Vi som blommar sent, av Louise Miller, är en mysig feelgood som prickar in det mesta man kan önska av en bok i genren: bekymmer (som förmodligen fixar sig), kärlek, söta bakverk och hundar.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Vi som blommar sent är en feelgoodroman av Louise Miller. Huvudpersonen är Nora, en 40+-kvinna bosatt i en amerikansk småstad. Hon driver byns diner, som slukar det mesta av hennes tid och inte genererar speciellt mycket pengar. När en äldre dam, känd för att baka traktens alla kalas-tårtor, oväntat går bort i en olycka står Nora och hennes bohemiska syster, Kit, till deras förvåning som arvtagare. De ärver mark, hus, skatteskulder, oväntade räkningar och en väldig massa tårtbeställningar. Kit vill sälja så fort som möjligt. Hennes senaste projekt är en independentfilm, tänkt att bli hennes stora genombrott. Storasyster Nora är mer avvaktande. Vad innebär en försäljning? Den som omedelbart visar intresse är en representant för en stor butikskedja med planer på att etablera sig på orten. En försäljning skulle betyda mycket för systrarnas ekonomi, men skulle också förändra byn och dess karaktär på ett dramatiskt sätt.
Vi som blommar sent innehåller ett flertal av de inslag man kan vänta sig i en feelgood: bekymmer (som med stor sannolikhet kommer att lösa sig på slutet), idylliskt småstadsliv, smarriga bakverk, en bortsprungen hund och – givetvis – kärlek och romantik. Kärlekshistorien är paradoxalt nog det jag uppskattade minst med romanen. Romantik är ett givet inslag i genren, men i det här fallet kändes romansen inte speciellt begriplig eller intressant. Däremot uppskattade jag allt annat! Vi som blommar sent är en avkopplande, okomplicerad och varm berättelse som jag tyckte mycket om. Det är lätt att tycka om Nora, hennes syster och den lilla byn och jag har ingenting emot att den befolkas av en del stereotyper. Jag blev glad av den här boken, som visade sig vara den perfekta snart-slut-på-semester-läsningen för min del. En mysig bok!
Vi som blommar sent
The Late Bloomer’s Club översattes till svenska av Maria Store och gavs ut av Printz publishing 2018. ISBN: 9789177710875.
Louise Miller
Louise Miller (född 1971) är en amerikansk författare och konditor.
Scandinavian design, av Ingrid Sommar, är en trevlig bok att bläddra i för att få upp ögonen för vad som utmärker modern design från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Scandinavian design, av Ingrid Sommar, är en faktabok om det titeln skvallrar om: skandinavisk design, som i det här fallet omfattar modern design från både Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Här finns kapitel över både modern skandinavisk arkitektur, husgeråd, möbler, inredning, smycken, mode, mat & dryck, teknologi och grafik. I korta texter ges en introduktion till området och därefter följer ett antal sidor med färgbilder och exempel.
Scandinavian design känns kunnig och gedigen, även om den såklart är väldigt översiktlig. Eftersom boken kom ut tidigt 2010-tal kan man tycka att en hel del saknas, inte minst när det gäller teknologi, som i den här boken bland annat fokuserar på, med dagens mått mätt, gammaldags mobiltelefoner från Nokia och Ericsson. Jag säger det inte som någon kritik, utan mer som en upplysning om att boken har några år på nacken.
Det fina är att de designers som presenteras känns som självklara val och som personer vars design helt klart står sig idag. Ingrid Sommar har på något vänster verkligen lyckats att helt kort sammanfatta detta omfattande område. Med omfattande menar jag att boken som sagt tar sig an allt från mat till inredningsdesign, men också att den spänner över tid och ett visst geografiskt område. Finns det något som utmärker just skandinavisk design? Innan jag hade läst den här boken hade jag inte direkt kunnat svara på den frågan. Nu har jag faktiskt fått en känsla av vad som är speciellt med design från just vår del av världen. En kul bok för den som är intresserad av design!
Scandinavian design
Scandinavian design gavs ut av Carlton books 2003 och har därefter kommit i en uppdaterad utgåva 2011. Jag har läst den uppdaterade versionen. ISBN: 978 1 84732 589 1.
Ingrid Sommar
Ingrid Sommar (född 1945) är en svensk journalist och författare.
