissat att Frank har designat. Inte trodde jag att han också hade gjort t.ex en koboltblå tevagn med glasskivor på ett lackerat mässingsstativ!

    I slutet av boken finns det några bilagor med skisser av Josef Frank och dessutom en artikel om rum och inredning som Josef Frank skrev för tidningen Form på 30-talet. Den ger en väldigt tydlig bild av hur Frank tänkte kring design och inredning och vad han hade för åsikter kring möbler och arkitektur. För mig gav just denna artikel väldigt mycket inspiration.

    Josef Frank – möbelformgivare är en given bok att läsa eller bläddra i för den som är intresserad av formgivning i allmänhet och, kanske framför allt, Josef Frank i synnerhet. Det är en vacker, intressant och lärorik bok som inte är speciellt tungläst eller nedtyngd av stora textsjok eller massiv information. En riktigt fin bok!

    I korthet

    Rekommenderas för: Den formgivningsintresserade i allmänhet och den Josef Frank-intresserade i synnerhet; eller den som bara vill ha en väldigt fin bok framme..!

    Betyg: 4 utrivna blomsterillustrationer av 5.

    Josef Frank - möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson
    Josef Frank – möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

    Om Josef Frank – möbelformgivaren, Josef Frank och om författarna Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

    Josef Frank (1885 – 1967) var en österrikisk-svensk arkitekt och formgivare. Frank var verksam i Wien fram till 1932, då han och hans fru, Anna Frank, flyr det allt mer antisemitiska Österrike och hamnade i Sverige. Under många år designade han för Estrid Ericsons Svenskt Tenn. Idag räknas han som en av Sveriges viktigaste formgivare. Du kan läsa mer om Josef Frank på t.ex. Svenskt Tenns hemsida.

    Författarna Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson är två Josef Frank-kännare. Wängberg-Eriksson är även konsthistoriker med Josef Frank som specialitet och har även arbetat hos Svenskt Tenn i många år. Hon har även medförfattat och författat flera tidigare böcker om Josef Frank, bland annat Pepis flora (1998) som handlar om Josef Franks som mönsterkonstnär.

    Utgivningsår: 2014 (första svenska utgåvan, Carlsson).
    Antal sidor: 287.
    ISBN: 9789173316231.
    Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

    Förlagets beskrivning

    ”Josef Frank (1885-1967) arbetade nästan hela sitt liv som arkitekt och designer av möbler och textilier.

    Han föddes och levde i Wien fram till 1920-talet. Då hade han hunnit bli en av modernismens främsta företrädare i det då radikala klimatet. 1934 flyttade han till Sverige, där han redan tidigare haft uppdrag, och arbetade under 30 år för Svenskt Tenn som skapare av möbler, lampor, glas och tryckta tyger. Hans modernism var inte alls sträng utan han lockades av det symboltyngda. Han var också starkt påverkad av Estrid Ericson, skaparen av Svenskt Tenn, och hans kreativa chef och kollega i alla år.

    Franks stolar, bord och byråer med vackra och egna linjer är fortfarande efterfrågade. Mest känd är kanske hans blomsterprydda byrå som ständigt vinner nya beundrare.

    Boken är rikt illustrerad.”


  • Nu lyssnar jag med BookBeat!

    Nu lyssnar jag med BookBeat!

    Jag har inlett ett samarbete med BookBeat! BookBeat är alltså en prenumerationstjänst för e-böcker och ljudböcker.

    Som många kanske vet har jag testat BookBeat förut och jag har även använt såväl Storytel som Mofibo och Nextory. Jag är alltså en inbiten ljudbokskonsument och från att tidigare ha lyssnat på ljudböcker på CD-skivor från biblioteket, så lyssnar jag nu sedan många år tillbaka i princip bara via min telefon. Smidigt och bra!

    Processen av Franz Kafka
    Processen av Franz Kafka

    Jag läser också e-böcker, som ni kanske vet. När det gäller e-böcker så är jag ju ytterst förtjust i min läsplatta och på den går det tyvärr inte att läsa böcker från vare sig BookBeat, Mofibo, Storytel eller Nextory, för det går inte att installera appar på läsplattan eller att surfa med den. Med BookBeat och de andra ljudboksapparna kan man i alla fall läsa e-böcker på sin mobil eller surfplatta – och det har också sin charm. Framförallt har jag ju allt som oftast mobilen med mig, vilket innebär att jag enkelt kan klicka fram en e-bok när jag står i en kö eller sitter på en buss eller bara står och väntar på något i största allmänhet. Mobilspel och sådant håller jag inte på med, men e-böcker är grejer!

