Kategori: Strindberg, August

  • Tre klassiska noveller: Ett dockhem, Med strömmen, Spökhanden

    Tre klassiska noveller: Ett dockhem, Med strömmen, Spökhanden

    Jag läser gärna noveller – ett mycket trevligt och koncentrerat format. Här kommer tre klassiska noveller jag har läst på sistone!

    Ett dockhem av August Strindberg

    Betyg: 2 av 5.

    Är inte Ett dockhem en pjäs av Henrik Ibsen? tänkte jag när jag började läsa den här novellen. Jo, det är det ju. I August Strindbergs novell är det just Ibsens berättelse som huvudpersonens fru läser och blir starkt berörd av. Plötsligt ifrågasätts hela deras äktenskap, som inledningsvis beskrivits såhär: ”De hade varit gifta i sex år, men de vore som ett par förlovade.” Jag började läsa med stor nyfikenhet. Strindberg beskriver ett par som håller romantiken och längtan uppe år efter år. Sedan rasar allt ihop och jag kände inte precis att Strindberg skildrade det på ett, för mig, trovärdigt sätt.

    Ett dockhem publicerades första gången i Giftas I (Albert Bonniers förlag, 1884). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-41-8.

    Med strömmen av Hjalmar Söderberg

    Betyg: 4 av 5.

    Jag är svag för Hjalmar Söderberg. Han brukar lyckas skapa stora känslor med mycket små medel. I hans många romaner och noveller finns ofta en ensamhet och melankoli, som han är väldigt duktig på att skildra. Med strömmen är inget undantag. Den handlar om en ung man, som gjort sig fri från alla andras förväntningar och idéer om hur livet borde vara. Pengar finns. Han har råd att leva ett bohemiskt liv och spendera dagarna med att läsa & fundera. Sedan trillar han dit ändå: gifter sig, skaffar ett trist jobb… Livet alltså! Vad gör vi med våra liv?

    Med strömmen publicerades första gången i Främlingarna (Albert Bonniers förlag, 1903). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-43-2.

    Spökhanden av Selma Lagerlöf

    Betyg: 5 av 5.

    Spökhanden är en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt. En läkare blir hastigt kallad till hemmet: hans fru är helt förstörd: ”De vet inte vad som fattas henne. De tror att hon fått se något.” Och jo: hon har sett något avgörande om sig själv, äktenskapet och framtiden. Det är ingen lång berättelse, men Lagerlöf lyckas både skriva en otrolig text om tvåsamhet och en faktiskt ganska otäck skräckis.

    Spökhanden publicerades första gången i Idun, årg. 11 (1889) och därefter i Från skilda tider. Efterlämnade skrifter I (Albert Bonniers förlag, 1943). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-44-9.

  • Ensam

    Ensam

    Ensam - August StrindbergDet här är en pinsam sak att avslöja kanske, men jag lyssnade igenom den här ljudboken två gånger och kände ändå inte riktigt att jag hängde med. Det är inte alla som fastnar för ljudböcker och jag kan förstå varför. Jag lyssnar främst när jag springer eller när jag städar och då blir det lite som det blir. Kanske springer jag nära en väg och tappar en del av berättelsen för att trafikbuller överröstar. Kanske börjar jag spola i kranar eller skramla med något när jag städar och så har jag tappat bort mig igen. Normalt sett ser jag det inte som ett problem och jag är helt enkelt lite beredd på att en ljudbok inte ger en lika ”komplett” berättelse som motsvarande pappersbok… Sådana här klassiker, som Strindbergs kortroman Ensam, är dock böcker som kräver full uppmärksamhet. Det var med andra ord ett olyckligt ljudboksval.

    Berättelsen finns inläst som ljudbok, men ingår annars i en novellsamling med samma titel. Ensam anses vara självbiografisk och skrevs av Strindberg när hans äktenskap med Harriet Bosse var på väg att haverera. Bokens huvudperson är dock inte i skilsmässa, utan upplever ensamheten som nybliven änkling. Nu har han också återvänt till Stockholm, som är en stad i förändring. Hans vänner har glidit ifrån honom och han försjunker i ensamhet. Eller väljer, kanske man ska säga. Han är ensam, men som sällskap har han litteraturen, skrivandet och de berättelser han fantiserar ihop om det han ser runt omkring.

    Jag hade som sagt svårt att hänga med i berättelsen, trots att den är så kort och allt. Det finns riktigt tänkvärda tankegångar och betraktelser i boken, men jag hade svårt att hålla fokus när jag lyssnade. Sedan är jag heller inte någon direkt Strindbergkännare och har heller inte läst speciellt många av hans verk. Jag tror att jag hade fått ut mer av boken om jag hade haft lite mer kunskap om hans person och hans författarskap. Men, även om det här inte är en bok som gjort ett stort avtryck, så har den väckt min nyfikenhet och lust att läsa mer av samma författare. Faktiskt överväger jag att läsa om boken i pappersform…

    Du kan hittade den hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

  • Hemsöborna

    Hemsöborna

    Efter det att Strindberg hade skrivit den här romanen var han inte längre välkommen till den ö i Stockholms skärgård, där han brukade tillbringa somrarna. Öns befolkning kände nämligen igen sig i de ibland elakt beskrivna människorna i boken och tyckte att det var för oförskämt att skriva en sån här satir.

    Just de levande beskrivningarna av karaktärerna är en av bokens största styrkor. Annars är det här en bok som inte säger mig så mycket. Den handlar om en girig man, Carlsson, som kommer ut till en ö i skärgården och börjar att styra och ställa, vilket retar upp en del. Där vinner han också madam Flods hjärta och i och med detta blir han ännu mer föremål till madam Flods sons irritation. Bokens slut är på sitt sätt väldigt logiskt, men jag ska såklart inte avslöja vad som händer.

    Jag gillar Hemsöborna, som är en ganska lagom liten berättelse. Till en början kändes det dock som att läsa en bok på något utländskt språk. Språket är så föråldrat att jag hade svårt att hänga med. Efter ett tag vande jag mig dock och kom in i berättelsen och då blev den också väldigt bra.