Augusti är här, semestern är slut, men sommaren pågår såklart ett tag till. Semestern har gått sanslös fort. På många sätt skulle man kunna se det som en mindre optimal semester. Den inleddes ju med att dottern fick öron- och ögoninflammation, som jag sedan smittades av och inte blev av med förrän en antibiotikakur senare (hörseln vet jag knappt om jag har tillbaka fullt ut än…). Vidare har vi varit utan bil hela semestern, vilket knappast hade varit något problem till vardags, då vi båda brukar cykla till våra jobb och inte brukar vara i behov av bil, men såklart kändes lite segare såhär på semestern, då vi hade en del resor inplanerade. Mitt i semestern snubblade dottern på en matta och flög med huvudet före in i en järnsäng hos sin farmor, som bor skapligt långt från närmsta sjukhus. Eftersom det fanns tecken på hjärnskakning blev det ett samtal till 112 och en ambulansfärd. Jag har fått mitt livs första fästing (blä!). Vädret har varit ostadigt och bjudit på skapligt mycket regn.
Men! Jag skulle ändå säga att jag har haft en riktigt, riktigt bra semester. Dottern får kanske ett ärr i pannan, men det var ingen hjärnskakning. Så fort ambulansen kom blev hon sig själv igen och pratade större delen av resan till sjukhuset. Inte en, utan två, nallar rikare kunde vi lättade åka hem och hon har bara mått fint sedan dess. Mitt fästingbett har inte lett till någonting särskilt (har såklart vaccinerat mig mot TBE). I det stora hela kan man inte säga annat än att vi har mått bra.
Vi kanske inte gjorde riktigt alla utflykter vi hade kunnat göra, men de viktigaste resorna klarade vi av med hyrbil, som dessutom försäkringsbolaget bekostade till största delen. Med lånad bil tog vi oss till Piteå och lyckades pricka in semesterns soligaste dagar och kunde därmed bada och njuta tillsammans med släktingar som semestrade där samtidigt. Med hyrbil tog vi oss först till idyllen på en gård vid Lögdeälven, där vi mötte upp ett stort kompisgäng, åt god mat och hade det allmänt nice. Därifrån körde vi söderut, till Furuvik, där vi mötte upp några andra goda vänner och besökte parken, vilket var fantastiskt roligt för både dottern och oss andra. Dag två i parken blev betydligt kortare än tänkt eftersom det regnade så våldsamt, men det gjorde ingenting. Vi hade redan hunnit med så mycket kvällen före, när det dessutom var extremt lite folk och just inga köer till någonting, och när det började regna tajmade det dotterns vilostund perfekt. Från Furuvik åkte vi vidare mot Öregrund för att träffa min släkt. SMHI hade lovat regn hela veckan, men även om det regnade flera eftermiddagar, måste jag säga att det mestadels var soligt. En vecka i Öregrund går alltid för fort, men vi hann träffa en hel del nära och kära och dessutom shoppa loss på loppis (i solgass).
Man hinner aldrig med allt man tänkt sig, så är det, men nog har vi hunnit med mycket. Jag känner faktiskt att jag har flängt omkring alldeles lagom mycket och varit hemma och skrotat alldeles lagom mycket. Dessutom har jag hunnit sluka böcker. Jag har läst betydligt mer än vanligt, vilket kanske inte märks så mycket här, men så är det i alla fall. Jag har både läst och lyssnat. Och läsningen fortsätter, fast nu blir det såklart i konkurrens med… jobb. För ja, nu är jobbet igång igen, och visst känns det lite deppigt att semestern är över, men sommaren fortsätter som sagt ännu.
Vill du ha några tips på nyutkommet så kommer det här:
Det kom ett brev från München av Håkan Nesser. Ännu en bok om Barbarotti och Backman! Det utlovas släktträff under pandemin och ett mord – japp, det är alldeles säkert en alldeles lagom spännande bok. Jag älskar Nessers stil – han skriver på ett alldeles eget sätt, som brukar anas redan i titeln.
Kvinna utan mask av Hanne Vibeke Holst. Jag läste Holsts roman Som pesten strax innan pandemin bröt ut. Det var lite kusligt, men det var också en mycket bra bok som gav mersmak. När Holst nu skriver en roman om en kvinnlig konstnär i 30-talets Paris prickar hon in grej, på grej, på grej som känns intressant.
