Allvarligt talat är ett radioprogram i Sveriges radio där olika kulturpersonligheter tar sig an livets små och stora frågor. I några säsonger har författaren Lena Andersson varit en av programvärdarna och i boken med samma namn som radioprogrammet finns hennes samtal från radion samlade tillsammans med illustrationer av Stina Wirsén. Andersson diskuterar här allt från att släppa någon som inte vill fortsätta att dejta till vad det är med just frukost, eller kanske kost i allmänhet, som är så laddat och viktigt att få till på rätt sätt. Högt och lågt, men alltid seriöst och genomtänkt svarar Andersson på lyssnarnas frågor med det lite akademiska och kärva språk som känns igen från till exempel hennes romaner Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar.
Jag tror att man måste läsa den här boken med rätt inställning och sinnesstämning för att inte tycka att det blir lite ofrivilligt komiskt och pretentiöst, men om man väl har den där inställningen så är det här verkligen en njutningsfylld läsning. Jag har läst och roats, tröstats och provocerats av den här boken. Ibland har den rent av väckt nya tankar och insikter. Det är som terapi i bokform; ja, men just det, såhär kan man ju också se på saken!
En fantastisk liten bok! Och formgivningen! Jag älskar omslaget, där både textur, illustration och typsnitt sitter helt perfekt. Inuti känns boken lyxig med härligt papper, fina illustrationer och fluffig text. Jag är riktigt glad över att ha den här pärlan i bokhyllan.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill ha allvarliga och seriösa svarsförslag på livets små och stora frågor.
Betyg: 5 frågvisa lyssnare av 5.
Allvarligt talat av Lena Andersson
Citerat ur Allvarligt talat
”Varför ska man sträva efter att bli gammal? Finns det egentligen någon som riktigt uppskattar ålderdomen? […]
Många föredrar att finnas lite till framför att vara döda. Alltid bara en stund till, ty det är den tid man kan överblicka. Och det är väl det som är levandet, att leva lite till. Inte att leva länge. Men längre. Om man alltid lever lite längre har man nästan evigt liv.”
Om Lena Andersson och om Allvarligt talat
Lena Andersson (född 1970) är en svensk journalist och författare som slog igenom för den stora massan med romanen Egenmäktigt förfarande, för vilken hon också belönades med Augustpriset 2013. Debuterade gjorde hon dock redan 1999 med romanen Var det bra så?.
”I två omgångar har Lena Andersson deltagit i Sveriges Radios programserie Allvarligt talat, och tillsammans med P O Enquist respektive Horace Engdahl svarat på lyssnarnas existentiella frågor. Bland annat om hur man bör förhålla sig till döden, om huruvida man måste älska sina föräldrar och om potatisen är en varelse eller inte. Denna bok innehåller Lena Anderssons alla svar. Det är tankeväckande, stärkande och roande läsning. För illustrationerna svarar Stina Wirsén.”
Jag är som sagt väldigt förtjust i Augustpriset. Jag brukar ofta läsa vinnarna i klassen skönlitteratur och inte sällan seglar just dessa böcker upp och blir nya favoriter! Men vilka tror jag blir nominerade till årets pris? Den 24:e oktober får vi veta, men jag tänkte våga mig på att gissa redan nu. De böcker som kan komma i fråga att bli nominerade måste vara svenska böcker som har getts ut första gången någon gång mellan den 19/10 2015 och 23/10 2016. Böckerna måste också finnas i handeln senast vecka 43. Jag har naturligtvis inte läst allt som har getts ut under den här perioden. Faktum är att jag brukar vara rätt seg med att läsa nya böcker… Men här kommer i alla fall min gissning på 6 böcker som jag tror kan nomineras till årets Augustpris i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.
