Bekännelser, av Domenico Starnone, handlar om Pietro, som arbetar som lärare och samtidigt skriver ett par uppmärksammade essäer om jämlikhet i skolan. Han får stor uppskattningar och röner en hel del framgångar, men upplever ständigt att allt kan raseras när som helst. Pietro har en stor hemlighet: en passionerad relation han haft med en elev och som nu själv är en framgångsrik forskare med makt att orsaka hans fall. Innan de gick skilda vägar bekände de sina skamligaste hemligheter för varandra och gång på gång tycks denne kvinna, Teresa, komma tillbaka och påminna honom. Hemma finns hans andra hållhake: hustrun, som har offrat sin egen forskarkarriär till förmån för familjen. Det är tack vare henne, och att hon har dragit ett stort lass med barnen och hemmet, som Pietro har kunnat nå dit han nått. Det är inte utan skuldkänslor som Pietro reser runt och föreläser, ofta i sällskap av sin attraktiva förläggare, och ofta med Teresa i tankarna. Otrohet upplevs inte som något avlägset.

Bekännelser är en fascinerande roman om hemligheter och makt. Det Pietro har anförtrott Teresa, och hennes sätt att återkomma till hållhaken, förföljer honom genom livet, tvingar honom rent av att bli någon bättre, att inte göra några snedsteg. Han blir en mer generös och ödmjuk person genom den makt Teresa utövar mot honom. När jag läser boken gör jag det inte med särskilt stor sympati för vare sig Pietro, hans fru eller Teresa, men jag läser och fascineras över hur de låter sig påverkas av något som knappt någon annan känner till – en hemlighet som kanske inte ens spelar någon roll. Är tankens makt så stor över oss att vi kan bli mer sympatiska och bättre personer bara vi påminns om de fel vi en gång gjort? Ja, kanske är det så. Jag tycker att Bekännelser var en tankeväckande och intressant historia och den har gjort mig mycket nyfiken på Dominico Starnones övriga författarskap.

Bekännelser

Domenico Starnone

Domenico Starnone är en italiensk författare.