Min bokvärld av Kerstin Ekman. Kan Kerstin Ekman vara vår tids största svenska författare? Hon är helt otrolig! Det känns jättespännande att få följa med in i hennes bokvärld, som säkerligen också ger en del nycklar till hennes eget författarskap.
Repris av Johan Kling. Jag har i och för sig inte läst något mer av Johan Kling, men jag håller hans debut, Människor helt utan betydelse, som en av mina största läsupplevelser. Självklart är jag nyfiken på hans självbiografi, Repris.
Själens telegraf av Amanda Svensson. Svensson har skrivit flera av de senaste årens mest uppmärksammade svenska romaner. Kanske har du också läst Ett system så magnifikt att det bländar?, som exempel. Nu kommer Själens telegraf: en berättelse om kärlek och ägande, lojalitet och svek.
Skymning 41 av Kjell Westö. Ja, det kommer många intressanta böcker i augusti, men ingenting lockar mig så mycket som det här! Det är väl ingen uppföljare till Hägring 38, men jag förväntar mig ett lika spännande tidsdokument och en lika berörande berättelse. Jag älskade Hägring 38. Det är en riktig favoritbok. Skymning 41beskrivs som en drabbande kärleksroman om en tid, inte olik vår, där kriget färgar alla relationer: allt är osäkert, allt är skört i skymningsljuset.
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist. Den här romanen är redan utkommen, men jag har missat den förut. Här utlovas skräck i skärgården. Jag känner på mig att det kan vara riktigt obehaglig läsning, särskilt för mig, som är uppvuxen ungefär i John Ajvide Lindqvists trakter.
Bildhuggarens dotter är en självbiografisk berättelse av Tove Jansson. Den ger en spännande inblick i konstnärshemmet där hon växte upp.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Bildhuggarens dotter är Tove Janssons självbiografi där hon med små berättelser och anekdoter från barndomen berättar om sin uppväxt i ett bohemiskt konstnärshem i Helsingfors. Det är ett hem med hippor – fester som ska framstå som spontana, men som trots allt involverar en hel del planering, och ett ständigt skapande. Mamman illustrerar, pappan skapar skulpturer. Tove ser på allt med sin blick, barnets blick, där allt är magiskt och självklart på samma gång.
Jag tyckte väldigt mycket om att få resa tillbaka i tiden och hälsa på hos Tove Jansson. Jag läste och önskade att jag kunnat vara en fluga på väggen när festligheterna pågick och konstverk arbetades fram. Man förstår att Tove Jansson själv blev en skrivande och skapande människa.
Jag lyssnade på Bildhuggarens dotter som Radioföljetong med Tove Jansson själv som uppläsare. Det gav extra känsla att få höra henne egen röst berätta.
Bildhuggarens dotter
Bildhuggarens dotter gavs ut av Schildts & Söderströms 1968. Jag har lyssnat på den (i något förkortad version) som Radioföljetong, i en författaruppläsning.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finsk författare, illustratör och konstnär.
Pachinko, av Min Jin Lee, är en roman som spänner över flera generationer i en familj med sina rötter i Sydkorea. De kommer från fattiga och svåra omständigheter, men flyttar till Japan och kommer med tiden att få helt andra ekonomiska förutsättningar. Ingenting ändras dock när det gäller den utbredda rasism de utsätts för.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Pachinko är en släktkrönika skriven av den amerikanska författaren Min Jin Lee, som med rötter i Sydkorea har tagit sig an att skildra en del av landets historia och situationen för några av de många koreaner, och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, som bosatt sig i Japan och aldrig riktigt blivit en del av samhället. Boken tar sin början 1910 och följer en fattig koreansk familj som driver ett litet pensionat. Landet är ockuperat av Japan och befolkningen lever under förtryck. Livet för den vuxna dottern, Sunja, kommer dock att ta en annan riktning när hon gifter sig och flyttar till Osaka. Giftermålet är ett hastigt uppkommet arrangemang för att rädda hennes heder – hon är gravid och pappan är en stormrik korean med fru och barn i Japan. När Sunja får reda på att barnets pappa redan är gift vill hon bryta kontakten direkt, men genom åren kommer han dyka upp på nytt, hjälpa dem när familjen som mest behöver, men också förmörka deras tillvaro genom sina kopplingar till maffia och skumraskaffärer. Den äkta maken blir istället en godhjärtad pastor, som inte hinner få speciellt många år i Osaka innan han grips och fängslas.