Aftonland av Therese Bohman känns självskriven. Det är en av mina favoritböcker från året, faktiskt (ett inlägg om den kommer om några dagar). I Aftonland skriver Bohman med en oväntad humor och värme om en professor som precis har brutit upp efter ett långt förhållande. Det är en bok om kärlek och ensamhet. Och om en självgod doktorand som har gjort årets scoop…
Aftonland av Therese Bohman
Jag vet allt det här av Annika Paldanius är en annan bok som jag har läst i år och fastnat för. Jag kommer nog att minnas den länge, faktiskt, för den är så speciell och annorlunda. Boken följer ett tjejgäng som går på läkarutbildningen. När en av de blir deprimerad så rubbas harmonin. Boken handlar mycket om livet som läkarstudent och allt vad man som sådan kan behöva bevittna och uppleva och sedan kanske inte vet var man ska göra av. Men boken handlar också om mycket annat: psykisk ohälsa, kärlek, vänskap… Det är en fin och poetiskt skriven bok. Det är också Paldanius debut och det känns faktiskt som att man alltid brukar slänga med någon debutant bland de nominerade. Årets nykomling skulle kunna vara Paldanius! Tror jag!
Jag vet allt det här av Annika Paldanius
Störst av allt av Malin Persson Giolito är årets kanske mesta bestseller bland de svenska titlarna. I undertiteln står det att boken är en rättegångsthriller och det är precis vad det är också. Persson Giolito lyckas skriva någonting både spännande och rörande om en ung tjej som är häktad för sin eventuella inblandning i en skolskjutning. Det är en nyskapande och läsvärd deckare och den har en spännande liten twist eftersom den utspelar sig bland människor i rikemansreservatet Djursholm. Kan en deckare få Augustpriset? Varför inte? Kerstin Ekman har ju belönats för sin deckare Händelser vid vatten. Störst av allt borde kunna kamma hem en nominering i alla fall.
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Och nu tog det stopp på förslag från aktuella titlar som jag faktiskt har läst själv… 😉 Så jag fyller på med tre förslag på böcker som jag i alla fall har läst om på kultursidorna. 😉
Swede hollow av Ola Larsmo är en hyllad berättelse om svenskar som utvandrat till Amerika vid slutet på 1800-talet och som nu lever på botten, i slummen. Det här är ett stycke historia som jag aldrig har hört talas om förut och jag är faktiskt väldigt sugen på att läsa Larsmos roman för att lära mig mer. Det här känns som en bok som ligger rätt i tiden också. Med tanke på hur många som är på flykt och har svårt att ta sig in i samhället, menar jag.
Swede hollow av Ola Larsmo
En annan kritikerälskling är Eländet av Andrzej Tichý. Förlaget skriver:
”En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt. Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter. Andrzej Tichý skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap.”
Det här låter som en jättesvår bok som flyger 5 meter över huvudet på mig. Men jag antar att minst en ”avancerad” roman borde finnas med bland de nominerade och just den här har funnits på diverse kritikertopplistor i veckor.
Eländet av Andrzej Tichý
Slutligen slänger jag in en hyfsat nyutkommen bok som har fått fina ord på kultursidorna här och där: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Förlaget beskriver den såhär:
”Miira är född och uppvuxen i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön. Hon kan äntligen lämna hemspråksklassen och den ofria grundskoletiden bakom sig och påbörja den fria grymmetiden. Plugga järnet på gymnasiet, bli proffs. I hjärnkirurgi. Flytta hemifrån, hetshångla när hon vill. Bli fri från trappstädarjobbet också. Men vägen är krokig, livet krulligt, och Miira får blåmärken av krockarna. Trots det vägrar hon att ge sig. Med en brinnande vildvilja slår hon sig fram genom hindren i ett hårt segregerat system.”
Och det är en bok som i alla fall jag är väldigt sugen på att läsa!