    Det passade mig för övrigt som handen i handsken att BookbBeat hörde av sig precis nu, för jag hade hur som helst tänkt avsluta mitt Mofibo-konto som jag har haft ett tag. Varför? Jo, Mofibo har höjt priset från 129 kr/mån till 169 kr/mån och utbudet och funktionerna är inte tillräckligt imponerande för att motivera en prishöjning, tycker jag. När de skickade ut information om prishöjningen så hette det att de skulle öka antalet böcker som man kunde ha igång samtidigt, men jag har inte märkt av att de har gjort det..? I Mofiboapparna på mina enheter kan man ha 3 böcker igång samtidigt.

    Den femte sanningen av Doris Lessing
    Den femte sanningen av Doris Lessing

    Nu har jag alltså BookBeat, vilket möjliggör att jag kan lyssna på ett obegränsant antal ljudböcker och läsa ett obegränsat antal e-böcker i min telefon eller surfplatta. Det är egentligen bara minnesutrymmet på telefonen och plattan som sätter gränsen.

    Jag har också hunnit upptäcka att utbudet av lite nyare böcker är bra i BookBeatappen. Just nu lyssnar jag t.ex. på bestsellern Störst av allt av Malin Persson Giolito, som jag har köat på biblioteket hur länge som helst (som en parentes har just det exemplar som jag har köat tydligen försvunnit…). Nu fick jag ner den till min telefon med ett klick! Hos Mofibo finns den inte.

    Störst av allt av Malin Persson Giolito
    Störst av allt av Malin Persson Giolito

    Jag vet dock av egen erfarenhet att det är jättesvårt att skapa sig en bra bild av utbudet. För alla är det ju inte superviktigt att just topplisteböckerna finns att tillgå; för en del kan det vara betydligt smalare litteratur som lockar. Mitt bästa tips är därför att testa tjänsterna. Vill du prova BookBeat gratis i en hel månad så kan du göra det genom att klicka här! Efter provmånaden kostar prenumerationen 169 kr/mån, men det är ingen bindningstid om du vill säga upp den. EDIT: Nu ska länken fungera!

    I samarbete med BookBeat.


  • Tony och Susan blir filmen Nocturnal animals

    För några år sedan läste vi boken Tony och Susan i bokcirkeln. Jag vill minnas att den började extremt bra; man kastades direkt in i en fruktansvärd biljakt, där Tony förlorar både fru och dotter. Men sedan började det liksom balla ur. I boken startas en polisutredning som är helt surrealistisk och saknar trovärdighet. Så ja, slutbetyget för boken blev kanske inte så jättehögt.

    Nu såg jag i alla fall att boken har blivit film! Nocturnal animals heter den i filmversionen. Och någonstans tror jag att berättelsen gör sig bättre som film. Håller ni med, ni som har läst? Jag är faktiskt peppad på att se! Amy Adams har en av rollerna och hon tycker jag är en oerhört duktig skådespelare, så bara den saken gör ju filmen lockande!


  • Springa med åror

    Springa med åror
    Springa med åror av Cilla Naumann
    Springa med åror av Cilla Naumann

    Monika och hennes pappa Ivan bor på en gård där gödsellukten är lika ofrånkomlig som de kattungar som tittar fram varje år. Det är en helt annan värld än den som tillhör läkarens dotter, Johanna. När det blir svårt med ekonomin säljer Ivan av markplätt efter markplätt till sommargäster och Johanna och hennes far är några av de som köper tomt till sitt sommarställe. Monika och Johanna blir vänner, trots klasskillnaden. Sedan slits vänskapen itu. Johanna går vidare i livet på sitt håll. Monika blir kvar bland gödselstanken och gården. Hon blir ensamstående med sonen Lasse, som har en utvecklingsstörning. När Johanna och hennes söner åker till sommarstället får gradskillnaderna även en ny dimension. Monika och Lasse är inte bara från en annan klass, Lasse har också sitt funktionshinder som skapar ett utanförskap som till slut leder till en katastrof.

    I sina bästa stunder är Springa med åror fantastisk. Naumann skriver oerhört säkert och känslosamt om klass och utanförskap. Och när hon skriver om Monika och Lasse, den gränslösa kärleken hon har till sin son samtidigt som hon också är oändligt ensam, så vill jag bara gråta för att det känns så äkta och smärtsamt. Samtidigt tycker jag att boken blir lite spretig och ofokuserad, kanske för att jag inte riktigt engageras lika mycket av berättelsen om Monika och Johanna och deras vänskap. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men låt er inte avskräckas av detta. I det stora hela är det här en intressant, välskriven och berörande berättelse med många lager.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en fin liten bok om vänskap, klass och moderskärlek till en pojke som inte är som ”alla andra”.