Tillvaron är inte enkel i det nya landet – rasismen mot koreaner är utbredd, fattigdomen stor och familjen lever i ett slumområde och får kämpa för att hålla sig över ytan. Boken följer sedan ytterligare två generationer i familjen: koreanskjapaner, födda i Japan, med med Sydkoreanskt pass och illa sedda av stora delar av den japanska befolkningen. De ekonomiska förutsättningarna kommer med tiden att ändras radikalt tack vare att Sunjas yngre son börjar jobba inom pachinko, det flipperliknande automatspelet, som är omåttligt populärt i Japan. Familjens status ändras dock inte: de bemöts med misstänksamhet. Att vara korean och att äga pachinkohall är två omständigheter som gör att många japaner ser dem som opålitliga, rent av kriminella.
Pachinko är en berörande bok om rasism och klass som följer med över generationer. Det är en bok som pekar på hur svårt det kan vara att lyfta sig från sin bakgrund. Boken ger faktiskt den negativa, men kanske inte helt falska, bilden att det är lönlöst att kämpa emot – varken pengar eller studier eller flytt tycks kunna ändra någonting i grunden för familjen vi får följa i Pachinko.
Jag har läst boken under min semester och för mig känns det som den perfekta sommarläsningen. Med sina drygt 500 sidor tar den sin tid att ta sig igenom och att läsa den är lite som att kolla på en såpa eller en TV-serie som pågår och pågår. Jag menar det inte som något negativt. Det är härligt att få följa, och lära känna, några personer under lång tid, både i bemärkelsen att boken har räckt typ hela semestern och i bemärkelsen att boken sträcker sig från 1910 till 1989. Mycket hinner hända innan sista sidan är vänd: liv, död, sorg, lycka. Det är en bok som innehåller det mesta och därtill har en engagerande och viktig berättelse om koreanskjapaner och relationen mellan Sydkorea och Japan. Det är helt enkelt en riktigt bra bok! Kanske är den lite för lång, lite för spretig, men i det stora hela är det en riktigt fin läsupplevelse.
Pachinko
Pachinko finns översatt till svenska av Lars Ahlström och utgiven av Bokförlaget Polaris 2018. ISBN: 9789177950677.
Min Jin Lee
Min Jin Lee (född 1968) är en amerikansk författare, född i Sydkorea.
Pappan och havet, av Tove Jansson, är en vemodig berättelse om när Muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig till en enslig ö.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Pappan och havet, av Tove Jansson, börjar Muminpappan känna sig onödig. Ingen tycks behöva honom, ingen behöver hans beskydd. Pappans längtan efter att känna sig behövd leder till att muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig ut till havs. De slår sig ner vid en fyr, på en avlägsen ö, där Muminpappan ser framför sig att de ska kunna påbörja sitt nya liv. Utöver att ta hand om familjen tänker sig pappan att han ska skriva. I kulisserna är det naturligtvis Muminmamman som ordnar och skapar trivsel, sprider sin positivitet och puffar Muminpappan i rätt riktning, samtidigt som hon innerst inne längtar tillbaka till Mumindalen, något hon uttrycker genom att påbörja en gigantisk väggmålning med motiv från deras gamla hem. Mumintrollet och Lilla My utforskar ön på sitt sätt. Mumintrollet blir snart varse att Mårran har följt efter dem.
Pappan och havet är en vemodig liten berättelse om livet och att försöka förverkliga sina livsdrömmar. Här finns Tove Janssons välkända karaktärer och speciella humor, men framför allt ett allvar, som gör att boken förmodligen passar bäst för den vuxna läsaren. Här ryms frågor och tankar om livet och vår plats i naturen, stoff som den yngre läsaren troligen inte hittar till lika lätt. Karaktärerna känns som sagt igen; För min del är Muminpappan den svåraste att känna sympati med. Hur kan han ta med sig hela familjen på en så ogenomtänkt resa? Jag ryser av hela situationen och förundras över hur Muminmamman håller sig positiv, trots att allt, inklusive den älskade trädgården, har lämnats till förmån för en karg och ensam ö, som verkar leva sitt eget liv.