Maja har gått på gymnasiet i det privilegierade Djursholm, där överklassens ungar gör det som så många andra gymnasieelever gör som mest: slarvar med skolan, festar, ligger, testar droger. Fast i Djursholm gör de det naturligtvis med de friheter och den makt som pengar och status ger. Nu har dock allt ställts på ända. Maja är häktad och kämpar för att hålla sig flytande i det oerhört deprimerande mörker det innebär att hållas inlåst och isolerad. Det har skett en skolmassaker och Maja är misstänkt.
Man kan tänka sig att något så torrt som rättegångar och juridik kan bli riktigt dåligt i bokform, men Persson Giolito lyckas med precis det som undertiteln berättar: att få ihop en spännande thriller av rättegångsprocessen. Författaren har själv arbetat som advokat och när hon skriver om rättegången så känns det verkligen trovärdigt. Hon skildrar advokaternas arbete, ”skådespelet” som rättegången på sätt och vis är med all sin retorik och noga regisserade framlägganden, men framför allt tränger hon in i Maja och hennes situation. Genom att dra ut på händelseförloppet gör författaren det ovisst exakt hur Majas inblandning och motiv har sett ut och lämnar det öppet att döma eller sympatisera. Att samhället vill döma är uppenbart. Går det att känna sympatier med något så lätthatat som en överklasstjej? En rik, privilegierad? Fast kanske mest så lyckas Persson Giolito få fram att oavsett inblandning så är Majas ångest verklig och äkta.
Störst av allt är en både spännande, tankeväckande och annorlunda spänningsroman. Helt klart läsvärd! Jag kan särskilt rekommendera ljudboken, som är fint inlät av Lo Kauppi. Jag vet inte om jag tidigare har lyssnat på någon inläsning av henne, men jag hoppas att Kauppi tar sig an fler ljudböcker, för det här gör hon riktigt bra!
I korthet
Rekommenderas för: den som vill läsa en spännande, tankeväckande och annorlunda spänningsroman om en ung överklasstjej som ställs inför rätta anklagad för att ha utfört en skolmassaker.
Betyg: 4 lyxyachter av 5.
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Om Malin Persson Giolito och Störst av allt
Malin Persson Giolito (född 1969) är en svensk advokat och författare. Som advokat har hon bland annat arbetat på Europeiska kommissionen i Bryssel, där hon fortfarande bor tillsammans med sin familj. Som författare debuterade hon 2008 med romanen Dubbla slag. Störst av allt är hennes senast utgivna bok. Malin Persson Giolito twittrar under @MalinPGiolito, instagrammar på malinperssongiolito, har en hemsida och finns på Facebook.
”De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.
”Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.”
Störst av allt är en stenhård rättegångsthriller, ett inkännande porträtt av en ung människa och en svidande vidräkning med ett samhälle som obönhörligt håller på att glida isär. Ett drama som väcker frågor om skuld och ansvar, straff och försoning.”
Här om veckan såg jag filmatiseringen av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Vi läste boken i min bokcirkel, så hade det inte varit för den så hade jag förmodligen aldrig kommit på att läsa den. Ibland är det tur att bokcirkeln får en att vidga vyerna lite! 🙂 Jag tyckte faktiskt riktigt mycket om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Kanske blev det ingen ny favoritbok, men ändå: det var en avkopplande och lagom spännande fantasybok och alla de foton som boken är illustrerad med är en kul krydda.
