När jag skulle läsa den här boken var jag lite skeptisk eftersom jag visste att boken berättas med dikter och jag aldrig hade provat på att läsa en sådan bok tidigare. Nu, när jag har läst boken, kan jag bara säga att boken inte skulle ha kunnat skrivits på något bättre sätt.

Boken handlar om en 13-årig tjej vars storasyster är manodepressiv. En dag bryter systern ihop och hamnar på sjukhus. Efter det följer en svår tid för hela familjen och bokens huvudperson blir utstött av klasskompisarna, som på något sätt känner sig osäkra inför faktumet att huvudpersonens syster har en så tabubelagd sjukdom. Även hemma är det svårt och jobbigt: systern är saknad, familjen blir ständigt påminda om att det är något som fattas i huset och ingen vet om systern någonsin kommer att bli frisk igen.

Det här är en av de bästa böckerna jag har läst på mycket länge. Dikterna är både vackra, tankfulla och känslosamma och det är lätt att förstå huvudpersonens rädsla, oro och sorg. Får du tag på den här boken måste du bara läsa den! Det här är en gripande bok som berör. Den är helt underbar!