Det här är verkligen en bok som väcker både tankar och känslor. Och frågor! Vad hände sedan? Det här är den sista boken om Muminfamiljen, men vissa svar ges i romanen Sent i november, som utspelar sig i den Mumindal som familjen har lämnat, parallellt med att familjen är ute till havs. Den vill jag läsa!
Pappan och havet
Pappan och havet gavs ut av Schildt 1965. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong, i uppläsning av Alma Pöysti.
Tove Jansson
Tove Jansson (1914–2001) var en finsk författare, illustratör och konstnär.
Nära fåglar är en fantastisk bok med helt otroliga porträttfoton av fåglar samt fina texter om förmånen att få leva nära dem och beröras av dem.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Nära fåglar är en fotobok fylld med bilder som fotografen Roine Magnusson har tagit vid ringmärkningsstationer genom att placera fåglar i speciellt utformade ljustält. Resultatet är helt otroligt: knivskarpa, frilagda bilder på fåglar som poserar och visar upp sig på sällan skådat sätt. Vi har alla träffat fåglar, i någon form, i sina rätta habitat, men uppvisat på det här sättet syns detaljer och personlighetsdrag som annars är svåra att snappa upp. Fotot är fantastiskt och boken är väl värd att bläddra i enkom för njutningen i att få se en koltrast posera eller en domherrehona visa upp sina färger.
Men boken innehåller också väldigt fina texter om fåglar som sädesärla, ringduva och bofink. Det är alltså ingen bok med torra fakta eller om artbestämning, utan mer en essäsamling om några av våra vanligaste fåglar, deras egenheter och hur de berört människor som levt med dem i närheten. Underbar läsning! Och för mig, som ärligt talat inte kan speciellt mycket om fåglar, har det varit lärorik läsning. Jag har frågat mig var sidensvansarna är på sommaren och inser när jag läser den här boken att de lever ett liv där de rör sig lite hipp som happ, invaderar ställe efter ställe på ett svårförutsebart sätt, arbetar sig söderut, ibland ända till Grekland. Hoppas de invaderar Umeå i höst! Jag lär mig också mycket annat, som jag inte hade någon aning om. Som att gräsandens fjädrar inte innehåller några gröna pigment – det gröna i hannarnas fjäderdräkt kommer sig av hur ljuset bryts i fjädrarnas nanostruktur. Som att talgoxarna har ett språk där läten kan sättas ihop på olika sätt och få olika betydelse. Och mycket annat fascinerande.
En mycket vacker och intressant bok!
Nära fåglar
Nära fåglar gavs ut av Bonnier Fakta 2018. ISBN: 978-91-74246-45-2.
Med livet framför sig, av Émile Ajar, är en ovanlig uppväxtskildring från sjaskiga kvarter i 70-talets Paris. Berättarrösten, som kommer från en föräldralös pojke, cirka tio år, är fantastisk och vänskapen mellan honom och den äldre kvinna han bor hos är otroligt fin.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Med livet framför sig, av Émile Ajar, är berättelsen om Momo och hans uppväxt i ett av Paris sjaskigare kvarter. Det är 70-tal och i stadsdelen Belleville har Madame Rosa tagit Momo under sina vingar. Hon är judinna, han är en föräldralös pojke med arabiskt ursprung. Hon är gammal och skröplig, han är eventuellt 10 år, men det är inte gott att veta när nu föräldrarna är ute ur bilden. Det är ett omaka par, men det finns starka band mellan dem.
Madame Rosa försörjer sig genom att öppna hemmet för barn till prostituerade. Hon har själv varit prostituerad en gång i tiden, men nu har skönheten falnat och kroppen börjar ge upp. Mer och mer ansvar lastas på Momo, även för ”horungarna”, som de kallas i boken.
Mycket i den här romanen är opolerat och skitigt, så som Momos tillvaro också är. Jag menar inte bara att det är fattigt och smutsigt och att Momo allt mer behöver hjälpa Madame Rosa att ta hand om sig själv och sin hygien. Boken skildrar egentligen uteslutande människor i marginalen och därmed liv, kultur och språk som sällan återfinns i romaner.