Filmen då? Ja, den var faktiskt också riktigt lyckad! Det är Tim Burton som har regisserat och för den som har sett hans tidigare filmer så kommer estetiken definitivt att kännas igen. Fast på ett bra sätt. Faktum är att det känns svårt att hitta en lämpligare bok för Burton att sätta tänderna i än just Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Han har en förkärlek för berättelser om udda och rent av skrämmande karaktärer och tycker om att krydda i grunden väldigt varma berättelser med skräck. Allt passar perfekt in på Ransom Riggs bok. Och ja, det blir riktigt bra. I slutet har Burton dock låtit fantasin sväva iväg och det kan man tycka lite vad man vill om, antar jag…
Här om veckan var jag förresten på ytterligare en aktivitet kopplat till bokcirkeln. Då var jag nämligen på en författarsamtal med Susanna Alakoski. Som ni kanske vet så bor jag i Umeå och här finns det ett väldigt mysigt bokcafé, Bokcafé Pilgatan, som brukar anordna författarsamtal och uppläsningar av olika slag. Under 4 års tid var jag och min sambo särbos och han bodde då precis mitt emot detta bokcafé. Det är egentligen helt sjukt att jag inte har kommit dit oftare! För jag har verkligen inte varit en frekvent gäst… Men nu blev det alltså av! Och Susanna Alakoski hör ju faktiskt till en av mina favoritförfattare, så jag blev ju nästan lite star strucked… 🙂 Temat för kvällen var våld mot kvinnor – mycket intressant och tankeväckande! Och ja, jag borde gå till Pilgatan oftare..!
Man kanske skulle skriva något om Nobelpriset? Som alla vet så tilldelades årets Nobelpris Bob Dylan ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Jag hör till de som blev besvikna. På ett sätt tycker jag att det är kul att Svenska Akademien vågar tänka lite utanför lådan och faktiskt belöna extremt populistiska och oväntade personer. I teorin öppnar det upp för fler folkliga pristagare. Kanske skulle Joyce Carol Oates därmed kunna få ett pris. Det skulle få mig att jubla! Men, vad är oddsen för det egentligen? I år belönas den första amerikanen på 23 år. Jag tror inte att vi kan hoppas på att en till amerikan belönas redan 2017… Och tiden börjar rinna ut för exempelvis JCO. Damen är 78 år, ni vet…
I alla fall. Jag brukar ju faktiskt läsa nobelpristagare. Den största besvikelsen för mig handlar kanske inte så mycket om Oates och andra amerikanska författares uteblivna nobelpris, utan det handlar om just detta: i år får jag inte chansen att upptäcka en ny författare som faktiskt skriver texter.
Men jag antar att jag istället får spränga in lite Dylan bland mina vanliga spellistor…
För övrigt är det här första gången någonsin som jag har ”läst” en författare innan hen belönats med Nobelpriset. Så ironiskt!
Jag har under en tid plöjt Bodil MalmstensSamlade diktermed god behållning. Normalt sett ser jag mig inte direkt som någon som läser poesi, men inspirerad av Malmstens jordnära och snärtiga dikter så vågade jag mig nu på att läsa Inger Christensens diktsamling Ljus. Jag har sett den hyllas på många håll och jag vet också att Christensen ofta har varit på folks läppar när det har spekulerats i kommande nobelpristagare. Tyvärr lämnade Ljus mig med känslan av att vara lite dum.
Jag önskar att boken kom med en introduktion eller förord av något slag så att det hade varit lättare att komma in i den. Nu flög det mesta över huvudet. Jag tycker om melodin i dikterna, men innebörden av dem är inte direkt glasklar för mig.
Nej, det här har jag inte bildning nog för att förstå mig på eller uttala mig seriöst om. Jag tror säkert att Christensen förtjänar alla hyllningar, men själv får jag nog backa några steg och läsa fler poeter som skriver mer om vardag och sådant som jag enkelt kan relatera till. I Ljus utspelar sig i och för sig många dikter i naturen, som vi ju alla säkert kan leva oss in i, men för mig blir det ändå för vagt för att gripa tag i mig.
Kan någon förklara Ljus för mig?!
I korthet
Rekommenderas för: Den vane poesiläsaren som vill läsa ett av de mest hyllade verken av den danske poeten Inger Christensen, som så många trodde skulle belönas med nobelpriset i litteratur.
Betyg: 3 frusna sjöar av 5.
Citerat ur Ljus
”Vattenytan
skär sig själv
med is.
