Thérèse Raquin har under sin uppväxt bott tillsammans med sin sjuka kusin, Camille, och när hon blir äldre blir hon också tvungen att gifta sig med honom. Äktenskapet är allt annat lycklig och Thérèse äcklas av sin man. När hon träffar Laurent förändras hela hennes tillvaro. Laurent blir Thérèses älskare och de älskar passionerat. Det som stör dem båda är dock Camille och faktumet att de måste hålla sina möten hemliga.
Så växer tanken på att röja Camille ur vägen fram. När de tre är på en utflykt i en båt är det inte svårt att få Camille över bord. Camille drunknar och det hela sköts på ett sådant sätt att ingen utomstående tvekar över att det hela var en fruktansvärd olycka. I såväl Thérèse som i Laurent gnager dock skuldkänslorna och istället för att leva tillsammans i lycka får de en mycket komplicerad relation och de båda lider svårt av tanken på vad de har gjort.
Det här är en ganska rå och mörk berättelse om hur människors egoism kan få fruktansvärda konsekvenser. Jag tycker att det är en fascinerande historia. Det är inte alltid jag kan se miljöerna framför mig när jag läser, men i den här boken känner man nästan smutsen och äcklet medan man läser. Jag är egentligen avskräckt från att läsa klassiker eftersom jag alltid har haft uppfattningen att klassiker är väldigt djupa och svåra att läsa. Den här boken är dock inte alls svårtillgänglig ! Bra!