    Betyg: 4+ parisdrömmar av 5.

    Om Cilla Naumann och Springa med åror

    Cilla Naumann (född 1960) är en svensk författare som debuterade med romanen Vattenhjärta 1995, för vilken hon belönades med Katapultpriset. Hennes senaste roman är Bära barnet hem, som kom ut 2015.

    Uppläsare: Mirja Turestedt.
    Utgivningsår: 2012 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2012 (den här ljudboksutgåvan, Ordfront ljud).
    Antal sidor: 255 (ca 6,5 h lyssning).
    ISBN: 9789100127756, 978-91-87377-21-1.
    Andras röster: Bokhora, Dagensbok.com, Marcusbiblioteket.
    Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

    Förlagets beskrivning

    ””Kom hit, Monika”, säger Johanna, och drar ned mig på gruset. Det är tyst omkring oss, ovanligt vindstilla den här första dagen. Havet ligger som en violblå spegel nedanför gården.
    Inget annat än Johanna har hänt, ändå är allt förändrat.
    Hon ligger på rygg bredvid cykeln i det dammiga gruset med sina bleka ben och smutsiga underbyxor. Bredvid henne ligger flaskan med tjock röd hallonsaft.
    Allt är egentligen som vanligt.
    Utom detta att Johanna ligger på min gårdsplan.

    Springa med åror handlar om sommargästen Johanna och bondflickan Monika och om hur deras somrar blir en lekplats med konsekvenser som sträcker sig långt fram i tiden – till deras egna barn som omedvetet framkallar sina mödrars laddade ödesdigra klasskonflikt.”


  • 3 böcker som utspelar sig i småstaden

    För ett tag sedan ställde jag frågan ”vad är det för fel på Tierp?” apropå att det finns förvånansvärt många böcker som utspelar sig där på ett eller annat sätt. Sedan dess har jag till och med kommit på ytterligare en: Tillbaka till henne utspelar sig faktiskt också i Tierp! I mitt tidigare inlägg diskuterade jag småstaden i litteraturen och idag tänkte jag följa upp den om några bra böcker som utspelar sig i småstaden (inte nödvändigtvis Tierp, men… ;)).

    Först tänkte jag börja med några böcker som jag tog upp redan i mitt Tierp-inlägg, men det är för att de är så bra. Engelsforstrilogin utspelar sig i det påhittade samhället Engelsfors – en sömnig bruksort. Böckerna är främst urban fantasy, men prickar också på ett väldigt trovärdigt sätt in hur det kan vara att vara ung i ett mindre samhälle. För en del känns livet redan utstakat, för andra finns en längtan bort eller en känsla av att inte passa in.

    Engelsforstrilogin
    Engelsforstrilogin

    Glada hälsningar från Missångerträsk är kanske en ”rolig bok” snarare än en trovärdig skildring av småstadsliv, men jag tycker som sagt att den är rolig, så jag tar med den ändå! Boken handlar om Nadja som i sin längtan efter att få adoptera ett barn åker till ett litet norrländskt samhälle för att ingå skenäktenskap. Det blir inte som hon hade tänkt sig… Boken tar upp många klyschor, men hur som helst mycket kul om alla känner alla-samhällen och livet i Norrland.

    Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag
    Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag

    Jag vet egentligen inte om uppväxtskildringen Radhusdisco utspelar sig i en stad som faller in under definitionen av en småstad (vad nu det är?), men jag tror det! Det är i alla fall en rolig bok om en uppväxt under sent 70-tal och en bit in i 80-talet. Boken är full av knäppa episoder och roliga formuleringar. Oavsett om man växte upp precis då och om man själv bodde i radhus så tror jag att man kan känna igen sig lite. Och det där med radhuslivet är väl det som får det att kännas ”småstad” för mig.

    Radhusdisco av Morgan Larsson
    Radhusdisco av Morgan Larsson

    Sedan kommer jag… eh… faktiskt inte på några fler? Förutom de som jag har räknat upp i Tierp-inlägget (Kalmars jägarinnor och Den andra kvinnan t.ex., men de utspelar sig i Kalmar och Norrköping och det är kanske inga småstäder egentligen?). Jag förstår egentligen inte varför det finns så få småstadsskildringar, särskilt sådana med en lite mer positiv ingång än längta bort-temat. Ge mig tips!!