Vinterbåten
skräms upp
på land
Under huden
värjer
ett hjärta sig
(Vattenytan ur Ljus)
Om Inger Christensen och om Ljus
Inger Christensen (1935 – 2009) var en dansk poet. Utöver poesi har hon också skrivit romaner, essäer och pjäser för både scenen och radio. Hon debuterade 1962 med diktsamlingen Lys (Ljus).
Originalets titel: Lys (danska).
Översättare: Marie Silkeberg.
Utgivningsår: 1962 (första danska utgåvan), 2013 (den här svenska utgåvan, Modernista). Ljus har också getts ut år 1993 i en samlingsutgåva med diktsamlingen Gräs, då i översättning och urval av Jan Östergren och utgiven av Symposion).
ISBN: 9789186629571.
Andras röster: bernur, dagensbok.com.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON.
Förlagets beskrivning
”Som ingen annan poet i Norden är Inger Christensen både i främsta stridslinjen för det nya och så klassisk som litteratur någonsin blir. Ännu efter sin död känns hon ung, modern och revolutionär, den mest självklara danska referensen för de sista decenniernas språkkritiska poesi. Samtidigt låter sig hennes dikter mätas med vad som helst sedan litteraturens gryning.
Såsom de riktigt stora oftast gör, så växer Inger Christensens författarskap organiskt fram från och med debuten: Redan i Ljus [1962] är hon en färdigutvecklad diktare. När hon långt senare gör sin mest legendariska, sjungande diktinläsning, är det från debuten hon läser. En diktbok om världsskapelsen som natur, som mänskligt jag och som språk; allt i magisk spänning och samklang.”
Imorgon kommer vi att vara många som sitter som klistrade framför webbsändningen från Börssalen, där Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius kommer att träda ut och tillkännage vem som blir årets nobelpristagare i litteratur. Spännande, spännande!
Men hösten är ju fylld av fler litterära priser och bland mina favoriter finns Augustpriset, som brukar gå till ”lite” mer folklig (och svensk) litteratur. Den 24:e oktober kommer de nominerade titlarna att presenteras. Jag tror att t.ex. Therese BohmansAftonland kan ha en mycket god chans att nomineras, men jag tänkte spara resten av mina gissningar till ett annat inlägg. Istället tänkte jag tipsa om 6 av mina favoriter bland augustprisvinnarna. Och nu har jag alltså valt ur kategorin skönlitteratur. Som ni säkert vet så delas det också ut pris till bästa barn- och ungdomsbok samt till årets fackbok.
Allt jag inte minns av ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri råkar vara en av de finaste böcker som jag läst. Roligt, brännande, välskrivet, aktuellt… En fantastisk bok om kärlek och rasism.
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Liv till varje pris är den avslutande delen i Kristina Sandbergs underbara trilogi om Maj. Maj är hemmafru i Örnsköldsvik och oroar sig över att passa in i stadens fina familjer, att det ska gå bra för hennes barn och så oroar hon sig över sin supande man. Det är en rörande, upplysande och allmänt fantastisk trilogi.
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
I Korparna av Tomas Bannerhed går det inte att ta miste på Bannerheds kärlek till naturen (och till fågellivet). De utgör verkligen en fin fond till den här mörka och oroande berättelsen om en pojke som växer upp i en familj med en psykiskt sjuk förälder.
Korparna av Tomas Bannerhed
Svinalängorna är Susanna Alakoskis stora genombrottsroman. Efter den har hon på många sätt nått ut och berättat om klass och utanförskap. Men Svinalängorna är kanske en av hennes mest brännande berättelser om just detta.
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Gregorius spinner vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas. Berättelsen om läkaren som kommer fram till att han vill döda en av sina patienter berättas här ur patientens synvinkel. Språket och berättandet är lika genialt som i Söderbergs ursprungliga berättelse, men Bengt Ohlsson lyckas faktiskt också addera något.