Med livet framför sig är verkligen en udda berättelse och också en fantastiskt härlig berättelse. Det var fint att följa Momo och lyssna till hans alldeles egna röst, där tjusiga ord används lite hur som helst. Den oväntade vänskapen mellan den föräldralösa arabpojken och den före detta prostituerade judinnan är också skildrat med en underbar värme.
Med livet framför sig
La vie devant soi finns översatt till svenska av Bengt Söderbergh och gavs ut första gången 1977 av Norstedts. I vissa utgåvor är den svenska titeln Med livet framför sej. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio med uppläsning av Johan Ulveson. ISBN: 9117712122.
Émile Ajar
Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary (1914–1980), som även gav ut romaner under sitt eget namn. Han har bland annat belönats med Goncourt-priset under båda namnen(!). Romain Gary föddes som Roman Kacew i Litauen, men levde en stor del av livet i Frankrike.
Bränn alla broar, av Siri Helle, är något så udda som en romantisk feelgoodberättelse kretsande kring en deprimerad kvinna med självmordstankar. Det blir förvånansvärt roligt, men är självklart också en bok med mycket mörker.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Huvudpersonen i Bränn alla broar, av Siri Helle, är Liv, en snart-trettioåring som med en flott Handels-utbildning i bagaget nu jobbar hos en högst respekterad fondförvaltare. Livet handlar till största delen om att jobba hårt och gränslöst – arbetstiden spiller över på kvällar och helger och som anställd förväntas tillgänglighet dygnet runt. Det är på väg att ge utdelning: hennes namn nämns i samband med tillsättandet av en ny avdelningschef. När hon inte jobbar rör sig Liv sig mellan den Carl Malmsten-inredda lägenheten i innerstan, yogastudion och krogarna på Stureplan. Hon är inte lycklig. Faktum är att Liv känner sig totalt misslyckad och hon ser inte längre någon väg framåt. Hon landar till slut i att hon gör bäst i att ta sitt liv. Det som hejdar henne är ett brev hennes tonårsjag skrev till sitt framtida jag, ett brev där hon uppmanas att ge livet en sista chans.
Liv tar tonårs-Liv på orden. Hon ger sig själv tre månader till. Under dessa tre månader ska hon leva livet på ett annat sätt, sätta sprätt på sina pengar och ta fler risker och chanser i livet. Det börjar lite trevande, men snart hittar hon nytt umgänge som får Livs omvandling att accelerera: på bussen träffar hon gatukonstnären Sanna och bestämmer sig för att ta kontakt. Sanna är olik Liv: lever ett bohemiskt liv, lägger tid på volontärarbete och konst snarare än arbete för försörjning. Sanna och hennes kompisar festar inte på Stureplan utan på svartklubbar. Samtalsämnena handlar om filosofi och politik snarare än jobb och karriär.
Det är kul att följa Liv i hennes förvandling, men snart går det hela överstyr och skrattet fastnar i halsen. I boken gör Siri Helle klart att depression kan ta sig olika uttryck och vara betydligt svårare att ta sig ur än vad man som läsare först kan ledas till att tro: Livs livsstilsförändring är ingen quick fix.
Bokens premiss är helt klart mörk. Det är nästan orimligt att en feelgoodroman tar avstamp i suicidtankar, men Siri Helle lyckas, kanske för att hon är psykolog och kan skildra det med trovärdighet och komplexitet. Man ska dock inte att förledas att tro att det här är en deppig bok. Till största delen är den faktiskt rolig och den saknar naturligtvis inte kärlek och sex.
Det finns delar i boken som saknar trovärdighet och en del karaktärer tycker jag är lite väl klichéartade, men jag gillar boken ändå! Den är annorlunda och tänkvärd: väcker många tankar om vad vi gör med våra liv, vad vi utsätter varandra för och hur skört livet kan vara.
PS: Om du mår dåligt finns det alltid hjälp att få. Ring 112 om det är akut, eller 1177 för rådgivning, om det kan vänta. Några andra telefonnummer: Hjälplinjen 0771-22 00 60, Jourhavande medmänniska 08-702 16 80, Mind självmordslinjen 90 101.
Bränn alla broar
Bränn alla broar gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-038-3.
Siri Helle
Siri Helle (född 1991) är en svensk psykolog och författare.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