  • Alltings början

    Alltings början
    Alltings början av Karolina Ramqvist
    Alltings början av Karolina Ramqvist

    Det är 90-tal och Saga, som bor i Stockholm med sin feministiska ”hippiemamma”, har börjat på gymnasiet. I klassen blir hon snabbt vän med Pauline och genom Pauline kommer hon också i kontakt med ”Stockholms vackraste man”, Victor Schantz. Till en början förstår inte Saga vad Pauline menar, men sedan ser hon och efter det kan hon inte riktigt släppa Victor Schantz från tankarna. Saga och Victor börjar träffas, men från Victors håll handlar det mest om att höra av sig när det passar honom, som när han är sjuk och ber Saga handla åt honom och komma förbi. Och Saga handlar och kommer förbi.

    Alltings början är en bok om 90-talets nöjesliv och krogvärld i Stockholm och en ung kvinna som lär sig att navigera i detta universum. Men trots att Saga snabbt knäcker koden och listar ut hur hon kommer in på krogen och får det hon vill ha, så är och förblir Victor Schantz lite av den döda vinkeln. Saga saknar inte förmåga till feministisk analys. Hon äger ordet och lyckas tidigt etablera sig som en vass skribent, men när det gäller Victor så kan hon inte resonera och stå emot. Han tar och hon ger.

    Karolina Ramqvist har förmågan att skriva så att det känns som att läsa någons dagbok eller biografi; allt känns autentiskt och äkta. I det här fallet går det såklart också att se paralleller mellan Saga och Ramqvist själv, men just det är kanske inte så intressant att spekulera i. Däremot gillar jag hur Ramqvist berättar. Hennes språk är lätt och formuleringarna är vassa. Hon fastnar aldrig i trist namedropping, utan kan verkligen få fram miljöerna och tidsandan. Dessutom gör hon det utan att göra det på en nostalgikers romantiska sätt. När bokens Saga köper en mobiltelefon så skriver hon om det precis så som man kan tänka sig att situationen och händelsen var, inte som vi som redan har ägt tio mobiltelefoner ser på 90-talets telefoner. Varje liten detalj är med och sätter tonen.

    Jag tyckte verkligen om den här boken. Min egen uppväxt var helt väsensskild från Sagas tonårstid i Stockholms medievärld, men jag kan ändå läsa och känna att allt är på pricken. Det är också sympatiskt att låta en så mångfacetterad och klok person som Saga få vara i huvudrollen. Hon är både en talang och karriärkvinna samtidigt som hon är en helt vanlig tjej som begår misstag. Hon tänker och analyserar och jag håller inte alltid med, men jag tycker om att läsa vad hon tänker och känner, för det är alltid uppfriskande och intressant.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa om en ung tjejs vuxenblivande i 90-talets medievärld och hennes eviga dragning till fel kille.

    Betyg: 5 p-piller av 5.

    Alltings början av Karolina Ramqvist
    Alltings början av Karolina Ramqvist

    Om Karolina Ramqvist och Alltings början

    Karolina Ramqvist (född 1976) är en svensk författare och journalist. Hon har bland annat bidragit med en text i den feministiska bestsellern Fittstim, där hon hängde ut artisten Ulf Lundell genom att publicera ett brev som hon har fått från honom och där han på ett väldigt nedlåtande sätt visar sitt missnöje över en recension. Hon twittrar på @Ramqvist.

    Uppläsare: Alexandra Drotz.
    Utgivningsår: 2012 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2013 (den här ljudboksutgåvan, Norstedts).
    Antal sidor: 376 (ca 13 h lyssning).
    ISBN: 978-91-1-304129-2, 9789113055695.
    Andras röster: Bokhora, dagensbok.com, Ellens bokskafferi, Litteraturkvalster & småtankar, MarcusbiblioteketTonårsboken.
    Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

    Baksidestext

    ”Saga minns mycket väl hur själva födelseögonblicket såg ut. Konstigt vore det annars. Varenda gång hon fyller år visar hennes mamma filmen från förlossningen. Det ögonblick där det lilla barn som blir Saga själv krystas ut.

    Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.

    Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. Samtidigt plågas Saga av en gnagande känsla av leda. Och känslan av att hon borde GÖRA någonting. Som 40-talisterna gjorde vid Grupp 8:s stencileringsapparater och i demonstrationerna för fri abort och dagis. De hade mål och mening. Men vad blev över till kvinnorna i nästa generation? Hur blir man Kvinna?

    Ur tomheten försöker Saga vaska fram en egen karta över vilka slag som finns kvar att utkämpa. Saga har länge spanat in Victor Schantz, Stockholms vackraste man. Han är äldre, han känner alla och alla vill framför allt känna honom. De inleder ett förhållande. Eller: hon får i alla fall ligga med honom. Han befaller och hon följer. Deras relation är hemlig, destruktiv, förnedrande. Ett förhållande som står i rak motsats till allt Saga fått lära sig att hon ska vara. Till allt det hon till synes är.

    I Karolina Ramqvists nya roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet.”