Stanislas Cordova är en ljusskygg skräckfilmsregissör med en lång rad extremt hängivna fans. Journalisten Scott McGrath har vid ett tillfälle försökt avslöja vad som verkade vara årets scoop – att Cordova för bort och ”gör något” med barn. Han kom inte långt innan Cordova och hans medhjälpare såg till att sänka McGraths karriär och få honom att lägga ner projektet. Plötsligt nås McGrath av att Cordovas dotter, Ashley, har begått självmord. Eller var det ett självmord? Han dras återigen ner i Cordovas värld av rädslor, mystik och hemligheter.
I sina nya sökanden får han oväntat hjälp från två nya bekantskaper: knarkhandlaren Hopper, som kände Ashley i tonåren, och Nora, en hemlös tjej som sökt sig till New York i förhoppningen om att lyckas som skådespelare. Nora hör till en av de sista som såg Ashley i livet och hon har också omhändertagit den röda kappa som Ashley lämnade in i garderoben till det det hotell där Nora jobbade natten då Ashley tog sitt liv.
Det omaka gänget leds in i en värld av svart magi, hemliga fansidor på nätet, privata psykmottagningar, obehagliga svartklubbar – och till slut rakt in i Cordovas egna ägor där hans mytomspunna filmer har spelats in.
Det är en spännande bok och författaren använder sig av ett grepp där hon varvar text med foton och nyhetsartiklar, vilket känns kul. Jag tycker också om Pessls snärtiga formuleringar och flytet i språket. McGrath uttrycker sig verkligen drastiskt och roligt och det blir en kul dynamik tillsammans med Nora och Hopper.
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte tyckte att Nattfilm var riktigt så bra som jag hade förväntat mig och hoppats på. Dels känns den som en film, vilket i och för sig kanske kan kännas passande, och dels blev den rätt seg och enformig efter ett tag. Vad menar jag med att den känns som en film? Ja, den har väldigt tydliga karaktärer i huvudrollerna, lite sådär så att det snubblar på klyschornas brant. Den buttre journalisten som är kass på att ta ansvar för sin dotter och att kommunicera med sin exfru. Den tilltufsade tjejen med skådespelardrömmar som tvingas vara stark och få tillvaron att fungera trots ett tungt bagage, dåligt med pengar och inget riktigt tak över huvudet. Den lätt opålitlige smånarkomanen med den ständigt ringande telefonen. Jag kan inte exakt identifiera dem i andra filmer, men de känns som varianter på sådant som man har sett förut.
Och segheten? Ja, särskilt när de åker iväg till Cordovas gods så blev det sömnigt för mig, trots att det smattrar på med nya upptäcker och scener hela tiden. I det här kapitel kommer McGrath snabbt ifrån de andra och ger sig iväg på upptäckt på egen hand – i typ 100 sidor eller vad det är (vet inte exakt, för jag läste en e-boksversion med lite oklar sidnumrering). Den välbehövliga dialogen och flytet som finns när trion opererar ihop försvinner då till förmån för långa, omständliga miljöbeskrivningar som hade gjort sig bättre på en filmduk. Överlag borde berättelsen ha kortats något, om ni frågar mig.
Jag tycker ändå att det här är välskriven underhållning. Den är perfekt avkoppling och lagom spänning för den som kanske inte är så inne i den klassiska deckaren med poliser och utredningsarbete, men som ändå vill läsa en bok med lite mer action.
En liten varning förresten: Undvik att läsa den här boken som e-bok! Jag har läst boken i både Mofibo- och Bookbeat-appen och ingen av de gav möjligheten att zooma i bilderna. En del artiklar och bilder blev därför helt oläsliga!
I korthet
Rekommenderas för: Den som kanske inte är så inne i den klassiska deckaren med poliser och utredningsarbete, men som ändå vill läsa en underhållande och spännande bok.
Betyg: 3 förbannelser av 5.
Nattfilm av Marisha Pessl
Citerat ur Nattfilm
”Medan jag lyssnade tickade minuterna förbi, och plötsligt la jag märke till mjuka fotsteg över trägolvet utanför arbetsrummet.
Det var Sam. På sistone hade hon lagt sig till med vanan at vakna mitt i natten. Dörrhandtaget vreds om, och min dotter uppenbarade sig i dörren, halvsovande i ett rosa nattlinne.
”Hej gumman.”
Hon bara gned sig i ögonen och tassade fram till mig. Hon hade ärvt Cynthias skönhet, inklusive de förtrollande blonda lockarna som såg ut att tillhöra en ängel i Sixtinska kapellet.
”Vad gör du härinne?” frågade hon med dämpad, allvarlig röst.
”Research.”
Hon stödde armbågarna på skrivbordet och gjorde några märkliga bakåtsparkar med foten. Hon var i en ålder då hon ständigt böjde sig, slog knut på armarna, tog sats som om hon hela tiden lekte Twister. Hon sneglade på Amherstartikeln.
”Vem är det?” frågade hon.
”Ashley.”
”Vem är Ashley?”
”Någon som har hamnat i knipa.”
Hon tittade bekymrat på mig. ”Har hon gjort något dumt?”
”Inte den sortens knipa, gumman. Den sorten som är ett mysterium.”
”Vadå för mysterium?”
”Jag vet inte än.””
Om Nattfilm och om Marisha Pessl
Marisha Pessl (född 1977) är en amerikansk författare. Hon debuterade med den uppmärksammade Fördjupade studier i katastroffysik (Special topics in calamity physics) 2006. Hennes senaste bok är Nattfilm. Pessl har en hemsida, en fansida på Facebook och twittrar under @marishapessl.
Originalets titel: Night film (amerikanska).
Översättare: Erik MacQueen.
Utgivningsår: 2013 (första amerikanska utgåvan, Random house), 2014 (första svenska utgåvan, Natur & kultur).
Antal sidor: 647.
ISBN: 9789127137684.
Andras röster: Bokdamen, Bokhora, dagensbok.com, Deckarhuset, Hyllan.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.
Förlagets beskrivning
”Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mörkrets överstepräst, onåbar och gåtfull. När hans dotter Ashley Cordova hittas död framställs händelsen som ett självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd och börjar gräva i vad som har hänt. Förra gången han försökte närma sig familjen slutade det i en privat katastrof. Nu sugs han återigen in i en jakt som för honom allt längre in mot det kraftcentrum
som är Stanislas Cordova. Bilder, illusioner, speglar: varje gång han fått upp en dörr tycks den smälla igen bakom honom … Scott har redan förlorat allt och det enda som kan ge honom upprättelse är att få reda på sanningen. Även om det kräver att han möter sitt eget mörker.
Marisha Pessl är tillbaka med en explosiv thriller, en visuellt sprakande och labyrintisk berättelse med en oförglömlig final.”
Här om veckan bokcirklade vi boken Jag vet allt det här. Det fanns mycket att diskutera i denna bokcirkelbok; både stilen och själva berättelsen. Boken tar också upp många ämnen som är intressanta att prata kring, som psykisk ohälsa till exempel. Och läkarutbildningen… Som alltid gick jag från bokcirkeln med en hel del nya insikter och tankar kring boken som jag läst. Jag tycker verkligen att det är givande att bokcirkla! Inte bara för att jag har så trevliga bokcirkelkompisar, utan för att det verkligen kan bredda en läsupplevelse när man får ta del av andras tankar. 🙂
Jag vet allt det här av Annika Paldanius
En bok skapas till stor del av läsaren under läsningens gång, vilket är rätt häftigt. Jag tänker ofta på det; hur mycket man själv lägger in av sina erfarenheter, tankar och känslor. Det är ju också mycket på grund av detta som en bok kan uppfattas på så himla många olika sätt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
